Öppna bidragskranar hotar skattemoralen

Ett vakande öga från storebror

efterfrågas

Lars-Erik Lövdén har på regeringens uppdrag utrett omfattningen av den avancerade bidragsbrottsligheten i Sverige. Uppskattningsvis 10 - 20 miljarder, årligen, räknar Lödvén felaktigt forsar ut ur de öppna bidragskranarna.

Siffrorna avser avancerade bedrägerier och inte det vardagliga VAB- och sjukfrånvarofusket, som i och för sig inte ska förringas på något sätt. Att skruva åt kranarna och få stopp på bidragsläckaget är av största vikt för att upprätthålla skattesystemets legitimitet. För vem vill stoppa in pengar i ett system som sedan betalar ut dem till bedragare och kriminella? Utredaren föreslår system- och regelförändringar, av saker som man utgick ifrån redan var reglerade. Samtidigt föreslår han hårdare tag, som att felfolkbokföring ska kriminaliseras och att Skatteverket ska få göra hembesök vid misstanke om brott. Straff nog kan tyckas, men rätt och rimligt. Att Sverige tappat kontrollen både över hanteringen av ID-handlingar och folkbokföring har möjliggjort för yrkeskriminella ligor att tillskansa sig väldiga förmåner, ämnade för verkligt behövande.

Regeringen måste nu skyndsamt plocka fram rörtången och vrida åt de läckande kranarna. För tillåts läckaget fortsätta blir det inte bara ruskigt dyrt, utan kommer också äventyra skattemoralen.

Hotad skattemoral

Ingemar Hanssons arbetsprestation är betingad av
en god skattemoral

I Sverige litar vi på varandra, våra myndigheter och på samhällsapparaten generellt. Den höga tilliten innebär att vi också är benägna att avstå en betydande del av vår inkomst till samhället, eftersom vi litar på att även andra gör rätt för sig.

Så har det länge sett ut och så ser det ännu ut, men samhället förändras fort just nu. Enbart under 2015 tog vi emot drygt 160 000 asylsökande, och åren innan dess ett betydande antal. Och det ska vi givetvis vara stolta över. De system som möter dessa människor är däremot inte lika välkomnande. Europas mest sammanpressade lönestruktur innebär höga ingångslöner, Europas lägsta andel enkla jobb ställer krav på riklig erfarenhet, goda språkkunskaper och gedigen utbildning samtidigt som höga skatter och avgifter gör lågproduktiv arbetskraft olönsam att anlita. Allt sammantaget medför att en stor del av de nyanlända aldrig kommer att få möjlighet att göra rätt för sig.

Den höga tilliten och skattemoralen är betingad av vetskapen om att andra, även för oss okända, gör rätt för sig. Om vi inte ger de hundratusentals nyanlända möjlighet att bidra hotar tilltron och skattemoralen att eroderas, då med fatala konsekvenser.

Skatter och samhällskontraktet

Vad får dig att skriva under?

Vad är det som får de flesta av oss att frivilligt betala vår skatt och följa de regler som skattemyndighet och riksdag utfärdar? Trots världens femte högsta skatter och världens högsta marginalskatt är betalningsviljan god och skattemoralen ändå hög.

I ett sant skatteparadis behövs ingen snokande skattemyndighet alls eftersom folk ändå betalar de skatter som åsatts dem. Dit vill varje vettigt funtad skattepolitiker nå. Många steg har också tagits i rätt riktning. Rimligare beskattning av arbete sänder viktiga och sunda signaler om att arbete lönar sig. Likaså har skattelindringar på hushållsnära tjänster och husrenoveringar fått fler att betala dessa tjänster vitt. Den avskaffade förmögenhetsskatten tros ha lockat hem hundratals obeskattade miljoner till Sverige. Rimliga skatter får fler att vilja göra rätt, och när fler gör rätt följer snart fler eftersom toleransens mot fusk generellt minskar. Läggs sedan dessutom de insamlade medlen på rätt saker, där de gör mest nytta, torde skattemoralen bli mycket solid.

Sverige har lyckats få de allra flesta att skriva under samhällskontraktet mellan stat och medborgare. Tillståndet är dock inget evigt varande utan högst förgängligt. Börjar vi nu tufsa till skattesystemet, höja skatterna och kasta pengarna i sjön lär fler åter riva sina kontrakt för att köra solo.

