Barns rätt går före föräldrars religionsfrihet

Nyligen meddelade Högsta Förvaltningsdomstolen sitt beslut ifråga om föräldrars religionsutövning kan vara skäl till hemundervisning istället för vanlig skolgång. Striden stod mellan stadsdelsnämnden Majorna/Linné och en familj med strikt judisk-ortodox tro. Kärnfrågan var om de säregna ritualer och riter som följer religionstillhörigheten utgör synnerliga skäl till att barnen skulle få undervisas i hemmet istället för i konventionell skola.

 Den ifråga aktuella tron innebär bl.a. att barnen måste delta vid ett visst antal bönetillfällen ledda av en ortodox judisk rabbin, att de inte kan delta i gymnastiken, att endast kosherslaktat får serveras och att barnen bär viss specifik klädsel. Avvikelserna innebär, enligt vårdnadshavarna, en påtaglig risk för att barnen kommer att utsättas för mobbning.

Högsta Förvaltningsdomstolen slår i domen fast att ett barn för sin utveckling, inte minst sin sociala träning, nästan alltid behöver de erfarenheter som skolgång ger. Domstolen konstaterar vidare att undervisning ska utformas så att alla elever ska kunna delta, oavsett vilken religiös övertygelse vårdnadshavarna har. Domstolen fastställer också att alla barns rätt till likvärdig utbildning är en av grundstenarna i det svenska utbildningssystemet.

Domstolen bedömde utifrån detta att vårdnadshavarnas religiösa tro inte är skäl nog att hålla barn borta från skolan. En klarsynt bedömning som bl.a. klargör att barns rätt, att själva utforma sina liv, går före föräldrars religionsfrihet och religiösa övertygelser.

 

 

Högre moral med rut- och rotavdrag

Alltfler utnyttjar möjligheterna till skatterabatt via rut- och rotavdrag. Under första halvåret 2013 utnyttjade sammanlagt 896 000 svenskar något av avdragen, drygt 43 000 fler än motsvarande period förra året.

Avdragen innebär att en stor del av de skattemässiga marginaleffekterna raderats bort och att vanligt folk i större utsträckning anser sig ha råd att betala dessa tjänster vitt. Pia Blank Thörnroos, rättslig expert vid Skatteverket, konstaterar att det med rut och rot vuxit fram branscher som blivit både vita och kontrollerbara. Samtidigt som tidigare svartarbeten blivit vita har avdragen även inneburit ökad skattemoral bland svenskar. Av en undersökning genomförd av Katarina Nordblom, docent i nationalekonomi, framgår att allt fler anser det omoraliskt att köpa tjänster svart. 2006, dvs. innan rot- och ruts införande, uppgav 17 procent att de ansåg det som omoraliskt att köpa tjänster svart. Idag anser hela 47 procent detta som något förkastligt. Enligt Nordblom ligger utvecklingen i linje med teorin om att när fler köper tjänster vitt så anser också fler det som omoraliskt att köpa tjänster svart.

Rut- och rotavdragen belyser tydligt hur upplevt rimliga skatter korrelerar med viljan att betala desamma. Mycket talar därför för att det stora svenska skattebortfallet skulle kunna minskas betydligt med ett generellt lägre skattetryck.

 

http://www.svt.se/nyheter/sverige/fler-kritiska-mot-svartjobbHH

Industrin behöver djärva reformer

Sedan år 2000 har industrins andel av svensk BNP sjunkit från 21,3 till 16,8 procent. En utveckling som går igen i de flesta västeuropeiska länder. Lysande undantag i den annars mörka tillvaron utgör Tyskland, Schweiz och Polen. I Tyskland har industrins andel av BNP ökat från 22,3 till 22,6 procent sedan år 2000.

Samtidigt som industrijobben tycks fly Europa och väst för låglöneländer som Kina, Brasilien och Östeuropa kan en annan trend urskiljas. Kraftigt stigande löner, språkbarriärer, långa transportvägar och bristande kvalitet samt tilltagande automatisering minskar attraktionen hos de tidigare låglöneländerna vilket får delar av industrin att vända hem.

Ingenting säger att svensk industri är dömd, snarare talar den långsiktiga trenden däremot. Men då krävs djärva politiska beslut och en klarsynthet utan hänsyn till tillfälliga opinionsvindar. I Tyskland har trösklarna in på arbetsmarknaden hyvlats ned samtidigt som industriarbeten anses attraktiva. Hemligheten bakom framgången är illa förborgad, förklaringarna är snarare ganska uppenbara. Ett attraktivt lärlingssystem ökar intresset för industrijobb och minskar glappet mellan utbildning och jobb. Tyskland har dessutom en betydligt större andel låglönejobb än Sverige, 20 procent mot Sveriges 2,5. Höga introduktionslöner innebär försvårad yrkesintroduktion för lågproduktiva grupper som ungdomar och nyinflyttade.

Regeringens initierade trepartssamtal och alltmer välutvecklade lärlingssystem är viktiga steg för en starkare industri men trösklarna in måste hyvlas än hårdare. I detta avseende synes den tyska hyveln vara allra vassast i lådan. Kanske är den till låns?