Tid för eftertanke

På toppen av behovstrappan

Vi lever i en snurrig värld, som väl personifieras av den självcentrerade mannen i Vita huset. Alltmedan jordens befolkning aldrig haft det bättre ökar misstron och fientligheten, inom och mellan länder. De arga och missnöjda rösterna får allt större utrymme och makt. Påskhelgen ger tid för eftertanke.

Världens mäktigaste män i USA, Ryssland och Kina har åtminstone en sak gemensamt, de sätter jaget före gemenskapen. Högst upp på Maslows behovspyramid tuppfäktas de om vem som ska få placera sin egna flagga på toppen. Egocentrism är en dålig ledaregenskap som tyvärr fortplantar sig. Ledare är också förebilder som stakar ut vägen för oss andra dödliga. I Trumps, Putins och Jinpings värld vinner eller förlorar man. Vinner jag förlorar du och tvärtom. I en värld som präglas av den uppfattningen ökar spänningarna och misstron. Gudskelov tvingar ingen oss andra att bete oss som dessa figurer. För inte länge sen triumferade kosmopolitismen och den internationella tilliten tilltog. Muren föll, kalla kriget tog slut, eurosamarbetet inleddes och Kina blev medlem i WTO. De mellanmänskliga samarbetena sträckte sig längre än till den närmsta kretsen. Handelsutbytet och därmed välståndet tilltog samtidigt som jorden blev en fredligare plats.

Låt inte Trumps och Putins strävanden efter självförverkligande sätta agendan. Betydligt bättre då att låta Bibelns evangelium göra det, för det är fortfarande saligare att giva än att taga. Och på sikt är det också det som gör oss rikare.

När kulturer krockar

Nej, det handlar inte om män i allmänhet.

I Sverige är vi vana vid blottad hud. Kvinnor och män klär sig som de vill utan att sedlighetspolisen rycker in. Lika accepterat som det är att klä sig lätt, lika oacceptabelt är det att slå sin fru för att hon pratar med andra män eller nekar sin karl sex. Så är det i Sverige idag, men långt ifrån i alla andra delar av världen.

En rad fasansfulla övergrepp har skett på kvinnor bara det senaste året. Sadistiska våldtäkter med flera förövare inblandande har förskräckt och överrumplat oss. Formen och omfattningen är något relativt nytt och väcker de naturliga frågorna; varför? Och varför nu? En undersökning som Expressen låtit göra av 43 män som fällts i domstol för gruppvåldtäkt under 2016 och 2017 visar att 32 av dessa är födda utomlands. Ytterligare tio av de dömda har åtminstone en förälder som fötts utomlands. Detta torde inte vara någon tillfällighet. Även om ingen föds till våldtäktsman och kvinnosmädare så har snarare uppväxt och omgivning en avgörande betydelse. För om du växer upp i en omgivning där det snarare är kutym att slå sin fru, kalla kvinnor vid opassande namn och allmänt se dem som mindre värda då är detta det normala. I Sverige har vi slagits för kvinnans rätt i ett hundratal år medan man i många länder, varifrån flera av våra flyktingar kommer, inte ens börjat. Kulturkrockarna är lika uppenbara som förödande för ett liberalt och jämställt samhälle.

Det är inte mäns våld mot kvinnor i allmänhet det handlar om, utan om vissa mäns våld mot kvinnor. Denna omständighet måste vi erkänna och hantera. Bäst genom tydlighet och nolltolerans, mot relativiseringar, ojämställdhet och självklart våld mot kvinnor.

https://www.expressen.se/nyheter/brottscentralen/qs/de-ar-mannen-som-valdtar-tillsammans/

Inför ett vägskäl om Europa

I

Orban eller Merkel? Vi kommer 

behöva bestämma oss.

veckan som gick beslutade aktieägarna i Nordea med överväldigande majoritet att banken skulle flytta till Finland. Det är inte bara en prestigeförlust här och nu utan kommer på sikt göra Sverige mindre attraktivt för finansiella etableringar. Troligen kommer vi också gå miste om många högkvalificerade tjänster som annars skulle skapats här.

