Heder åt stadsrevisionen

Bör rikta tack till stadsrevisionen

Revisorsarbetet är en otacksam göra. Ett nödvändigt ont som i bästa fall bara stör men som många upplever mest förstör. Revisionen har dock en bärande samhällsfunktion som oförvitlig och oberoende granskare, av det allmänna och privata.

I Göteborg har stadsrevisionen just släppt sina granskningsrapporter för kommunens olika nämnder och förbund. Granskningsrapporten för Intraservice är en särskilt sorglig läsning som mynnar ut i att nämndens styrelse inte bör beviljas ansvarsfrihet, enligt revisorerna. Den starkaste kritik som revisionen kan dela ut. Rapporten beskriver ett omfattande och systematiskt mygel på flera plan. Omotiverade och dyra tjänsteresor, mer eller mindre uppenbar korruption, tagande av mutor och allehanda klandervärda beteenden från tjänstemän och ledande politiker. 

Genom att sko sig själva och sina fränder med göteborgarnas pengar har Intraservice garnityr åsamkat ytterligare en spricka i det samhällssystem som bygger på tillit och stabila institutioner. Stadsrevisionen förtjänar all heder som kastat ljus på ännu en göteborgsk politisk skandal. Revisionens arbete inger samtidigt också hopp, om att samhällsbygget trots allt står på stabila grunder.

https://www.expressen.se/gt/det-har-ar-det-varsta-jag-sett/

På den politiska bakgården

Sverige har idag drygt 44 000 politiker runt om i kommuner, regioner och landsting. 97 procent av dessa är det på sin fritid, inte sällan på kvällstid efter jobbet eller, än värre, kanske på jobbet. Tillsammans med sina tjänstemän förfogar dessa över drygt 800 miljarder att fördela efter tycke.

De politiska skandalerna, små som stora, sköljer över oss. Lokaltidningarna avslöjar och medborgarna rasar. Omfattningen av det politikerrelaterade svindleriet är svåröverblickbart men uppgår med säkerhet till betydande belopp. Samtidigt medför tidspress och ibland ren inkompetens att ytterligare skattemedel sipprar ur de kommunala och regionala budgetarna. Att i en sådan miljö argumentera för ytterligare ekonomiskt tillskott kan rent av vara kontraproduktivt. Med ett av OECD:s redan högsta skattetryck och största offentliga välfärdssektorer är det sannolikt inte på resurssidan som det klämtar.

Den grekiska filosofen Platon argumenterade på sin tid för den omutbara och, givetvis, utopiska mäktiga staten. Socialdemokratin lät anamma dessa tankar varpå det offentliga expanderade bortom anständighetens gräns. Den som istället för svällande budgetar och dignande skattetryck önskar mer för mindre och bättre relation till sina lokalpolitiker torde ty sig mer till Aristoteles mer pragmatiska syn på samspelet mellan stat och individ.