Svensken blir allt fattigare

Gapar allt tommare

Under senare tid har alltfler uppmärksammat den avtagande produktiviteten i Sverige. Nyckeltalet BNP per capita är nämligen ett av Europas svagaste. Det är illa ur minst två perspektiv, dels då det innebär att vi tappar i konkurrenskraft och dels för att svensken faktiskt blir fattigare.

Sveriges kraftiga BNP-tillväxt under senare år förklaras till stor del av en kraftig befolkningstillväxt, hänförlig till ett generöst flyktingmottagande. Ökad befolkning kräver utbyggd infrastruktur, omsorg, vård och skola. Sådana investeringar driver upp BNP men alltså inte nödvändigtvis BNP per capita. Nyckeln till ökat välstånd för alla är alltså inte befolkningstillväxt i sig utan förutsätter upprätthållen produktivitet. Forskare vid österrikiska Wittgenstein Centre lät simulera olika scenarier hur Sydkoreas respektive Nigerias BNP skulle utvecklas beroende av befolkningstillväxt och utbildningsnivå. Simuleringarna visade att Sydkoreas BNP skulle varit en tredjedel så låg som idag om utbildningsnivån legat kvar på samma nivå som för 45 år sedan. Nigerias BNP skulle samtidigt ha varit 29 procent högre om de haft Sydkoreas utbildningsnivå.

Helt avgörande för Sveriges och svenskens fortsatta välgång och konkurrenskraft är därför massiva utbildningsinsatser, särskilt mot den stora gruppen nyanlända. Misslyckas detta kommer vi alla bli allt fattigare.

Skrämmande signaler från bilsalongen i Paris

Europas största bilmässa i Paris är ett årligt återkommande jippo där bilbranschens europeiska potentater möts, samtalar och ger intervjuer. Det var i år ett dystert gäng som samlades med dalande försäljningssiffror och en kraftig överproduktion i bagaget. De akuta problemen är givetvis intimt sammanknutna med den pågående krisen men förklaras också av branschspecifika strukturella problem.

Bilindustrin är en prestigeindustri, starka lokala märken med en internationell tyngd är en fjäder i hatten för alla politiker. Därför blir nedskärningar och nedläggningar en rejäl knäck för den nationella och politiska självkänslan. Minns de infekterade och traumatiserande debatter och skeenden i samband med SAAB:s sista konvulsioner i Trollhättan. Att tiden inte står still och att globaliseringen påskyndar förvandlingstrycket i de konkurrensutsatta branscherna är en naturlag vilken vi har att acceptera och måste lära oss hantera. Så är dock inte på något sätt fallet hos de flesta ledande politiker.

Från franska industriministern hörs nu önskemål om att begränsa frihandelsavtalet med Sydkorea eftersom koreanska KIA och Hyundai allt glupskare knaprar på Peugeots marknadsandelar och lönsamhet. Tyvärr är han heller inte ensam om detta önskemål utan backas också upp av den europeiska bilindustrins intresseorganisation ACEA.

Rätt hanterade kan kriser vara av goda då resurser omallokeras dit de gör större nytta vilket stärker länders konkurrenskraft. Men då krävs också att man accepterar förvandling och omställning och aldrig låter sig hemfallas åt direkt skadliga handelshinder och ren protektionism.