Straffbeskattning på utbildning står Sverige dyrt

Knappt mödan värt

Den 21 september ska regeringens budget för 2021 ligga på bordet. Det kommer bli en coronafärgad lunta från finansminister Andersson, så mycket vet vi. I övrigt är det mesta höljt i dunkel, särskilt som vare sig regeringspartierna sinsemellan och än mindre de liberala samarbetspartierna tycks det minsta jämkade.

Missa aldrig möjligheten att ta tillvara en god kris har någon klokt sagt. Krisen är över oss och det finns mycket Sverige har att ta tag i. Med corona har en redan accelererad strukturomvandling lagt i en ytterligare växel. Digitaliseringen har på ett par månader tagit ett par sjumilakliv och sannolikt förändrat både beteenden och affärsmodeller permanent. Tidigare kravprofiler kommer vara lika förlegade som det analoga TV-nätet när krisen blåst över. Och detta måste Sverige nu rusta för. Utbildning och vidareutbildning måste då uppmuntras betydligt bättre än idag. Att skaffa sig en högre utbildning är bästa försvaret men ger idag i genomsnitt endast 22 procent mer efter skatt än en gymnasieexamen. I EU är motsvarande snitt 52 procent och i OECD 57 procent. Högre utbildning är således en rätt dålig investering i Sverige, i vart fall jämfört med i våra konkurrentländer.

Regeringens liberala samarbetspartier har adresserat denna Sveriges kanske viktigaste framtidsfråga och föreslår sänkt straffbeskattning av utbildning. För landets bästa kan vi bara hoppas att även regeringen förmår att göra detsamma. Den 21 september har vi svaret.

Finansministern tar den enkla vägen

Stureplanskonsulterna

är inte problemet

I en färsk Novusmätning angav 73 procent att de ville se mindre klyftor medelst höjda kapitalskatter. En av Januariavtalet och från höger hårt pressad finansminister tog omgående tillfället i akt att ge sig på den förmögna elit som enligt ministern roffar åt sig från det allmänna.

I den verklighet som Magdalena Andersson och hennes parti söker måla upp är det ”konsulter kring Stureplan” som främst drar nytta av de förmånliga s.k. 3:12-reglerna för fåmansbolagsdelägare. Genom att bilda bolag och ta utdelning kan delägaren förvandla tjänsteinkomster till lägre beskattat kapital. Reglerna är förmånliga men det i sig är inte problemet, eller ens att Stureplanskonsulter drar nytta av dem, utan skattesystemet i allmänhet och höga skattenivåer i synnerhet. Skälet till att 3:12- reglerna är så populära är de internationellt sett extrema marginalskatterna på tjänsteinkomster. Det är inte ett fåtal förmögna Stureplanskonsulter som Andersson ska ge sig på utan sitt eget allt hopplösare skattesystem.

Politikerna har ett ansvar som är betydligt viktigare än att vinna röster. Det är att långsiktigt göra vad som är bäst för landet och att förklara allt komplexare sammanhang för oss medborgare. Andersson väljer tyvärr den enkla vägen när hon söker göra kortsiktiga opinionspoäng istället för att förklara de problem som ett allt snårigare och mer asymmetriskt skattesystem för med sig.

Vägen till rikedom

Ingen produktivitetshöjare

Det finns få genvägar till rikedom. Vi dödliga kan alltid satsa på Triss eller lotto, en rik partner eller hoppas på förmögna föräldrar. Få kan dock hoppas på framgång i någotdera. Länder har det ännu svårare. Några har förvisso berikats med värdefulla naturtillgångar, andra fuskar och stjäl andras immateriella rättigheter, lånar friskt eller trycker nya pengar. Inte något gångbart över tid dock.

På sikt finns egentligen bara en väg att vandra för ett land som vill bli rikt, nämligen produktivitetstillväxt. En ansvarsfull politik lägger därför allt sitt krut på produktivitetshöjande åtgärder. Överlägset viktigast är då ett välfungerande utbildningssystem där alla erbjuds möjlighet att komma till sin fulla rätt, ung som äldre och fortlöpande genom hela det yrkesverksamma livet. Skolan ger verktygen som krävs för ett framgångsrikt värv i samhällets verkstad. Ansvarsfulla politiker ser också till att skapa ett klimat som stimulerar flit, entreprenörskap, sparande och utbildning. Konkurrenskraftiga skatter är då av betydande vikt. Skattepolitik är ett effektfullt redskap för att styra människors beteenden. Miljö- och alkoholskatter får oss att skita ner mindre och supa med måtta. På samma sätt får skatt på arbete, entreprenörskap och sparande oss att arbeta, innovera, spara och utbilda oss mindre.

