fredag 27 juni 2014

Var femte friskola på spel

Oppositionspartierna vill i olika hög grad inskränka i friskolornas verksamhet och ägarnas dispositioner. Vänsterpartiet förfäktar fullständigt vinstförbud, Miljöpartiet svävar kring någon form av återinvesteringskrav medan Socialdemokraterna nöjer sig med en än mer svävande vinstbegränsning.

När Demoskop nyligen tillfrågade medlemmarna i Friskolornas Riksförbund hur ett vinstförbud skulle påverka dem och deras vilja till att fortsätta sin verksamhet, uppgav var femte att de skulle lägga ned. Drygt 50 000 elever skulle då tvingas flytta. Vid en mer modest vinstuttagsbegränsning skulle drygt var tionde bomma igen, vilket motsvarar platser för nära 26 000 elever. Om friskolorna inte längre fick bedrivas i aktiebolagsform, vilket kan bli en konsekvens, skulle fyra av tio kasta in och 160 000 elever påverkas. Miljöpartiets tidigare ekonomipolitiske talesperson och numera ordförande i Friskolornas Riksförbund, Mikaela Valtersson, menar att ”Det är otroligt olyckligt, eftersom det handlar om bra skolor som föräldrar och elever valt själva”. Vid Demoskops undersökning framkom vidare att ingen av de tillfrågade startade sin verksamhet för att tjäna pengar.


En av de mest grundläggande teserna i investeringslära är att risk kostar pengar och därför måste ersättas. Vinstuttagsbegränsningar och förbud omöjliggör detta. Således står till höstens val var femte friskola på spel liksom studieplatserna för mellan 26 000 och 160 000 elever.

torsdag 26 juni 2014

Missnöje på frammarsch

Svenskens bild av samhället skapas av den mediala bevakningen av problemen. En majoritet anser idag att skolan och sjukvården är dålig. Lustigt nog är samtidigt en majoritet nöjda med den vård och skola som vi själva kommer i kontakt med.

Torbjörn Sjöström är vd för opinionsinstitutet Novus och han konstaterar frankt att vi konsekvent tycks överskatta problemen i olika samhällsfrågor. Enligt Sjöström, och utifrån Novus mätningar, upplever individen sig själv som lyckligt lottad medan de flesta andra då synes vara sämre lottade. Bilden som då målas upp är att majoriteten i Sverige fått det sämre och att tillståndet överlag är ganska eländigt. Som förklaring pekar Sjöström ut den brist på helhetsbild som finns hos väljarna. Den olyckliga konsekvensen av detta faktum är att ytterlighetspartierna, med tydliga missnöjesyttringar på agendan, vinner opinionsmässig framgång. Modesta och mer pragmatiska krafter har svårt att nu ut med sin politik i ett sådant klimat, sedan de inte anses ta väljarnas, till stor del uppenbart obefogade, missnöje på allvar.


Missnöje tar sig politiskt uttryck i enkla budskap och populism, vilket i sin tur är liktydigt med kortsiktighet och oansvar. Även om detta missnöje är på frammarsch får man ändå hoppas att den inte gör alltför stora intrång i politiken.

lördag 21 juni 2014

Vörda näringsfriheten

18 juni 1864 var dagen då Sverige införde näringsfrihet. Näringsfriheten innebar frihet att etablera verksamhet, inte bara för man och kvinna utan likaväl för landsortsbo som storstadsbo. De sista skråväsendena avskaffades och handel blev allemansgods. Riksdagens näringsfrihetsreform var startskottet för Sveriges ekonomiska tillväxt och grundskottet för det välfärdssamhälle som vi tar för givet idag.

Finansminister Gripenstedts initiativ var banbrytande och tämligen unikt i världen vid denna tidpunkt. Tidigare stängda dörrar öppnades på vid gavel och näringslivet fick en rejäl skjuts framåt. Den ekonomiska tillväxtperiod som inleddes 1870, och som var den näst snabbaste i världen näst den japanska, pågick i ett drygt sekel. Den ständigt växande ekonomin möjliggjorde socialdemokratins välfärdsexpansion som sedan gick så långt att den kväste ekonomin, arbetsviljan och entreprenörslustan. Frihetsreformerna förpassades till historien och socialismens begränsningar tog vid. Sverige stagnerade och klappade slutgiltigt samman i samband med 1991-års fastighetskrasch.


