onsdag 24 december 2014

2015 kan bli ett vinstår för alla

Har vi nåt att lära från denne man?
Jean Tirole heter 2014 års vinnare av ekonomipriset till Alfred Nobels minne. Tiroles forskning är lite extra intressant för oss svenskar, då den fokuserar på marknadsmakt och regleringar. Utan något vidare beaktande av Tiroles forskning och resultat kom som bekant regeringen och Vänsterpartiet nyligen fram till att vinster inte är önskvärt i välfärden.

Nobelpristagaren uppfattning går till stor del stick i stäv med de slutsatser som regeringen och vänstern landat i. Företag måste enligt Tirole få göra vinst om de minskar sina kostnader eller överträffar kvalitetsförväntningarna. Det handlar om att uppmuntra och sporra till förbättringar. Vinster uppkommer inte primärt ur personalnedskärningar utan snarare ur organisatoriska förbättringar och tekniska innovationer. Inte heller bör politiken diktera personaltätheten, detta ansvar måste ligga hos företaget självt. De brister som man tror sig komma åt genom att klämma till det privata åtgärdas enligt Tirole istället genom noggrannare kvalitetskontroller och bättre myndighetsutövning.

Med ett vässat upphandlingsverktyg, konsekventa och träffsäkra kvalitetskontroller och en fungerande konkurrens kan 2015 bli ett vinstår, inte bara för riskkapitalister, utan för oss alla.


onsdag 17 december 2014

Intet nytt på någon front

I den idag klassiska krigsskildringen På västfronten intet nytt beskriver den franske soldaten Erich Maria Remarque den hopplösa situationen bland första världskriget otaliga skyttegravar. Strider som böljade fram och tillbaka, en skyttegrav fram och ofta två tillbaka ungefär. Lika hopplöst låst ter sig idag positionerna i den svenska invandrings- och asyldebatten.

Medan de rödgröna generalerna och flertalet allierade skärper tonen betydligt förflyttar sig Sverigedemokraterna allt längre från förhandlingsbordet. Det går inte tillräckligt nog att distansera sig från SD-representanterna Björn Söders och Kent Ekeroths senaste utspel. Ingenting talar heller för att de var överilade eller bara grodor som hoppade ut. Med detta sagt kan bara konstateras att skyttegravarna grävts ännu djupare. Hur illa de flesta än må tycka om den sverigedemokratiska världsbilden och deras uppenbara främlingsfientlighet är det likväl en bred massa som inte uppskattar det som system som vi har idag. Vatten på sin kvarn får de när deras lokalpolitiker allt öppnare vittnar om de svårigheter som följer av dåligt fungerande integration och underfinansierad mottagning.


Kulorna far i allt raskare takt och skyttegravarna grävs allt djupare. Däremellan, mitt i kulregnet, står som alltid i brinnande krig en värnlös och allt mer modstulen befolkning. Och intet nytt finns att rapportera från endera front.

söndag 14 december 2014

Tillit bygger detta land

Tar vi i hand på det?
Sverige sägs ibland vara humlan som flyger, trots att den egentligen inte kan. Andra talar om den svenska modellen och en tredje om ett ”system” som ingen riktigt förmått att förklara. Vi må vara relativt unika i den bemärkelse att vi stretar på och utan vidare kverulans betalar bland de högsta skatterna i världen. Det intressanta är varför.

I Sverige, övriga Norden och i några av de nordligare kontinentaleuropeiska länderna hyser medborgaren stor tilltro till stat, myndighet och liknande institutioner. Vi litar också på varandra, även på dem som inte råkar tillhöra just vår familj, släkt eller nära bekantskapskrets. Detta innebär samtidigt att vi anförtror våra pengar till för oss okända med en förväntan om att de ska hanteras såsom utlovats. Mindre lyckosamma är de nationer vars folk misstror inte bara varandra utan även stat och dess förgreningar. Där är egen härd den enda som är guld värd. Där frodas korruption och skatter undanhålls och rik blir framförallt den som luras mest. En sådan mylla saknar alla attribut för en frodig och stabil samhällskonstruktion.


Denna i Sverige institutionaliserade tillit är inget vi kan ta för givet utan måste stridas för, varje dag och i alla sammanhang. Vi alla, och inte minst våra folkvalda eller näringsliv, fackrepresentanter och myndighetsföreträdare, bär det tunga ansvaret att förvalta tillitens arv. För utan tillit vacklar även det mest stabila korthuset. 

fredag 12 december 2014

Trångbott trots nya kåkar

Trångt värre trots alltfler nya kåkar.
Det byggs just nu så att byggdammet yr i Stockholm. Enligt konsultföretaget WSP kommer 15 500 nya bostäder påbörjas nästa år, den högsta nivån sedan 1970-talet. Enligt Skanska förklaras tillväxten framförallt av den ökade tillgången till mark och en ökad takt i nytillkomna detaljplaner. Siffrorna gläder givetvis och är en bekräftelse på att förra bostadsministern Stefan Attefalls kraftfulla insatser nu börjar ge effekt.

Likväl tilltar bostadsbristen i landets huvudstad. De nya bostäderna kommer nämligen inte dem till del som står för den verkliga befolkningstillväxten. 43 procent av stadens invandrare utgörs nämligen av köpsvaga hushåll, framförallt utrikes födda utan kapital till en insats eller saftig hyra. Samtidigt som bostadsbristen alltså ökar har den totala bostadsytan i Stockholm ökat i paritet med befolkningen under perioden 1997-2009. Således har ett fåtal fått mer bostadsyta samtidigt som ett flertal fått mindre. Därför är det inte framförallt nya subventionerade bostäder som behövs utan ökad rörlighet bland dem som redan bor. Höga skatter vid försäljning och husköp samt subventionerade hyror får dock alltför många att stanna där de är.


Nu när nybyggnationen äntligen tagit fart vore det passande med reformer för att se till att de även kommer dem till del med störst behov. Sänkta flyttskatter och mer marknadsorienterade hyror vore ett djärvt steg på den vägen. 


söndag 7 december 2014

Öppet mål för SD

Blåsippan som vattnas allt frekventare
Alltmedan vinden tilltar i de sverigedemokratiska seglen tar ledande socialdemokrater till allt gällare brösttoner. Nyfascister menar finansministern, odemokratiska och oanständiga anser statsministern. Socialdemokraternas allt tuffare retorik trissar upp insatserna och förstärker ytterligare bilden av en mobbad sverigedemokrati, utfryst av etablissemanget men likväl stridandes för sina ideal och sin övertygelse.

Under sina fyra år i riksdagen har SD vuxit med över 8 procent. Detta samtidigt som inget av de övriga partierna velat ta i dem med tång. Vad väljarna anser om denna strategi återspeglar sig i opinionssiffrorna. En inte oansenlig andel av SD:s väljare i höstens val sympatiserar egentligen inte med partiet men ser sig alltså ändå nödgade till att lägga sin röst där. Att vi övriga ignorerar detta och därtill har mage att kalla dem för både fascister och oanständiga är lindrigt talat magstarkt. Och nu när vi får ytterligare en chans att möta partiets väljare och bemöta deras politik väljer alltså Sveriges främsta politiska representanter att ta taktiken till ännu nya nivåer.


Såvida inte Socialdemokraternas strateger har en verklig masterplan i rockärmen så lämnar de nu målet helt öppet för ett parti som riksdagen skyr men som vinner allt fler sympatier ute i stugorna.

torsdag 4 december 2014

Nytt val och nya möjligheter

Jajjemän, dags att röra på fläsket igen.
Det var med viss bitterhet i rösten som Stefan Löfven lät proklamera nyval. Hans rödgröna minoritetshopkok höll i knappt tre månader men hann likaledes ändå visa på sin regeringsfähighet och planerade framtid för Sverige.

