Om riksdagsmän i krogkön

I blåsigt väder.

Justitieutskottets Kent Ekeroth har återigen hamnat i blåsväder, nu så blåsigt att hans chef Åkesson tvingat honom till ”time out”. Och när till och med Jimmie Åkesson tröttnat, då förstår man allvaret i situationen.

Klockan 02.25 under natten mellan onsdag och torsdag blev en märkbart berusad Ekeroth nekad inträde till krogen. Rund om foten och sannolikt på dåligt humör lär omdömet varit ännu sämre än vanligt. I allt elände lät han sig provoceras till den grad att han tog till knytnäven, och blev polisanmäld. Som riksdagsledamot och medlem i justitieutskottet har svenska folket valt Ekeroth till en av de mer ansvarstyngda rollerna i det politiska Sverige. Ekeroth är en aggressiv huligan med tveksam syn på mänskliga rättigheter. Det har han visat prov på gång efter annan sedan han fick folkets förtroende.

Folk må vara missnöjda och förbannade över den politik som regeringen för och har fört, men att rösta in människor som Kent Ekeroth i riksdagen är oansvarigt hur missnöjd man än må vara.

Så vinner vi striden

Behövs fler, bl.a.

Sverige är ett av världens bästa länder att leva i. Svenskar är trygga, friska, rika och låter sig njuta av en vacker natur. Det är ett bra utgångsläge och en bra utgångspunkt, för allt fler upplever det inte så utan ser istället hot och sämre tider bortom horisonten. Hoten är reella och måste tas på största allvar, om striden ska kunna vinnas.

En misslyckad integration utgör det potentiellt största hotet. När en betydande del av befolkningen ställs utanför ett i övrigt välmående samhälle leder det till konflikter som hotar riva de starkaste fästen. Receptet mot denna åkomma måste utgå från individen, stärka dess förutsättningar på arbets- och bostadsmarknad, i skola samt garantera den trygghet. Arbetsmarknaden måste förändras så att även lågutbildade utan språkfärdigheter bereds plats. Nyanlända elever måste få den tid på sig som krävs för att klara kunskapsmålen. Fler poliser krävs i utsatta områden och i glesbygd, med särskild kompetens att spåra hedersrelaterat förtryck. Sedlighetspoliser bör skickas hem till medeltiden och våldsverkare med hedersmotiv utan medborgarskap bör visas ut ur landet. Sen krävs en liberaliserad bostadsmarknad, regelförenklad, med friare hyressättning och en begränsad EBO.

Och allt detta brådskar, annars kan vi mycket väl förlora striden.

Förtjänar de vår röst?

Delmon Haffo, inte ensam syndare.

Många var vi som förfasades över Donalds Trumps framfart i presidentvalet, inte minst med det explicita och infantila språk som han gjorde det med. Tyvärr är vi långt ifrån förskonade på vår egna politiska arena.

Att kalla ministrar och meningsmotståndare för ”hora” i direktsändning hör än så länge till ovanligheterna, men debattnivån är likväl på avgrundsdjup nivå många gånger. Alltfler lär, med all rätt, ställa sig frågan om de överhuvudtaget förtjänar vår röst. De där ”politikerna” som inte förmår att lyfta samtalsnivån till ens den mest basala vuxennivå, varför ska de styra över mig och mina pengar? Den stora majoriteten är inte intresserad av vulgärargumentation eller, för den delen, sexism, rasism eller annan form av ism. De allra flesta önskar nog helst lägga sin röst på sansade, förståndiga, pragmatiska, ärliga och lösningsorienterade människor.

Flertalet betydande politiker, och tjänstemän, bör rannsaka sig själva, sin retorik och framtoning. För just nu devalverar de förtroendet, inte bara för sig själva utan på sikt hela det demokratiska systemet.

Samhällskontraktet står på spel

Ska vi ta i hand på det?

Det svenska samhället länkas samman av en rad synliga och osynliga konventioner. Lagar och regler är de synliga, den som bryter mot dessa straffas på ett eller annat sätt. Den osynliga delen däremot är svårdefinierad och bygger, snarare än på fruktan för straffpåföljd, på tilltro, moral och god vilja. Att stifta lagar, skriva regler och utdöma straff är enkelt, till skillnad från att bygga ett samhälle där människor vill göra rätt.