Välfärden får aldrig tas för given, därför få vi aldrig glömma hur den byggs och finansieras. Låt oss därför vörda näringsfriheten och aktsamt ta avstånd från socialismens iver efter begränsningar och inskränkningar.

onsdag 18 juni 2014

Tyng inte restaurangkalkylen

Unga och utrikes födda är två av de grupper som har svårast att få fotfäste på den svenska arbetsmarknaden. Detta är grupper med begränsade arbetslivserfarenheter och/eller tunna sociala nätverk att tillgå. Saknas dessutom avgångsbetyg och personen är bosatt i glesbygden tyngs kalkylen ytterligare.

Dessa grupper betecknas i ekonomiska termer som lågproduktiva, dvs. det ekonomiska värde som de bidrar med är lågt på marginalen. För att en lågproduktiv ska vara anställningsbar krävs låga kostnader för att anställa dem. Samma logik gäller för dem som tillhandahåller tjänster med lågt mervärde, såsom många kafé- och restaurangtjänster. Siffror från SCB visar att kafé, restaurang och hotell är de näringar där utrikes födda är som flitigast representerade. 58 procent av alla hotell- och restaurangföretag drivs av utlandsfödda samtidigt som andelen sysselsatta med utländska rötter uppgår till 35 procent. Branschsiffror visar härtill att de nyss nämnda näringarna just nu växer så det knakar.


Det går inte i någon kalkyl att bortse från kostnadssidan. Den som skulle hävda annorlunda har en del att förklara, precis som de som nu önskar dubblerad moms och dubblerade arbetsgivaravgifter för kafé- och restaurangägare.

söndag 15 juni 2014

Miljöpartiet gör mer skada än nytta

OECD presenterade häromveckan en jämförelse mellan de 34 medlemsländernas miljöpolitik och gröna framsteg. Utfallet var som väntat mycket gott för Sveriges del. Simon Upton, chef på OECD:s miljösekretariat, konstaterar att ”minskningen av växthusgastutsläppen är en av de största i världen, och andelen förnybara energikällor är extremt stor”. Vidare konstaterar Upton att ”Ni har lyckats frikoppla utsläppsminskningen från den ekonomiska tillväxten, och har visat att det går att ha båda samtidigt”.

Viss kritik framförs förvisso, bland annat gällande skyddet av den biologiska mångfalden och skyddet av de marina miljöerna, men på det stora hela ges Sveriges miljöpolitik alltså toppbetyg. I ljuset av OECD:s omdöme aktualiseras relevansen i Miljöpartiets revolutionära agenda. Miljöpartiets förslag om höjd koldioxidskatt på bensin med 70 öre/litern, höjd dieselskatt med en krona/litern, kilometerskatt på lastbilstransporter, särskild flygskatt med 100 kr inrikes och 300 kr utrikes, skatt på konstgödsel, höjd skatt på naturgrus, skatt på avfallsförbränning och skatt på avfallsdeponi, slopad skattebefrielse för miljöbilar, höjd skatt på vattenkraft och kärnkraft, avvecklad kärnkraft och någon form av avskaffad tillväxt är utmanande och närmast provocerande. Inte minst hotar de den positiva utvecklingen av kombinerad tillväxt och utsläppsminskningar som OECD beskriver. Den gröna revolutionen kan därför samtidigt bli en grön undergång.


Samtidigt som Sveriges ekonomi och ekonomiska utveckling är bland världens mest robusta är alltså även våra minskningar av växthusgaser en av de största i världen. I en sådan kontext gör Miljöpartiets krav sannolikt mer skada än nytta.

fredag 13 juni 2014

Peace and Love i sin fulla rätt

Det stormar kring arrangörerna till musikfestivalen Peace and Love. Orsaken är att man beslutat stryka rapparna i Kartellen från repertoaren sedan huvudsponsorn Dalarnas Tidning hotat hoppa av. Tidningen uppger sig inte stå bakom Kartellens syn på demokrati och uppfattning om allas lika värde.

En av de planerade artisterna, Stefan Sundström, menar att arrangörerna är ”fega kappvändare som backar för sponsorernas hot”. Sundström hoppar nu av festivalen tillsammans med ytterligare en rad artister. Det mesta mynnar till slut ut i en vag kritik av kapitalismens brunst där pengarna styr och kulturen får vika. Men en sponsor har sitt anseende att tänka på precis som festivalarrangörerna, liksom de senare givetvis är beroende av finansiering. Kartellens frontman, Sebbe Staxx, dömdes så sent som 2013 för olaga hot sedan han på Twitter önskat tortera Jimmie Åkesson i 3 dygn samt uttalat att han önskat livet ur ”bögen”. Ytterligare en bandmedlem sitter för tillfället inne för anstiftan till mord. Gruppen saluför sig tillsammans med maskerade vänsterextremister, inte sällan rent kriminella.