Till extravalet i mars har vi nu alternativen klara för oss, och det är bra. I höstas överöstes vi av löften från alla de rödgröna håll, ytterst lite fick vi dock veta om hur något gemensamt sedan skulle komma ut. Det vet vi idag och den som är nöjd med Löfvens, Romsons och Fridolins första månader vid rodret lägger givetvis åter sin röst där. Den mindre övertygade lägger istället sin röst på det alternativ som under föregående två mandatperioder placerade Sverige och inte minst den svenska ekonomin i den absoluta världstoppen. Den som lyfter blicken och förmår att lämna tramsandet kring ansvarsfrågan hit och dit eller eventuell kollaborism med SD lägger sin nyktra röst för en framtid präglad av stabilitet och tillväxt. Och att SD är i riksdagen för att stanna har vi bara att förhålla oss till, vad vi övriga bör fundera över är anledningen därtill.


Löfvens snömosregering var dömt på förhand och nu ger oss det nya valet nya möjligheter.


http://rasmusliberal.com/2014/12/04/extraordinart-lage/

söndag 30 november 2014

Skatter och samhällskontraktet

Vad får dig att skriva under?
Vad är det som får de flesta av oss att frivilligt betala vår skatt och följa de regler som skattemyndighet och riksdag utfärdar? Trots världens femte högsta skatter och världens högsta marginalskatt är betalningsviljan god och skattemoralen ändå hög.

I ett sant skatteparadis behövs ingen snokande skattemyndighet alls eftersom folk ändå betalar de skatter som åsatts dem. Dit vill varje vettigt funtad skattepolitiker nå. Många steg har också tagits i rätt riktning. Rimligare beskattning av arbete sänder viktiga och sunda signaler om att arbete lönar sig. Likaså har skattelindringar på hushållsnära tjänster och husrenoveringar fått fler att betala dessa tjänster vitt. Den avskaffade förmögenhetsskatten tros ha lockat hem hundratals obeskattade miljoner till Sverige. Rimliga skatter får fler att vilja göra rätt, och när fler gör rätt följer snart fler eftersom toleransens mot fusk generellt minskar. Läggs sedan dessutom de insamlade medlen på rätt saker, där de gör mest nytta, torde skattemoralen bli mycket solid.


Sverige har lyckats få de allra flesta att skriva under samhällskontraktet mellan stat och medborgare. Tillståndet är dock inget evigt varande utan högst förgängligt. Börjar vi nu tufsa till skattesystemet, höja skatterna och kasta pengarna i sjön lär fler åter riva sina kontrakt för att köra solo.

onsdag 26 november 2014

Vinstbegränsning för mindre jobb, tillväxt och välfärd

Dock inte bara valfrihet på spel
De svenska tjänstenäringarna växer så det knakar och tar i allt större utsträckning över taktpinnen från de varuproducerande näringarna. Utvecklingen är glädjande av flera skäl. Tjänsteproduktion kräver mindre insats av kapitalvaror och fordrar därför mindre naturresurser av moder jord. Vidare krävs oftast mindre startkapital vilket gör det möjligt för fler att starta eget. Viktigast av allt, ändå, de flesta tjänstenäringarna är tämligen okänsliga för globala konjunkturnycker som normalt annars får våra klassiska exportsektorer att skälva.

Regeringen och Vänsterpartiet gör nu sitt för att mota utvecklingen. Dubblerade arbetsgivaravgifter för unga lär givetvis inte underlätta för de arbetsintensiva näringarna medan illröda förslag om vinstbegränsningar i välfärden lär lägga riktiga bumlingar på börda för riskbenägna välfärdsentreprenörer. Just välfärdsnäringarna, vård och omsorg, har exceptionellt goda förutsättningar för tillväxt och expansion. Konjunkturokänsliga som de är och med ständigt ökad efterfrågan. Svensk välfärd är dessutom präglad av högutbildad personal och stort teknikinnehåll och kunnande. Faktorer som brukar vara god jordmån för export och internationell expansion.


Utan möjlighet till vinstuttag, annat än en spottstyver på satsat kapital, dras mattan undan för hela sektorer som annars kunnat ge såväl jobb, tillväxt som mera välfärd.

fredag 21 november 2014

En plump i feministprotokollet


Löfvens feministiska muskler imponerar inte
Bland anställda med högst två års eftergymnasial utbildning arbetar männen mer än en fjärdedel fler timmar än kvinnorna. Det motsvarar 440 timmar fler arbetade timmar på ett år. Bland tjänstemän på lägre nivå är gapet inte fullt så stort, även om dessa män jobbar drygt en femtedel mer.

Samtidigt som kvinnor jobbar betydligt färre antal timmar så jobbas dessa ofta i den offentliga sektorn. Där är både löneutveckling och karriärsmöjligheter sämre än i det privata. Dessa faktorer är de enskilt viktigaste för att förklara lönegapet könen emellan. Lösningarna bör i konsekvens härav fokusera på just dessa problem. I en studie för IFAU från 2004 konstaterar Lars Calmfors och Katarina Richardsson att en ökad konkurrens i välfärden och mer decentraliserad lönesättning särskilt gynnar kvinnors karriärer. Utan offentliga planmonopol skulle också fler, flexiblare, lösningar kunna utarbetas så att familjeliv bättre kunde kombineras med yrkeslivet.

Sveriges färska feministiska regering gör nu precis tvärtom, de vill monopolisera mera och begränsa arbetstiden ytterligare i det offentliga. En rejäl plump i feministprotokollet.
 
 
 

torsdag 20 november 2014

Allt här och nu

Inte mycket kvar till sparande
När Finansinspektionen så satte ned foten i bolånefrågan blev det amorteringsspåret man slog in på. Tuffa krav som på sikt ska tvinga ned belåningsgraden till 50 procent av fastighetens inköpspris. Omdömena har varierat och kritiken stundtals hård.

Amorteringskrav behandlar ett symptom utan att ge sig på själva sjukdomen, dvs. bostadsbristen. Med amorteringskravet lär nålsögat för stora grupper inte kunna passeras ens med titthålskirurgi. Många spår också att priserna till och med kan rusa ytterligare, eftersom färre förväntas flytta och köpa nytt då de skulle tvingas ta nya lån till de tuffare villkoren. Nu är en sund privatekonomi och en solid balansräkning alltid eftersträvansvärt varför amortering av höga lån alltid är att rekommendera. Med det ska då ske utifrån låntagarens specifika förutsättningar och långivarens riskbedömning. Ansvarig minister, Per Bolund, kluckar dock förnöjt eftersom han nu slipper ta i så obekväma frågor som begränsningar av ränteavdragen och sänkta flyttskatter.


Sveriges extremt generösa ränteavdragsmöjligheter och höga skatter på kapital, dvs. sparande och bland annat hus- och lägenhetsförsäljningar leder inte bara till nya lån, lyxfällor och bostadsbubblor utan sänder också rejält skruvade signaler. I detta land sparar vi inte utan lånar. Enligt principen, allt här och nu. 

onsdag 12 november 2014

Vårdvalet är här för att stanna

Så fick Jonas Sjöstedt åter hoppa jämfota av glädje. Först de framgångsrika förhandlingarna om vinstbegränsningar i välfärden och nu Riksrevisionens kritik av vårdvalet. Inget parti är så besjälat av att inskränka medborgarens friheter som Sjöstedts vänsterparti.

Riksrevisionens rapport var på många sätt graverande och belyste med tydlighet reformens brister. Att de sjukaste och mest vårdbehövande i viss mån trängts undan till förmån för patienter med lindrigare åkommor är givetvis inte okej. Många landsting har valt modeller där antalet besök premierats snarare än att söka en där vård ges efter behov och utifrån vårdtyngd. Sådana modeller måste modifieras för att vårdvalet ska bli rättvist och jämlikt. Samtidigt konstaterar denna rapport, precis som tidigare rapporter gjort, att antalet vårdcentraler ökat och det idag är mycket lättare att få tid inom primärvården. Vidare, vilket kanske är viktigast av allt, vet vi utifrån medborgarundersökningar att vi överlag är mycket nöjda med att själva få välja våra vårdgivare.


Riksdagens mandatfördelning talar för att vårdvalet är här för att stanna, något som lär dämpa Sjöstedts goda humör men å andra sidan glädja de allra flesta av oss andra.

onsdag 5 november 2014

Schackrande för miljarder

Med den nya regeringen är det stop från hela håll.
Två disparata partier med knappt 40 procents väljarstöd utgör för tillfället regering. Till val gick de var och en med luftiga och vidlyftiga löften till sina väljare. De Gröna utlovade en grön klimatomställning med miljarder i ytterligare miljöskatter, inhibition av stora infrastrukturprojekt och rivning av befintliga. Socialdemokraterna lovade motsatsen och talade istället om en återindustrialisering och lyhördhet inför näringslivet.

