Den största vårdskandalen

Ingen lär ha missat att det drar ihop sig till val. Lika få lär ha missat att vinster och valfriheten inom välfärden blivit hett. Vänsterpartister är överhuvudtaget inte till salu, de gröna har dumpat sin liberala linje och socialdemokrater vill införa tillräckligt med restriktioner för att i praktiken stänga ute de privata alternativen. De tre partierna ägnar sig dock åt inget annat än ren smutskastning och sann populism.

Förevändningen för förbudsivrandet är att det privata mjölkar statskassan samtidigt som det hotar både kvalité och likvärdighet. Sanningen är dock en annan och det finns inga belägg för att privat skulle leverera sämre, tvärtom. Enligt en färsk rapport från Socialstyrelsen är privata äldreboenden bättre på 11 av 16 undersökta kvalitetsindikatorer. En mätning från Svenskt kvalitetsindex visar en större nöjdhet med privat sjukvård. Enligt en Demoskopmätning från i mars vill 65 procent av svenskarna själva kunna välja skola åt sina barn och enligt IFAU finns inget stöd för att elever från hem med låga inkomster eller med lågutbildade eller utlandsfödda föräldrar skulle ha förlorat på det fria skolvalet. De förhatliga vinsterna hos friskolorna torde egentligen uppröra få med en genomsnittlig vinstmarginal på blygsamma 3 procent, i nivå med ett hyfsat insättningskonto.

Verkligheten är således en annan än den bild som synes ha fått fäste. Den allra största vårdskandalen vore därför om denna bild fick avgöra valet och framtiden för Välfärdssverige.

http://www.vardforetagarna.se/fakta-och-debatt/fakta-statistik

http://ifau.se/sv/Press/Meddelanden/Skolvalsreform-paverkade-olika-elevgrupper-pa-ungefar-samma-satt/

Ja till ideologi, nej till myter

Ett frenetiskt arbete har pågått från oppositionspartier för att måla upp bilden av ett allt mer sargat Sverige. Arbetslösheten rusar, ekonomin knakar, välfärden raseras och de flesta får det sämre. Bilden har spätts på av en ivrigt sensations- och skandalsuktande media med lyktan på allt elände som vinstintresset påstås leda till. Media ska givetvis ägna sig åt samhällsgranskning, precis som politiker ska bilda opinion. Problemen kommer först när granskningen blir onyanserad och politiken sprider myter.

Hur man än mäter det så mår Sverige bra. Trots en lamslagen världskonjunktur är svensk BNP 10 procent högre idag än innan krisen, övriga euroländer har lägre BNP. Medan den svenska sysselsättningen ökat med 300 000 personer sedan 2006 har den minskat med en halv miljon inom euroområdet. Arbetslösheten har, trots en kraftig ökning av arbetskraften, stigit marginellt från 7 till 7,7 procent. I övriga Europa har den ökat från 8,2 till 11,5 procent, samtidigt som en betydande andel av arbetskraften gett upp och helt lämnat statistiken. Den blågula statsskulden har minskat från 50 till 40 procent av BNP sedan 2006. Inom euroområdet har motsvarande skuld stigit från 70 till 93 procent. I förhållande till euroländerna har svenskt näringslivsklimat förbättrats. Sverige har enligt Världsbankens näringslivsranking fjortonde bäst näringslivsklimat i världen. Sist men inte minst, Sverige är enligt OECD:s Better Life Index det tredje bästa landet i världen att leva i. Ett index som bl a baseras på parametrar som fastighetsmarknad, utbildning, miljö, livslängd och kriminalitet.

Val får gärna vinnas på ideologiska grunder, men inte på felaktiga. Med utgångspunkt i ovanstående fakta får gärna den ideologiska debatten ta vid. 

http://www.di.se/di/artiklar/2014/8/26/utklassning-sverigeemu-6-0/?utm_campaign=di.se-framework&utm_source=share&utm_medium=email&utm_content=2014/8/26/utklassning-sverigeemu-6-0/&share=TmdYKn%252fYsL6cjZEKAueYFZlw0JQWiCGOlaL6rFI7hrUvGXH9MxaaYw%253d%253d

http://rasmusliberal.com/2014/08/26/sverige-vinner-europeisk-tvekamp-i-ekonomi/

Vi behöver bättre upphandlingar, inte mindre valfrihet

Långsiktighet har blivit den nya ledstjärnan i välfärdsdebatten. Ägare till äldreboenden, vårdcentraler, sjukhus och skolor ska ha ett långsiktigt perspektiv, åtminstone 10 år har ledande politiker bestämt. Påfundet synes dock mest vara ett svepskäl för att få sparka ut de förtretliga riskkapitalisterna.