För en sansad samhällsmedborgare och festivalbesökare torde det inte förefalla underligt att folk inte önskas förknippas med sådana värderingar och sådant beteende. Även om Peace and Love fattat sitt beslut på ekonomiska grunder så är de, liksom Dalarnas Tidning, i sin fulla rätt att backa ur.        


http://www.svd.se/kultur/stor-artistprotest-mot-peace-love_3656166.svd

torsdag 12 juni 2014

Idel vinnare på sänkt skatt

Svenska låginkomsttagare är den låginkomsttagargrupp som i de ursprungliga EU 15-länderna fått störst inkomstökning sedan 2006. Detta framgår av statistik från EU-organet Eurostat. Statistiken visar vidare att en svensk vuxen som är fattigare än 90 procent av alla vuxna i landet har fått en inkomstökning med 14 000 kr per år, beaktat inflation.

Sett till köpkraft har Sveriges låginkomsttagare den fjärde tjockaste plånboken bland de jämförda femton länderna, två placeringar bättre än 2005. Enligt SCB har spridningen i människors inkomster efter skatt varit i princip oförändrad sedan 2005, trots att andelen pensionärer och studerande ungdomar ökat kraftigt. Stefan Fölster, professor i nationalekonomi, pekar på ett genomgående mönster där låginkomsttagare gynnats mer i länder som sänkt skattetrycket, likt Sverige, än länder som höjt eller bibehållet skattenivåerna.
Ovanstående torde mana till eftertanke. Istället för att åter vrida åt skattekranarna och begränsa sin horisont till inkomstutjämning bör fokus ligga på verkliga, jobbskapande och innovationsdrivande reformer. Sådana, till skillnad från skadligt höga skatter, gynnar nämligen hela samhället.
http://martinskjoldebrand.net/index.php/home/k2-categories/item/410-mythbusting-101-de-fattiga-far-det-fattigare


onsdag 11 juni 2014

Välfärd och skattemoral


Dagens Nyheters granskning av välfärdsbranschen fortsätter, häromdagen med en artikel om välfärdsaktörernas skattesituation. Tidningens slutsats är att de största drakarnas skattevilja är låg och att de fem största i snitt betalade magra 2 procent i skatt 2012. Frågan om skattemoral, inte minst inom den skattefinansierade välfärdssektorn, är högst angelägen och DN:s artikel fyller ur det perspektivet en viktig funktion. Debatten om välfärdens framtid får dock inte stanna där.

 Det svenska skattesystemet erbjuder generösa möjligheter och incitament till skatteplanering. Höga ägarskatter kombinerat med frikostiga ränteavdragsmöjligheter ger stora fördelar till högbelånade verksamheter. Detta gynnar särskilt ägande via finansiella institutioner och riskkapitalbolag, oftast med säten utanför Sverige. Företagsskatteutredningen väntas på förekommen anledning presentera förslag på hur skattevillkoren mellan eget respektive lånat kapital kan jämnas ut. Samtidigt pågår en utveckling mot att betrakta skattemoral som en csr-fråga, prioriterad av såväl ägare, kunder som andra intressenter. Som en konsekvens ser vi redan idag att även riskkapitalet uppfattat trenden där de aggressivaste uppläggen synes tappa i attraktivitet.

Skattemoral är ovärderligt i ett välfärdssamhälle, men lika viktigt för välfärden är hög kvalité, valfrihet och produktivitet. Därför behövs alla typer av aktörer, givetvis helst också med hög skattemoral.
 

lördag 7 juni 2014

Positivare som privat

Nyligen publicerades den så kallade Sverigestudien, en undersökning syftande till att mäta och synliggöra våra värderingar i diverse samhällsfrågor. Svaren ger en tydlig bild över våra åsikter, över tid och för stunden samt ger en indikation på vad vi bör göra mer respektive mindre av.

Ett av de områden som mätts och jämförts är offentlig- respektive privatanställdas syn på sin arbetsplats och arbetsgivare. Sedan förra året konstateras stora förskjutningar, till förfång för det offentliga. Bland de offentliga anges ”byråkrati” som den dominerande värderingen. På tio-i-topplistan återfinns även de ytterligare negativa värderingarna ”kortsiktighet”, ”förvirring”, ”hierarki” och ”kostnadsjakt”. De privatanställda framhåller å sin sida fler positiva värderingar där ”humor/glädje”, ”ansvar”, ”kvalitet”, ”engagemang” och ”entreprenörskap” anges bland de tio vanligaste värderingarna. Några förklaringar till skillnaderna ger studien inte men det är ingen vild gissning att de större möjligheterna till påverkan inom det privata, de mindre och ofta plattare organisationerna och ett större resultatansvar har en positiv inverkan på hur medarbetarna skattar sin arbetsgivare och miljö.