När nu löften ska bli politik tas det politiska schackrandet till nya nivåer, vilket tyvärr inte bara leder till brutna vallöften utan ätter värre till hjärtstillestånd för delar av näringslivet. I väntan på besked om vinstförbud i välfärden har en utredning tillsatts. För att kyla ned känslorna kring nedläggningen av Bromma flygplats tillsätts en utredning. Förbifart Stockholm skjuts upp, oklart varför men med åtskilliga miljarder i extra kostnader. Samma öde har nyprojekteringen av Slussen gått till mötes. Osämjan och schackrandet inom regeringen innebär inte bara miljardrullning av skattepengar utan framförallt en ökad osäkerhet och ett misstroende inom näringslivet, vilket knappast främjar investeringsklimat och riskvilja.


Den en gång förutspådda rödgröna röran verkar nu ha tagit form, till hela Sveriges förfång.


http://rasmusliberal.com/2014/11/03/osakrad-naringspolitik/

fredag 31 oktober 2014

Inte konsument men medborgare

Dags att ta mössan snällt i hand och ställa
sig sist i kön.
Under kommande fyra år tyder allt på att vi kommer få vänja oss av med en hel del frihet. Först på tur att avskaffas står sannolikt vårdvalet, tätt följt av Lagen om valfrihet.

Genom återmonopolisering av vård och äldreomsorg lovar den nya regeringen att återställa till det som varit och ta tillbaka allt det goda som tagits ifrån oss under de senaste åtta svåra åren. Man slår fast att välfärdens verksamheter inte är en marknad och att vi är medborgare, inte konsumenter. Med detta sagt kvarstår endast monopolets saliggörande väg och för oss underdåniga medborgare att vacker gå dit politiken pekar. Valfriheten har inneburit att människor har valt fel, regeringens svar blir då att avskaffa valfriheten. Ett antal nya friska skattemiljarder lovar dock bättring, så varför sörja?

Förresten, konsumerar, väljer, vrakar och utvärderar gör vi dagligen, samtidigt som vi är medborgare. Och tänk, kombinationen verkar fungera alldeles utmärkt.


måndag 27 oktober 2014

Seniorer göre sig icke besvär

De allra flesta av oss har snappat upp hur allt snedare den demografiska pyramiden blivit. När pensionärerna blir fler och lever allt längre krävs också fler som jobbar och betalar in till pensionssystemet. Annars sinar medlen och den fruktade bromsen hotar att bli regel.

I mars presenterade den blocköverskridande Pensionsgruppen sina slutsatser. En av de viktigaste slutsatserna var att det måste bli attraktivare att jobba längre. Hit kan vi nå genom att erbjuda rätten att kvarstå längre i anställning samt genom att ge ekonomisk uppmuntran, till arbetsgivare och anställd. Den tidigare regeringen sänkte kraftigt de sociala avgifterna för arbetande seniorer. Detta gav goda resultat då åtskilligt fler valde att arbeta längre och där den svenska sysselsättningen bland äldre numer är högst inom EU. I ett sådant skede och med de utmaningar som vi står inför väljer den nya regeringen att införa en ny skatt på de äldre. En löneskatt om 5,6 procent, vilken på en årsinkomst om 180 000 kr ger drygt 10 000 kr mindre i kuvertet.


Istället för att uppmuntra till ett längre arbetsliv gör regeringen motsatsen, sänker skatten för att inte arbeta och höjer den i andra änden. Seniorer, gör er icke längre besvär.

lördag 25 oktober 2014

En kvinnlig björntjänst

Den nya feministiska regeringen har nyss lagt sin feministiska budget. Något som ”känns bra” enligt vår feministiska finansminister. Budgetpropositionen är späckad av förmenta jämställdhetsreformer som träffsäkert pekar ut vinnarna och de som, för en större sak, får stå tillbaka.

Utgångspunkten är att kvinnor jobbar offentligt, företrädesvis med vård, omsorg och skola. En jämställd politik satsar därför allt krut på denna sektor. Eftersom det offentliga betalas av det privata via skattsedeln blir det i konsekvensens namn denna senare grupp som får stå tillbaka. Via höjda skatter på främst arbete, anställning och transporter omfördelas samhällsresurserna till en expanderande och påstått saliggörande offentlig sektor, där massanställningar och höjda löner utlovas. Samtidigt som kostnaderna höjs för arbete och anställning ska mattan dras undan för alla de företagssamma och entreprenöriella kvinnor som idag driver verksamhet inom välfärds- och rutsektorerna. Löfvens löften om en återindustrialisering av Sverige gagnar föga de kvinnor som snart tvingas stänga och återvända till Kommunals fögderi.


Som Baloo förtjänstfullt uttrycker det, en björntjänst gör ju ingen glad. Allra minst de som jobbar för verklig jämställdhet.

söndag 19 oktober 2014

Den nya arbetslinjen

Vallöften ska finansieras. Ju fler och dyrare, desto mer pengar behövs. Magdalena Andersson har nu sammanställt sin lista för att betala det som utlovats till valmannakåren. Förslagen summerar till en form av reverserad arbetslinje vars huvuddrag är höjda ersättningar för att inte arbete och höjda skatter på arbete.

Höjd ersättning i a-kassan och sjukförsäkringen kan motiveras, om den är tillfällig och tjänar till att återfå den arbetslöse eller sjuke i arbete. Att däremot kombinera dessa höjningar med höjda skatter på arbete och att ta bort de bortre tidsgränserna renderar i en giftig cocktail. Därför får också Andersson skrap kritik från remissinstanserna som fått titta på förslagen. Ekonomistyrningsverket konstaterar att skattehöjningarna ”minskar både utbud och efterfrågan på arbetskraft”. Myndigheten menar vidare att de beräknade intäkterna från höjningarna är starkt överskattade, eftersom antalet arbetade timmar samtidigt förväntas minska. Arbetsförmedlingen menar att den höjda marginalskatten sannolikt kommer ”att minska arbetsutbudet och därmed arbetskraftsdeltagandet”. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering tror att incitamenten att arbeta minskar, i synnerhet för äldre låginkomsttagare. Enligt fackförbundet Saco får skattehöjningarna en klart negativ effekt eftersom det lönar sig ännu sämre än idag att utbilda sig.


Den nya arbetslinjen minskar incitamenten till att arbeta och anställa och uppmuntrar till att inte ta ett kneg. Den linjen förtjänar all kritik den kan få.

http://www.dn.se/ekonomi/massiv-kritik-mot-hojd-skatt/

http://rasmusliberal.com/2014/10/17/hall-er-inom-ramarna/

fredag 17 oktober 2014

Med facit i hand

Jobben, jobben och sen möjligen ekonomin. Så brukar väljarnas prioriteringar se ut när det kommer till val. Så var det i år, så var det tidigare och så lär det fortsätta ett tag till. Och inte är det särskilt konstigt eftersom jobbtillväxt är grunden för en solid ekonom som i sin tur betalar välfärden. Mot denna bakgrund kan det vara av intresse att utvärdera den nyss avsatta regeringens insatser på området.

Valrörelsen var späckad av siffror och statistik och få visste till sist varken ut eller in. Men enligt Eurostats arbetsmarknadsstatistik från juli i år, vilken nationalekonomen och professorn Magnus Henreksson låtit sammanställa, ser siffrorna ut enligt följande. Sedan 2006 har arbetslösheten stigit med 1 procent, till 7,9 procent. Arbetslöshetstalet säger dock ingenting om hur många som faktiskt arbetar, dvs. hur många som är i sysselsättning. Ser man istället till andelen sysselsatta i befolkningen är Sverige bäst i EU-gruppen, med över 80 procent i sysselsättning i åldrarna 20-64 år. Hade Sverige haft samma sysselsättning som Österrike, vars arbetslöshet mäter 4,9 procent, skulle vi haft 123 000 färre sysselsatta totalt och 148 000 färre kvinnor i arbete. Om Sverige haft Spaniens sysselsättningsgrad bland kvinnor skulle vi haft 670 000 ytterligare kvinnor utan arbete. Bland äldre (55-64 år) har Sverige den i särklass högsta sysselsättningen, 73,6 procent mot EU-genomsnittets 50,1 procent. I åldersspannet 20-64 år har således Sverige flest arbetande inom hela EU.