Sverige är inte bara världsbäst på miljö-, alkohol- och tobaksskatter utan också på beskattning av just arbete, sparande och entreprenörskap. Vill vi längs vägen mot rikedom vandra måste vår konkurrenskraft värnas. Då krävs inte bara en konkurrenskraftig skola utan också konkurrenskraftiga skatter som stimulerar till produktivitetstillväxt.

För nit och redlighet

Nåt att sträva efter

I Sverige lönar det sig illa att utbilda och anstränga sig, betydligt sämre än i jämförbara och konkurrerande länder. Men det är inte främst lönenivån som är låg utan summan som slutligen landar på lönekontot.

Alkohol, tobak, gifter och utsläpp beskattas hårt, eftersom samhället vill begränsa dess omfattning. Det är legitimt enligt de flesta, och därför allmänt accepterat. Tyvärr verkar det ha blivit lika accepterat att straffbeskatta utbildning, arbete och flit. Det är olyckligt eftersom just dessa element utgör grundstenarna i samhällsbygget. Utan dessa byggstenar, ingen skattebas, välfärd eller pension. Skatter påverkar våra val och vårt beteende. Höga skatter minskar efterfrågan, om det så handlar om snus, sprit eller arbete.

Det är i ljuset av detta som regeringens välfärdssatsningar ska ses. Ett flertal steg har tagits i en omvänd skatteväxling. Jobbskattehöjningar följs av en strid ström bidragshöjningar, för att inte arbeta. Förfarandet fungerar så länge alla konjunkturstjärnor står rätt på himlen, men kommer straffa sig så snart stjärnorna börjar falla. Då är det bara nit och redlighet som kan rädda oss. Och en ny regering.

Skattehöjning mot bättre vetande

Höfta mellan tumme och pekfinger
håller inte.

Från årsskiftet får Sverige världens högsta marginalskatt. Det innebär att mer än 60 procent av den sist intjänade kronan går till staten. Med allmän pensionsavgift och tillsammans med det faktum att större delen av dessa högre inkomster inte berättigar till pension och sociala förmåner överstiger skatten 80 procent.

I Magdalena Anderssons budget beräknas marginalskattehöjningen inbringa 2,7 miljarder till skatskassan. Forskning, som även beaktar skatters påverkan på våra beteenden, ger dock andra resultat. Skattehöjningar ger naturligt nog mindre incitament till att ge det lilla extra. Med ännu högre skatter lär fler höginkomsttagare ta ut övertid i kompledigt istället för övertidsersättning. Kanske väljer de en längre semester istället för kontoret, båten eller varför inte stugan på landet. Detta slogs nyligen fast av Jacob Lundberg i en uppmärksammad Timbrorapport. Lennart Flood, professor emeritus i nationalekonomi, instämmer såväl i rapportens antaganden som dess slutsatser. Även Anderssons föregångare Erik Åsbrink förhåller sig skeptisk. Han vill istället slopa den statliga skatten helt för att höja kapitalskatt och moms.

Finansministern är en välutbildad nationalekonom med riklig erfarenhet från finansdepartementet och Skatteverket, hon känner mycket väl till den föreslagna skattehöjningens begränsande effekter på arbetsutbudet. Det är sorgligt att konstatera att hon nu faller till föga för vänsterns och de grönas skattehöjardrömmar och fattar så viktiga beslut mot bättre vetande.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/expert-farre-jobbar-mer-med-hogre-marginalskatt-1/

Ett skattespel för gallerian

Ta från de rika och ge till de fattiga
är ädelt men inte alltid så klokt

Professor Lennart Flood fastställde nyligen i en uppmärksammad artikel att det finns starka argument för att sänka snarare än höja nivåerna på marginalskatten. Skälet som uppges är att en ytterligare höjning skulle sänka skatteintäkterna, eftersom färre antal timmar då skulle jobbas och mindre engagemang investeras i utbildning.