Sveriges välfärd är offentligt finansierad och politiskt styrd. Allt offentligt upphandlas av förtroendevalda i kommuner och landsting. Det är således den offentliga upphandlingen som avgör vem som ska vårda de äldre, undervisa eleverna och vårda de sjuka. Det är kommunens respektive landstingets kravlista som dikterar de villkor på vilket sätt utförandet ska ske och till vilken kostnad. Svenskt Näringsliv, Almega, Vårdföretagarna och Friskolornas riksförbund lät för drygt ett år sedan granska samtliga upphandlingar av äldreboenden under 2011 och första halvåret 2012. Granskningen visade att knappt fem procent av de krav som ställs handlar om kvalitet för de äldre och att endast drygt 10 procent av kraven är mätbara. Den stora merparten av kraven, vilka kan räknas till hundratal, handlar istället om strukturer och processer, områden som egentligen inte alls berör själva kärnan. Något så avgörande som ”kundnöjdhet” synes således vara ointressant för upphandlaren, precis som mätbarhet och möjlighet till uppföljning.

De offentliga upphandlarna måste slipa sina instrument, beakta kundernas behov, ställa rätt krav och nogsamt följa upp resultaten. Resultaten måste vara mätbara, för först då kan olämpliga aktörer uteslutas. Kraven bör sedan naturligtvis också röra dem som det faktiskt handlar om, det vill säga om oss patienter, elever och äldreboende. Först genom kvalitativa upphandlingar, med medborgarens bästa för ögonen, kan vi få den välfärd vi förtjänar.

Fler företag med egna pengar på banken

I en färsk rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, slås fast att knappt en tredjedel av Sveriges vuxna befolkning har tillräckligt med egna besparingar för att kunna starta eget aktiebolag. En låg andel vid jämförelse med andra rika länder.

Samtidigt som de egna resurserna på kontot är knappa har det blivit allt svårare att få banklån för att starta eget. Svårigheten att ackumulera eget kapital bottnar till största del i de ogina svenska skatter som drabbar löntagare, entreprenörer och de sparsamma. Privat förmögenhetsbildning har länge motarbetats i Sverige. Höga marginal- och löntagarskatter, förmögenhetsskatt, arvs- och gåvoskatt samt höga kapitalskatter har historiskt fördelat om sparandet från medborgare till stat. Situationen är bekymmersam i så måtto att potentiella entreprenörer och tillväxtföretag förhindras att ta steget och att expandera verksamheten.

Om Sverige ska få fler växande företag och fler arbetsgivare måste vi i större utsträckning tillåta privat förmögenhetsbildning. Viktiga led i detta är förmånligare entreprenörsskatter och generellt lägre skatt på sparande.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/foretagande-ska-inte-bara-vara-for-rika_3831908.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20140823

Skarpt läge

Samtidigt som Stefan Löfven öppnade famnen för Vänsterpartiet presenterade Arbetsförmedlingen de sista jobbsiffrorna innan valet. Säsongsrensat sjönk arbetslösheten från 8 till 7,7 procent mellan juni och juli. Siffran innebär att sysselsättningsgraden i åldrarna 15-74 nu är högre än i juli 2006.

Sysselsättningsgraden mäter hur stor del i ett visst åldersintervall som är i sysselsättning, inräknat sjuka, förtids- och ålderspensionerade samt studerande. En kraftig invandring, färre heltidsstuderande (numer arbetssökande) och färre sjukskrivna har inneburit att antalet personer i arbetskraften ökat med drygt 400 000 sedan 2006. Fler i arbetskraften, kombinerat med en av tidernas värsta ekonomiska kriser, innebär en stor utmaning för arbetsmarknaden.

Sverige har nu internationellt sett bland de högre sysselsättningsgraderna och enligt Arbetsförmedlingens prognoser kommer denna utveckling att fortgå. Löfvens röriga regeringsalternativ utgör dock ett påtagligt hot härvidlag. Där alternativen inte bara är röriga, som med infrastrukturen, energipolitiken och försvaret, är de direkt skadliga för ekonomi och jobbtillväxt. Nya tunga skattebördor väntar löntagare, arbetsgivare och stora delar av servicesektorn. Även transport, pendlare och industri kan vänta tuffa skattepålagor, allt medan rut lär få sig en smäll och valfriheten inom välfärden kastas ut med badvattnet.

