fredag 30 juni 2017

Hedra Rut

Dumt, som vanligt av Andersson
Lagom till 10-årsdagen för Rut-avdragets införande presenterade Alliansen ett samfällt förslag om hur avdraget bör utvidgas. Förslaget handlar dels om att fler tjänster ska ingå men också om att mer ska få dras av mot skatten.

Både regeringen och allianspartierna vurmar i olika omfattning för avdraget. Regeringen sitter dock i knipa då den har att hantera ett ogästvänligt vänsterparti, som skyr allt i närhet av en skattesänkning. Tack vare Miljöpartiet har avdragets omfattning ändå utökats under mandatperioden, men på grund av vänstern har det skattemässiga avdragsutrymmet samtidigt halverats. Det råder de facto en bred samsyn om avdragets välgörande, det skapar jobb, minskar svartarbetet, höjer skattemoralen och avlastar tjänsteköparna i sin vardag. Magdalena Anderssons raljerande om Alliansens nya giv att ”…det inte kommer lösa integrationsproblematiken att få rutavdrag för flytt av en säng” är därför väldigt dumt.

Kunde Andersson och regeringen bara lämna surpupporna i Vänsterpartiet utanför det här, hade ett vidgat rut och andra rutliknande avdrag garanterat kunna göra väldigt mycket gott för att lösa integrationsproblematiken.

söndag 25 juni 2017

Ahmed har fel men Jomshof har ännu mera fel


Mest fel.
Moderatpolitikern Kahin Ahmed fördömde i en debattartikel nyligen i skarpa ordalag att Jimmie Åkesson tilläts tala under Järvaveckan. Enligt Ahmed har ett parti med nazistiska rötter och partiföreträdare med uttalat rasistiska uppfattningar inget i de segregerade förorterna att göra.
Artikeln fick SD:s partisekreterare Richard Jomshof att replikera att Ahmed inte är välkommen i Sverige överhuvudtaget, trots sina 26 år i landet. Båda har fel men Jomshof har mest fel. Ahmed tillvaratar å sin sida sin rätt att uttrycka sin åsikt, som i och för sig är mycket tveksam eftersom han vill portförbjuda och tysta ett parti som röstats fram på demokratisk väg. Jomshof, å sin sida, ger uttryck för precis den rasism som Ahmeds debattartikel trots allt handlar om.
Menar Jomshof att den som har sina rötter utanför Sverige har mindre rätt att uttrycka sig, än den som är född här? Då är det riktigt illa, allra helst som Jomshof är partisekreterare i Sveriges just nu näst största parti.

https://nyheter24.se/debatt/887698-du-ar-inte-valkommen-i-fororterna-jimmie-akesson

onsdag 21 juni 2017

Minskat behov av SD?

Irrelevant?
Enligt statsvetare och professor Peter Esaiasson har den generösa flyktingpolitiken varit ett elitdrivet projekt som aldrig haft majoritetsstöd i befolkningen. Det offentliga samtalet har varit ensidigt och förts utifrån diskutabla eller rent av felaktiga påståenden. Detta förklarar varför många känner sig vilseledda, enligt Esaiasson.

Det är säkert flera som skriver under på Esaiassons analys och säkert gärna lägger till att denna känsla också spätt på politikerföraktet och fått alltfler att vända det etablerade ryggen för att istället kasta sig i antietablissemangets famn. Det är sorgligt eftersom de flesta egentligen inte trivs i den. Den enda möjligheten då, att locka hem dessa flyktande själar, torde vara att skippa översitteriet och föra samtalet utifrån fakta och evidens. Då skulle vi slippa misstänksamheten, spekulationerna och fördomarna.

Sådan politik och ett sådant samtal är vi alla betjänta av och kan hantera. Och som lök på laxen skulle säkert behovet av de antietablerade Sverigedemokraterna minska drastiskt.

lördag 17 juni 2017

Nyckeltalen att hålla koll på

För tillfället ganska trevlig läsning,
men inte för alla
Sveriges folkmängd växer som aldrig förr, sen 2010 har vi blivit drygt 600 000 fler. Nästan hela ökningen förklaras av den stora invandringen, framförallt under åren 2013 - 2016.

Mot denna bakgrund är det inte konstigt att sysselsättningen ökar eller att åtta av tio nya jobb går till personer med utländsk härkomst, då dessa står för i princip hela ökningen av arbetskraften. 149 000 nya jobb väntas tillkomma under 2017 och 2018. Samtidigt spås arbetslösheten öka vilket enligt Arbetsförmedlingen förklaras av att arbetskraften fylls på med fler personer som står längre från arbetsmarknaden, till största del nyanlända. 2018 tros denna grupp med svagare ställning utgöra 78 procent av de arbetslösa. Och trots en historiskt stark BNP-tillväxt kommer BNP per capita utvecklas allt svagare.

