Frihet på nåder

Med våra fri- och rättigheter 
i sina händer

För drygt ett år sedan, 10 januari 2021, trädde pandemilagen ikraft. Syftet med lagen är att regeringen snabbt och utan förankrande riskdagsrundor ska kunna reglera samhällsfunktioner för att så kunna stävja smittspridning.

Alldeles nyligen beslutade riksdagen om att förlänga lagen till och med den 31 maj, med Liberalerna som enda uppenbara opponent. För ett parti med individens oinskränkta fri- och rättigheter som utgångspunkt och övergripande mål är detta ett självklart besked. För med pandemilagen begränsas just fri- och rättigheter som de uttrycks i grundlagen, såsom rörlighet, mötes- och föreningsfrihet, politisk organisering etcetera. Lagen innebär således att makt förflyttas från medborgaren till staten, vilket åtminstone tillfälligt sätter demokratin på undantag. Att riksdagen så lättvindigt avsäger sig sin roll som folkets representant är också det flagrant. För ett år sedan var läget annorlunda. Deltavarianten härjade och folk blev både allvarligt sjuka och dog. Då kunde hävdas att lagen tillfälligt behövdes för att skydda människors liv och hälsa. I januari 2022 har snart var och en smittats, dock inte med värre symptom än dem vi är vana vid i influensatider. Människors liv och hälsa står numer inte på spel, och än mindre råder undantagstillstånd.

Att Liberalerna nu talar klarspråk är välgörande, värre dock att de inte följs av fler. För med pandemilagen har vi vår frihet mest på nåder, vilket faktiskt är en ganska stor grej.

Inte lätt att vara liberal

Kluven liberal

Att vara liberal är att vara kluven uttryckte en gång folkpartisten Gunnar Helén. De bevingade orden är idag sannolikt mer relevanta än ens då när Helén själv uttryckte dem.

Liberalerna är en idérörelse, utan att företräda någon specifik grupp eller intresse. Istället för att i varje given fråga och situation ta ställning utifrån ett gruppintresse söker liberalen se till helheten med den enskilde som utgångspunkt. En sådan strävan utesluter de enkla lösningarna, komplicerar och landar ofta i mindre tydliga kompromisser. Till Liberalernas försvar ska sägas att samhället idag är en komplex konstruktion där frågor oftast har fler nyanser än bara de svarta och vita. Och den som hävdar annorlunda, väldigt många idag, är endera enfaldig eller far med osanning. Liberalernas opinionsmässiga kräftgång kan säkert till stor del förklaras av detta, denna kluvenhet och det ständiga inre kompromissandet. I höger-vänstersammanhang är valet ganska enkelt, för en liberal kan inte samtidigt vara socialist. Värre är det när ställning ska tas i GAL-TAN-frågan, alltså antingen grön, alternativ, liberal eller snarare traditionell, auktoritär och nationalistisk. Med denna nya skala på kartan blir Liberalernas kluvenhet ytterligare blottlagd.

Det är inte lätt att vara liberal, och det verkar bara bli svårare. Dock, den som förmår att se bortom de enkla lösningarnas politik, är liberalt sinnad och ser det komplexa i vårt samhälle bör inte avfärda en röst på de kluvna Liberalerna.