Reepalu näck är ingen vacker syn

Ingen vacker syn,

i vart fall inte utan kläder.

Med Illmar Reepalus utredning i ryggen och Vänsterpartiet flåsandes i nacken tänker regeringen lägga fram förslaget om vinstbegränsningar i välfärden i vår. Syftet sägs vara att stoppa vinstjakten, men är egentligen att skapa en vänster-/högerkonflikt att bråka om till höstens val.

Genom att beräkna den tillåtna vinsten som en avkastning på operativt kapital vill man få det tillåtna vinstpåslaget om 7 procent att framstå som generöst. Till saken hör dock att tjänsteföretag vanligtvis bedrivs närmast helt utan sådant kapital, varför förslaget i princip innebär vinstförbud för ett flertal verksamheter. Faktum är att 18 procent av företagen inom skola och vård inte skulle få göra någon vinst alls och ytterligare 29 procent skulle tvingas minska vinsten med 90 procent. Allt enligt en färsk studie från PwC. Den valda vinstindikatorn, vinst mot operativt kapital, är sällsynt olämplig men är säkert vald med omsorg. För de nya Socialdemokraterna menar ju att vinst är stöld, och då borde det rimligen också förbjudas.

PwC:s studie av Välfärdsutredningen visar på minst sagt genomgripande konsekvenser för sektorns privata aktörer. Den klär av Illmar Reepalu alldeles näck, och det är ingen vacker syn.

https://www.di.se/debatt/dan-olofsson-har-ar-utrakningen-som-reepalu-borde-ha-gjort/

I hope I have not

Ledaren för den fria världen.

En av många mansgrisar.

Hemskheterna fortsätter att strömma in under #metoo. Det som sägs och det som framkommer av de otaliga historierna är sorglig och beklämmande läsning, särskilt för oss som trodde vi kommit någon vart i jämställdhetsarbetet. Sorglig för att kvinnor dagligen tvingas utstå dessa trakasserier och övergrepp, beklämmande då de visar hur ociviliserade vi män trots allt tycks vara.

I Sverige, liksom i övriga västvärlden, när vi en uppfattning om oss själva som jämställda, civiliserade och överlag borstade. Samtidigt ser vi, med rätta, med oblida ögon på de kulturer där kvinnor påtvingas burka och slöja för att inte inleda männen i frestelse. Tyvärr synes det som att vi själva inte är ett dugg bättre på att hålla frestelserna i styr. Det verkar istället som att kvinnorna även i vår del av världen behöver något skyddande mot alla brunstiga karlar. Många var vi som förfasades över Trumps famösa ”ta henne mellan benen”-kommentar. Men mycket tyder på att väldigt många av oss faktiskt skulle ha gjort och sagt likadant, om vi haft Trumps plånbok och ställning.

Det finns för oss karlar anledning till självrannsakan. För egen del, hoppas jag innerligt, kan jag hävda min oskuld. I hope I have not således. Men en sådan självrannsakan bör breddas. Jag vet med säkerhet att jag aldrig antastat eller trakasserat någon av motsatt kön, och att jag aldrig skulle få för mig att göra det heller. Däremot är det säkert många situationer där jag vare sig agerat eller ens reagerat. Men från och med nu tänkte jag att det ska bli ändring på det. Hoppas fler tänker som jag.

Kristersson är nåt på spåret

En vuxen man?

Så är han invigd och installerad, Moderaternas nya partiledare och Alliansens statsministerkandidat. Ulf Kristersson är en partiveteran med ett välfyllt CV, en sann politruk. Kristersson är dock vare sig mossig eller dammig utan framstår snarare som en frisk fläkt och visionär. Och förhoppningsvis kan vi ta hans installationstal på ordet.

När Kristersson efterlyser fler ”vuxna” i politiken och mindre gnällighet inger det hopp, för den sandlåda riksdagen förvandlats till de senaste åren måste både rensas och krattas. Alla inblandade bär ansvar för situationen som eskalerat med tveksamma misstroendeförklaringar, hetsretorik mot företag, sparare och höginkomsttagare. Väldigt lite skiljer situationen från sandlådekriget, förutom att de krigförande i sandlådan sällan är mer än fyra-fem år gamla. Om tramsandet fortsätter är risken överhängande att folk helt tröttnar och att föraktet breder ut sig, vilket i en förlängning utgör ett reellt hot mot demokratin. Vad man nu kan hoppas på av Kristersson är att han menar allvar och söker lösningar istället för att hitta på konflikter som egentligen inte finns.

Kan Kristersson göra verklighet av orden i installationstalet är han nåt på spåret, ett spår som också skulle leda Sverige i rätt riktning.