Samhällskontraktet står på spel

Ska vi ta i hand på det?

Det svenska samhället länkas samman av en rad synliga och osynliga konventioner. Lagar och regler är de synliga, den som bryter mot dessa straffas på ett eller annat sätt. Den osynliga delen däremot är svårdefinierad och bygger, snarare än på fruktan för straffpåföljd, på tilltro, moral och god vilja. Att stifta lagar, skriva regler och utdöma straff är enkelt, till skillnad från att bygga ett samhälle där människor vill göra rätt.

Samhället förändras just nu kanske fortare än någonsin förr. Tekniska framsteg, globalisering och migration ställer tidigare sanningar på ända. Detta faktum måste vi både acceptera och bemöta, annars kommer rullgardinen dras ner innan vi ens förstått vad som hände. Den svenska modellen byggdes under en svunnen tid då gränser satte stop för både människor och kapital. LO var allsmäktigt och bestämde vem som skulle in eller ut. Transfereringssystemen kunde hållas generösa eftersom de allra flesta var med och betalade till dem, vilket var möjligt då det stora flertalet fick en hyfsad utbildning alternativt något enklare jobb inom t ex industrin. Så ser inte samhället ut längre.

De tilltagande migrationsströmmarna och det allt globalare näringslivet fordrar att den svenska modellen omprövas, så att fler kan släppas in på arbetsmarknaden och så att företag ges bättre förutsättningar att verka. Det är samhällskontraktet som står på spel, för om allt fler stängs ute, inte betalar sin skatt utan istället tar allt större del av transfereringskakan kommer resterande del till slut inte längre vilja signera kontraktet. Och då, om inte förr, kommer den svenska modellen definitivt att rämna.

En samhällsmodell under press

Vecken i Danielssons panna
veckar sig allt djupare

Den svenska samhällsmodellen bygger på ett tydligt samband mellan arbete och förmåner. Skatter och avgifter från förvärvsarbete syftar till att betala vårt personliga uppehälle vid sjukdom, föräldraledighet, pension eller annan frånvaro från arbetet. Bryts detta samband hotas inte bara finansieringen utan också det för samhällssammanhållningen helt avgörande förtroendet mellan stat och medborgare respektive medborgare emellan.

Det enorma tryck som flyktingkrisen innebär för samhället försämrar möjligheten att ge förutsättningar för alla att etablera sig, såväl för svenskfödda som invandrade. Allt färre kommer då att kunna ges möjlighet att uppfylla samhällskontraktet med ökade klyftor, försämrade offentliga finanser och lägre tilltro som följd. För att inte hamna där krävs förändringar i den förda flykting- och arbetsmarknadslagstiftningen. Endast en mindre del av de beviljade uppehållstillstånden ges idag till människor som faktiskt flyr krig och förtryck. 89 procent av alla beviljade uppehållstillstånd ges på andra grunder än de som följer av FN-konventionen. Med den enorma ström av människor till Sverige som vi upplever idag måste vi prioritera de verkligt hjälpbehövande. Vidare måste de nyanlända snabbt beredas en väg in i samhällsgemenskapen via jobb och utbildning. En stel arbetsmarknad med minst andel låglönejobb i Europa och en lika stel skola ger inte dessa förutsättningar.

Den svenska samhällsmodellen är under press, låt inte pressen bli för hård.

Skatter och samhällskontraktet

Vad får dig att skriva under?

Vad är det som får de flesta av oss att frivilligt betala vår skatt och följa de regler som skattemyndighet och riksdag utfärdar? Trots världens femte högsta skatter och världens högsta marginalskatt är betalningsviljan god och skattemoralen ändå hög.

I ett sant skatteparadis behövs ingen snokande skattemyndighet alls eftersom folk ändå betalar de skatter som åsatts dem. Dit vill varje vettigt funtad skattepolitiker nå. Många steg har också tagits i rätt riktning. Rimligare beskattning av arbete sänder viktiga och sunda signaler om att arbete lönar sig. Likaså har skattelindringar på hushållsnära tjänster och husrenoveringar fått fler att betala dessa tjänster vitt. Den avskaffade förmögenhetsskatten tros ha lockat hem hundratals obeskattade miljoner till Sverige. Rimliga skatter får fler att vilja göra rätt, och när fler gör rätt följer snart fler eftersom toleransens mot fusk generellt minskar. Läggs sedan dessutom de insamlade medlen på rätt saker, där de gör mest nytta, torde skattemoralen bli mycket solid.

Sverige har lyckats få de allra flesta att skriva under samhällskontraktet mellan stat och medborgare. Tillståndet är dock inget evigt varande utan högst förgängligt. Börjar vi nu tufsa till skattesystemet, höja skatterna och kasta pengarna i sjön lär fler åter riva sina kontrakt för att köra solo.