Den kinesiska läxan

Det finns de som lär sin läxa ur Maos röda,
regeringen har en annan kinesisk läxa att lära.

Få med minsta intresse för pengar har väl missat världsbörsernas genomklappning de senaste dagarna. De flesta har säkert också snappat upp att det är Kina som är smittohärden. Inom loppet av fyra dagar har Shanghaibörsen handelsstoppats två gånger, sedan börsen rasat 7 procent under en dag. Oron bland handlarna är monumental och är dessutom en upprepning av sommarens nära döden upplevelse på börsgolven.

Det kinesiska börshaveriet är en stilstudie i vilka konsekvenser politisk osäkerhet och oförutsägbarhet kan få. Grunderna för dagens elände lades i slutet av 2014 då den kinesiska regimen uppmanade befolkningen att handla kinesiska aktier. Följden blev en fullständig rusning med en explosionsartad utveckling som följd, 150 procent upp på ett halvår. Bubblan sprack och världens börser skakade. Sedan följde ett pärlband av politiska ingrepp, från statliga stödköp och blankningsförbud till förbud mot insiders att sälja, allt för att förhindra fortsatt fall. Regimens interventioner visste inga gränser och investerarna flydde den politiskt instabila marknaden. Följderna ser vi idag.

Den kinesiska läxan vi i Sverige har att lära är att politisk instabilitet och oförutsägbarhet kan vara ödesdiger för marknaders funktionssätt. Oklarheter kring vinstmöjligheter i välfärden, kärnkraften, försämringar av rut och rot och höjda arbetsgivaravgifter för unga avslöjar regeringen. De har inte gjort den kinesiska läxan.

Ensamt på toppen

Längtar Löfven efter sällskap
där uppe på toppen.

Det drar rejält där uppe på toppen för regeringen. Kritiken och skepsisen gentemot de rödgröna jobbförslagen och jobbrelaterade ambitionerna har varit massiv, och det långt ifrån enbart en störig opposition.

Stefan Löfven var tydlig när han proklamerade sitt stolta jobbmål om EU:s lägsta arbetslöshet 2020. De åtgärder han sedan presenterat för att nå dit har dock knappast imponerat. Finanspolitiska rådet spår exempelvis att enbart den höjda a-kassan och de höjda arbetsgivaravgifterna för unga kommer minska sysselsättningen med 30 000. Samtidigt varnar Ekonomistyrningsverket och Ekobrottsmyndigheten för att svartjobben åter kommer öka, på bekostnad av de vita, när regeringen försämrar rut- och rotavdragen. Nämnda återställare är tyvärr bara några av åtskilliga exempel som följer den röda tråden, nämligen att beskatta det produktiva för att istället stimulera dess motsats. 

Efter den ganska massiva myndighetskritiken är det lite beklämmande att sedan höra statsministerns försvarstal; ”Alla förståsigpåare som säger fem år före att det här inte går att nå, jag tror inte på dem”. Det är då inte konstigt om det känns ensamt där uppe på toppen, när både ögon och öron stängs så fort det inte passar.

Framtidsministern är nåt på spåret

Hur mycket plats får hon, framtidsministern

Det är inte svårt att göra sig lustig över en så luddig ministertitel som framtidsminister, särskilt som denne inte ens fått ett eget departement att förfoga över. Farhågan, eller kanske förhoppningen, är att Kristina Persson blir en pappersproducerande utredningstiger.

Det finns i dagsläget dock ingen anledning att skoja om Persson eller hennes post. Hon är exempelvis en av få politiker som lyfter behovet av en ny bred skatteutredning. Hon talar frispråkigt om ekonomiska incitament och att det är alltför dyrt att anställa, vilket får många av avstå. Samtidigt som hennes chef, statsministern, surrat sig allt hårdare kring masten i fråga om de höjda arbetsgivaravgifterna för unga lättar alltså framtidsministern på surrningen. Helt i land lär hon inte gå men kanske kan hon få sitt parti att kroka arm med Svenskt Näringsliv, och mötas någonstans på mitten. SN:s Carola Lemne föreslog häromdagen att arbetsgivaravgifternas nivå skulle korreleras med lönesumman, så att högre löner skulle betinga högre avgiftssatser. Ett sådant förslag sänker kostnaderna för att anställa oerfaren och mindre produktiv arbetskraft, vilket ökar incitamenten till att anställa dessa. Förslaget ligger helt i linje med framtidsministerns ambition.