Få eller inga studier finns som visar att höga marginalskatter för breda grupper av medelinkomsttagare ger mer till statskassan. Regeringens politik, att sluta räkna upp tröskeln för marginalskatt och trappa av jobbskatteavdraget, är således enbart ett skattespel för gallerian. Några får det sämre men ingen får det bättre. I värsta fall får alla det sämre eftersom det blir färre skattekronor att fördela. Att ta från de rika och ge till de sämre bemedlade låter ädelt, men de nuvarande skattereformförslagen doftar unket och borde förpassas till den kommunistiska sophögen av usel ekonomisk politik.

Rättviseaspekten väger tungt i all skattepolitisk politik. Men hur rättvist det är bestraffa utbildning, flit, risktagande och ambition kan allt diskuteras. Och vad är meningen när det bara skadar samhällsekonomin.

Fler företag med egna pengar på banken

I en färsk rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, slås fast att knappt en tredjedel av Sveriges vuxna befolkning har tillräckligt med egna besparingar för att kunna starta eget aktiebolag. En låg andel vid jämförelse med andra rika länder.

Samtidigt som de egna resurserna på kontot är knappa har det blivit allt svårare att få banklån för att starta eget. Svårigheten att ackumulera eget kapital bottnar till största del i de ogina svenska skatter som drabbar löntagare, entreprenörer och de sparsamma. Privat förmögenhetsbildning har länge motarbetats i Sverige. Höga marginal- och löntagarskatter, förmögenhetsskatt, arvs- och gåvoskatt samt höga kapitalskatter har historiskt fördelat om sparandet från medborgare till stat. Situationen är bekymmersam i så måtto att potentiella entreprenörer och tillväxtföretag förhindras att ta steget och att expandera verksamheten.

Om Sverige ska få fler växande företag och fler arbetsgivare måste vi i större utsträckning tillåta privat förmögenhetsbildning. Viktiga led i detta är förmånligare entreprenörsskatter och generellt lägre skatt på sparande.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/foretagande-ska-inte-bara-vara-for-rika_3831908.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20140823

Fler arbetstillfällen med lägre ägarskatter

Sverige behöver fler arbetsgivare. När de tidigare stora arbetsgivarna, inom industri, verkstad och offentlig sektor, effektiviserar går åtskilliga arbetstillfällen förlorade. För att absorbera frånfallet krävs nya, snabbväxande företag som nyanställer. Tyvärr är det svenska klimatet ogynnsamt för dessa snabbväxare, där höga ägarskatter minskar incitamenten att starta eget samt begränsar möjligheterna att ackumulera startkapital och i senare fas genomföra ägarskiften.

Varje potentiell entreprenör ställs inledningsvis inför beslutet om att överhuvudtaget ta det riskfyllda steget till egenförsörjning. Beslutet påverkas av den sammanlagda effekten av bolagsskatten och skatten på kapitalinkomster. Med vissa undantag beskattas kapitalinkomsten på aktivt ägande idag med högsta marginalskatt, drygt 57 procent.

När verksamheten väl startats krävs kapital för att växa och anställa. Mindre företag och dess ägare saknar ofta kreditvärdighet hos bankerna varför egenupparbetade medel är en förutsättning. Även i detta sammanhang begränsar höga marginal- och kapitalskatter entreprenörens möjligheter, genom att försvåra eget sparande. Ytterligare en möjlighet att expandera är att släppa in nya ägare genom hel eller delvis försäljning av företaget. En sådan försäljning, av aktivt förvaltade andelar, beskattas även den med högsta marginalskatt. För att kompensera skatteavbränningen måste priset på aktierna höjas vilket påverkar potentiella köpares vilja att genomföra affären. Ägarbeskattningen inskränker således även möjligheten att genomföra ägarbyten.

Ägarskatter har mindre betydelse för företagare utan tillväxtambitioner, men desto större för dem som faktiskt har ambitionen. Sverige måste erbjuda de bästa möjligheterna för företagande och entreprenörskap. Ur detta perspektiv spelar ägarskatterna roll. För fler jobbskapande tillväxtföretag krävs ett kraftigt reformerat skattesystem som stimulerar entreprenörskap och som möjliggör eget sparande och ägarbyten.

På den politiska bakgården

Sverige har idag drygt 44 000 politiker runt om i kommuner, regioner och landsting. 97 procent av dessa är det på sin fritid, inte sällan på kvällstid efter jobbet eller, än värre, kanske på jobbet. Tillsammans med sina tjänstemän förfogar dessa över drygt 800 miljarder att fördela efter tycke.

