Med facit i hand

Jobben, jobben och sen möjligen ekonomin. Så brukar väljarnas prioriteringar se ut när det kommer till val. Så var det i år, så var det tidigare och så lär det fortsätta ett tag till. Och inte är det särskilt konstigt eftersom jobbtillväxt är grunden för en solid ekonom som i sin tur betalar välfärden. Mot denna bakgrund kan det vara av intresse att utvärdera den nyss avsatta regeringens insatser på området.

Valrörelsen var späckad av siffror och statistik och få visste till sist varken ut eller in. Men enligt Eurostats arbetsmarknadsstatistik från juli i år, vilken nationalekonomen och professorn Magnus Henreksson låtit sammanställa, ser siffrorna ut enligt följande. Sedan 2006 har arbetslösheten stigit med 1 procent, till 7,9 procent. Arbetslöshetstalet säger dock ingenting om hur många som faktiskt arbetar, dvs. hur många som är i sysselsättning. Ser man istället till andelen sysselsatta i befolkningen är Sverige bäst i EU-gruppen, med över 80 procent i sysselsättning i åldrarna 20-64 år. Hade Sverige haft samma sysselsättning som Österrike, vars arbetslöshet mäter 4,9 procent, skulle vi haft 123 000 färre sysselsatta totalt och 148 000 färre kvinnor i arbete. Om Sverige haft Spaniens sysselsättningsgrad bland kvinnor skulle vi haft 670 000 ytterligare kvinnor utan arbete. Bland äldre (55-64 år) har Sverige den i särklass högsta sysselsättningen, 73,6 procent mot EU-genomsnittets 50,1 procent. I åldersspannet 20-64 år har således Sverige flest arbetande inom hela EU.

På dessa grunder ska regeringens jobbpolitik utvärderas och på denna grund ska Löfven bygga vidare. Målet han strävar mot, lägst arbetslöshet inom EU, är vagt och öppnar för allehanda ljusskygga lösningar. Idag har vi facit för Alliansens åttaåriga jobbpolitik, om ytterligare fyra har vi facit för de rödgrönas.

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/alliansen-misslyckades-beratta-att-sverige-har-lyckats-bast-med-jobben_4014177.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20141017
http://rasmusliberal.com/2014/10/17/hall-er-inom-ramarna/

Din guide i statistikdjungeln

Oddsen sjunker för att även 2014 års val kommer präglas av jobbfrågan. För detta har i vart fall partistrategerna laddat upp. Med alltmer sofistikerad statistik och intrikata beräkningar lyckas den skicklige enkelt plocka fram de siffror som fyller just dennes syfte.

Socialdemokraternas dynamiska duo, i form av partiordförande Löfvén och den ekonomipolitiske taleskvinnan Magdalena Andersson, har vaskat fram det explosiva nyckeltalet sysselsättningsgrad. Med denna häxbrygd av siffror siktar de på att skjuta regeringens arbetslinje i sank och visa på att färre svenskar, rent procentuellt, går till jobbet idag än innan regeringsskiftet.

För att kunna bedöma påståendet måste det dock nyanseras. Även om sysselsättningsgraden minskat med någon procent bland 15-74 åringar så har den ändå ökat i samtliga undersökta åldersgrupper. I den yngsta kategorin, 15-24 åringar, är det idag 0,5 procent fler som arbetar än 2006. I kategorin 25-64 åringar är motsvarande uppgång 1,8 procent och bland de allra äldsta som förväntas jobba (65-74 åringar) är ökningen 1,7 procent. Problemet för regeringen, och lyckan för Socialdemokraterna, är att de pensionerade åldringarna (dvs. 65-74 åringarna) i absoluta tal blir alltfler medan gruppen i de mest yrkesverksamma åldrarna, 25-64 år, blir allt färre. Dessutom har antalet 15-24 åringar ökat kraftigt under senare år, en grupp som av naturliga skäl normalt är sämre representerade på arbetsmarknaden.

Att vi åldras, blir trötta och pensionerar oss är ganska naturligt och kan knappast klandras regeringen. Inte heller är det regeringens fel att ynglingarna ökar. Istället kan vi konstatera att antalet arbetande, i absoluta och viss mån procentuella tal, faktiskt ökat sedan 2006. Ett nära nog sensationellt faktum då vi genomlidit både finans- och skuldkris samtidigt som ekonomin hållits i schack.