Om nu Löfven släpper tyglarna hyfsat fria åt Kristina Persson, så ser vår framtid genast lite ljusare ut.

Skarpt läge

Samtidigt som Stefan Löfven öppnade famnen för Vänsterpartiet presenterade Arbetsförmedlingen de sista jobbsiffrorna innan valet. Säsongsrensat sjönk arbetslösheten från 8 till 7,7 procent mellan juni och juli. Siffran innebär att sysselsättningsgraden i åldrarna 15-74 nu är högre än i juli 2006.

Sysselsättningsgraden mäter hur stor del i ett visst åldersintervall som är i sysselsättning, inräknat sjuka, förtids- och ålderspensionerade samt studerande. En kraftig invandring, färre heltidsstuderande (numer arbetssökande) och färre sjukskrivna har inneburit att antalet personer i arbetskraften ökat med drygt 400 000 sedan 2006. Fler i arbetskraften, kombinerat med en av tidernas värsta ekonomiska kriser, innebär en stor utmaning för arbetsmarknaden.

Sverige har nu internationellt sett bland de högre sysselsättningsgraderna och enligt Arbetsförmedlingens prognoser kommer denna utveckling att fortgå. Löfvens röriga regeringsalternativ utgör dock ett påtagligt hot härvidlag. Där alternativen inte bara är röriga, som med infrastrukturen, energipolitiken och försvaret, är de direkt skadliga för ekonomi och jobbtillväxt. Nya tunga skattebördor väntar löntagare, arbetsgivare och stora delar av servicesektorn. Även transport, pendlare och industri kan vänta tuffa skattepålagor, allt medan rut lär få sig en smäll och valfriheten inom välfärden kastas ut med badvattnet.

Med tre veckor kvar till val är det skarpt läge. Alternativen är två, en väloljad allians som tagit Sverige genom tidernas ekonomiska kris eller något betydligt vagare med en direkt ekonomisk-fientlig politik.

http://www.arbetsformedlingen.se/Om-oss/Pressrum/Pressmeddelanden/Pressmeddelandeartiklar/Riket/2014-08-08-Fortsatt-positiv-utveckling.html#.U_elcPl_u8A

Tyng inte restaurangkalkylen

Unga och utrikes födda är två av de grupper som har svårast att få fotfäste på den svenska arbetsmarknaden. Detta är grupper med begränsade arbetslivserfarenheter och/eller tunna sociala nätverk att tillgå. Saknas dessutom avgångsbetyg och personen är bosatt i glesbygden tyngs kalkylen ytterligare.

Dessa grupper betecknas i ekonomiska termer som lågproduktiva, dvs. det ekonomiska värde som de bidrar med är lågt på marginalen. För att en lågproduktiv ska vara anställningsbar krävs låga kostnader för att anställa dem. Samma logik gäller för dem som tillhandahåller tjänster med lågt mervärde, såsom många kafé- och restaurangtjänster. Siffror från SCB visar att kafé, restaurang och hotell är de näringar där utrikes födda är som flitigast representerade. 58 procent av alla hotell- och restaurangföretag drivs av utlandsfödda samtidigt som andelen sysselsatta med utländska rötter uppgår till 35 procent. Branschsiffror visar härtill att de nyss nämnda näringarna just nu växer så det knakar.

Det går inte i någon kalkyl att bortse från kostnadssidan. Den som skulle hävda annorlunda har en del att förklara, precis som de som nu önskar dubblerad moms och dubblerade arbetsgivaravgifter för kafé- och restaurangägare.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/svensk-jobbmotor-riskerar-bakslag_3668610.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20140618

Färre bullar med dubblerade avgifter

38 procent av livsmedelsföretagen uppger att de lägre arbetsgivaravgifterna för unga är ett av de främsta skälen till att rekrytera yngre. Detta visar Svenskt Näringslivs färska enkätundersökning bland livsmedelsbolagen.