På dessa grunder ska regeringens jobbpolitik utvärderas och på denna grund ska Löfven bygga vidare. Målet han strävar mot, lägst arbetslöshet inom EU, är vagt och öppnar för allehanda ljusskygga lösningar. Idag har vi facit för Alliansens åttaåriga jobbpolitik, om ytterligare fyra har vi facit för de rödgrönas.



måndag 13 oktober 2014

Kan Löfven låta bli?

Konjunkturinstitutets prognoschef, Jesper Hansson, ställer sig skeptisk till regeringens jobbmål. Enligt prognoschefen är målet om Europas lägsta arbetslöshet om knappt sex år ”orealistiskt”.

Om målet ska nås krävs att jämviktsarbetslösheten kryper ganska långt under 6,5 procent, att jämföra med dagens drygt 7,8 procent arbetslösa. Men eftersom målet uppnås vid en jämförelse med andra länder kan det relativt enkelt nås genom skruvande och trixande med statistiken. Hansson tipsar bland annat om att man kan sluta räkna studerande som arbetslösa, då kanske målet skulle kunna uppnås redan idag. Förhoppningsvis faller inte Löfven för den frestelsen utan tar sig an de verkliga utmaningarna. Här ser dock Hansson en rad förslag som påtagligt försvårar jobbtillväxten. Höjd a-kassa, slopad bortre gräns i sjukförsäkringen och höjda arbetsgivaravgifter för unga motverkar alla tillväxten av nya jobb. Tvärtemot den föreslagna politiken krävs istället ökad löneflexibilitet och förenklingar för unga och utrikes födda att komma in på arbetsmarknaden.


Då regeringens föreslagna jobbpolitik förväntas öka arbetslösheten kanske enda återstående alternativ är statistiktrixandet. Kan Löfven låta bli? 

söndag 12 oktober 2014

Bortom plakatpolitiken

Den nya regeringen kan inte vänta. 2016 kommer bolagsstyrelserna att kvoteras om inte minst 40 procent av styrelserummen befolkas av kvinnor. Utsagan synes nu gå från hot till löfte och ämnar understryka regeringens handlingskraft och höga jämställdhetsambitioner. Positiv särbehandling, till förmån för någon och till förfång för någon annan, ger snabba och ytliga resultat men bortser samtidigt från realiteter och hotar därtill ofta att de facto förvärra underliggande problem.

I rapporten ”Mindre mångfald med kvotering – en analys av utvecklingen i bolagsstyrelser” analyserar rapportförfattaren Tobias Klingström troliga utfall av en kvoteringslagstiftning. Klingström konstaterar bland annat att kvinnor faktiskt inte är förfördelade i styrelserummen idag. Vid en granskning av dagens styrelseledamöter i de 30 största noterade bolagen konstateras att kvinnors styrelserepresentation, med beaktande av relevant erfarenhet, examina och ålder, i princip motsvarar den förväntade. Styrelserna utgörs idag av medelålders personer, födda mellan 1940-1971. Den absoluta majoriteten av ledamöter har examen inom ekonomi eller som civilingenjörer, vilka de tog under åren 1965 – 1996. Under denna period utgjorde kvinnor långt färre än hälften av de studerande på de relevanta programmen och högskolorna i stort. Idag är däremot läget nästan det omvända, där kvinnorna dominerar akademin. Enligt rapportförfattaren kommer därför sannolikt andelen kvinnor i bolagsstyrelserna att utgöra 40 procent om 10 år och en majoritet om 20 år. Att hasta igenom en lagstiftning skulle sannolikt kvotera ut de utlandsfödda ledamöterna vilket vore förkastligt, ekonomiskt och erfarenhetsmässigt.


Bortom plakatpolitiken döljer sig en realitet, långt mer komplex än den yta som kvoteringsförespråkarna krafsar på. Hedras den som avstår de enklaste poängen, respekterar äganderätten och vågar ta sig an de verkliga problemen.

måndag 6 oktober 2014

Sjöstedts triumf, ett nederlag för oss andra

Inför väntande budgetspel ska gracerna fördelas för att få alla på tåget. Jonas Sjöstedt har precis fått en riktig pärla i sin smaragdröda krona. Killen som inte var till salu kan nu pusta ut inför väljare och medlemmar, vinsterna ska förbjudas i välfärden.

Vinstförbudet innebär i praktiken att allt eventuellt överskott ska återinvesteras, så när som på en futtig ränta på insatt kapital. Förevändningen för förbudet är att ”vinstjakten måste få ett slut”. Löfven intygar att vi minsann ”sett exempel på där det blivit fel, där skolor går i konkurs och lämnat eleverna i sticket”. S och MP har härmed accepterat vänsterns analys och synes ha landat i att företagare, ni vet de där som tjänar pengar på andra, är ett speciellt folk som bara ser dollartecken och helst tjänar sina dollar på andras bekostnad. Känner man inte rent utav dammlukten från det där gamla manifestet från 1800-talet? Valfriheten inom välfärden är nu hotad på allvar. Ingen kan seriöst tro att en entreprenöriell och driven företagare skulle satsa sin tid, sitt engagemang och sitt kapital för att möjligen få ut en ränta som knappt överstiger bankkontots. Fridolins försäkran om att valfriheten kommer att bli kvar känns mer än lovligt tunn. Eller tänker han månne själv satsa sin statsrådslön i branschen?


Eftergifterna till Sjöstedt är ett nederlag för alla oss som är beroende av välfärden. Istället för att hantera de verkliga problemen och försäkra sig om kvalité genom bättre upphandlingar och uppföljning kastar man ut hela barnasläkten med badvattnet. 

tisdag 30 september 2014

Håll vänstern stången


Det mesta av eftervalsdebatten har handlat om Sverigedemokraternas framfart och tänkbara förklaringar till denna. Givetvis är detta en extremt viktig analys att göra, eftersom partiets framgångar uppenbarar brister i den politik som hitintills har förts. Men det finns ytterligare, kanske än mer påtagliga och lika väsentliga, frågor att dryfta med anledning av valutgången.

Stefan Löfven har fått talmannens uppdrag att bilda regering, dock med ett ytterst klent mandat. Socialdemokraternas svaga valresultat har gett partiet en dålig förhandlingsposition. Det öppnar för vänsterns och Jonas Sjöstedts rent radikala idéer, som i ett värsta scenario kan få faktiskt inflytande över den förda politiken. Det mest påtagliga hotet gäller vänsterns styvnackade motstånd mot alla former av vinster i välfärden. Här har man dessutom vunnit visst gehör från miljöparti och socialdemokrati.

Det är fullt legitimt att ha synpunkter på dåligt skötta verksamheter, inte minst om de samtidigt delar ut skattepengar till sina ägare. Resonemangen bakom vinstmotståndet är däremot ofta helt ogrundade. Från förbudsivrare framförs synpunkter som att verksamheter ska drivas utifrån passion och en vilja att erbjuda hög kvalité, och att jakten på vinster omöjliggör en sådan verksamhet. Strikt ekonomiskt är det precis tvärtom. Enligt ekonomisk teori och realitet ger dålig service missnöjda kunder, vilket ger dåliga resultat.

S och MP:s tidigare oreserverade omfamnande av friskolereformen visar att de ändå insett vikten av konkurrens, verklig valfrihet, nya idéer och innovationer inom välfärden. Värna denna insikt och håll vänstern stången. Vinstförbud skulle reversera alla de valfrihetsreformer som vi idag tar för givna och gagnas av.

http://rasmusliberal.com/2014/09/30/hur-mycket-av-valfriheten-ryker/
 

 

 

lördag 27 september 2014

Betala för kvalité eller acceptera billig skit

Statistik från analysföretaget Mediavision visar att drygt 25 procent av allt webbaserat tv-tittande idag sker via illegal nedladdning. Samtidigt som tittarna rör sig bort från linjär tv och över till det digitala växer alltså den svarta marknaden, och det i åtminstone samma omfattning. Konsekvenserna är lika uppenbara som fatala. Fortsätter utvecklingen lär vi så småningom få vänja av oss av med påkostade produktioner som Game of Thrones, Vikings och Sopranos.

