Inte för att jag gillar Tomas Ledin men jag kom häromdagen ändå att tänka på honom och hans gamla popdänga. Detta inte helt utan anledning utan med Vivian Redings, EU kommissionens vice ordförande, hot om lagstiftning i fråga om jämställdhet och kvotering. Enligt förslaget skulle varje EU-medlemsland få ett år på sig att öka andelen kvinnliga styrelseledamöter, annars hotar Kommissionen med lagstiftning.
Redings och kommissionskollegor har bestämt sig att en gång för alla råda bot på Europas underskott av jämställdhet och kvinnliga styrelseledamöter. Med ett pennstreck skulle ojämställdheten utraderas och kvinnan jämställas mannen. Reding må vara en kraftfull kvinna men hennes kladdiga crayolakritor och kvoteringsplaner skulle inte lösa problemet mer än ett extralager mascara på en finnig tonårsnuna. Och inga acneproblem försvinner ju av en extraportion smink.
Ojämställdhet, definierad som lågavlönade kvinnor i få chefspositioner, går djupare än ledamotsfördelningen i styrelserummen. Ojämställdhet förklaras inte av ett illvilligt diskriminerande gubbvälde utan har mestadels fullt naturliga orsaker.
I Sverige återfinns de kvinnodominerade yrkena inom den offentliga sektorn vilket tvivelsutan påverkar såväl karriärsmöjligheter som löneutveckling. Detta problem löses inte av Reding och hennes påtänkta kvoteringslagar utan snarare genom att släppa fram drivna och entreprenöriella kvinnor inom de områden där majoriteten återfinns. Här kommer Ledin in i bilden. Släpp hästarna fria och mycket av kvoteringsfrågan kan förpassas till historien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar