Gynnsamma skatter lockar

Även om Sverige av idag har ett av OECD:s högsta skattetryck finns värre exempel, som Norge. Detta anser åtminstone mångmiljardären Per G Braathens som nu beslutat att flytta sin familjekoncern över gränsen.

Det imperium som Braathens nu flyttar till Sverige omsätter årligen 10 miljarder, framförallt inom resebranschen där Malmö Aviation torde vara mest bekant. De främsta orsakerna till flytten är Norges höga bolagsskatt och sällsamt ogina förmögenhetsskatt. I Norge betalar bolagen 27 procent i skatt, fem procent mer än i Sverige. Förmögenhetsskatt betalar de norrmän som har tillgångar värda 100 000 eller mer. Enligt Braathens utgör förmögenhetsskatten ett hinder för att utveckla företag, bland annat för att företagare i många fall tvingas ta kostsamma utdelningar bara för att betala skatten. Medel som annars kunnat återinvesteras för att utveckla och expandera verksamheten.

Vi välkomnar givetvis alla tänkbara skattebetalare till Sverige men vi kan inte på något sätt ta dem för givet. Särskilt inte med de rödgrönas föreslagna återställare och hotande skatteschock.

http://www.di.se/di/artiklar/2014/7/30/norsk-miljardar-flyr-till-sverige/

Välfärd och skattemoral

Dagens Nyheters granskning av välfärdsbranschen fortsätter, häromdagen med en artikel om välfärdsaktörernas skattesituation. Tidningens slutsats är att de största drakarnas skattevilja är låg och att de fem största i snitt betalade magra 2 procent i skatt 2012. Frågan om skattemoral, inte minst inom den skattefinansierade välfärdssektorn, är högst angelägen och DN:s artikel fyller ur det perspektivet en viktig funktion. Debatten om välfärdens framtid får dock inte stanna där.

 Det svenska skattesystemet erbjuder generösa möjligheter och incitament till skatteplanering. Höga ägarskatter kombinerat med frikostiga ränteavdragsmöjligheter ger stora fördelar till högbelånade verksamheter. Detta gynnar särskilt ägande via finansiella institutioner och riskkapitalbolag, oftast med säten utanför Sverige. Företagsskatteutredningen väntas på förekommen anledning presentera förslag på hur skattevillkoren mellan eget respektive lånat kapital kan jämnas ut. Samtidigt pågår en utveckling mot att betrakta skattemoral som en csr-fråga, prioriterad av såväl ägare, kunder som andra intressenter. Som en konsekvens ser vi redan idag att även riskkapitalet uppfattat trenden där de aggressivaste uppläggen synes tappa i attraktivitet.

Skattemoral är ovärderligt i ett välfärdssamhälle, men lika viktigt för välfärden är hög kvalité, valfrihet och produktivitet. Därför behövs alla typer av aktörer, givetvis helst också med hög skattemoral.

 

http://www.dn.se/ekonomi/enkelt-for-valfardsbolag-undvika-skatt/

http://hansaberg.wordpress.com/2014/06/11/antagen-vinst-en-antagen-sanning/

Framtidspartiet som vill ta oss tillbaka

Nätt räknat skulle Socialdemokraterna höja världens redan näst högsta skatter med 30 miljarder om de fick bestämma. Pengarna skulle enligt lämnad skuggbudget skapa nya jobb, så många att vi snart skulle ha OECD:s lägsta arbetslöshet.

Partiets skolsatsningar är förvisso lovvärda även om de två satsade miljarderna på mindre klasser knappast lär bära frukt innan antalet lärare ökats, vilket inte kommer ske förrän det nya lärarprogrammet och lärarlyftet slagit rot. Riktigt illa är däremot budgetens återställande karaktär. En tung utgiftssida ska också finansieras. 30 miljarder ska plockas in via dubblerade arbetsgivaravgifter för unga, höjd bolagsskatt, dubblerad krogmoms, avskaffat jobbskatteavdrag för höginkomsttagare, halverat rut-avdrag och diverse andra skattehöjningar.

Att så pass ingripande skattehöjningar inte skulle påverka viljan att anställa, investera i och driva företag, utbilda och anstränga sig, äta ute eller köpa städtjänster vitt är svårt att se. Kompotten blir än oaptitligare beaktat utgiftssidan. Här handlar det mesta om en resa tillbaka till den tid då alla arbetsmarknadsproblem utbildades bort, då lönearbete lönade sig föga mer än bidragsförsörjning och generellt då staten ansågs bättre ämnad än du själv att ansvara för ditt liv.

Det är inte mycket av framtid i nya Socialdemokraterna, istället vill de ta oss åter till de dagar då staten ansvarade för varderas liv.

Fler företag med lägre skatt

Nyanställningar sker idag nästan uteslutande i unga tillväxtföretag. Detta samtidigt som storföretagen varslar för att istället hyra in tillfälligt. Så ser läget ut idag och inget tyder på att det att kommer förändras framöver. Sverige behöver därför stärka incitamenten att starta nytt men framförallt också möjliggöra det ekonomiskt.

Svenska kapital- och marginalskatter är fortfarande bland de högsta inom OECD vilket i princip omöjliggör privat kapitalackumulering. Mängder av idérika och begåvade entreprenörer får därför aldrig någon ärlig chans att ta det ytterligare steget. Eget riskvänligt kapital saknas och banklån är knappast att hoppas på grund av alltför höga risker. Den hårda beskattningen sänder därtill också de tråkiga signalerna att nit, flit och risktagande är något oönskat som ska bestraffas.

Anders Borgs sänkning av bolagsskatten är bra och kommer att göra de storföretag som ännu betalar skatt väl. Säkerligen kommer den också få ett och annat företag att stanna i landet och kanske till och med få hit ett par nya. Bolagsskatten spelar dock mindre roll för nyföretagandet, för fler företag krävs nämligen eget riskkapital och för att få ihop till det krävs lägre marginal- och kapitalskatter.

Varför nöja sig med rut och rot?

Den illa infekterade debatten kring det s.k. rutavdraget och i viss mån rotavdraget har börjat klinga av. Att så sker överraskar föga då svensken synes uppskatta avdragen alltmer. Den senaste Sifomätningen visar att drygt 70 procent tycker avdragen ska vara kvar. Populärast är de föga överraskande bland centerväljare, intressantare är dock att även socialdemokrater nu sällar sig till den positiva skaran där drygt 65 procent uppger sig positiva.

Göran Persson tyckte inför valet 2006 att folk gott kunde städa efter sig själva vilket motiverade dennes och dennes partis avog gentemot rut. Idag vore det politiskt självmord att inta en liknande position och av de etablerade partierna är det endast Vänsterpartiet som är berett att ta detta slutliga steg.

Samtidigt som svensken helt öppet och vitt köper mer tid åt sig själva, sin familj och jobbet visar siffror från Skatteverket att tusentals nya rut- och rotföretag bildas varje år. Förklaringen till avdragens framgång är inte långsökt. Att köpa tjänster i Sverige är extremt dyrt, inte primärt på grund av höga löner utan snarare på grund av den radda skatter som belöper på tjänsten. På lönekostnaden måste arbetsgivaren ta höjd för arbets- eller egenavgifter samt bolags- alternativt inkomstskatt. Bruttobeloppet beläggs sedan som löken på laxen med 25 procent moms.

En kraftig skattelindring visade snart att dessa tidigare svårsålda tjänster var mycket efterfrågade, dock inte till vilket pris som helst. Med detta sagt förefaller det närmast korkat att stanna vid rut och rot. Åtskilliga tjänstebranscher kvarstår som skulle må utmärkt av färre och lindrigare skattekilar, detta till gagn inte bara för dem utan för hela samhället.

Varför inte göra hela Sverige till en nystartszon?

SD:s Jimmy Åkesson gick på SVD:s debattforum (11/3) till angrepp mot regeringens förslag att införa speciella nystartsforum i utpräglade utanförskapsområden (SVD debatt 10/3). Tanken bakom förslaget är att öka drivkraften för att starta och driva företag och att anställa. Detta menar regeringen ska ske genom sänkta skattekostnader i form av nedsatt bolagsskatt, sänkta socialavgifter och sänkt fastighetsskatt.

Det största problemet och huvudförklaringen till det utbredda utanförskapet har regeringen identifierat i de höga trösklarna som möter många av dem som vill in på arbetsmarknaden. Lägre kostnader för entrepenörer att verka och anställa ska enligt initiativtagarna leda till fler jobb och att fler företag startas.

Jimmie Åkesson å sin sida invänder att idén om nystartszoner, etablerade i invandrartäta förortsområden, är diskriminerande mot såväl människor som företag. Etablerandet av de specifika zonerna strider enligt Åkesson mot EU:s konkurrensregler eftersom infödda svenskar inte får del av skattesänkningarna vilket innebär en diskriminering. Säkerligen ligger en del i det Åkesson säger och möjligen vore insatsen att betrakta som diskriminerande.

Om nu sänkta skattekostnader för företagande och anställning har alla de positiva effekter som regeringen hävdar och om trösklarna in på arbetsmarknaden sänks genom lägre socialavgifter så borde väl detta gälla även för andra områden än endast ”utanförskapsområden”? För att gå både Åkesson och regeringen till mötes vore därför en idé att göra hela Sverige till en nystartszon med lägre skatter på företagande och anställning.