Visst finns det rätt och fel

Ett brott utan ursäkter

Ett samhälles värderingar återspeglas i dess lagar, regler och normer. Samhället i sin tur utgörs av alla oss som bor där, som också har att utse dem som sedermera stiftar lagarna och upprättar reglerna. Så sett är det svårt att skylla ifrån sig när något går snett, eftersom vi själva både formar vår omgivning samt sätter det ramverk som vi har att hålla oss inom. 

Visst är det ett misslyckande när 12-åriga flickor skjuts ihjäl på öppen plats. Ett samhällsmisslyckande för all del, men framförallt ett misslyckande för den gärningsman som sköt. Det finns inga ursäkter eller förmildrande omständigheter för att skjuta folk, inte i ett civiliserat samhälle byggt på lagar. Från politiskt håll hörs fördömanden men tyvärr också förståelse när liknande brott begås. Förklaringarna ligger enligt de senare i ett diskriminerande system snarare än hos förövaren själv. Det är en relativisering som fråntar individen sitt egna ansvar och lägger det på strukturer, så kallad strukturell rasism eller diskriminering. Ett sådant synsätt ger frikort till beteenden som kan bryta mot de lagar, regler och normer som samhället annars enats om. Men ett brott är alltid ett brott. Väl begånget finns inga ursäkter. Rasism, diskriminering och segregation förekommer och utgör växande problem i ett alltmer kluvet Sverige. En sådan utveckling ställer än högre krav på tydlighet och regelefterlevnad.

Det finns rätt och fel. Vad som är rätt och fel har vi själva bestämt, genom de lagar, regler och normer som vi dikterat. De som inte ställer sig bakom detta får antingen ta sitt straff, eller rösta för ett sådant system som bättre passar deras egna syften och uppfattningar.

Den kravlösa utförslöpan

Senast i raden att vilja sänka kraven på oss svenskar är Rikspolisstyrelsen som, för att vidga rekryteringsbasen till Polishögskolan, nu önskar slopa språktestet. Vi har sedan tidigare kunnat konstatera en liknande utveckling inom lärarutbildning, militären och i den svenska skolan överlag. Med lägre ställda krav har man trott sig gå dessa grupper tillmötes och undvika risken för utslagning, diskriminering eller i andra fall, uteblivna rekryter och tomma platser.

Utvecklingen är olycklig. Lågt ställda krav innebär samtidigt låga förväntningar. Den allt rödare blinkande varningssignalen som härigenom sänds ut är att vi helt enkelt inte tror på oss själva eller våra fränder. En ytterligare följd av de allt lägre ställda kraven är att ansträngningen uteblir och att utvecklingspotentialen inte tas tillvara. Utan förväntningar, med ribban i knähöjd, krävs inte mer än ett jämfotahopp för framgång. Framgången är dock imaginär och vare sig du själv eller någon annan lär vara särskilt nöjd.

Måtte nu Rikspolisstyrelsen bli den första att sätta stopp för denna kravlösa och ytterst olyckliga utveckling, för vare sig rekryt eller samhälle gagnas av dess senaste förslag. Rikspolisstyrelsen skulle i sådant fall också bli först med att ställa sig på bromsen i denna kravlösa och allt kraftigare lutande utförslöpa.

Varför inte göra hela Sverige till en nystartszon?

SD:s Jimmy Åkesson gick på SVD:s debattforum (11/3) till angrepp mot regeringens förslag att införa speciella nystartsforum i utpräglade utanförskapsområden (SVD debatt 10/3). Tanken bakom förslaget är att öka drivkraften för att starta och driva företag och att anställa. Detta menar regeringen ska ske genom sänkta skattekostnader i form av nedsatt bolagsskatt, sänkta socialavgifter och sänkt fastighetsskatt.

Det största problemet och huvudförklaringen till det utbredda utanförskapet har regeringen identifierat i de höga trösklarna som möter många av dem som vill in på arbetsmarknaden. Lägre kostnader för entrepenörer att verka och anställa ska enligt initiativtagarna leda till fler jobb och att fler företag startas.

Jimmie Åkesson å sin sida invänder att idén om nystartszoner, etablerade i invandrartäta förortsområden, är diskriminerande mot såväl människor som företag. Etablerandet av de specifika zonerna strider enligt Åkesson mot EU:s konkurrensregler eftersom infödda svenskar inte får del av skattesänkningarna vilket innebär en diskriminering. Säkerligen ligger en del i det Åkesson säger och möjligen vore insatsen att betrakta som diskriminerande.

Om nu sänkta skattekostnader för företagande och anställning har alla de positiva effekter som regeringen hävdar och om trösklarna in på arbetsmarknaden sänks genom lägre socialavgifter så borde väl detta gälla även för andra områden än endast ”utanförskapsområden”? För att gå både Åkesson och regeringen till mötes vore därför en idé att göra hela Sverige till en nystartszon med lägre skatter på företagande och anställning.

Släpp hästarna fria

Inte för att jag gillar Tomas Ledin men jag kom häromdagen ändå att tänka på honom och hans gamla popdänga. Detta inte helt utan anledning utan med Vivian Redings, EU kommissionens vice ordförande, hot om lagstiftning i fråga om jämställdhet och kvotering. Enligt förslaget skulle varje EU-medlemsland få ett år på sig att öka andelen kvinnliga styrelseledamöter, annars hotar Kommissionen med lagstiftning.

Redings och kommissionskollegor har bestämt sig att en gång för alla råda bot på Europas underskott av jämställdhet och kvinnliga styrelseledamöter. Med ett pennstreck skulle ojämställdheten utraderas och kvinnan jämställas mannen. Reding må vara en kraftfull kvinna men hennes kladdiga crayolakritor och kvoteringsplaner skulle inte lösa problemet mer än ett extralager mascara på en finnig tonårsnuna. Och inga acneproblem försvinner ju av en extraportion smink.

Ojämställdhet, definierad som lågavlönade kvinnor i få chefspositioner, går djupare än ledamotsfördelningen i styrelserummen. Ojämställdhet förklaras inte av ett illvilligt diskriminerande gubbvälde utan har mestadels fullt naturliga orsaker.

I Sverige återfinns de kvinnodominerade yrkena inom den offentliga sektorn vilket tvivelsutan påverkar såväl karriärsmöjligheter som löneutveckling. Detta problem löses inte av Reding och hennes påtänkta kvoteringslagar utan snarare genom att släppa fram drivna och entreprenöriella kvinnor inom de områden där majoriteten återfinns. Här kommer Ledin in i bilden. Släpp hästarna fria och mycket av kvoteringsfrågan kan förpassas till historien.