Att producera film och tv kostar pengar. Ju ambitiösare projekt desto större budget krävs. Slutar tittarna att betala, upphör intäktsströmmarna och finansieringskanalerna stryps. Teknikutveckling är alltid av godo då den öppnar nya möjligheter för fler, ger spillovers och sparar samhället resurser. Och digitaliseringen är, dömt utifrån antalet nya tittare, uppenbarligen djupt uppskattad. Ofoget att inte betala för sitt tittande är däremot endast av ondo. Inte bara för att det handlar om ren stöld av upphovsrättsskyddat material utan lika mycket för att det utarmar innehåll och degraderar kvalitén.


Den som respekterar äganderätten och föredrar kvalité före billig skit tar därför sitt ansvar och betalar för sig.


tisdag 23 september 2014

Klyftorna som växer

Många häpnas vi över hur astronomiskt rika vissa av oss är. I dagarna lär vi få ännu ett gäng rikingar till förmögenhetsklubben, när spelutvecklingsbolaget Mojang övergår i Microsofts ägor. Bolagets storägare och spelutvecklaren Markus Persson lär kamma hem flertalet miljarder.

Kan detta vara ett problem? Persson bidrar trots allt påtagligt till att vidga de ekonomiska klyftorna. Det torde ändå vara svårt, ens för den mest envetne klasskampsförkämpen, att hävda detta. Samtidigt är det just personer som Persson som spär på gapet mellan fattig och rik. Exemplet belyser den inbyggda konflikt som ligger i begreppet. Persson har från ingenting skapat en kassako som nu står redo för slakt, ingen har dock blivit fattigare för det. Istället lär försäljningen inbringa många sköna miljarder till statskassan. Alla har således tjänat på Perssons nyvunna rikedom.


Eftersom den ekonomiska kakan växer, mest påtagligt genom innovationer likt Mojangs Mindcraft, behöver den enes död inte vara den andres bröd. Trots att klyftorna växer. Så istället för att dogmatisera kring detta ganska andefattiga begrepp bör fokus ligga på hur rikedom skapas och hur fler kan skapa sig en.

måndag 15 september 2014

The show must go on

Vi lever i en föränderlig värld i vilken hjulen snurrar allt snabbare, morgondagen blir sällan gårdagen lik. De flesta av oss trivs illa i denna miljö och söker trygghet och försägbarhet. Då är det enklast att dra för gardinen, sätta på journalfilmen och drömma sig tillbaka.

Även om journalfilmen skänker tröst och trygghet för stunden är den inget att bygga framtiden utifrån. Trygghet skapar vi endast genom att erkänna, acceptera och anta de utmaningar som denna föränderliga värld ställer på oss. Jobb ger ekonomisk trygghet, social tillhörighet och en känsla av tillfredsställelse. Jobb skapas av växande företag med förutsättningar att konkurrera och vilja till att anställa. Här är skatter, avgifter, regelkrångel och lagstiftning av avgörande karaktär. Vi behöver tillförlitlig energiförsörjning, lägre trösklar in på arbetsmarknaden, flexiblare arbetsrätt, lägre ägarskatter, mindre skattekilar inom fler tjänstebranscher och självklart en fungerande infrastruktur. Utbildningen, från början till slut, måste fortsatt stärkas med kompetenta och engagerade lärare samt tydligt kunskapsfokus, ordning och reda.


Årets val har vunnits av partier som gärna drar för gardinerna och vevar igång projektorn. Det låter mysigt och är trevligt för stunden, men att fly verkligheten håller inte i längden. Oavsett hur framtida regering formerar sig så måste föreställningen fortsätta, med uppdragna gardiner.

http://rasmusliberal.com/2014/09/15/sverige-sverige/
http://martinskjoldebrand.net/index.php/component/k2/item/469-desomintearmed
 

tisdag 9 september 2014

Löfvens traineejobb är ett hån

Stefan Löfvens socialdemokrater sätter jobben först. Därför ska ingen ungdom behöva gå arbetslös längre än 90 dagar. Istället ska dessa, 32 000 till antalet, erbjudas ”traineeplatser” inom vård, skola och omsorg.

För att slippa mindre smickrande beteckningar som ”plusjobb” eller ”AMS-åtgärd” ska den ettåriga tjänstgöringen kombineras med 25 procents studier. Ut ur detta ska erfarna och teoretiskt skolade ungdomar komma, redo för anställning inom kommun eller landsting. Förslaget säger mycket om den socialdemokratiska synen på välfärdssektorn. Att 25 procents studier under ett års tid skulle ge den skolning som krävs inom skolan, vården och omsorgen är ett rent hån mot branschernas personal. En anställning kräver idag normalt en flerårig högskoleutbildning, anställningsbarheten efter Löfvens traineeår torde därför vara ytterst begränsad. Lägg därtill omöjligheten i att hosta fram handledare till 32 000 vilsna trainees, branscherna lider redan idag av personalbrist. Men allra värst drabbade av förslaget blir antagligen vi medborgare, som inte får den expertis vi betalar så mycket skatt för.


Löfvens trainejobb är ett hån på flera sätt, inte minst mot den högkompetenta och välutbildade personal som nu befolkar välfärden.

http://martinskjoldebrand.net/index.php/home/k2-categories/item/463-att-ge-med-den-ena-handen

söndag 7 september 2014

Lägre skatt, fler i arbete och ökade intäkter

När socialdemokrater, vänster- och miljöpartister upprepar sitt mantra om hur det lånas för att sänka skatter bör vissa väsentligheter hållas i åtanke. För det första, skatteintäkterna har ökat sedan Alliansens tillträde. Trots att skattetrycket, mätt som andel av BNP, minskat från 49 till 44 procent så har de årliga skatteintäkterna ökat med närmare 200 miljarder (sedan 2004).  Samtidigt har statsskulden minskat med drygt 7 procent mellan 2006 och 2013. Magdalena Andersson lyfter gärna fram hur många miljoner som regeringen lånar varje dag för att finansiera sina skattesänkningar. Effektiv retorik, men definitivt mot bättre vetande.

Sänkta skattesatser syftar till att förbättra ekonomins funktionssätt och skapa en högre tillväxt. Därför sänker nu många länder i vår krisande omvärld sina skatter just för att effektivisera sina ekonomier. En högre tillväxt betyder oftast ökade skatteintäkter. På motsvarande sätt kan man säga att en högre skattesats inte nödvändigtvis innebär ökade skatteintäkter om det medför att skattebasen eroderar. Exempelvis höjs skatter med syfte att minska skattebasen, såsom för tobak, alkohol och koldioxidutsläpp. Exempel på hur skattesänkningar ger ökad effektivitet och större skatteunderlag är bland annat de jobbskatteavdrag som genomförts samt de avdrag som medges för Rut-tjänster. Jobbskatteavdragen beräknas av bland andra Konjunkturinstitutet, Riksrevisionen och Finanspolitiska Rådet ha ökat den varaktiga sysselsättningen med 120 000 personer. Rut-avdraget har gett drygt 11 000 nya heltidstjänster. Genom att stimulera till arbete ökas arbetsutbudet samtidigt som lägre skatterelaterade kostnader för att köpa tjänster ökar efterfrågan. Kort sagt, fler kommer i arbete och fler betalar skatt.


S, V och Mp går alla till val på mer eller mindre höjda skatter. Skatterna ska betala för olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder och andra offentliga åtaganden. Kostnaden för detta kommer bli dubbel, dels ett kraftigt skattebortfall och dels helt nya utgiftsposter.

http://rasmusliberal.com/2014/09/02/halen-i-magdalena-anderssons-resonemang/

fredag 5 september 2014

Därför behövs även det privata


Bemanningen inom äldreomsorgen lyfts gärna fram som det främsta kvalitetsmåttet. Ju fler kockar, desto bättre soppa. Som en konsekvens har därför Socialdemokraterna bland annat proklamerat att friskoleföretag måste ha exakt samma bemanning som de kommunala skolorna i kommunen, oaktat kvalitet och resultat.

