Som man bäddar får man också ligga

Bäddar för oroliga tider

Det blir inget friår eller ingångsavdrag för nyanlända trots att de finns med i regeringens budget. Skälet är att en högst osannolik allians av moderater, kristdemokrater och vänsterpartister istället enats om att pengarna ska läggas på kommuner och regioner. Därmed sänks både MP:s och C:s flaggskepp i Januariöverenskommelsen som nu decimerats ett par ytterligare punkter.

Det är vitaliserande att en opposition också opponerar. Kan den dessutom skapa majoritet så bör denna också få genomslag. Att kommuner och regioner får tillskott, på bekostnad av ett dyrköpt friår och ett sannolikt ineffektivt ingångsavdrag, är dessutom bra för Sverige. Kan dålig politik förhindras till förmån för något bättre så ska vi alla vara glada. Mindre glada, ja snarare oroade, ska vi istället vara över förfaringssättets långsiktiga följder. Den som väljer att gå in och plocka poster ur en budget måste göra det med stor omsorg och insikt om att en budget hänger ihop. Plockas det än här så får det följdverkningar än där. Och osäkerhet kring statsbudgetars robusthet är det sista Sverige behöver.

En möjligen förbisedd men ack så oönskad följd lär vara att en ny ful vana etableras, nämligen att fler kommer ta varje chans att skjuta motståndarens budget i sank. Ty som ordspråket säger, som man bäddar får man också ligga.

Krig utan segrare

Förlorare

Med Donald Trump som president har handelskrig fått en renässans. Trump iscensatte raskt ett flerfrontskrig, inte bara mot svurna fienden Kina utan också mot forna vänner i Europa och Amerika.

Oavsett motiv bakom så blir konsekvenserna av handelskrig alltid desamma, mer eller mindre förödande. Osäkerhet kring framtida villkor, tullar och andra potentiella hinder får företag och investerare att isolera sig och ta det säkra före det osäkra. Svenska börsbolag uppger i en ny undersökning av PMP Marknadskonsult att marknaden i Kina vikit kraftigt, då kinesiska bolag valt att utveckla egna produkter istället för att vara beroende av amerikanska och europeiska bolag. Det kinesisk-amerikanska handelskriget uppges vara det främsta skälet. Och självklart är denna utveckling inte unik för Kina. Alla företag, investerare och politiker söker minska på osäkerhet, enklast genom att dra sig tillbaka till egen trygg hemmasfär. Isolationism och protektionism på handelsspråk. Mindre konkret men en likafullt uppenbar följd av den utvecklingen är en ökad misstro länder och folk emellan. Och sådan kan i värsta fall få betydligt värre följder än handelskrig.

Att starta krig brukar ge kortsiktiga opinionspoäng, på längre sikt finns dock aldrig några segrare.

Svensken blir allt fattigare

Gapar allt tommare

Under senare tid har alltfler uppmärksammat den avtagande produktiviteten i Sverige. Nyckeltalet BNP per capita är nämligen ett av Europas svagaste. Det är illa ur minst två perspektiv, dels då det innebär att vi tappar i konkurrenskraft och dels för att svensken faktiskt blir fattigare.

Sveriges kraftiga BNP-tillväxt under senare år förklaras till stor del av en kraftig befolkningstillväxt, hänförlig till ett generöst flyktingmottagande. Ökad befolkning kräver utbyggd infrastruktur, omsorg, vård och skola. Sådana investeringar driver upp BNP men alltså inte nödvändigtvis BNP per capita. Nyckeln till ökat välstånd för alla är alltså inte befolkningstillväxt i sig utan förutsätter upprätthållen produktivitet. Forskare vid österrikiska Wittgenstein Centre lät simulera olika scenarier hur Sydkoreas respektive Nigerias BNP skulle utvecklas beroende av befolkningstillväxt och utbildningsnivå. Simuleringarna visade att Sydkoreas BNP skulle varit en tredjedel så låg som idag om utbildningsnivån legat kvar på samma nivå som för 45 år sedan. Nigerias BNP skulle samtidigt ha varit 29 procent högre om de haft Sydkoreas utbildningsnivå.

Helt avgörande för Sveriges och svenskens fortsatta välgång och konkurrenskraft är därför massiva utbildningsinsatser, särskilt mot den stora gruppen nyanlända. Misslyckas detta kommer vi alla bli allt fattigare.

Försent ska syndarna vakna

Det var då det

2016 enades regeringspartierna S och MP med M, KD och C i en bred energipolitisk överenskommelse. Syftet sades vara att skapa långsiktiga spelregler för energiförsörjningen samt uppnå målet om hundraprocentig förnyelsebar elproduktion 2040. Det var då det. Idag är det annat ljud i skällan.

Då var det säkert mången miljö- och centerpartist som skålade i champagne. Överenskommelsens skrivning om hundraprocentigt förnyelsebart innebar nämligen att kärnkraften skulle fasas ut. En våt dröm för miljöpartisten och för den rättrogne centeranhängaren. Sen dess har dock en del vatten runnit under broarna och opinionsvindar blåst i partiseglen. Stödet för kärnkraften har ökat och Moderaternas väljare är såta kärnkraftsvänner. Sannolikt därför har M nu gjort en helomvändning, lovprisar kärnkraften och har, tillsammans med KD, lämnat överenskommelsen.

Försent ska syndarna vakna, ty nu är sannolikt M:s och KD:s nymornade kärnkraftsengagemang till ingen nytta. Ringhals stängs just för fullt och ytterligare reaktorer står på nedstängningstur. Att locka väljare är ett viktigt syfte för ett parti. Än viktigare är dock att ta långsiktigt ansvar för landets väl. Med det har M och KD lyckats sämre i energifrågan.