Utfallet förvånar inte. Livsmedelsbranschen är personaltät med många jobb som typiskt sett inte kräver tidigare erfarenhet eller eftergymnasiala studier. Branschen lämpar sig därför väl som språngbräda in i arbetslivet. Marknaden är dock tuff och marginalerna små och höga kostnader för att anställa utgör därför ett effektivt hinder mot rekrytering. Marie Söderqvist, vd för Livsmedelsföretagen, konstaterar att unga är anställda i livsmedelsbranschen i högre utsträckning än i någon annan bransch. Och detta beror på att det fortfarande finns relativt enkla jobb kvar där, som inte kräver utbildning. Dessutom finns många av jobben utanför storstadsområdena, där också de flesta ungdomar med kortare studiebakgrund återfinns. Bageriet Friends of Adams vd, Karin Moberg, fastställer att hon har många anställda tack vare arbetsgivarrabatten. Om avgifterna dubbleras skulle hon, om överhuvudtaget, sannolikt rekrytera via bemanningsföretag istället.

Åtskilliga ungdomsjobb står på spel i höst. En rödgrön dubblering av arbetsgivaravgifterna för unga skulle spä på arbetslösheten, men också innebära färre svenska bullar.

Det går bra, än så länge

De senaste tillväxtsiffrorna från SCB visade på en årlig tillväxttakt om 3,1 procent för 2013. Prognosen för innevarande år ligger mellan 2,5-3 procent. Siffrorna placerar Sverige i den absoluta Europatoppen.

Trenden fortsätter mot att det är hushållen som driver ekonomin och inte som tidigare, den lynniga exportsektorn. Skiftet från en exportdriven ekonomi mot en ekonomi driven av inhemsk efterfrågan är välkommen eftersom de inhemska förhållandena faktiskt går att påverka. Skiftet förklaras till största del av de efterfrågestimulerande reformer som genomförts, inte minst rut- och rotavdrag men även den halverade restaurangmomsen och de halverade arbetsgivaravgifterna för unga. Jobbskatteavdragen har inneburit ett betydande tillskott till kassan och hushållens disponibla inkomst steg under året med 3 procent. De extra slantarna har i större utsträckning lagts på tjänster inom rut-, rot- och restaurangnäringarna. Alltfler har också fått del av skattesänkningarna då antalet sysselsatta ökade med 1 procent.

Socialdemokraterna går till val på att höja arbetsgivaravgifterna med 15 miljarder och restaurangmomsen med 5,3 miljarder. Samtidigt ska rutavdraget halveras och jobbskatteavdragen reduceras. Hur detta kommer att påverka den inhemska efterfrågan och den svenska ekonomin kan var och en räkna på.

http://www.svd.se/naringsliv/pengar/hushallen-agerar-ekonomiskt-draglok_3313722.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20140301

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/naringsliv-live/naringsliv-live-28-februari_3316010.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20140301

Framtidspartiet som vill ta oss tillbaka

Nätt räknat skulle Socialdemokraterna höja världens redan näst högsta skatter med 30 miljarder om de fick bestämma. Pengarna skulle enligt lämnad skuggbudget skapa nya jobb, så många att vi snart skulle ha OECD:s lägsta arbetslöshet.

Partiets skolsatsningar är förvisso lovvärda även om de två satsade miljarderna på mindre klasser knappast lär bära frukt innan antalet lärare ökats, vilket inte kommer ske förrän det nya lärarprogrammet och lärarlyftet slagit rot. Riktigt illa är däremot budgetens återställande karaktär. En tung utgiftssida ska också finansieras. 30 miljarder ska plockas in via dubblerade arbetsgivaravgifter för unga, höjd bolagsskatt, dubblerad krogmoms, avskaffat jobbskatteavdrag för höginkomsttagare, halverat rut-avdrag och diverse andra skattehöjningar.

Att så pass ingripande skattehöjningar inte skulle påverka viljan att anställa, investera i och driva företag, utbilda och anstränga sig, äta ute eller köpa städtjänster vitt är svårt att se. Kompotten blir än oaptitligare beaktat utgiftssidan. Här handlar det mesta om en resa tillbaka till den tid då alla arbetsmarknadsproblem utbildades bort, då lönearbete lönade sig föga mer än bidragsförsörjning och generellt då staten ansågs bättre ämnad än du själv att ansvara för ditt liv.

Det är inte mycket av framtid i nya Socialdemokraterna, istället vill de ta oss åter till de dagar då staten ansvarade för varderas liv.