De politiska skandalerna, små som stora, sköljer över oss. Lokaltidningarna avslöjar och medborgarna rasar. Omfattningen av det politikerrelaterade svindleriet är svåröverblickbart men uppgår med säkerhet till betydande belopp. Samtidigt medför tidspress och ibland ren inkompetens att ytterligare skattemedel sipprar ur de kommunala och regionala budgetarna. Att i en sådan miljö argumentera för ytterligare ekonomiskt tillskott kan rent av vara kontraproduktivt. Med ett av OECD:s redan högsta skattetryck och största offentliga välfärdssektorer är det sannolikt inte på resurssidan som det klämtar.

Den grekiska filosofen Platon argumenterade på sin tid för den omutbara och, givetvis, utopiska mäktiga staten. Socialdemokratin lät anamma dessa tankar varpå det offentliga expanderade bortom anständighetens gräns. Den som istället för svällande budgetar och dignande skattetryck önskar mer för mindre och bättre relation till sina lokalpolitiker torde ty sig mer till Aristoteles mer pragmatiska syn på samspelet mellan stat och individ.

Folk är inte dumma

Punktskatter är utmärkt för att beivra sådana beteenden som samhället önskar mindre av. Alkohol, tobak, koldioxid, spel och dobbel är några av de fenomen som anses skadliga, därför beläggs de också med en alldeles egen, lite extra kännbar, skatt. Sedan finns det de som anser att utbildning, flit och förkovran också bör beskattas lite extra. Det är inte bara en tankevurpa utan lika mycket en ekonomisk felkalkyl.

Socialdemokraterna vill i sin skuggbudget höja den högsta marginalskatten från 57 till 61 procent på inkomster över 60 000 kr/månad. Enligt en nypublicerad forskningsrapport av bland andra Lennart Flood, professor i nationalekonomi, skulle höjningen kraftigt minska arbetsutbudet. Enligt rapporten skulle arbetstid motsvarande 2 000 heltidsjobb gå förlorad på tre till fem års sikt. Istället för de uppskattade 1,6 extramiljarderna till statskassan skulle staten inte tjäna ett öre extra på höjningen. Ätter värre blir det med Miljöpartiets och Vänsterns alternativ. De förra vill höja marginalskatten med tre procent redan vid 40 000 kr/månad. Med hänsyn till det minskade arbetsutbudet skulle skatteintäkten stanna vid 0,6 miljarder mot beräknade fyra. Vänstern, som tänker höja skatten vid blygsamma 30 000 kr/månad, kan endast räkna med 5,9 miljarder i skattetillskott, att jämföra med budgeterade 17,7 miljarder. Detta då motsvarande 34 000 heltidsjobb väntas gå förlorade.

Varför överhuvudtaget jobba över om där endast blir småslantar kvar? Varför inte ägna den tiden åt fritid, båt och trädgård? Varför ta studielån, råplugga och utsätta sig för tentaångest om det knappt nåt ger? Varför påta sig ansvar, chefs- eller ledaruppdrag om någon annan snor avkastningen? Folk är inte dumma utan fattar sina beslut utifrån sin egen livssituation och egna behov. Visst, alkohol och tobak har uppenbara baksidor, men arbete och utbildning? Rödgrönt dubbelfel.

http://www.di.se/artiklar/2014/4/17/hojda-skatter-ger-litet-klirr-i-kassan/

http://rasmusliberal.com/2014/04/06/skadliga-skattehojningar/

Välkommen till Sverige Nalle

En av Finlands rikaste personer, Björn ”Nalle” Wahlroos, är sedan december folkbokförd i Sverige. Detta innebär att han med största sannolikhet även kommer att beskattas här. Wahlroos är, förutom snusförmögen, bland annat även indirekt storägare i Nordea.

Att Wahlroos nu valt Sverige istället för Finland beror enligt egen utsago på den förmånligare svenska beskattningen. Medan finländarna ännu betalar skatt på arv, gåvor och förmögenhet har motsvarande skatter avskaffats här i landet. Wahlroos menar på det att det är klokt av en förmögen familj som funderar kring arvsarrangemang att bosätta sig i Sverige. Förra året stod det även klart att Wahlroos minst lika besuttne kollega, Ingvar Kamprad, återbosatt sig här i riket, med största sannolikhet bland annat av liknande skatteskäl. Vi välkomnar dem båda, som goda svenska skattebetalare, konsumenter och investerare.