Samhället förändras just nu kanske fortare än någonsin förr. Tekniska framsteg, globalisering och migration ställer tidigare sanningar på ända. Detta faktum måste vi både acceptera och bemöta, annars kommer rullgardinen dras ner innan vi ens förstått vad som hände. Den svenska modellen byggdes under en svunnen tid då gränser satte stop för både människor och kapital. LO var allsmäktigt och bestämde vem som skulle in eller ut. Transfereringssystemen kunde hållas generösa eftersom de allra flesta var med och betalade till dem, vilket var möjligt då det stora flertalet fick en hyfsad utbildning alternativt något enklare jobb inom t ex industrin. Så ser inte samhället ut längre.

De tilltagande migrationsströmmarna och det allt globalare näringslivet fordrar att den svenska modellen omprövas, så att fler kan släppas in på arbetsmarknaden och så att företag ges bättre förutsättningar att verka. Det är samhällskontraktet som står på spel, för om allt fler stängs ute, inte betalar sin skatt utan istället tar allt större del av transfereringskakan kommer resterande del till slut inte längre vilja signera kontraktet. Och då, om inte förr, kommer den svenska modellen definitivt att rämna.

Ge honom en ärlig chans

Ge karln en chans

Det som inte fick ske, skedde. Amerikanarna röstade fram en oberäknelig mansgris som lyckades förolämpa sig hela vägen till presidentämbetet. Omvärlden gnuggar sina ögon samtidigt som chocken börjat lägga sig och sorgearbetet påbörjats hos demokrati- och frihandelsvänner. Även om sorgearbete är välgörande måste livet gå vidare, och då måste man anstränga sig.

Många må hata och frukta Donald Trump. Hat utgör dock ingen god grogrund för samarbete och utveckling. Anledning att frukta vet ingen ännu heller om vi har. Tiden får utvisa huruvida och i sådant fall hur alla sluggeraktiga vallöften och insinuationer kommer att infrias. Den förutseende aktiemarknaden synes i vart fall vare sig hata eller frukta den nya presidenten, utan skickade istället upp kurserna något. Och som alltid bör vi ta intryck av börsreaktionerna,börsen tenderar till att vara vår bästa siare.

Nu är Donald Trump vald till president i god demokratisk ordning, och för att världens mäktigaste person inte ska vålla all den skada som förutspås måste han få en ärlig chans. För vem vet, med vänligt sinnade handels- och försvarskamrater kanske börsen får rätt även denna gång.  

Vi är alla sålda

Utsugare av värsta sorten

Regeringens vinstbegränsningsutredare Illmar Reepalu kommer föreslå häftiga vinstbegränsningar för privata aktörer inom välfärdssektorn. Det kan han göra, förvissad om att han har regeringens och folkets stöd i ryggen. Det är inte en minut för tidigt att frågan om det gäckande vinstintresset lyfts, men varför stanna vid välfärden?

Ta H & M till exempel. Shoppingfrälsta föräldrar nallar barnbidraget från sina icke ont anande småttingar, som kompenseras med billig importerad konfektion. Garanterat sömmad av någon underbetald stackare i Bangladesh. ICA är ett ytterligare otäckt exempel på hur våra löner, pensioner och snålt tilltagna bidrag hamnar i förnäma handlares fickor. Bankernas särställning och agerande är en ofilad nagel i allas våra ögon. De tjänar sina pengar på våra surt förvärvade pengar, som vi genom deras oligopolställning måste placera hos dem. Eller byggbolagen, som tjänar miljarder på ett av våra grundläggande behov, någonstans att bo. Och tänk en stund på skogsbolagen, de tjänar sina miljarder på vår allemansrättskyddade skog.

Vid närmare eftertanke är vi alla sålda, till samhällets alla giriga profitörer. Stefan Löfven, nöj dig inte bara med att barn inte ska vara till salu. Förbjud alltihop!