Skattesnurran alltmer välsmord

Skatteverket redovisade nyligen sin senaste brukarundersökning bland företagare. 79 procent uppgav sig ha förtroende för Skatteverket och 97 procent sa sig vara nöjda med det bemötande de fått av myndigheten. Siffrorna visar på en brant stigande förtroendekurva, 11 procent fler har förtroende för myndigheten idag än 2007.

Skatteverket kan sägas utgöra Välfärdssveriges nav, ansvarigt för taxering och uppbörd av de skatter som finansierar välfärden. Ett effektivt och aktat verk, i kombination med rimliga och rättvisa skatter samt upplevelse av att pengarna ger valuta, lägger grunden för god skattemoral och betalningsvilja. Verkets medborgarundersökning från 2012 visar tydligt på hur moralen bland skattebetalarna blivit allt bättre. Endast sex procent, mot 14 procent 2006, uppger sig exempelvis villiga att undanhålla skatt om de bara kunde medan allt färre köper svart och allt fler uppskattar skattesystemet.

Skatteverket gör uppenbarligen ett bra och uppskattat jobb, samtidigt som skattesänkningar på arbete, förmögenhet och servicetjänster ökat skattesystemets legitimitet. En alltmer välsmord skattesnurra innebär ökade skatteintäkter trots, eller snarare tack vare, ett lägre skattetryck.

http://www.skatteverket.se/omoss/press/pressmeddelanden/riks/2014/2014/foretagarnasfortroendeforskatteverketokar.5.3aa8c78a1466c584587c1a8.html

http://www.expressen.se/gt/ledare/lagre-skatter-hojer-i-stallet-var-skattemoral/

Allfler allt hederligare

11 procent av Sveriges företagare uppger sig vara utsatta för konkurrens från företag som skattefuskar. Det är en minskning med 7 procent sedan 2007 och dessutom ett tydligt trendbrott eftersom siffran tidigare legat tämligen konstant på en högre nivå. Särskilt tydligt är trendbrottet inom branscherna tillverkning och bygg men också inom hotell och restaurang, även om den förbättringen inte är säkerställd.

Skatteverkets företagsundersökning visar på en för myndigheten och skattesystemet generellt fördelaktig utveckling mellan 2007 och 2013. Företagarnas svar ger vid handen att allt färre upplever illojal skattekonkurrens och att allt färre känner någon som smiter skatten. Undersökningen visar dessutom att företagen generellt är mer nöjda med skattesystemet. Skatteverket självt ger ett antal sannolika förklaringar till det positiva utfallet. Personalliggare, kassaregister, rut- och rotavdrag, sänkt restaurangmoms, lägre bolagsskatt, generösare 3:12-regler, avskaffad förmögenhetsskatt, jobbskatteavdrag och sänkta arbetsgivaravgifter för unga och äldre.

Det skulle förvåna om Skatteverkets analys och slutsatser vore felaktiga, rimligare skatte- och avgiftsnivåer höjer självklart skattemoralen. En hög skattemoral leder i sin tur till fler skattebetalare och mer till statskassan trots, eller kanske tack vare, sänkta skatter.

http://www.skatteverket.se/omskatteverket/press/pressmeddelanden/riks/2013/2013/foretaguppleverminskadkonkurrensfranskattefuskare.5.46ae6b26141980f1e2d41cb.html

Borg är i sin fulla rätt att moralisera

Finansminister Borg har blivit alltmer stridslysten under senare tid. Det är då inte bara Magdalena Andersson, Per Bolund, Ulla Andersson och andra politiska kombattanter som får sig en slev utan också skatteplanerande storföretag och revisorer.

Anders Borg är förmodligen den person med bäst insyn i hur landets finanser och välfärd påverkas av skatteintaget och skattemoralen. En god betalningsvilja kombinerad med en effektiv skatteförvaltning ger ofrånkomligen stärkta statsfinanser. Det i sin tur möjliggör framtidsinvesteringar och effektiviserande skattesänkningar. När då de största skattebetalarna i form av Sveriges storföretag och de personer, revisorerna, som ska vara normsättande i näringslivet gör sitt yttersta för undgå denna skatt inte bara eroderar skattebasen utan också övriga skattebetalares betalningsvilja. Det är nu inget olagligt i att inom vissa givna ramar aggressivt planera bort sin skatt, det står i allas fulla rätt och kan ibland dessutom vara direkt nödvändigt i en hårdnande global konkurrens, men det behöver därför inte vara moraliskt försvarbart.