Attraktiva, rimliga och rättvisa skatter attraherar kapital och kompetens vilket vidgar skattebasen och ökar skatteintäkterna. Rödgrön skattepolitik utgör därför ett direkt hot mot skattebasen och, i en förlängning, den gemensamma välfärden.

http://www.di.se/artiklar/2014/4/8/bjorn-wahlroos-skriven-i-sverige/

Skogstokigt av MP

Världens högsta marginalskatt är inte hög nog anser Miljöpartiet, som nu önskar höja den statliga skatten med 3 procent vid en månadsinkomst om 40 000 kr. Marginalskatten hamnar därmed på 55 procent för att sedan höjas ytterligare till 60 procent för inkomster över 51 300 kr. Med myndig och uppfordrande stämma uttryckte Gustav Fridolin sin övertygelse om att människor med så höga inkomster både kan och vill bidra, om de vet att pengarna går till skolan.

Utspelet är skogstokigt av två skäl. Höjd marginalskatt minskar resurserna i en förlängning samtidigt som ytterligare ekonomiska resurser inte skulle lösa skolans problem. Att straffbeskatta utbildning, förkovran, risktagande och entreprenörskap driver våra bästa ur landet och får andra att aldrig komma hit. Det får färre att vilja ta nästa karriärsteg och färre att vilja investera i utbildning. På sikt gör detta Sverige fattigare. OECD:s särskilda utredning om den svenska skolan slog häromdagen fast att varken för lite pengar eller för stora klasser är skolans problem. Sverige lägger redan idag tionde mest resurser per elev inom OECD och anslagen har ökat med 15 000 per elev och år sedan 2006.

Det låter annars rimligt att låta rikingarna betala lite extra för en bättre skola. Orimligheten framgår först vid en närmare granskning.

 

http://www.dn.se/debatt/lat-hoginkomsttagarna-finansiera-en-skolsatsning/

http://martinskjoldebrand.net/index.php/home/k2-categories/item/330-pisa-oecds-analys

http://liberalaanna.blogspot.se/2014/02/lararna-en-nyckel-till-framgang.html?m=1

http://rasmusliberal.com/2014/02/18/hogre-lararloner-och-hoga-forvantningar-pa-eleverna/
http://martinskjoldebrand.net/index.php/home/k2-categories/item/330-pisa-oecds-analys

 

Därför bör färre betala marginalskatt

Allianspartierna verkar inte få igenom sitt förslag om höjd brytpunkt för att betala statlig skatt. En samlad opposition synes på den punkten rörande enig om att en sådan höjning och skattelättnad skulle urholka välfärden. Istället för att sänka världens högsta marginalskatt vill de rödgröna ytterligare höja den.

Socialdemokraterna föreslår i sitt budgetförslag en nedtrappning av jobbskatteavdraget vid högre inkomster vilket skulle höja marginalskatten till drygt 60 procent. Enligt Miljöpartiets förslag skulle skatten hamna på 59,2 procent medan Vänsterpartiet önskar höja den till hela 61 procent, och det redan vid en månadsinkomst från 40 000 kr. Oppositionspartiernas budgetinitiativ och egna förslag går stick i stäv med såväl etablerad forskning som deras egna uttalade mål om fler antal arbetade timmar. Det är bland ekonomer och andra bedömare otvistigt och okontroversiellt att höga marginalskatter dämpar arbetsviljan och gör utbildning mindre lönsamt. Socialdemokraternas vackra tal om att rika också ska betala mer är därför snarare ett uttryck för populism än en pragmatisk politik.

Om Sverige ska förmå att hävda sig internationellt krävs goda drivkrafter för utbildning, flit och förkovran. Höga marginalskatter ger direkt motsatta incitament. En tämligen modest sänkning av marginalskatten skulle inte urholka utan snarare stärka välfärden.

 

http://www.di.se/#!/artiklar/2013/10/15/debatt-lofvens-politik-ger-hogre-marginalskatt/

Löntagarproletariatet

Svenska hushålls skulder uppgår idag till drygt 170 procent av deras disponibla inkomst, en siffra som dessutom ständigt stiger. Svenskar är, näst danskar, holländare, irländare och norrmän, de allra mest skuldsatta i världen. En viktig faktor är givetvis den hysteriska bostadsmarknaden där låga räntor och bostadsbrist forcerat priserna till taknockarna. Härtill finns dock ytterligare, mer strukturella förklaringar.

