Lika självklart som sill och potatis. |
Snällism och evigt kompromissande är en svensk paradgren, som i grunden är något positivt. Problematiskt blir det när det slår över i princip- och aningslöshet. Svensk politiks och medias konsensustänk har mynnat ut i en beröringsskräck för svåra integrationspolitiska frågor vilket i många fall fått smått sanslösa konsekvenser. En sådan är möjligheten till att separera pojkar och flickor i undervisningen, en annan den åter aktuella frågan om skolavslutningar i kyrkan. En tredje är socialförsäkringssystemets enfald som vare sig kräver kvalifikation eller faktisk motprestation.
Denna förmenta snällhet är snarare naiv än något annat, eftersom den samtidigt eroderar samhällets grundläggande principer och värderingar. Och det inte till någons nytta alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar