fredag 12 juli 2019

Inget ont som inte för nåt gott med sig


Den frihandelsvänliga världens 
räddare?
Samtidigt som bärande delar av den fria världen sluter sig och viktiga handelsflöden stryps så sluter EU ett av sina största frihandelsavtal någonsin. Det alldeles färska avtalet med det sydamerikanska frihandelsområdet Mercosur omfattar nära 800 miljoner invånare och innebär sänkta tullar på en rad varor, tuffa miljökrav och balanserade regler för djurhållning.
Det är å andra sidan mot bakgrund av denna dystra handelspolitiska situation som EU nu bedriver en allt aggressivare frihandelslinje. På kort tid har ett antal stora handelsavtal slutits med bland andra Kanada, Japan och Mexiko. Ett av de främsta skälen till den ökade aktiviteten från EU är enligt handelskommissionär Cecilia Malmström den protektionistiska linje som handelsdrakarna USA och Kina slagit in på. Som en följd av att internationella organ som WTO och tidigare överenskommelser inte längre respekteras och hot snarare än samtal blivit norm, så vänder sig allt fler till Europa för att via ett gemensamt forum stå upp för ömsesidig hållbar handel, grundad på internationellt giltiga regler.
Inget ont som inte för nåt gott med sig brukar det heta. I takt med att Trump och Xi Jinping smäller igen dörrarna för forna och potentiellt nya vänner så bryter frihandelsvännerna ny mark. Detta till gagn för oss handelsvänner men till uppenbart förfång för amerikaner och kineser.

söndag 7 juli 2019

Ärligt talat Magdalena Andersson


Magdalena - i ärlighetens namn?
Socialdemokraterna har stålsatt sig att i varje givet tillfälle kontrastera sänkt skatt mot kvalitén i välfärden. Partiets företrädare griper därför varje tillfälle att ställa sina skattehöjarambitioner mot borgerliga skattesänkningar.
Under Almedalsveckan kungjorde Magdalena Andersson att hon aldrig mött en undersköterska som efterfrågat sänkt skatt utan snarare högre lön och bättre arbetsvillkor. Det hela ter sig underligt. Även om finansministern faktiskt aldrig träffat en undersköterska som önskat lägre skatt så är trots allt just lägre skatt den bästa garantin för mer pengar kvar i plånboken när skatten är dragen. Och detta torde vara det intressanta, även för undersköterskan. Alliansens jobbskatteavdrag gav mer kvar i plånboken än några fackliga löneförhandlingar någonsin lyckats uppbåda. I genomsnitt gav de olika avdragen drygt 26 000 kr mer i plånboken för undersköterskan på ett år. Sorgligt nog verkar inte detta gått fram men är likväl en realitet som åtminstone en finansminister borde vara ärlig med.
Politiker ansvarar inte för lönesättningen men det gör de däremot för skattetrycket. Så smit inte från det ansvaret Magdalena Andersson.

tisdag 2 juli 2019

Språkkrav nu som då


Lika bra idag som för 17 år sedan
I valet 2002 rusade väljarstödet för Folkpartiet och partiledare Lars Leijonborg dubbades till lejonkung. Det var då det och Folkpartiet hade just lanserat sitt förslag om språkkrav för medborgarskap. I årets almedalstal föreslog Ulf Kristersson att språkkunskaper ska vara ett krav för permanent uppehållstillstånd och medborgarskap.
Att ställa krav är att bry sig lyder ett gammalt liberalt ordspråk. På samma sätt är det en samhällelig plikt att tydligt tala om vad som krävs för att lyckas i det svenska samhället, samt att sedan också ge förutsättningar för att uppnå kraven. Utan grundläggande, helst goda, kunskaper i det svenska språket saknas i princip all möjlighet att integrera sig. Att överbrygga språkbarriären är därför kritiskt både för den nyanlände själv men också för samhället i stort som annars dras isär när språkokunniga öar isoleras från övriga samhället.
Kristerssons förslag om språkkrav är lika bra och nödvändigt idag som på Leijonborgs tid för 17 år sedan. Skillnaden är att det idag är betydligt mer bråttom och än mer kritiskt än då.

söndag 30 juni 2019

Sabuni har haft rätt hela tiden


Rätt ute
Efter en stundtals hätsk och ganska infekterad partiledarstrid valdes slutligen Nyamko Sabuni till att leda Liberalerna. Sabuni uppfattas av många som kravliberal och höger, inte minst i migrations- och integrationsfrågor. Det är också hennes ståndpunkter i dessa frågor som rört upp de hetaste känslorna utom men framförallt inom partiet.
Sabuni såg tidigt de inneboende konflikter som ett kravlöst och generöst flyktingmottagande för med sig. Hon såg att utsattheten bredde ut sig bland nyanlända och att områden växte fram där utanförskapet traderades till nya generationer av uppgivna män och kvinnor. Hon hade rätt då och har det idag. En förutsättning för lyckad integration och ett samhälle som håller samman är att dess invånare unisont samlas kring något gemensamt, ett sammanhållande kitt. I Sverige utgörs detta kitt av universella värden såsom jämlikhet, jämställdhet och respekten för varandra. För de flesta är dessa värden självklara men behöver så inte vara för nyanlända från länder med väsensskild historia och väsensskilda referenspunkter.
Sabunis klarsynthet och pragmatism bör komma att genomsyra svensk migrations- och integrationspolitik från och med nu. Det skulle både nya och gamla svenskar tjäna på.

lördag 15 juni 2019

Regeringen balanserar på slak lina


Dansar på slak lina
Löfvens regeringsmakt bygger på porös grund. Den saknar det mesta, såsom gemensam värdegrund, gemensam utgångspunkt, gemensamt mål och en röd tråd. Tråden är snarare kladdigt rödgrönblå, vilken färg det nu blir.
Det är dessutom alltfler som drar i Löfvens kladdiga tråd. LO:s Karl-Petter Thorwaldsson verkar allt buttrare, inte bara över Socialdemokraternas uppenbara högergir utan också Miljöpartiets allt påtagligare inflytande över den förda klimatpolitiken. Thorwaldsson vill ha kärnkraft, ett utbyggt Arlanda, bensinskattehöjarstopp och ett nytt Preemraffinaderi i Lysekil. Knappast i linje med den rödgröna regeringspartnerns önskemål. Än argare tycks ungdomsförbundarna i SSU vara, som anser högervridningen så oacceptabel att de vill lämna Januariöverenskommelsen. Överenskommelsen tär likaså på borgerliga sympatisörer inom C och L, som inte känner minsta samhörighet med dagens sossar eller gröna.
Alltfler, och från alla håll, drar nu i Löfvens regeringstråd. Statsministern ser inte ut som någon lindansör, frågan kvarstår om han är det. För det kommer krävas ett ypperligt balanssinne om Cirkus Löfven ska löpa mandatlinan ut.

söndag 9 juni 2019

Migration med hjärta och hjärna

Sitter på nyttig information
Personer med utrikes bakgrund står för 58 procent av samtliga brottsmisstankar. Det kan utläsas av det material som Brottsförebyggande rådet samlat in. Utläsas kan också att sannolikheten för att misstänkas för sexualbrott är tre gånger större bland utrikes födda. Det är viktigt att inte värja sig mot dessa uppgifter och lika viktigt att inte dra felaktiga slutsatser. 

Uppgifterna är mumma för dem som inte vill ha någon migration alls och ger vatten på den kvarn som fyller rasismens skitiga mjölpåse. Uppgifterna ger dock nyttig information även till våra beslutsfattare. För kriminalitet och sexuell brottslighet är inget av naturen givet, även om exempelvis kvinnosyn självklart påverkar vissa mäns beteende mot kvinnor. Det är sedan länge känt att ekonomiskt resurssvaga utan sociala kontaktnät, bristande språkkunskaper och med tveksamma förebilder hyser större risk att hamna i kriminalitet. Vi vet också att denna grupp är överrepresenterad i utanförskapsområden och att den främst utgörs av första- och andragenerationens invandrare, särskilt unga uppgivna män. Dessa faktum bör utgöra underlag för den politiska migrations- och integrationspolitiken. Vi har misslyckats med integrationen i alltför stor grad vilket i sin tur till del beror på att vi tagit emot fler än vi klarat av att svälja.

Hjärtat säger att vi ska hjälpa dem vi kan medan hjärnan bör tala om på vilket sätt vi bäst gör det. En ansvarsfull politik bör balansera mellan generositet och realism. Den bör också slå fast att vi vare sig hjälper de invandrade eller samhället i stort när vi lämnar grupper i utanförskap, ty det göder naturligen kriminalitet.

söndag 2 juni 2019

Är Trump X-faktorn?