Dessa båda nyckeltal, arbetslösheten och BNP per capita, förtjänar extra uppmärksamhet. De visar nämligen båda på hur väl Sverige lyckas hålla samman. Misslyckas integrationen av alla nytillkomna kommer både arbetslöshet och inkomstnivåer spreta allt mer mellan nyanlända och infödda. Och en sådan tudelning är mycket olycklig för samhället, ja rent av katastrofal.

söndag 11 juni 2017

Snarare naivt

Lika självklart som sill och potatis.
Det har tagit sin tid men nu tänker regeringen sätta stopp för rektorers möjlighet att könssegregera undervisning. Skolverket ska ändra läroplanen medan regeringen justerar skollagen. Rektorer och lärare ska på ett tydligare sätt göras ansvariga för att barn inte skiljs åt i undervisningen på grund av kön.

Snällism och evigt kompromissande är en svensk paradgren, som i grunden är något positivt. Problematiskt blir det när det slår över i princip- och aningslöshet. Svensk politiks och medias konsensustänk har mynnat ut i en beröringsskräck för svåra integrationspolitiska frågor vilket i många fall fått smått sanslösa konsekvenser. En sådan är möjligheten till att separera pojkar och flickor i undervisningen, en annan den åter aktuella frågan om skolavslutningar i kyrkan. En tredje är socialförsäkringssystemets enfald som vare sig kräver kvalifikation eller faktisk motprestation. 

Denna förmenta snällhet är snarare naiv än något annat, eftersom den samtidigt eroderar samhällets grundläggande principer och värderingar. Och det inte till någons nytta alls.

söndag 4 juni 2017

Må bäste liberal vinna

En stridbar liberal
En organisation och dess ledarskap mår bra av att tid efter annan utmanas och utvärderas. Birgitta Ohlsson är en liberal profil som aldrig förnekat sig, och som heller inte haft anledning till det. Ohlsson har integritet, energi och mod. Således precis en sådan karaktär som ett ledarskap i ett tufft politiskt landskap kräver.

Ohlsson har redan tidigare utmanat och satt sig på tvären mot partiledningen, och har nu slutligen bestämt sig för att på allvar utmana Björklund om den liberala tronen. I det fall hon inte får medlemmarna med sig kommer hon sluta, både i partiet och med politiken. Tajmingen kunde varit bättre. Birgitta Ohlssons pondus och integritet är efterfrågad, inte minst i det allmänt bistra töväder liberalismen nu kämpar i. Hon skulle därför göra sig utmärkt som partiledare. Att nu så ultimativt ställa till med en partiledarfejd, bara drygt 15 månader innan valet, är dock olyckligt. Lika olyckligt som att hon alltså tänker lämna politiken om hon inte vinner stöd.

Nu är det dock som det är och landsmötet lär få avgöra Ohlssons, Björklunds och Liberalernas öde i november. Må bäste liberal vinna, genom en ren, ärlig och uppriktig process.

fredag 2 juni 2017

Trump är inte vilket barn som helst

Trump är arg, på mamma, pappa
och sin orättvisa omvärld
Inte oväntat men likafullt korkat lät Donald Trump meddela att han nu ämnar lämna det så mödosamt framförhandlade Parisavtalet. Avtalet hade framförhandlats av presidentens förhatlige föregångare på posten tillsammans med företrädare för världens största utsläppare av växthusgaser. Avtalet var historiskt då det var första gången Kina, USA, Indien och EU förmådde enas kring ett bindande åtagande om att minska utsläppen.

Avtalet var inte bara positivt för miljön utan också för att det visade att världens ledare faktiskt kunde sitta ned, diskutera och enas i svåra frågor. Miljöfrågan är känslig eftersom eftergifter kortsiktigt kan innebära nackdelar för den ekonomiska utvecklingen. Xi Jinping, Barack Obama, Narendra Modi och EU:s ledare lyckades i vart fall med bedriften och avtalet skrevs i april 2016 under av sammantaget 195 länder. Donald Trump gillar dock inte Obama, eller någon annan som säger emot honom. Stursk och kavat som han är tänker han nu minsann lämna avtalet, enligt egen utsago för att göra sitt land ”great” igen. 
Det är svårt att se att han på allvar kan tro att kolbrytning och mer utsläpp skulle göra hans land stort igen. Istället handlar det nog om att han inte tål att bli emotsagd eller kan ge Obama ett erkännande. Som ett barn i trotsåldern lägger han därför armarna i kors, och gör tvärtemot vad mamma säger. Trump är dock tyvärr inte vilket barn som helst utan världens mäktigaste man.