Med tre veckor kvar till val är det skarpt läge. Alternativen är två, en väloljad allians som tagit Sverige genom tidernas ekonomiska kris eller något betydligt vagare med en direkt ekonomisk-fientlig politik.

http://www.arbetsformedlingen.se/Om-oss/Pressrum/Pressmeddelanden/Pressmeddelandeartiklar/Riket/2014-08-08-Fortsatt-positiv-utveckling.html#.U_elcPl_u8A

Skattesnurran alltmer välsmord

Skatteverket redovisade nyligen sin senaste brukarundersökning bland företagare. 79 procent uppgav sig ha förtroende för Skatteverket och 97 procent sa sig vara nöjda med det bemötande de fått av myndigheten. Siffrorna visar på en brant stigande förtroendekurva, 11 procent fler har förtroende för myndigheten idag än 2007.

Skatteverket kan sägas utgöra Välfärdssveriges nav, ansvarigt för taxering och uppbörd av de skatter som finansierar välfärden. Ett effektivt och aktat verk, i kombination med rimliga och rättvisa skatter samt upplevelse av att pengarna ger valuta, lägger grunden för god skattemoral och betalningsvilja. Verkets medborgarundersökning från 2012 visar tydligt på hur moralen bland skattebetalarna blivit allt bättre. Endast sex procent, mot 14 procent 2006, uppger sig exempelvis villiga att undanhålla skatt om de bara kunde medan allt färre köper svart och allt fler uppskattar skattesystemet.

Skatteverket gör uppenbarligen ett bra och uppskattat jobb, samtidigt som skattesänkningar på arbete, förmögenhet och servicetjänster ökat skattesystemets legitimitet. En alltmer välsmord skattesnurra innebär ökade skatteintäkter trots, eller snarare tack vare, ett lägre skattetryck.

http://www.skatteverket.se/omoss/press/pressmeddelanden/riks/2014/2014/foretagarnasfortroendeforskatteverketokar.5.3aa8c78a1466c584587c1a8.html

http://www.expressen.se/gt/ledare/lagre-skatter-hojer-i-stallet-var-skattemoral/

Drogpolitik - minerad mark

Så har man blivit kölhalad, idiotförklarad, smygintervjuad och inte minst fått sin liberala värdegrund ifrågasatt. Att diskutera drogpolitik eller gud bevars, inta en kritisk hållning gentemot en liberalare hållning mot cannabisbruk bland yngre, var att ge sig ut på minerad mark. Aldrig hade jag kunnat föreställa mig att försvar av befintlig lagstiftning och skepticism mot drogliberalism skulle röra upp sådana känslor.

Tvivelsutan har belackarna levererat många och sakliga argument. Cannabisjakten kostar miljarder, drogen har relativt begränsad skadeverkan, USA intar en allt liberalare hållning, alkohol leder till både fler dödsfall och andra därtill relaterade skador, stigmatisering leder fel, skadeverkningarna kan minskas genom ordnad försäljning via särskilda reglerade kanaler mm. Samtliga argument är relevanta, och dem beaktar jag givetvis och tar intryck av. Jag kan dock inte låta något av dem, var för sig eller tillsammans, övertyga mig om att cannabis bör saluföras som en ofarlig drog eller säljas genom konventionella kanaler, vilket var vad min och Kalles artikel egentligen handlade om.

Cannabis må vara en förhållandevis lätt drog men har ändå påvisade skadeverkningar. Cannabis innehåller cannaboiden tetrahydracannabinol (THC) vilken är den substans som framkallar ruset. THC överaktiverar delar av hjärnans system vilket ger ruseffekter och kan ge långsiktiga effekter på hjärnan vid längre och påtagligare bruk. Cannabis är förenat med flera skaderisker vilka varierar i olika grad och påverkas av ett antal faktorer som var för sig eller tillsammans måste tas med i bedömningen. Risken beror bland annat på hur stor dosen är av nämnda THC och hur ofta drogen intas. Ytterligare en aspekt är hur sårbar individen är, vilket ingen kan veta i förväg.

Ingen dör av cannabis men mångas hjärnor påverkas negativt, framförallt ungas under 25 år. Cannabisrökning försämrar de kognitiva funktionerna minne, uppmärksamhet, koncentration samt analys- och planeringsförmåga. Detta kan ta sig uttryck i minskad förmåga att genomföra komplexa tankeoperationer, sämre koncentrationsförmåga, sämre förmåga till bibehållen uppmärksamhet, minskad förmåga att bearbeta information, försämrat korttidsminne, minskad tankemässig flexibilitet, minskad förmåga att lära av erfarenhet och försämrad förmåga till långsiktig strategisk planering. Drogen är även beroendeframkallande och kan ge abstinensbesvär.