Pengar ut vägen mot
nästa finanskris?
Globala ekonomiska kriser går aldrig att förutse, och då än mindre vilken den utlösande faktorn kommer vara. Historien har dock lärt oss att obalanser oftast smyger sig på men att följdverkningarna sedan sprider sig rasande fort ut i systemen.
Donald Trumps agerande är lika förutsägbart som semestervädret, blir det regn och rusk eller sol och värme? Ena dagen undertecknar han ”århundradets handelsavtal” för att nästa dag ändå införa tullar och bryta mot det avtalade. Senast att drabbas var Mexiko som trots ett färskt avtal ändå ser ut att åka på tuffa tulltariffer. Vem som sedan står på tur vet ingen och det är just denna oförutsägbarhet, tillsammans med en oresonligt nationalistisk ton, som nu de facto börjar påverka den globala ekonomin. För på samma sätt som Trump hetsar sina massor och inför handelshinder hetsar kineser, ryssar och ytterligare andra de sina samt inför motåtgärder. Allt till förfång för den globala handeln och i sista led konsumenten och företagaren.
Aldrig förr har en person ensam utgjort den X-faktor som utlöst en globala ekonomisk kris. En del tyder nu på att president Trump kan bli den första.

lördag 1 juni 2019

Svältande kommuner och en fet stat


Måste släppa till
69 av Sveriges 290 kommuner gick med underskott 2018, trots en brinnande högkonjunktur och rekordhög sysselsättning. 2022 kommer kommuner och landsting behöva 38 miljarder mer än idag om inget förändras. Samtidigt går AB Sverige som tåget och statens betalningar resulterade 2018 i ett överskott om 80 miljarder kronor. 2017 taktade överskottet in på 61,8 miljarder samtidigt som statsskulden nu är nere på omotiverat låga 30 procent av BNP.
Sverige är ett delat land, särskilt sett till stad och landsbygd. Idag försörjer i princip några stockholmskommuner övriga landet genom det kommunala utjämningssystemet. Stora delar av Sverige lever sålunda hand ur mun vilket allt oftare resulterar i endera drastiska neddragningar eller höjda kommunalskatter. Bådadera lika förödande för kommunens invånare och företagare. SKL:s prognoser visar tyvärr inte heller på någon ljusning utan snarare tvärtom då vi åldras och kommer behöva alltmer vård och omsorg. Likaså har kommunerna att hantera en tilltagande lärar- och omsorgspersonalbrist som, om den ska kunna hanteras, kommer kräver rejäla resursförstärkningar. Situationen är ohållbar. Staten bestämmer lagar och regler som kommunerna har att följa. Påtagligt många kommuner kan dock vare sig påverka sin ekonomi eller rekryteringssituation nämnvärt.
Såsom svensk ekonomi nu utvecklas måste staten ta ett betydligt större ansvar, för välfärd och för kommuninvånarna. Så antingen tar sig feta staten an fler av kommunernas uppdrag eller så delar den med sig mer av sitt dignande överskott till landets svältande kommuner.

torsdag 30 maj 2019

Ett tu tre


Ett tu tre blev det
Det har inte varit lätt att vara liberal den senaste tiden. Ett minst sagt begränsat väljarstöd, både nationellt och i EU-val. Ovanpå det väntar snart ett sannolikt uppslitande partiledarval.
Ett tu tre kandidater har nu aviserat sitt intresse att axla avgående Jan Björklunds ansvar. Efter Nyamko Sabuni har även folkpartirävarna Erik Ullenhag och Johan Persson trätt fram. Alla tre med gedigna CV:n och erkända förmågor. Även sakpolitiskt är det jämt skägg där vissa måhända betonar mer det socialliberala men där samtliga står trygga i de liberala grundvärderingarna om individens fria rätt, lika möjligheter och värde. Samtliga tre synes också eniga om att partiets hemvist är i det borgerliga blocket och i en allians. Oenighet verkar däremot råda om relationen och förhållandet till Sverigedemokraterna, såsom oantastbara eller som ett parti riksdagen nu har att hantera.
Den senare frågan råkar också vara den avgörande för åt vilket håll Liberalerna väljer att gå, åter åt det borgerliga hållet eller mer åt det vänstra. Och detta är ingen liten fråga då den inte bara påverkar partiets nära framtid utan också till ganska stor del den svenska parlamentariska framtiden. Det är således svåra avvägningar som väntar delegaterna vid partiets landsmöte den 28 juni.

lördag 25 maj 2019

Rörigt värre med Januariöverenskommelsen


Har rört till det
En hel del partiföreträdare och valarbetare har nog känt en viss lättnad i att få prata lite avlägsen EU-politik ett tag. Särskilt liberaler, centerpartister och sossar kan man förmoda då dessa spelar med de största insatserna och därmed har mest att förklara.
Januariöverenskommelsen har rört till spelplanen. Lite som när schackbrädet skakas om och pjäserna sedan ska placeras ut på brädet igen, utan att någon kommer ihåg var de tidigare stått. Till höger eller till vänster? Upp eller ned? Socialdemokraterna lockade över ett par högerspelare till sin vänsterkant och spräckte därmed den borgerliga samverkan. Skälet var Sverigedemokraternas nya allt tyngre roll som potentiell vågmästare. Ett parti utan tydlig vänster- eller högerprägel men desto tydligare TAN-ton. Med traditionella, auktoritära och nationalistiska drag lägger man sig någonstans i närheten av gammelmoderater och en och annan mossigare kristdemokrat. Rörigt värre när höger-/vänsterskalan plötsligt bytts mot den klart diffusare GAL-TAN-skalan.
Väljare både till höger och vänster står villrådiga. Januariöverenskommelsen kommer säkert fösa L och C närmare S och samtidigt distansera Kd och M, som eventuellt konvergerar mer med Sd. Det ger helt nya förutsättningar, vilka kommer tvinga många väljare till nya svårprognostiserade ställningstaganden.