När vinstförbud och återmonopolisering seglar upp som huvudnummer inför höstens val kan det vara värt att beakta, arbetslivet synes positivare privat.

http://martinskjoldebrand.net/index.php/home/k2-categories/item/407-oppositionen-och-valfarden

fredag 6 juni 2014

Grön politik för sämre miljö och ökade klyftor

De Gröna vill gärna framstå som det progressiva, moderna och lite varmare alternativet. Därför har helylle förslag som friår, 35-timmars arbetsvecka och skippad tillväxt återlanserats. Enligt programansvariga ska reformerna ge mer tid för livet, bereda möjligheter att förverkliga sina drömmar och skapa ett hållbart ekonomiskt system utan tillväxt.

Historia och nutid visar och har bevisat att moderna, utvecklade och växande ekonomier lämnar klart mindre mänskliga miljöavtryck än stagnerande diton. Socialismens Sovjet tidigare och det allt fattigare och ekonomiskt krympande Venezuela idag är exempel på historiens värre klimatbovar. Utvecklade ekonomiers tillväxt grundas på innovationer, oftast just med målet att minska resursförbrukningen. Friåret och 35-timmarsveckan är ett obarmhärtigt slag mot jämlikheten. Drabbas görs nämligen de som inte kan jobba hemma eller på distans och de som egentligen hellre gör nåt annat än jobbar. Samtidigt som dessa gruppers lönekuvert tunnas ut sticker redan högavlönade tjänstemäns löner ytterligare ifrån, då dessa garanterat inte låter sig nöjas med ynka 35 timmar i veckan.


Miljöpartiet säger sig värna människa och miljö, men börjar man räkna på det går ingen del av kalkylen ihop.

onsdag 4 juni 2014

Goda EU-råd helt gratis

Sverige får såväl ris, ros som goda råd av EU-kommissionen i dess granskning av vår ekonomi och reformagenda. Som väntat är lovorden som varmast kring ekonomin som enligt kommissionen når sitt mål ”med råge”, med finanspolitisk stabilitet och en modest statsskuld. Intressantare är då kritiken och de goda råden.

För att bromsa den skenande kredittillväxten bör ränteavdragsmöjligheterna begränsas samtidigt som fastighetsskatten kan behöva höjas. Marknadsorienterade hyror bör tillåtas för att öka rörligheten på bostadsmarknaden samt stimulera till nybyggnation. Kommissionen fastslår att regeringens införda och föreslagna åtgärder inom skolan går i rätt riktning men att det behövs radikalare strukturförändringar för att underlätta övergången från utbildning till arbete.


Kommissionens rapport konstaterar att de ekonomiska fundamenten är stabila men att det krävs djärvare tag för att stå sig internationellt även framgent. Ränteavdragsbegränsningar och en mer marknadsanpassad hyressättning måste därför diskuteras både sakligare och seriösare medan satsningarna på lärlings- och yrkesutbildningarna bör vidgas ytterligare så att även de praktiskt lagda bereds en framtid på arbetsmarknaden. 

Goda råd kan vara alldeles gratis och vill det sig riktigt väl så kan även goda reformer vara det.

söndag 1 juni 2014

Gröna visioner kostar både jobb och välfärd

Miljöpartiet tuffar på som höghastighetståget. Partiets profilfrågor vinner starkt gehör vilket knappast förvånar, genomgående sympatiska som de är. Men sannolikt kostar de mer än de smakar.

Att under fyra år släcka ned två fullt funktionella kärnkraftverk och fram till 2030 bomma igen allihop är äventyrligt. Motsvarande 840 terawattimmar el skulle behöva produceras på annat sätt. Kostnaden beräknas till 200 miljarder och med de alternativ vi har idag skulle elpriset närmast dubbleras. Kännbart inte bara i hushållens plånböcker utan framförallt för den tunga elintensiva industrin. 35-timmars arbetsvecka beräknas enligt Riksdagens utredningstjänst ge ett skattebortfall på upp till 155 miljarder. Partiet kalkylerar med att minskad stress ger färre sjukskrivningar och att fler skulle beredas plats på arbetsmarknaden. Stress beror dock sällan på för långa arbetsdagar utan på bristande möjligheter att påverka, monotona arbetsuppgifter och annat. I ett avancerat tjänstesamhälle är få arbetsuppgifter heller direkt utbytbara varför kortare arbetstid sannolikt bara leder till färre antal arbetade timmar.


Miljöpartiets ansatser är lovvärda men samtidigt godtrogna. Sverige är ett litet land i en global kontext, det måste vi förhålla oss till. Och i den kontexten kostar oss de grönas visioner både jobb och välfärd.