Sabuni har haft rätt hela tiden

Rätt ute

Efter en stundtals hätsk och ganska infekterad partiledarstrid valdes slutligen Nyamko Sabuni till att leda Liberalerna. Sabuni uppfattas av många som kravliberal och höger, inte minst i migrations- och integrationsfrågor. Det är också hennes ståndpunkter i dessa frågor som rört upp de hetaste känslorna utom men framförallt inom partiet.

Sabuni såg tidigt de inneboende konflikter som ett kravlöst och generöst flyktingmottagande för med sig. Hon såg att utsattheten bredde ut sig bland nyanlända och att områden växte fram där utanförskapet traderades till nya generationer av uppgivna män och kvinnor. Hon hade rätt då och har det idag. En förutsättning för lyckad integration och ett samhälle som håller samman är att dess invånare unisont samlas kring något gemensamt, ett sammanhållande kitt. I Sverige utgörs detta kitt av universella värden såsom jämlikhet, jämställdhet och respekten för varandra. För de flesta är dessa värden självklara men behöver så inte vara för nyanlända från länder med väsensskild historia och väsensskilda referenspunkter.

Sabunis klarsynthet och pragmatism bör komma att genomsyra svensk migrations- och integrationspolitik från och med nu. Det skulle både nya och gamla svenskar tjäna på.

Politiker om några bör respektera rättsstaten

Vänsterpartiets EU-parlamentariker Malin Björk rycker i en GP-artikel (31/7) ut till försvar för Elin Ersson och hennes insats för att stoppa en avvisning till Afghanistan. Björk menar att civil olydnad varit en viktig del i utvecklingen av demokratiska samhällen. I artikeln passar hon samtidigt på att kasta lite brun gegga på Tobias Billström, som företräder en ”höger” som alltid ogillat solidaritet och medmänsklighet.

Respektlöst Björk

Björk är förvisso inte verksam i den svenska riksdagen men har såsom folkvald EU-parlamentariker ändå ett stort ansvar, som försvarare av och företrädare för lagar, regler och dessas efterföljande. Det finns fog att kritisera EU:s okoordinerade och i mångt inhumana flyktingpolitik. Likaledes att uttrycka oro för den bruna våg som sköljer över Europa. Men att som folkrepresentant och regelansvarig uppmuntra till lagöverträdelser är ytterst olämpligt. Vårt samhälle bygger på lagar, vilka upprätthålls av våra myndigheter. Politiker stiftar lagarna och ger myndigheterna sina direktiv. På denna ordning vilar rättsstaten och att den fungerar är avgörande för ett lands välgång.

Politiker om några bör respektera rättsstaten. För vem skulle annars göra det?

http://www.gp.se/debatt/civil-olydnad-är-viktig-för-demokratin-1.7416349

Bara att tugga i sig

Komplexare än bara öppna hjärtan

60 procent uppger nu att de vill ta emot färre flyktingar. 41 procent av dessa vill dessutom ta emot betydligt färre. Ynka 12 procent vill se ett ökat mottagande. Detta ska kontrasteras mot situationen i februari 2015, före den verkliga flyktingströmmen, då 36 procent ville se ett minskat mottagande. DN/Ipsos mätning visar vidare att gruppen som i huvudsak tycker invandring är bra för landet har minskat från 63 till 44 procent sedan 2015.

Detta är sorgliga siffror som de styrande måste tugga i sig. Sverige har länge profiterat på sin öppenhet och mångfald. Invandring, i alla dess slag, har berikat landet och vidgat våra vyer. Ett litet exportberoende land i världens utkant har inte råd att stänga ute sin omvärld. Samtidigt har det blivit allt uppenbara att den flykting- och migrationspolitik som vi ägnat oss åt under senare år varit ett misslyckande. Alltfler politiker erkänner detta och alltfler människor märker av det i sin vardag. Följden är att misstron mot politiker ökar, medan tilliten till det offentliga och gentemot det främmande minskar. Ytterst olyckligt eftersom det är just dessa grenar som byggt vårt samhälle starkt.