lördag 18 maj 2019

Ett värderingsval


En värderingssak
Unionen ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.
Så lyder artikel 2 i EU-fördraget som alla EU:s medlemsländer skrivit under och förbundit sig till.  Värdena återspeglar Europas kulturella, religiösa och humanistiska arv som i sin tur bygger på det universella värdet om människans okränkbara rättigheter. Allt fler, i Sverige men än mer nere på kontinenten, ifrågasätter nu vissa av dessa principer och på vissa håll bryts helt ogenerat mot flera av dem. EU-samarbetet är komplex materia och det kan, och bör, diskuteras hur långt och djupt det bör vara. Men, innan var och en går till valurnan bör denne i vart fall ha bottnat i vilka värderingar man vill ska prägla vårt Europa.
Faktum är att många av de universella värden som vi annars tar för givna inte är så givna, vilket vi ser i alltfler länder runtomkring oss nu. EU-valet är ett värderingsval. Tänk på det.

fredag 10 maj 2019

Vad fan får vi för pengarna?


Får en hel del för pengarna
Vad fan får jag för pengarna utbrast en uppbragd Leif Östling när han än en gång fick se sin saftiga slutskattenota. Även om Östling säkert fått en hel del för sina pengar så är frågan ändå relevant. Så också i samband med kommande EU-val.
EU:s nya budgetförslag för åren 2021 – 2027 förhandlas just nu där en uppjustering till motsvarande 1,1 procent av unionens bruttonationalinkomst är föreslagen som ram. Justeringen beror till tre fjärdedelar på en justering för inflation och för att medlemsländerna blivit rikare sen förra budgeten. Resterande fjärdedel ska täcka brexitkostnaderna och avvecklingen av de rabatter vissa länder åtnjutit. För Sveriges del skulle detta innebära ett påslag om drygt 15 miljarder och en sammantagen avgift om drygt 50 miljarder, eller netto styft 30 miljarder efter återbetalningar. Vad fan får vi för pengarna då? EU ger tullfritt tillträde till världens största inre marknad, erbjuder en palett förmånliga handelsavtal, EU-gemensamma produktstandarder, möjlighet att resa och studera fritt, etablera sitt företag och placera sitt kapital. EU har helt andra resurser att arbeta för klimatfrågan, migrationen, brotts- och terrorbekämpningen och att samordna försvars och civila insatser. EU-kommissionens egna beräkningar visar att Sverige tjänar tio gånger så mycket på bara den inre marknaden än vad vi betalar i avgift. Det är en hygglig avkastning.
Med Östlings fråga ringandes i öronen så borde svaret i detta fall vara att vi får en hel del för pengarna, även om EU-apparaten samtidigt också synes vara ett riktigt glupskt slukhål.

söndag 5 maj 2019

Greker tillbaka i solen


Tillbaka i solen
Grekerna har fått genomlida fler än sju svåra år sedan finanskrisen, närmare bestämt tio hittills. Dessa föregicks av en lika lång period av överkonsumtion och ekonomisk lättja i EMU:s varma famn. Landet har tvingats till svåra umbäranden och sattes i princip under tvångsförvaltning av trojkan från eurogruppen och IMF. 
Välutbildade och desperata greker flydde landet samtidigt som arbetslöshet och statsskuld sköt i höjden. Det var många års lättsinnig politik som behövde kompenseras. Mycket lite tydde på att det skulle lyckas när populistvänstern och Alexander Tsipras röstades fram till makten. Tsipras har dock gjort ett remarkabelt scenbyte, lierat sig med eurokollegorna, accepterat marknadspremisserna och genomfört många tuffa reformer. Reformer som nu ger resultat. Under 2018 växte den grekiska ekonomin med fina 1,9 procent, arbetslösheten sjönk ytterligare till 19,3 procent och tros nå ned till 16,9 procent 2020. Den grekiska tioårsräntan är nere på rekordlåga 3,3 procent vilket innebär att landet åter anses kreditvärdigt.
Grekerna tog alltså tag i sina problem och nyckeln var inte skrikig antikapitalistpopulism utan smarta men tuffa ekonomiska reformer. Det är många idag som borde ta intryck av Tsipras helomvändning, vars Grekland nu åter är tillbaka i solen.