Bemanning och lärartäthet säger ytterst lite om vad verksamheten faktiskt levererar. I ett pågående projekt i Östersunds kommun har man under ett års tid jämfört kvalitet och ekonomi mellan kommunens och privata Vardagas (fd. Carema, uhu!) äldreboenden i Torvalla. Vårdtyngden har varit exakt densamma, precis som antalet boende. Utvärderingen visar att Vardaga sköter sin uppgift bättre, både beträffande ekonomi och kvalitet. Trots 15 procents lägre bemanning och 15 – 20 procents lägre kostnader är nöjdheten bland boende och anställda lika hög på båda boendena. Projektledaren konstaterar att Vardaga ”definitivt har bättre lösningar på att planera, schemalägga och bemanna verksamheten”. Det privata boendet sparar således kommunen 15 – 20 procent samtidigt som en lika god omsorg erbjuds.

Östersundsprojektet sätter fingret på varför det privata behövs i välfärden. De vet helt enkelt hur en effektiv verksamhet bedrivs. Så låt dem få fortsätta med det, men ställ samtidigt höga och framförallt riktiga krav.

http://www.svd.se/nyheter/valet2014/vinsten-uteblev-men-privat-aldreboende-battre-i-unik-studie_3880342.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20140905

http://martinskjoldebrand.net/index.php/home/k2-categories/item/460-aldreomsorgen-inte-en-excersis-i-siffror

http://rasmusliberal.com/2014/09/07/kommunalt-eller-privat-inte-spelar-det-nagon-roll/

måndag 1 september 2014

Ett manifest att lita på

Med två veckor kvar till valdagen har ett av regeringsalternativen klargjort sin politik för de kommande fyra åren. Allianspartiernas gemensamma valmanifest stakar ut den väg som de fyra partierna vill gå under kommande mandatperiod. 300 000 nya jobb ska bli ytterligare 350 000, inte genom det offentligas försorg utan via fler företag som vågar anställa, till rimliga kostnader.

Ökade skatteinbetalningar ger förutsättningar för investeringar, i en ny stambana för höghastighetståg, utbyggd kollektivtrafik, ytterligare resurser till vård, skola, omsorg, ett stärkt försvar och en fortsatt human flyktingpolitik. Trovärdigheten i alliansmanifestet manifesteras av de åtta år som gått. Inget västland har så väl som Sverige tagit sig igenom krisen. Inget annat av våra grannländer har samtidigt kunnat sänka vanliga löntagares skatter som det satsat miljarder mer på sin välfärd. Inget annat land har kunnat föra en så human flyktingpolitik som Sverige, och ändå hålla finanserna.

Alliansens gemensamma manifest går att lita på, och med en allt vilsnare opposition synes det för övrigt bli det enda gemensamma manifestet.



lördag 30 augusti 2014

Den största vårdskandalen

Ingen lär ha missat att det drar ihop sig till val. Lika få lär ha missat att vinster och valfriheten inom välfärden blivit hett. Vänsterpartister är överhuvudtaget inte till salu, de gröna har dumpat sin liberala linje och socialdemokrater vill införa tillräckligt med restriktioner för att i praktiken stänga ute de privata alternativen. De tre partierna ägnar sig dock åt inget annat än ren smutskastning och sann populism.

Förevändningen för förbudsivrandet är att det privata mjölkar statskassan samtidigt som det hotar både kvalité och likvärdighet. Sanningen är dock en annan och det finns inga belägg för att privat skulle leverera sämre, tvärtom. Enligt en färsk rapport från Socialstyrelsen är privata äldreboenden bättre på 11 av 16 undersökta kvalitetsindikatorer. En mätning från Svenskt kvalitetsindex visar en större nöjdhet med privat sjukvård. Enligt en Demoskopmätning från i mars vill 65 procent av svenskarna själva kunna välja skola åt sina barn och enligt IFAU finns inget stöd för att elever från hem med låga inkomster eller med lågutbildade eller utlandsfödda föräldrar skulle ha förlorat på det fria skolvalet. De förhatliga vinsterna hos friskolorna torde egentligen uppröra få med en genomsnittlig vinstmarginal på blygsamma 3 procent, i nivå med ett hyfsat insättningskonto.


Verkligheten är således en annan än den bild som synes ha fått fäste. Den allra största vårdskandalen vore därför om denna bild fick avgöra valet och framtiden för Välfärdssverige.


tisdag 26 augusti 2014

Ja till ideologi, nej till myter

Ett frenetiskt arbete har pågått från oppositionspartier för att måla upp bilden av ett allt mer sargat Sverige. Arbetslösheten rusar, ekonomin knakar, välfärden raseras och de flesta får det sämre. Bilden har spätts på av en ivrigt sensations- och skandalsuktande media med lyktan på allt elände som vinstintresset påstås leda till. Media ska givetvis ägna sig åt samhällsgranskning, precis som politiker ska bilda opinion. Problemen kommer först när granskningen blir onyanserad och politiken sprider myter.

Hur man än mäter det så mår Sverige bra. Trots en lamslagen världskonjunktur är svensk BNP 10 procent högre idag än innan krisen, övriga euroländer har lägre BNP. Medan den svenska sysselsättningen ökat med 300 000 personer sedan 2006 har den minskat med en halv miljon inom euroområdet. Arbetslösheten har, trots en kraftig ökning av arbetskraften, stigit marginellt från 7 till 7,7 procent. I övriga Europa har den ökat från 8,2 till 11,5 procent, samtidigt som en betydande andel av arbetskraften gett upp och helt lämnat statistiken. Den blågula statsskulden har minskat från 50 till 40 procent av BNP sedan 2006. Inom euroområdet har motsvarande skuld stigit från 70 till 93 procent. I förhållande till euroländerna har svenskt näringslivsklimat förbättrats. Sverige har enligt Världsbankens näringslivsranking fjortonde bäst näringslivsklimat i världen. Sist men inte minst, Sverige är enligt OECD:s Better Life Index det tredje bästa landet i världen att leva i. Ett index som bl a baseras på parametrar som fastighetsmarknad, utbildning, miljö, livslängd och kriminalitet.

Val får gärna vinnas på ideologiska grunder, men inte på felaktiga. Med utgångspunkt i ovanstående fakta får gärna den ideologiska debatten ta vid. 

måndag 25 augusti 2014

Vi behöver bättre upphandlingar, inte mindre valfrihet

Långsiktighet har blivit den nya ledstjärnan i välfärdsdebatten. Ägare till äldreboenden, vårdcentraler, sjukhus och skolor ska ha ett långsiktigt perspektiv, åtminstone 10 år har ledande politiker bestämt. Påfundet synes dock mest vara ett svepskäl för att få sparka ut de förtretliga riskkapitalisterna.

Sveriges välfärd är offentligt finansierad och politiskt styrd. Allt offentligt upphandlas av förtroendevalda i kommuner och landsting. Det är således den offentliga upphandlingen som avgör vem som ska vårda de äldre, undervisa eleverna och vårda de sjuka. Det är kommunens respektive landstingets kravlista som dikterar de villkor på vilket sätt utförandet ska ske och till vilken kostnad. Svenskt Näringsliv, Almega, Vårdföretagarna och Friskolornas riksförbund lät för drygt ett år sedan granska samtliga upphandlingar av äldreboenden under 2011 och första halvåret 2012. Granskningen visade att knappt fem procent av de krav som ställs handlar om kvalitet för de äldre och att endast drygt 10 procent av kraven är mätbara. Den stora merparten av kraven, vilka kan räknas till hundratal, handlar istället om strukturer och processer, områden som egentligen inte alls berör själva kärnan. Något så avgörande som ”kundnöjdhet” synes således vara ointressant för upphandlaren, precis som mätbarhet och möjlighet till uppföljning.