Svenska löntagare och sparare har i decennier brottats med världens högsta löne- och kapitalskatter. Världens högsta marginalskatter och en av världens högsta kapitalskatter har effektivt förhindrat privat kapitalbildning. Samtidigt som staten blivit allt rikare och kunnat amortera på sin skuld har svensken sjunkit allt djupare i låneträsket. En studie av Uppsalaprofessorn Daniel Waldström visar att 73 procent av Sveriges rikaste ärvt sin förmögenhet. Rika blir således de lyckosamma svenskar med rika föräldrar att ärva, de flesta övriga tvingas stövla vidare i leran.

Sveriges löne- och kapitalskatter hämmar inte bara tillväxten och löntagare från att själva göra sig en hacka, de tvingar dessutom in oss i en försåtlig skuldfälla.

Fler företag med lägre skatt

Nyanställningar sker idag nästan uteslutande i unga tillväxtföretag. Detta samtidigt som storföretagen varslar för att istället hyra in tillfälligt. Så ser läget ut idag och inget tyder på att det att kommer förändras framöver. Sverige behöver därför stärka incitamenten att starta nytt men framförallt också möjliggöra det ekonomiskt.

Svenska kapital- och marginalskatter är fortfarande bland de högsta inom OECD vilket i princip omöjliggör privat kapitalackumulering. Mängder av idérika och begåvade entreprenörer får därför aldrig någon ärlig chans att ta det ytterligare steget. Eget riskvänligt kapital saknas och banklån är knappast att hoppas på grund av alltför höga risker. Den hårda beskattningen sänder därtill också de tråkiga signalerna att nit, flit och risktagande är något oönskat som ska bestraffas.

Anders Borgs sänkning av bolagsskatten är bra och kommer att göra de storföretag som ännu betalar skatt väl. Säkerligen kommer den också få ett och annat företag att stanna i landet och kanske till och med få hit ett par nya. Bolagsskatten spelar dock mindre roll för nyföretagandet, för fler företag krävs nämligen eget riskkapital och för att få ihop till det krävs lägre marginal- och kapitalskatter.

Höjd skatt för rika är dåligt för Sverige

Av en nyligen publicerad undersökning från Novus Opinion framgår att av de 1000 tillfrågade ansåg 53 procent att det vore bättre för Sverige om höginkomsttagare (personer med inkomster över 40 000 kr i månaden) betalade mer i skatt än idag. 36 procent ansåg att det är ett dåligt förslag. Opinionssiffrorna är naturligtvis mumma för en opposition som går till val på att drämma till de ”rika” lite extra.

Till att börja med måste konstateras att Sverige redan idag har världens högsta marginalskatter. De ”allra rikaste”, ca 5 procent av alla svenskar över 20 år, betalar på marginalen 55 procent av de sista intjänade tusenlapparna till masen. Runt 18 procent av svenskarna betalar 50 procent. Ideologiskt och retoriskt går det alltid hem att i rättvisans namn argumentera för att rika ska betala mer. Dessvärre är verkligheten inte lika enkel. Hade Sverige varit ett slutet land utan internationell konkurrens och hade inte några marginaleffekter existerat hade vi kunnat beskatta de rikaste med 100 procent på marginalen. Ingen hade stuckit utomlands och alla hade knegat på som om inget hänt. Nu fungerar det dock inte så (gudskelov).

Forskare, ingenjörer, läkare, entrepenörer, idrottsstjärnor (bland dem bollspelare i Djurgården) och andra höginkomsttagare rör sig på en global arbetsmarknad. Passar det inte så sticker de. Likaså minskar intresset för ansträngning när den ytterligare insatsen knappt ger något ytterligare i fickan. Och eftersom höginkomsttagare är de bästa skattebetalarna blir skattebortfall bland dessa grupper extra kännbart för statskassan. I SNS rapporten ”En skattepolitik för både innan- och utanförskapet” har man räknat på de rödgrönas förslag om höjda inkomstskatter för höginkomsttagare. Rapporten visar att ca 3 000 personer, i termer av helårsarbeten, skulle gå förlorade jämfört med dagens skattenivå.

Slutsats. För alla som är beredda att lyfta på de ideologiska skygglapparna och föredrar skatteintäkter framför retorik, tänk om. Än mer skatt på flit är dåligt för Sverige.