Moral och etik är luddiga begrepp eftersom vi alla avgör innebörden av dem själva. Skatteplanerare behöver med detta sagt därför inte vara moraliskt lågtstående men de kan knappast heller anses särskilt högtstående.

Högre moral med rut- och rotavdrag

Alltfler utnyttjar möjligheterna till skatterabatt via rut- och rotavdrag. Under första halvåret 2013 utnyttjade sammanlagt 896 000 svenskar något av avdragen, drygt 43 000 fler än motsvarande period förra året.

Avdragen innebär att en stor del av de skattemässiga marginaleffekterna raderats bort och att vanligt folk i större utsträckning anser sig ha råd att betala dessa tjänster vitt. Pia Blank Thörnroos, rättslig expert vid Skatteverket, konstaterar att det med rut och rot vuxit fram branscher som blivit både vita och kontrollerbara. Samtidigt som tidigare svartarbeten blivit vita har avdragen även inneburit ökad skattemoral bland svenskar. Av en undersökning genomförd av Katarina Nordblom, docent i nationalekonomi, framgår att allt fler anser det omoraliskt att köpa tjänster svart. 2006, dvs. innan rot- och ruts införande, uppgav 17 procent att de ansåg det som omoraliskt att köpa tjänster svart. Idag anser hela 47 procent detta som något förkastligt. Enligt Nordblom ligger utvecklingen i linje med teorin om att när fler köper tjänster vitt så anser också fler det som omoraliskt att köpa tjänster svart.

Rut- och rotavdragen belyser tydligt hur upplevt rimliga skatter korrelerar med viljan att betala desamma. Mycket talar därför för att det stora svenska skattebortfallet skulle kunna minskas betydligt med ett generellt lägre skattetryck.

 

http://www.svt.se/nyheter/sverige/fler-kritiska-mot-svartjobbHH

Mindre fusk med lägre skatt

Skatteverket redovisade häromveckan resultaten av sin återkommande medborgarundersökning. Undersökning tjänar till att fånga upp trender i svenskars syn på skattesystemet, inställningen till eget och andras fusk mm. Undersökningen har nu genomförts i drygt 25 år och utfallen ger därför en god bild över korrelationen mellan förd skattepolitik och svenskens uppfattning om densamma.

Historiska resultat visar på intressanta fenomen. Bland annat framgår hur impopulärt systemet var under senare delen av 80 talet då det objektivt ansågs snårigt och då skattenivåerna var generellt höga. I och med skatteomläggning kring 1990 minskade antalet missnöjda drastiskt från 65 procent 1989 till 36 procent 1992. Nästan lika påtaglig har förändringen varit mellan 2006 och 2012 under vilken period andelen missnöjda minskat från 42 till 22 procent.

Synen på skatter och dess nivåer påverkar systemets legitimitet, hög legitimitet ökar viljan att göra rätt och minskar acceptansen gentemot fusk. Legitimt är ett system när det uppfattas som rättvist och då skattenivåerna uppfattas som rimliga. Detta konstaterande gör utfallet från årets undersökning extra intressant. Exempelvis har andelen som inte skulle undanhålla inkomster från beskattning ökat från 57 till 78 procent sedan 2006. Även i attityden gentemot svartarbete kan en tydlig förändring skönjas. Idag anser 74 procent att svartarbete inte är okej, 2006 var samma siffra 51 procent. Mest påtaglig är förskjutningen bland egna företagare. Skatteverket anger de sänkta skatterna i form av rot- och rutavdragen som troliga förklaringar.

Refererade undersökningar visar på ett klart samband mellan nivåerna på skatteuttaget och våra attityder gentemot skatter och viljan att göra rätt för sig. I ett välfärdssamhälle som det svenska är det av avgörande betydelse att åsatt skatt också betalas, annars rämnar det. I strävan efter ett legitimt skattesystem har ur denna aspekt Alliansens skattesänkningar uppenbarligen gjort väl.

http://www.skatteverket.se/omskatteverket/press/pressmeddelanden/riks/2012/2012/alltfarretyckersvartarbetearokej.5.71004e4c133e23bf6db8000101868.html

Dags att hyvla till den svenska schweizerosten

I veckan lade Företagsskattekommittén sitt förslag till riskkapitalavdrag. Ett tämligen urvattnat sådant utan någon verklig skattelättnad utan endast en futtig och tillfällig kredit. Efter att all hänsyn tagits till potentiella skatteläckage var denna produkt tydligen det bästa som kunde erbjudas.