torsdag 2 maj 2019

Tomt, ohederligt och farligt förstamajprat


Borde gått till jobbet istället 
Socialdemokraterna förnekade sig inte på arbetardagen. S-företrädarnas förstamajtal var ohederligt insinuanta och sparkade i bästa fall in ett par redan öppna dörrar.
Från talarstolen varnade Stefan Löfven oss väljare för de mörka krafter som håller på att locka över moderater och kristdemokrater till det högerextrema lägret. Något belägg lade han inte fram men syftet är nog åtminstone tvåfalt. För det första vill han givetvis framhålla sig själv som det givna värnet mot mörkrets makter och för det andra vill han vidga avståndet mellan de forna allianspartierna. Ju mer brunt han lyckas smeta på M och KD desto svårare ska det bli för L och C att åter ta upp allianstråden. Insinuationen är ohederlig eftersom den inte stämmer och farlig eftersom den ytterligare spär på misstron och polariseringen i samhället. En annan del av talet vigdes åt skattesmitarna, eller underförstått giriga borgare och högerväljare. Löfven slog fast ett par självklarheter som vikten av skattemoral och att mota det globala skattefusket. De åtgärder som föreslogs finns dock redan på plats eller väntar på att ta plats. Det globala samarbetet mot aggressiv skatteplanering har aldrig varit så intensivt som nu och omfattar bland annat de åtgärder Löfven och Magdalena Andersson nu talar sig varma för.
Tomt, ohederligt och farligt S-prat således. Fler borde gå till jobbet på arbetardagen istället för att lyssna på sådant dravel.

onsdag 1 maj 2019

Riksbanken är skäl nog för euron


Kronor på djupt vatten
Sedan Finansinspektionen tilldelades ansvaret för den s.k. makrotillsynen har Riksbankens uppgift varit koncentrerad till att hålla koll på inflationen. 2 procent är bankens egna mål och den siffra man slaviskt jagar för att nå.
Hur mycket minusränta banken än sätter och hur många statsobligationer som än återköps så synes dock inget bita. En i bankens ögon alltför låg inflationsnivå grinar konstant riksbanksdirektionen i ansiktet. Vad som däremot blir följden av bankens kadaverdisciplinerade inflationsjakt är att svenska kronan urholkas alltmer. Kronvärdet nådde enligt en färsk Nordeaanalys nyligen sin lägsta nivå någonsin. En euro kostar idag 10,65 kr och en dollar 9,50 kr. Relativt sett blir svensken allt fattigare, trots att Sverige rent objektivt presterar riktigt väl just nu. Följden är inte bara att import blir dyrare och att utlandssemestern får anstå utan också att svenskt näringsliv blir dammsuget på billiga bolag och att produktivitetsfrämjande investeringar och kostnadsanpassningar uteblir. Och detta, om något, hotar svensk konkurrenskraft på sikt.
Riksbankens offensiv mot svenska kronan borde vara skäl nog för en övergång till euron - en världsvaluta med stabilt och förutsebart värde och som utgör handelsvaluta i en av världens största ekonomier.

lördag 20 april 2019

V vill både äta och ha EU-kakan kvar


Vill både äta kakan 
och ha den kvar
Vänsterpartiet har alltsedan Sveriges EU-inträde verkat motvalls. EU är inte skapat för människor, klimatet eller planeten har det hetat. Därför har man i alla valen hittills drivit på för att vi ska lämna unionen.
Inför vårens val är det däremot annat ljud i skällan. Malin Björk, partiets andranamn på EU-listan, låter nu deklarera att klimatomställningen måste drivas av tunga internationella aktörer och att EU då är mest lämpat för det. Björk var också en av de ansvariga politikerna bakom parlamentets arbete med att skapa en harmoniserad flyktingpolitik, som sedan i och för sig aldrig blev verklighet. Något sådant, tillstår nu Björk, hade inte varit möjligt utanför EU-samarbetets ramar. Således, vad Björk och hennes parti nu konstaterar är att vår tids stora frågor, såsom klimatet och migrationen, kräver ökat samarbete och att EU då är nödvändigt. Motsträvigt kommer V därför inte aktivt att driva på för en svexit, denna gång.
Det är naturligtvis glädjande att V nu fattat galoppen ifråga om EU-samarbetets nödvändighet. Samtidigt är det lika märkligt att partiet trots detta ändå vill att vi ska lämna unionen. Detta om något är att både vilja äta kakan men ändå ha den kvar.