De offentliga upphandlarna måste slipa sina instrument, beakta kundernas behov, ställa rätt krav och nogsamt följa upp resultaten. Resultaten måste vara mätbara, för först då kan olämpliga aktörer uteslutas. Kraven bör sedan naturligtvis också röra dem som det faktiskt handlar om, det vill säga om oss patienter, elever och äldreboende. Först genom kvalitativa upphandlingar, med medborgarens bästa för ögonen, kan vi få den välfärd vi förtjänar.



lördag 23 augusti 2014

Fler företag med egna pengar på banken

I en färsk rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, slås fast att knappt en tredjedel av Sveriges vuxna befolkning har tillräckligt med egna besparingar för att kunna starta eget aktiebolag. En låg andel vid jämförelse med andra rika länder.

Samtidigt som de egna resurserna på kontot är knappa har det blivit allt svårare att få banklån för att starta eget. Svårigheten att ackumulera eget kapital bottnar till största del i de ogina svenska skatter som drabbar löntagare, entreprenörer och de sparsamma. Privat förmögenhetsbildning har länge motarbetats i Sverige. Höga marginal- och löntagarskatter, förmögenhetsskatt, arvs- och gåvoskatt samt höga kapitalskatter har historiskt fördelat om sparandet från medborgare till stat. Situationen är bekymmersam i så måtto att potentiella entreprenörer och tillväxtföretag förhindras att ta steget och att expandera verksamheten.


Om Sverige ska få fler växande företag och fler arbetsgivare måste vi i större utsträckning tillåta privat förmögenhetsbildning. Viktiga led i detta är förmånligare entreprenörsskatter och generellt lägre skatt på sparande.

fredag 22 augusti 2014

Skarpt läge

Samtidigt som Stefan Löfven öppnade famnen för Vänsterpartiet presenterade Arbetsförmedlingen de sista jobbsiffrorna innan valet. Säsongsrensat sjönk arbetslösheten från 8 till 7,7 procent mellan juni och juli. Siffran innebär att sysselsättningsgraden i åldrarna 15-74 nu är högre än i juli 2006.

Sysselsättningsgraden mäter hur stor del i ett visst åldersintervall som är i sysselsättning, inräknat sjuka, förtids- och ålderspensionerade samt studerande. En kraftig invandring, färre heltidsstuderande (numer arbetssökande) och färre sjukskrivna har inneburit att antalet personer i arbetskraften ökat med drygt 400 000 sedan 2006. Fler i arbetskraften, kombinerat med en av tidernas värsta ekonomiska kriser, innebär en stor utmaning för arbetsmarknaden.

Sverige har nu internationellt sett bland de högre sysselsättningsgraderna och enligt Arbetsförmedlingens prognoser kommer denna utveckling att fortgå. Löfvens röriga regeringsalternativ utgör dock ett påtagligt hot härvidlag. Där alternativen inte bara är röriga, som med infrastrukturen, energipolitiken och försvaret, är de direkt skadliga för ekonomi och jobbtillväxt. Nya tunga skattebördor väntar löntagare, arbetsgivare och stora delar av servicesektorn. Även transport, pendlare och industri kan vänta tuffa skattepålagor, allt medan rut lär få sig en smäll och valfriheten inom välfärden kastas ut med badvattnet.


Med tre veckor kvar till val är det skarpt läge. Alternativen är två, en väloljad allians som tagit Sverige genom tidernas ekonomiska kris eller något betydligt vagare med en direkt ekonomisk-fientlig politik.

http://www.arbetsformedlingen.se/Om-oss/Pressrum/Pressmeddelanden/Pressmeddelandeartiklar/Riket/2014-08-08-Fortsatt-positiv-utveckling.html#.U_elcPl_u8A

fredag 15 augusti 2014

Skattesnurran alltmer välsmord

Skatteverket redovisade nyligen sin senaste brukarundersökning bland företagare. 79 procent uppgav sig ha förtroende för Skatteverket och 97 procent sa sig vara nöjda med det bemötande de fått av myndigheten. Siffrorna visar på en brant stigande förtroendekurva, 11 procent fler har förtroende för myndigheten idag än 2007.

Skatteverket kan sägas utgöra Välfärdssveriges nav, ansvarigt för taxering och uppbörd av de skatter som finansierar välfärden. Ett effektivt och aktat verk, i kombination med rimliga och rättvisa skatter samt upplevelse av att pengarna ger valuta, lägger grunden för god skattemoral och betalningsvilja. Verkets medborgarundersökning från 2012 visar tydligt på hur moralen bland skattebetalarna blivit allt bättre. Endast sex procent, mot 14 procent 2006, uppger sig exempelvis villiga att undanhålla skatt om de bara kunde medan allt färre köper svart och allt fler uppskattar skattesystemet.


Skatteverket gör uppenbarligen ett bra och uppskattat jobb, samtidigt som skattesänkningar på arbete, förmögenhet och servicetjänster ökat skattesystemets legitimitet. En alltmer välsmord skattesnurra innebär ökade skatteintäkter trots, eller snarare tack vare, ett lägre skattetryck.



måndag 11 augusti 2014

Drogpolitik - minerad mark

Så har man blivit kölhalad, idiotförklarad, smygintervjuad och inte minst fått sin liberala värdegrund ifrågasatt. Att diskutera drogpolitik eller gud bevars, inta en kritisk hållning gentemot en liberalare hållning mot cannabisbruk bland yngre, var att ge sig ut på minerad mark. Aldrig hade jag kunnat föreställa mig att försvar av befintlig lagstiftning och skepticism mot drogliberalism skulle röra upp sådana känslor.

Tvivelsutan har belackarna levererat många och sakliga argument. Cannabisjakten kostar miljarder, drogen har relativt begränsad skadeverkan, USA intar en allt liberalare hållning, alkohol leder till både fler dödsfall och andra därtill relaterade skador, stigmatisering leder fel, skadeverkningarna kan minskas genom ordnad försäljning via särskilda reglerade kanaler mm. Samtliga argument är relevanta, och dem beaktar jag givetvis och tar intryck av. Jag kan dock inte låta något av dem, var för sig eller tillsammans, övertyga mig om att cannabis bör saluföras som en ofarlig drog eller säljas genom konventionella kanaler, vilket var vad min och Kalles artikel egentligen handlade om.

Cannabis må vara en förhållandevis lätt drog men har ändå påvisade skadeverkningar. Cannabis innehåller cannaboiden tetrahydracannabinol (THC) vilken är den substans som framkallar ruset. THC överaktiverar delar av hjärnans system vilket ger ruseffekter och kan ge långsiktiga effekter på hjärnan vid längre och påtagligare bruk. Cannabis är förenat med flera skaderisker vilka varierar i olika grad och påverkas av ett antal faktorer som var för sig eller tillsammans måste tas med i bedömningen. Risken beror bland annat på hur stor dosen är av nämnda THC och hur ofta drogen intas. Ytterligare en aspekt är hur sårbar individen är, vilket ingen kan veta i förväg.

Ingen dör av cannabis men mångas hjärnor påverkas negativt, framförallt ungas under 25 år. Cannabisrökning försämrar de kognitiva funktionerna minne, uppmärksamhet, koncentration samt analys- och planeringsförmåga. Detta kan ta sig uttryck i minskad förmåga att genomföra komplexa tankeoperationer, sämre koncentrationsförmåga, sämre förmåga till bibehållen uppmärksamhet, minskad förmåga att bearbeta information, försämrat korttidsminne, minskad tankemässig flexibilitet, minskad förmåga att lära av erfarenhet och försämrad förmåga till långsiktig strategisk planering. Drogen är även beroendeframkallande och kan ge abstinensbesvär.

Cannabisdebatten är viktig att hålla vid liv och alla sakliga argument ska beaktas. Inga sådana argument har dock hittills övertygat mig om att vi inte bör romantisera kring bruket, relativisera kring dess konsekvenser eller legalisera ytterligare en drog i samhället. Forskning visar härtill att just tillåtande attityder gentemot droganvändning också påverkar användningen i positiv riktning. Familjen, umgängeskretsen och samhället i stort påverkar hur socialt accepterat användandet är.

