Går våld och förstörelse någonsin att rättfärdiga?

Det finns ett par hundra tappra brand- och polismän som dagligen i över en vecka riskerat sina liv i Stockholms förorter. I tjänst, på uppdrag av oss medborgare, tvingas de värja sig mot hotfulla angripare bestående av en våldsam mob till synes utan hämningar. Tjänstemännens uppgift är att upprätthålla lag och ordning i enlighet med det mandat som samhället har gett dem.

Nu tillåter sig ett antal ungdomar att inte bara ta lagen i egna händer utan dessutom att sätta andras liv och egendom i fara. På vilka grunder kan ett sådant agerande någonsin försvaras? På vardera våldsverkande ungdom går det åtminstone nio skötsamma som inte väljer våldet som metod. Alla dessa, vi övriga och alla tjänstgörande brand- och polismän blir lidande när ett fåtal inte ställer upp på demokratins regler.

Ett fungerande samhälle är beroende av att dess medborgare ställer sig bakom samhällets statut. Och så länge en majoritet gör det, så har övriga att rätta sig därefter. Våld och förstörelse är olagligt enligt överenskomna regler, sådant går därför aldrig att rättfärdiga.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/jag-fruktade-for-mitt-liv_8209422.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20130526

http://johanpehrson.blogspot.se/2013/05/upplopp.html

Stenkastare med eget ansvar

Det är omskakande bilder som sköljt över oss från Stockholmsförorten Husby de senaste dagarna. Under ett par dagar förvandlades den lilla orten till en skådeplats för brinnande bilar, stenkastande ungdomar och demolerade butiker. Upploppen har hittills vållat fyra poliser lindrigare skador, renderat i 18 anmälningar samt enorma materiella och ekonomiska skador, för individer och för samhälle.

I efterdebatten sökes nu förklaringar och syndabockar. Medborgarorganisationen Megafonen, som bl. a arbetar för att stärka sociala verksamheter i Husby och närort, är en av de mest högljudda debattörerna. Megafonen framhärdar att ansvaret i först hand ligger hos polisen för deras ingripande och i andra hand hos samhället som inte tar ansvar för ungdomarna. Megafonen är dock inte ensam om denna uppfattning vilken snarare synes delas av en ansenlig massa människor, främst dock av sådana på den politiska vänsterhalvan.

Det inträffade är skrämmande ur många aspekter. En sådan aspekt är att förövarna av väldigt många betraktas som offer medan ordningsmakten och ett diffust ”samhälle” pekas ut som förövare. Ett sådant samhälle, där ansvaret aldrig är ditt eget och felet alltid någon annans, är i rejäl gungning.

 

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/polisen-i-husby-overvald-ska-anmalas_8191224.svd

Både billigare och tryggare i Nato

Svenskar synes allt mer positiva till en svensk Natoanslutning.Opinionssvängningen välkomnas
sedan ett Natomedlemsskap skulle ge oss såväl ett billigare försvar som en tryggare tillvaro.

De allt positivare tongångarna kan till stor del säkert förklaras utifrån den senaste tidens alarmerande rapporter och avslöjanden om ett enveckasförsvar som dessutom ligger och sover när ryssen hälsar på. Säkerligen har många även beaktat några av alla de rationella skäl som finns för ett medlemskap. Idag har Sverige, sett till befolkningsmängd, världens största vapenindustri vilken vi tvingats bygga upp under den långa neutralitetsperioden. Ett försvarssamarbete innebär att samarbetsländerna delar på ansvar och kostnader. I Europa har därför försvarskostnaderna sjunkit drastiskt vilket till stor del förklaras av Natosamarbetets inbyggda struktur av delat ansvar. Ett medlemskap skulle alltså innebära att även Sverige skulle kunna minska sina försvarsutgifter och samtidigt montera ned delar av sin överdimensionerade försvarsindustri.

Det finns goda grunder för såväl pacifister som försvarsivrare att samlas kring ett svenskt Natomedlemsskap, det skulle nämligen både göra oss tryggare och bli billigare.

 

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/nato-ger-en-chans-att-krympa-eget-forsvar_8183534.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20130519

Vikten av att stå för ett beslut

Det kan mycket väl bli folkomröstning om trängselskattens vara eller inte vara i Göteborg. Detta sedan Moderaterna gjort helt om och nu plötsligt anser att göteborgarna ska få vara med och bestämma. Helomvändningen innebär att en knapp majoritet i fullmäktige förespråkar en folkomröstning, en folkomröstning som förvisso endast är rådgivande men ändå nog så förpliktigande.

Den slutna och forcerade processen fram till beslutet om den nya skatten förtjänar kritik, även om väljarna faktiskt kände till sina politikers inställning redan inför förra valet. Men oavsett beslutsprocessens gång och helt oaktat vems eventuella fel det må vara så står tre saker klara. Ett, avtal ska efterlevas. Två, Göteborg står och faller med det västsvenska paketet vilket i sin tur villkoras av vägtullarna och tre, en nedmontering av tullarna lär kosta åtskilliga jobb inom skola och äldreomsorg.

Politik är en förtroendebransch om någon. Att nu riva upp ett fattat beslut och bryta ingångna avtal, till enorma kostnader, skulle knappast stärka förtroendet för de folkvalda.

Inga genvägar ur lyxfällan

De som följt TV 3:s Lyxfällan vet vilka uppoffringar som en ekonomisk sanering kräver. Utöver extremt goda bankkontakter och relationer till övriga fordringsägare samt en stor portion tur i skuldsaneringsförhandlingarna, krävs en total kursomläggning av tidigare liv och konsumtionsvanor. En vandring genom skärselden som tär på både psyke och mellanmänskliga relationer.

Nu höjs allt fler röster om att Europas svångremspolitik kväver kontinentens kreditstinna ekonomier. Samma röster menar att det istället ska satsas ur krisen, vilket givetvis förefaller betydligt mer sympatiskt för hårt prövade medborgare. Problemet är dock att det saknas medel att satsa med vilket innebär att de redan övergödda måste gödas ytterligare med billiga krediter.

Västvärldens ekonomier är en lyxfälla i kubik. Pengarna har runnit som sand genom fingrarna och dåliga lån har länge fått betala andra. Likt hos Lyxfällans deltagare har pengarna lagts på nöjen för dagen utan minsta tanke på morgondagen. Tuffa tider väntar nu stora delar av Europa, för det finns inga genvägar ur lyxfällan.