lördag 13 april 2019

Medborgare och skattebetalare förtjänar bättre


Ingen slöser
Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket, det konstaterade en gång den socialdemokratiske socialministern Gustav Möller. Det var framsynt då och blir alltmer relevant ju mer staten håvar in i skattepengar.
Många ekonomer och controllers i kommuner och landsting vänder idag på varje krona för att få sin budget att gå ihop. På sista raden kan det handla om ett par ynka miljoner som saknas men som i det lilla avgör om familjecentralen ska bli kvar eller om kulturskolan ska kunna hålla sina öppettider. Småpengar i det stora men som likväl kan drabba medborgaren lika hårt för det. En kartläggning av analys- och researchbolaget Dagens Samhälle Insikt visar samtidigt att fumlig offentlig upphandling kan innebära att så mycket som 135 miljarder förslösas, varje år. Lägg dessa miljarder till statsbudgeten och reformutrymmet hade kunnat expanderas med motsvarande belopp i jämförelse med dagens relativt futtiga 4,5 miljarder.
Gustav Möller var må hända ingen ekonom men hans uppfattning och inställning ifråga om hantering av offentliga pengar borde genomsyra hela den offentliga apparaten, som också måste präglas av ett strikt affärstänk. Medborgaren och skattebetalaren förtjänar nämligen bättre, för all den skatt den betalar.

onsdag 10 april 2019

Ödesvalet i maj


Ett av EU-valets många 
högerspöken
Kampanjandet inför maj månads EU-val har börjat varva upp. Precis som i höstens riksdagsval kommer flertalet partier måla även detta val i ödesmättade toner. Åter ställs vi inför ont mot gott, ett ultimativt val där väljarna antingen är med eller mot och där högerpopulisten är det gemensamma onda.
Det finns i och för sig många skäl att vara bekymrad idag, tilltagande nationalism och xenofobi är två. Men att möta en i mångt bekymrande situation med hot, svartmålningar och skambeläggande är fel väg. Det drar bara isär oss ännu mer. En färsk SOM-undersökning visar just på detta där allt färre betraktar sig som mittenorienterade, men alltfler endera höger eller vänster. Så istället för att måla fan på väggen, hotas och skrämmas med andra partier bör politiken söka svara på folks faktiska oro och framtidsfrågor. Novussiffror visar då att klimat och miljö är allra viktigast, följt av brottsbekämpning respektive invandring och migration. 
Ödesval må vara men för väljarna handlar det då om andra, för dem, viktigare frågor än hotande högerpopulism och nationalism. Fokusera på dem och ödesvalet lär bli mindre ödesmättat.

tisdag 2 april 2019

Mer än bara börsvärden på spel



Sätter mer än ett varumärke på spel
På några ynka bankdagar raderades drygt 70 miljarder ut i börsvärde för Swedbanks aktieägare. Faktum är att knappt någon kom undan eftersom även pensionsjättarna trillade dit. Från 19 februari till 29 mars förlorade Folksam, Alecta och AMF styvt 18 miljarder av spararnas pengar.
Det är naturligtvis sura pengar som Swedbanks ledning och styrelse slarvat bort, men frågan om Swedbanks och övriga bankers vandel och renommé handlar om så mycket mer än reda pengar. Sverige har ett högt förtroende hos internationella investerare, alldeles särskilt då vi anses tillförlitliga och oförvitliga. I Transparency Internationals senaste ranking delade Sverige tredje plats som världens minst korrupta land. En sådan fin placering inger förtroende hos investerare och drar kapital till landet. Våra storbanker utgör navet i ekonomin, då merparten av kapitalet slussas genom deras nät. Solkar de ned sig genom skumraskaffärer med rysk maffia, blodbesudlade emirer och skattefifflare så solkar de även ner varumärket Sverige.
Det är således långt fler än aktieägare, pensionssparare och kunder som har rätt att vara upprörda, utan likafullt även vi andra som bryr oss om Sveriges goda rykte.

lördag 23 mars 2019

Ofrånkomligt KD-besked


Skaka hand och prata med varann,
som folk gör mest
Situationen är ohållbar. Det går i stort inte att fatta ett politiskt beslut utan att det först måste kalibreras mot SD:s uppfattning i frågan, för då gäller det att göra tvärtom. Det blir en slags slalomåkning där otäcka sverigedemokrater utgör portarna. Detta i ett skede då Sverige mer än på länge behöver en välpreparerad störtloppspist för riksdagsbeslut.
KD:s klargörande i frågan om förhållningssättet till SD är både logiskt och rimligt. Värdekonservativa KD är det parti som står närmast SD, särskilt sedan det senare alltmer profilerat sig åt det konservativa hållet. KD står också fritt från ultimativa utfästelser och avståndstaganden vilket omöjliggör en alliansregering och som vållar huvudbry för Kristerssons moderater. Även om Busch-Thor inte tar samma stora risk som en gång Kinberg Batra gjorde eller som Kristersson skulle göra idag så är beskedet att samtala även med SD ofrånkomligt. Det går i längden inte att slalomåka förbi alla SD-portar. För det saknas folklig legitimitet samtidigt som det omöjliggör en konstruktiv egen politikutveckling. Och självklart straffar det sig, när SD växer och det egna partiet gör sig irrelevant.
Så kära riksdagspolitiker; snöra av er slalompjäxorna och trä på er störtloppsoverallerna för det finns åtskilliga reformer som brådskar.