Politiken har nu en gigantisk uppgift i att återställa förtroende och den mellanmänskliga tilliten. Idissla gärna, men se till att slutprodukten blir bra. Annars blir det intet annat än skit kvar av den svenska modellen.

https://www.dn.se/nyheter/politik/svenskarna-har-svangt-4-av-10-vill-ha-betydligt-farre-flyktingar/

Moderater rätt ute

När skattkistan sinar krävs åtgärder

Försäkringskassan spår i en färsk prognos att utgifterna för bidrag kommer att öka kraftigt de kommande åren. Orsaken är att fler får del av statens bidragssystem som en följd av asylinvandringen. Ökningarna tros bli störst inom föräldraförsäkring, barn- och bostadsbidrag. Enbart kostnaderna för barnbidrag väntas stiga med 1,3 miljarder till år 2020.

Några dagar innan Försäkringskassans prognos skrev moderaterna Anna Kinberg Batra och Ulf Kristersson en debattartikel i DN om de statsfinansiella utmaningar som Sverige står inför. Skribenterna lyfter fram den hopplösa kalkylen som tonar fram när antalet bidragstagare plötsligt ökar markant, samtidigt som antalet skattebetalare inte ökar i tillnärmelsevis samma omfattning. Med dagens integrationstakt tar det i snitt åtta år innan knappt hälften av de nyanlända fått ett jobb och börjar betala skatt. Det blir extremt dyrt. Och istället för att acceptera det uppenbara fäster regeringen skygglapparna ännu hårdare, höjer bidragen liksom skatten för de som arbetar och anställer.

 

Enda möjligheten att få ihop kalkylen är att få fler i arbete och att hejda kostnadsutvecklingen. Eftersom regeringen står helt handfallen och därtill aktivt motarbetar ett ökat arbetskraftsdeltagande är de moderata förslagen de bästa på bordet. Rätten till bidrag måste ses över och sannolikt inskränkas, t ex för den allt större grupp asylsökande med tillfälliga uppehållstillstånd.

http://www.dn.se/debatt/begransa-valfarden-for-de-med-tillfalliga-uppehallstillstand/
 

Sent omsider har syndaren vaknat

Trött och resignerad infrastrukturminister

Det var en trött och närmast resignerad infrastrukturminister som i veckan fick försvara regeringens senaste migrationspolitiska initiativ. Från och med 21 december är tanken att samtliga tåg- och busspassagerare över Öresundsbron ska ID-kontrolleras. Och ovanpå det ska regeringen ges möjlighet att stänga hela bron för vägtrafik.

Efter att konsekvent och övertygande ha proklamerat att asylrätten ska värnas och upprätthållas vänder regeringen nu på en femöring. Panikåtgärderna, som i princip stänger Sverige gränser, innebär ett rejält underbetyg åt både nuvarande och den förra regeringen. Ingen har bättre kunskaper om landets tillstånd och utmaningar än landets politiska ledning. I Sverige litar vi i allmänhet dessutom på vad de säger. Den akuta situation vi nu ser har inte uppkommit över natten utan är resultatet av en längre tids utveckling. Ingen politiker har dock adresserat frågan riktigt utan istället övertygande förnekat de utmaningar som Sveriges oproportionerliga flyktingmottagande uppenbarligen innebär. 

Politisk naivitet och förnekelse har lett till en situation där alla dörrar dramatiskt smälls igen, för både asylsökande och näringsidkare. Alltför sent omsider har våra politiska syndare vaknat.

Visst kostar det

Marknaden är snart nere på nagelbanden

Många mer och mindre seriösa debattörer vill fortfarande påskina att flyktingmottagandet knappt kostar, om än att det må föra med sig utmaningar. Ytterligare några gör gällande att det snarare är en investering, då vi behöver förstärka på arbetsmarknaden.