Rikligt med vatten har flutit under broarna sedan Sverige senast upplevde en sann skattereform under tidigt 90 tal. Sedan dess har skattesystemet attackerats hårt av välvilliga regeringar genom mer eller mindre genomtänkta angrepp. Det är nämligen genom ackurata ingrepp i skattelagstiftningen som politik effektivast bedrivs. Sedan alliansregeringen tillträdde har vattnet flutit ovanligt fort under broarna. I grunden sunda ingrepp likt rot, rut, jobbskatteavdrag, differentierade arbetsgivaravgifter och momssänkningar har präglat mandatperioderna. Samtliga reformer har gjort Sverige gott och konkurrenskraftigare men har samtidigt utgjort ingrepp i ett redan perforerat skattesystem.

Genom kirurgiska ingrepp söker politiker nå sina noga utvalda fokusgrupper, detta till minsta möjliga kostnad och risk för opinionstapp. Saknas gör dock långsiktigheten och visionerna. Vad Sverige behöver är ett förutsebart och greppbart skattesystem med konkurrenskraftiga nivåer utan snedvridande undantag och särlagstiftningar. Detta skulle nämligen gagna oss alla, från individ till företag och skattemyndighet till statskassa. Så istället för att ständigt peta nya hål i den svenska schweizerosten borde nu återigen den stora hyveln åka fram.

Pigan alltmer uppskattad

”Intresset för hushållstjänster har ökat stort och fortsätter att öka. Folk har inte dåligt samvete för att köpa städhjälp längre. Det har blivit något naturligt”. Om detta vittnar Irina Swahn, ansvarig för hemtjänstföretaget Hemänglarna. Skatteverket, den myndighet som administrerar ansökningar och utbetalningar av rutavdragen, konstaterar samtidigt att den svarta hushållssektorn är på väg att avvecklas och att antalet sysselsatta inom branschen ökat explosionsartat.

Skatteverket räknar grovt med att svartarbetet minskat med minst 10 procent sedan avdraget infördes och att ca 14 000 hushåll idag köper tjänster vitt som de tidigare betalat för svart. Vidare visar siffror framtagna av myndigheten att nio av tio inte anser det okej att folk köper städhjälp svart.

Den infekterade pigdebatten torde därmed en gång för alla kunna avslutas. Svensken uppskattar tjänsten, skatteintäkterna ökar och städpersonalen får pensionspoäng, rätt till sjukpeng och föräldrapenning utöver grundnivå. Eller har Håkan Juholt något att invända mot detta?

AMF chefen har ingen annan att skylla

Genom ett dyrt, välplanerat och ytterst sofistikerat skatteupplägg har (tidigare) AMF chefen Bertil Villard lyckats betala dryga 4 procent skatt i Peru på i Sverige upparbetade vinstmedel om ca 23 miljoner. De så kallade Peruuppläggen blev synnerligen populära bland rika svenskar kring åren 2005 och 2006 sedan rykten börjat florera att skatteavtalet med Peru var på gång att sägas upp. Nu gällde det att handla snabbt om skatt skulle undvikas. AMF chefen (tillika ordförande i Vinge Advokatbyrå som själva marknadsförde upplägget) var en av flera som nappade.

Idag är hans och ytterliga ett antal upplägg uppe för bedömning hos förvaltnings- och kammarrätter runt om i landet. Skatteplanerarna själva hävdar att Skatteverket känt till och godkänt upplägget och att de fått godkännande. Det Skatteverket känt till, genom upplysning från den skattskyldige, är i de flesta fall att medel erhållits från peruanskt bolag och att skatt betalats där i enlighet med skatteavtalet. Och det godkännande som man anser sig fått avser ett internt brevsvar från Skatteverket som ger uttryck för att ett enskilt liknande upplägg (alla upplägg är unika i sin utformning) troligen inte kunde angripas skatterättsligt.

Mot denna bakgrund hävdar Villard och en rad andra storklippare, ofta med höga positioner i samhället, att de handlat i enlighet med lagens alla regler. Så kan det också vara, domstolarna i landet är ambivalenta och domar skiljer sig beroende av domstolens geografiska ort. Men oavsett domstolsutslagen så kan dessa personer (allra minst de som byggt sitt anseende på hög moral och etik) inte med trovärdighet företräda det allmänna. Och Bertil Villard och perukollegor har absolut ingen annan att skylla.