Kalla mig gärna mossig och idiot, men ifrågasätt inte min socialliberala grund. Därtill saknas argument. Därmed är cannabisdebatten avslutad för min del, denna gång.



                       

söndag 10 augusti 2014

Radikalfeminism leder fel

De senaste månaderna har jämställdhetsfrågan seglat upp som ett valets huvudnummer. Det är bra. Ojämställdhet kostar, både ekonomiskt och personellt. I takt med att frågan fått allt tyngre vikt har den dessvärre också kommit att radikaliseras.

Feminismens utgångspunkt är att det finns en strukturell ordning som leder till att kvinnor missgynnas. För att bekräfta detta framförs statistik som tämligen ensidigt visar på det påstådda. Per Johansson, professor i ekonometri, ger ett antal exempel på hur denna verklighetsförmedling ger en ganska skev bild. Kvinnor lever exempelvis längre än män, de utbildar sig mer och uppvisar lägre kriminalitet. Kvinnor är vidare, enligt Socialstyrelsens inläggningsregister, mindre våldsutsatta än män. Johansson konstaterar att den stora jämställdhetsboven synes vara mäns låga uttag av föräldradagar vilket leder till lägre kvinnolön och större kvinnlig sjukfrånvaro. Johansson förespråkar därför en ytterligare pappamånad.

Radikalfeminism grupperar och kollektiviserar utifrån kön vilket ställer grupper mot varandra. Detta spär på fördomar vilket inte på något sätt gagnar jämställdhetsarbetet. En liberal politik ser individen och syftar inte till att uppnå samma utfall utan snarare till att ge alla samma förutsättningar.



fredag 8 augusti 2014

Fler arbetstillfällen med lägre ägarskatter

Sverige behöver fler arbetsgivare. När de tidigare stora arbetsgivarna, inom industri, verkstad och offentlig sektor, effektiviserar går åtskilliga arbetstillfällen förlorade. För att absorbera frånfallet krävs nya, snabbväxande företag som nyanställer. Tyvärr är det svenska klimatet ogynnsamt för dessa snabbväxare, där höga ägarskatter minskar incitamenten att starta eget samt begränsar möjligheterna att ackumulera startkapital och i senare fas genomföra ägarskiften.

Varje potentiell entreprenör ställs inledningsvis inför beslutet om att överhuvudtaget ta det riskfyllda steget till egenförsörjning. Beslutet påverkas av den sammanlagda effekten av bolagsskatten och skatten på kapitalinkomster. Med vissa undantag beskattas kapitalinkomsten på aktivt ägande idag med högsta marginalskatt, drygt 57 procent.

När verksamheten väl startats krävs kapital för att växa och anställa. Mindre företag och dess ägare saknar ofta kreditvärdighet hos bankerna varför egenupparbetade medel är en förutsättning. Även i detta sammanhang begränsar höga marginal- och kapitalskatter entreprenörens möjligheter, genom att försvåra eget sparande. Ytterligare en möjlighet att expandera är att släppa in nya ägare genom hel eller delvis försäljning av företaget. En sådan försäljning, av aktivt förvaltade andelar, beskattas även den med högsta marginalskatt. För att kompensera skatteavbränningen måste priset på aktierna höjas vilket påverkar potentiella köpares vilja att genomföra affären. Ägarbeskattningen inskränker således även möjligheten att genomföra ägarbyten.

Ägarskatter har mindre betydelse för företagare utan tillväxtambitioner, men desto större för dem som faktiskt har ambitionen. Sverige måste erbjuda de bästa möjligheterna för företagande och entreprenörskap. Ur detta perspektiv spelar ägarskatterna roll. För fler jobbskapande tillväxtföretag krävs ett kraftigt reformerat skattesystem som stimulerar entreprenörskap och som möjliggör eget sparande och ägarbyten.

onsdag 30 juli 2014

Gynnsamma skatter lockar

Även om Sverige av idag har ett av OECD:s högsta skattetryck finns värre exempel, som Norge. Detta anser åtminstone mångmiljardären Per G Braathens som nu beslutat att flytta sin familjekoncern över gränsen.

Det imperium som Braathens nu flyttar till Sverige omsätter årligen 10 miljarder, framförallt inom resebranschen där Malmö Aviation torde vara mest bekant. De främsta orsakerna till flytten är Norges höga bolagsskatt och sällsamt ogina förmögenhetsskatt. I Norge betalar bolagen 27 procent i skatt, fem procent mer än i Sverige. Förmögenhetsskatt betalar de norrmän som har tillgångar värda 100 000 eller mer. Enligt Braathens utgör förmögenhetsskatten ett hinder för att utveckla företag, bland annat för att företagare i många fall tvingas ta kostsamma utdelningar bara för att betala skatten. Medel som annars kunnat återinvesteras för att utveckla och expandera verksamheten.

Vi välkomnar givetvis alla tänkbara skattebetalare till Sverige men vi kan inte på något sätt ta dem för givet. Särskilt inte med de rödgrönas föreslagna återställare och hotande skatteschock.

tisdag 29 juli 2014

Förrädisk norsk välgång

Många svenska blickar kastas avundsjukt mot vår stormrika granne i nordväst. Saftiga budgetöverskott, låg arbetslöshet och drygt 5 000 miljarder i en gigantisk oljefond är i och för sig avundsvärt. Men siffrorna är förrädiska och egentligen inte alls särskilt avundsvärda.

Norsk ekonomi är av den ensidigare typen, i praktiken helt beroende av landets oljeexport. Norge må vara ett rikt land i monetära termer, men knappast vad gäller diversifiering, innovationsbenägenhet och mångfald inom ekonomin. En allt rikare stat har unnat sig rejäla excesser. En av dessa, och kanske den mest skadliga, är landets tullar mot omvärlden. Skyhöga tullar kombineras sedan med lika generösa subventioner till landets inhemska producenter. Mixen är explosiv i så måtto att konkurrenter utestängs medan inhemsk verksamhet, inte sällan såväl ineffektiv som improduktiv, hålls under armarna. Så sent som 2011 ledde tullarna och den bristfälliga inhemska produktionen till smörbrist, i ett av världens rikaste länder.


En vacker dag tar Norges olja slut och då är det tunt bakåt. Endast öppna gränser kan långsiktigt stärka ett lands ekonomi och göra den dynamisk, stängda gränser gör den däremot både stel och sårbar.

torsdag 10 juli 2014

Jobben kommer


Det var i valrörelsen 2006 som Göran Persson uttryckte de bevingade orden om de jobb som då skulle komma. Uttalandet uppfattades som arrogant från en regeringstrött statsminister, till synes utan nya grepp och idéer om hur det faktiskt skulle gå till. Uttalandet tros ha varit en bidragande orsak till Perssons fall.

Nu, åtta år senare, är läget annorlunda även om likheterna finns där. Fredrik Reinfeldt och dennes allians anklagas titt som tätt för att vara trött och sakna just idéer. Lika trött som Reinfeldt påstås vara synes stora delar av väljarkåren att vara på honom vilket förklarar varför delar av opinionen tar sin tillflykt till de mer radikala alternativen. Vad som däremot skiljer bilden idag från den för åtta år sen är att jobben faktiskt kommer, precis som de gjort under de flesta alliansåren. Enligt Arbetsförmedlingen har antalet arbetslösa minskat med 0,6 procent sedan juni i fjol och arbetslösheten räknas nu till 7,6 procent. Samtidigt har antalet lediga platser ökat med 16 000 och antalet sysselsatta är idag 62 000 fler än för ett år sen.

På Perssons tid rådde högkonjunktur och tiotusentals arbetsföra gick förtidspensionerade, men ändå uppgick arbetslösheten till 7,4 procent. Sverige har nu tuffat igenom en av historiens tuffaste kriser samtidigt som befolkningen ökat med historiska siffror. Sammanfattningsvis, jobben kommer så varför bryta en solid och välsmord arbetslinje?

http://www.arbetsformedlingen.se/Om-oss/Pressrum/Pressmeddelanden/Pressmeddelandeartiklar/Riket/2014-07-09-Fler-lediga-jobb.html

http://rasmusliberal.com/2014/07/09/fortsatt-fler-jobb-ljusare-for-langtidsarbetslosa/