Den så kallade marknaden är i många kretsar en illa omtyckt figur, kanske för att den är så rak och osentimental. Marknaden bör man dock nogsamt följa, för dess spådomar slår sällan fel. I samband med Magdalena Anderssons så kallade tilläggsbudget, med besked om ytterligare drygt 10 miljarder av lånade pengar till kommuner och landsting skickade räntemarknaden upp den svenska låneräntan med elva punkter. Och inte blev den lugnare av beskedet att det kommer mer, troligen i form av besparingar, skattehöjningar och ytterligare lån. Marknaden spår således en kärvare svensk ekonomi med ökade risker, och då vill marknaden ha bättre betalt för att låna ut. Då blir det inte bara dyrare att låna utan också att investera och konsumera. Dagens situation kommer således att få vittgående och långtverkande konsekvenser för svensk ekonomi.

Utan att värdera den förda politiken så vill jag ändå få det sagt, visst kostar det.

Vilken skattkista har SSU tillgång till

Elin Ylvasdotter bröstar upp sig

Visst ska ungdomsförbund vara avantgardistiska, lite rebelliska och gärna provocerande, men uns av förankring kan ändå förväntas. Samtidigt som en allt svettigare Morgan Johansson konstaterar att ”Sveriges gräns är nådd” passar SSU-ordföranden Elin Ylvasdotter på att skriva debattartiklar som i stort går direkt på tvärs med migrationsministerns bedömning.

På SvD debatt (6/11) går Ylvasdotter till hårt angrepp på Moderata studenters Benjamin Dousa sedan denne i princip instämt i det som Ylvasdotters partikamrater Löfven och Johansson precis tillstått, mottagandet är tänjt till bristningsgränsen. Bostäder saknas, Migrationsverket saknar personal för att asylpröva, Socialförvaltningen saknar handläggare för alla ensamkommande, skolan behöver akut anställa åtminstone 7 000 nya lärare med ämneskunskap inom svenska som andraspråk osv. Till de kapacitetsrelaterade svårigheterna kommer de direkt ekonomiska i form av dagersättning, etableringsstöd, sjukvård, bostads- och barnbidrag etc. Utan minsta analys slår Ylvasdotter präktigt fast att det svenska samhälls- och välfärdsbygget behöver invandring, bland annat av ekonomiska skäl. Därför tycker hon att dagersättningen bör höjas, liksom etableringsersättningen, uppehållstillstånd ska vara permanenta och papperslösa ska ovillkorslöst ha rätt till vård. Och detta ska vi låna till.

Det är fritt fram för SSU att resonera som de gör, men för debatthöjdens skull bör de samtidigt redogöra för vilken skattkista de har tillgång till. För inte kan de väl på allvar mena att vi ska lån till kalaset.

http://www.svd.se/flyktingarna-ar-inte-en-belastning/om/flyktingkrisen-i-europa

En samhällsmodell under press

Vecken i Danielssons panna
veckar sig allt djupare

Den svenska samhällsmodellen bygger på ett tydligt samband mellan arbete och förmåner. Skatter och avgifter från förvärvsarbete syftar till att betala vårt personliga uppehälle vid sjukdom, föräldraledighet, pension eller annan frånvaro från arbetet. Bryts detta samband hotas inte bara finansieringen utan också det för samhällssammanhållningen helt avgörande förtroendet mellan stat och medborgare respektive medborgare emellan.

Det enorma tryck som flyktingkrisen innebär för samhället försämrar möjligheten att ge förutsättningar för alla att etablera sig, såväl för svenskfödda som invandrade. Allt färre kommer då att kunna ges möjlighet att uppfylla samhällskontraktet med ökade klyftor, försämrade offentliga finanser och lägre tilltro som följd. För att inte hamna där krävs förändringar i den förda flykting- och arbetsmarknadslagstiftningen. Endast en mindre del av de beviljade uppehållstillstånden ges idag till människor som faktiskt flyr krig och förtryck. 89 procent av alla beviljade uppehållstillstånd ges på andra grunder än de som följer av FN-konventionen. Med den enorma ström av människor till Sverige som vi upplever idag måste vi prioritera de verkligt hjälpbehövande. Vidare måste de nyanlända snabbt beredas en väg in i samhällsgemenskapen via jobb och utbildning. En stel arbetsmarknad med minst andel låglönejobb i Europa och en lika stel skola ger inte dessa förutsättningar.

Den svenska samhällsmodellen är under press, låt inte pressen bli för hård.