fredag 22 mars 2019

En appell till Sveriges kommunpolitiker


Levererar besk medicin till
landets kommunalpolitiker
Att vi blir äldre och lever längre är knappast någon nyhet. Det är något i grunden positivt och ett gott betyg till Välfärdssverige. Å andra sidan medför det också gigantiska utmaningar, inte minst för kommunerna hos vilka befolkningsansvaret vilar.
Enligt Konjunkturinstitutets (KI) prognos om den långsiktiga hållbarheten i de offentliga finanserna skulle en omedelbar skattehöjning motsvarande 1,5 procent behövas enbart för att nå ett neutralt offentligt sparande med bibehållen välfärd. Därefter skulle skatten successivt behöva höjas ytterligare två procent fram till mitten av 2030-talet för att möta behoven. I KI:s mest pessimistiska scenario skulle skatten behöva vara uppåt sju procent högre 2050, allt annat lika. Vid samma tidpunkt spås försörjningsbördan, dvs. antalet individer utanför arbetsför ålder i relation till antalet i arbetsför ålder, ha ökat från dagens 0,7 till 0,8. Utmaningen är monumental och direkt förutstående. Eftersom drakoniska skattehöjningar skulle urholka vår konkurrenskraft och därför minska skatteintäkterna så krävs istället ansvarstagande och hårt prioriterande kommunpolitiker.
Politik handlar om att vilja, men än mer om att prioritera. En appell till Sveriges kommunpolitiker är därför – prioritera idag för imorgon är det för sent.

fredag 8 mars 2019

En liberal röst med integritet


En liberal röst med integritet
Profileringen tilltar inför Liberalernas kommande val av partiledare. Sedan givne favoriten och pretentenden Cecilia Malmström och den nyss avgångne ekonomipolitiske talespersonen Mats Persson avböjt kandidatur så står spelfältet öppet. Så istället för att jaga stjärnförvärven bör och måste partiet sätta söklampan på en partiledare med integritet och en liberalt borgerlig klangbotten.
Nyamko Sabuni var före sin tid. Hon såg, säkert till del på grund av sin egen bakgrund, tidigt problemen som hederskulturen för med sig och hon varnade för dem. Hon hade också, om än ibland väl drastiska, politiska förslag om hur man skulle komma åt problemen och det förtryck som kulturen innebär. Hon vidhöll och stod också emot det enorma politiska och mediala tryck som då riktades mot hennes vid tidpunkten relativt radikala uppfattningar. Denna övertygelse och integritet blev sedan också hennes politiska fall när statschef Reinfeldt tyckte hon blev väl kontroversiell, även om avhoppet formellt var frivilligt.
Med Sabuni skulle Liberalerna få en tydlig röst, för de förtryckta och mest utsatta men kanske också för många av dem som kände sig blåsta i och med Januariaffären. Nyamko Sabuni är en liberal röst med integritet, två superlativ som Liberalerna behöver lite extra allt av just nu.

söndag 17 februari 2019

Övervaka mera


Fyller sin funktion, 
även i ett liberalt samhälle
Övervakning är inget att sträva efter och knappast något liberalt honnörsord. Verkligheten har dock sprungit ifrån idealismen och dessutom finns idag betydligt mer påträngande integritetshot än övervakningskameran.
I fjol betalade Göteborg 11,1 miljoner kronor för klottersanering. Göteborgs spårvagnar registrerade 2,6 klottertillfällen per dag och årsnotan bara för att hålla stadens vagnar klotterfria summerade till 1,4 miljoner kronor. Under året krossades också glas i stan för 9,3 miljoner kronor, varav stadsdelarna fick ta 3,5 miljoner ur sina redan anorektiska budgetar. Inbrott och stölder kostade därtill staden ytterligare 7 sura miljoner, exklusive självrisker. Utöver dessa kvantifierbara kostnader kryllar staden av otrygga och brottsbetalastade platser där polisen vittnar om att kameror skulle fyllt både förebyggande och bevissäkrande funktioner. Och ur integritetshänseende är övervakningskameror kanske det vi minst har att oroa oss över idag i tider när minsta lilla like, fika på stan och weekendresa registreras på nätet.
Vandalism och tilltagande otrygghet berättigar tyvärr övervakningskameran, den är vi till och med skyldiga den otrygge och skattebetalaren. Dessutom, en grundbult i liberalismen är friheten att leva och forma sitt eget liv liksom den privata äganderätten. I försvaret av dessa rättigheter krävs idag tyvärr mera övervakning.