Cannabisdebatten är viktig att hålla vid liv och alla sakliga argument ska beaktas. Inga sådana argument har dock hittills övertygat mig om att vi inte bör romantisera kring bruket, relativisera kring dess konsekvenser eller legalisera ytterligare en drog i samhället. Forskning visar härtill att just tillåtande attityder gentemot droganvändning också påverkar användningen i positiv riktning. Familjen, umgängeskretsen och samhället i stort påverkar hur socialt accepterat användandet är.

Kalla mig gärna mossig och idiot, men ifrågasätt inte min socialliberala grund. Därtill saknas argument. Därmed är cannabisdebatten avslutad för min del, denna gång.

https://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2452577-infor-nolltolerans-mot-drogromantik

                       

Radikalfeminism leder fel

De senaste månaderna har jämställdhetsfrågan seglat upp som ett valets huvudnummer. Det är bra. Ojämställdhet kostar, både ekonomiskt och personellt. I takt med att frågan fått allt tyngre vikt har den dessvärre också kommit att radikaliseras.

Feminismens utgångspunkt är att det finns en strukturell ordning som leder till att kvinnor missgynnas. För att bekräfta detta framförs statistik som tämligen ensidigt visar på det påstådda. Per Johansson, professor i ekonometri, ger ett antal exempel på hur denna verklighetsförmedling ger en ganska skev bild. Kvinnor lever exempelvis längre än män, de utbildar sig mer och uppvisar lägre kriminalitet. Kvinnor är vidare, enligt Socialstyrelsens inläggningsregister, mindre våldsutsatta än män. Johansson konstaterar att den stora jämställdhetsboven synes vara mäns låga uttag av föräldradagar vilket leder till lägre kvinnolön och större kvinnlig sjukfrånvaro. Johansson förespråkar därför en ytterligare pappamånad.

Radikalfeminism grupperar och kollektiviserar utifrån kön vilket ställer grupper mot varandra. Detta spär på fördomar vilket inte på något sätt gagnar jämställdhetsarbetet. En liberal politik ser individen och syftar inte till att uppnå samma utfall utan snarare till att ge alla samma förutsättningar.

 http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/feminism-inte-lika-med-jamstalldhet_3810616.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20140810

Fler arbetstillfällen med lägre ägarskatter

Sverige behöver fler arbetsgivare. När de tidigare stora arbetsgivarna, inom industri, verkstad och offentlig sektor, effektiviserar går åtskilliga arbetstillfällen förlorade. För att absorbera frånfallet krävs nya, snabbväxande företag som nyanställer. Tyvärr är det svenska klimatet ogynnsamt för dessa snabbväxare, där höga ägarskatter minskar incitamenten att starta eget samt begränsar möjligheterna att ackumulera startkapital och i senare fas genomföra ägarskiften.

Varje potentiell entreprenör ställs inledningsvis inför beslutet om att överhuvudtaget ta det riskfyllda steget till egenförsörjning. Beslutet påverkas av den sammanlagda effekten av bolagsskatten och skatten på kapitalinkomster. Med vissa undantag beskattas kapitalinkomsten på aktivt ägande idag med högsta marginalskatt, drygt 57 procent.

När verksamheten väl startats krävs kapital för att växa och anställa. Mindre företag och dess ägare saknar ofta kreditvärdighet hos bankerna varför egenupparbetade medel är en förutsättning. Även i detta sammanhang begränsar höga marginal- och kapitalskatter entreprenörens möjligheter, genom att försvåra eget sparande. Ytterligare en möjlighet att expandera är att släppa in nya ägare genom hel eller delvis försäljning av företaget. En sådan försäljning, av aktivt förvaltade andelar, beskattas även den med högsta marginalskatt. För att kompensera skatteavbränningen måste priset på aktierna höjas vilket påverkar potentiella köpares vilja att genomföra affären. Ägarbeskattningen inskränker således även möjligheten att genomföra ägarbyten.

Ägarskatter har mindre betydelse för företagare utan tillväxtambitioner, men desto större för dem som faktiskt har ambitionen. Sverige måste erbjuda de bästa möjligheterna för företagande och entreprenörskap. Ur detta perspektiv spelar ägarskatterna roll. För fler jobbskapande tillväxtföretag krävs ett kraftigt reformerat skattesystem som stimulerar entreprenörskap och som möjliggör eget sparande och ägarbyten.