fredag 8 februari 2019

Opinionssiffror som inte ljuger


En av många kloka liberaler
SVT/Novus senaste siffror var ingen upplyftande läsning för någon liberal. Siffran, 2,7 procent, är också väljarnas betyg på partiets agerande efter valet. Novussiffrorna ger i övrigt också tydliga besked kring väljarnas preferenser där tydlighet och konsekvent handlande premieras.
Som väntat har ytterligheterna stärkts. V och SD har hållit en rak linje hela vägen, stått fast vid sina utfästelser och samtidigt inte kladdats ned i den smutsiga regeringsbildningsprocessen. De uppfattas nu säkert än mer som de enda verkliga oppositionspartierna. Ironiskt nog precis det som Januariöverenskommelsen syftade till att undvika, men som många kritiska liberaler fruktade. Definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat, menade Einstein. Januariöverenskommelsen är lika galen som Decemberöverenskommelsen var på sin tid och resultatet verkar bli detsamma, stärkta ytterkanter.
Liberalerna har mycket klokskap i sina led som vet att navigera i socialliberal terräng, där förnuft och vetenskap är ledstjärnor. Rätt liberal kan mycket väl lyfta både liberalismen och borgerligheten ur detta sorgliga förfall. Och jag är hoppfull.

lördag 19 januari 2019

Förtroende på upphällning


Förtroendefullt handslag?
En färsk SVT/Novus-mätning visar på ett illavarslande förtroenderas för de folkvalda. Så många som 70 procent av de svarande uppger att förtroendet minskat sedan valet i höstas. Det största förtroendetappet uppmättes bland de sverigedemokratiska väljarna, hela 93 procent. Mätningen gjordes dessutom innan Januariuppgörelsen blev till och mycket talar för att resultatet skulle blivit än mer nedslående om mätningen gjorts idag.
Siffrorna är oroväckande men överraskar inte. Alltfler därute känner sig fjärmade och förbigångna av tondöva politiker långt bort från deras egen verklighet. En tilltagande skara, i höstens val drygt 1,2 miljoner och idag säkert ännu fler, noterar att allt oheligare koalitioner kan skapas enbart för att deras röst ska ignoreras. Demokratihotet är uppenbart och legitimerar tyvärr de proteströster som allt fler är benägna att avge. Ytterligare ett antal anser sig säkert bedragna när det visade sig att deras röst tydligen gick till valrörelsens huvudmotståndare, Socialdemokraterna. Det är som bekant inte lätt att vara människa, och våra politiker gör det för tillfället knappast lättare.
Nu har Centern och Liberalerna gett Löfven fyra år till att komma tillrätta med allt det som folk oroar och förbannar sig över. Låt oss hoppas att han lyckas med det, om inte annat för demokratins skull.

lördag 12 januari 2019

Dagen då Socialdemokraterna blev borgerligt?


Redo för en högerliberal 
svensk modell?
Det är ett gediget utkast till överenskommelse som socialdemokrater, miljöpartister, centern och liberaler mejslat fram. 16 sidor av mer eller mindre borgerlig politik. Kraftigt sänkta marginalskatter, marknadshyror vid nyproduktion, omfattande uppluckringar i lagen om anställningsskydd, en arbetslöshetsersättning enligt dansk flexicuritymodell, inga vinstförbud i välfärden mm. Närmast en blåkopia av den politik alliansen gick till val på.
För all del, blir det socialdemokratisk politik av alla dessa utfästelser vore det en liberal framgång av historiska mått. Det skulle flytta det svenska politiska landskapet milakliv åt höger. Och det skulle vi i så fall kunna tacka två partier med ett väljarstöd om drygt 13 procent för. Men vad säger socialdemokrater om detta? Hur många röstade på S för att få allianspolitik i kubik? LO-chefen Thorwaldsson frustar, Hyresgästföreningen rasar, liksom Dalademokraten och rimligen alla övriga socialdemokrater. Löfven torde inte ha stöd i många egna led för det utkast han nu lagt fram, och väldigt lite talar därför för att det blir politik av det.
C och L tar en gigantisk risk om man nu utifrån den framtagna överenskommelsen ger Löfven ännu en mandatperiod. Samtidigt som man vänder alliansen ryggen och öppnar för århundradets svekdebatt, som lär leva vidare även bortom 2022.