Nordea hade sina skäl att lämna landet men det starkaste var att Finland, till skillnad från Sverige, är en del av den europeiska bankunionen. Unionen är tillskapad för att sprida riskerna inom det europeiska bankväsendet och för att förhindra finanskriser likt den förra. Och det är ganska självklart, ju mer sammanflätade våra ekonomier blir desto mer måste vi samarbeta. Sverige är inte bara ett kallt och avlångt land långt bort från de flesta utan vi är också långt borta från den europeiska kärnan. Nu har Storbritannien lämnat EU, Ryssland börjat banka på stridstrumman, Kina fått en ny diktator samtidigt som USA vänt oss ryggen. Nationalismens och isolationismens vindar blåser kallt över världen. På egen hand står sig Sverige slätt på globalismens stormande ocean. Tysklands Merkel och Frankrikes Macron står i begrepp att bilda en inre och en yttre kärna av EU-medlemmar. Den inre kommer utgöras av våra historiska bundsförvanter i norra och centrala Europa medan den yttre troligen kommer bestå utav de gamla kommunistländerna i öst.

Vi står därför inför vägskäl om Europa, in eller ut? Mer eller mindre samarbete? Orban eller Merkel? Ska vi lyckas navigera på stormande hav kommer vi behöva såväl bankunion, euro, NATO och fri rörlighet. Tänk på det.

Garantera eleverna mobilfrihet

Fantastisk grej,

men inte i klassrummet

Med dagens telefoner kan man i princip göra allt. Appaffären öppnar paradisets port för den nyfikne. Den som inte hänger med är snart lika ute som åttiotalets axelvadd. Särskilt exponerade för den hets som de tusentals möjligheterna ger är barnen och ungdomarna, som har svårare att värja sig än oss äldre.

Finurliga programmerare har dessutom sett till att göra telefonens funktioner beroendeframkallande. De smarta telefonerna stör därför inte bara eleverna i sin undervisning utan gör dem därtill beroende. Klassrummet ska vara en fredad zon där läraren får undervisa i fred och där eleven får undervisas ostört. Studiero är en rättighet som huvudmannen måste tillförsäkra dem som jobbar i klassrummen. Mobilförbud i skolan är lika mycket en rättighet. En rättighet för läraren att få utföra sitt jobb, och en rättighet för eleven att få koncentrera sig.

Ett lagstiftat mobilförbud i skolan skulle gagna oss alla, särskilt dem med extra koncentrationssvårigheter och störst behov av studiero. Och låt oss kalla det en frihet snarare än ett förbud.

Heder åt stadsrevisionen

Bör rikta tack till stadsrevisionen

Revisorsarbetet är en otacksam göra. Ett nödvändigt ont som i bästa fall bara stör men som många upplever mest förstör. Revisionen har dock en bärande samhällsfunktion som oförvitlig och oberoende granskare, av det allmänna och privata.

I Göteborg har stadsrevisionen just släppt sina granskningsrapporter för kommunens olika nämnder och förbund. Granskningsrapporten för Intraservice är en särskilt sorglig läsning som mynnar ut i att nämndens styrelse inte bör beviljas ansvarsfrihet, enligt revisorerna. Den starkaste kritik som revisionen kan dela ut. Rapporten beskriver ett omfattande och systematiskt mygel på flera plan. Omotiverade och dyra tjänsteresor, mer eller mindre uppenbar korruption, tagande av mutor och allehanda klandervärda beteenden från tjänstemän och ledande politiker. 

Genom att sko sig själva och sina fränder med göteborgarnas pengar har Intraservice garnityr åsamkat ytterligare en spricka i det samhällssystem som bygger på tillit och stabila institutioner. Stadsrevisionen förtjänar all heder som kastat ljus på ännu en göteborgsk politisk skandal. Revisionens arbete inger samtidigt också hopp, om att samhällsbygget trots allt står på stabila grunder.

https://www.expressen.se/gt/det-har-ar-det-varsta-jag-sett/

Trump gör oss alla fattigare

I want you - to be poor

Donald Tump har under sitt dryga år av presidentskap tjusat sina anhängare med stigande börskurser och pigg ekonomisk tillväxt. Få tillfällen har gått honom förbi att framhålla dessa faktum. Och det gör han klokt i för ingenting talar för att det kommer fortsätta så.

Trumps protektionistiska drag och vurmande för särintressen kommer drabba både honom, hans land och omvärld svårt. De senast föreslagna tullarna på importerat stål och aluminium kommer pressa upp priserna och inflationen. Detta drabbar inte bara stål- och aluminiumköparna direkt genom högre priser utan så småningom även bredare grupper i form av högre räntor och sänkta börskurser. Trump blandar en giftig cocktail som ofrånkomligen kommer drabba den amerikanska ekonomin. Utöver att sänka sin egen ekonomi gör han sig samtidigt till ovän med sina omgivande handelspartners som lär svara med samma beska medicin. Följden av ett uppseglande handelskrig är att vi alla blir fattigare.

Orsaken till att vi en gång började handla med varandra var för att det var rationellt och för att alla parter tjänade på det. Har verkligen Trump inte ens fattat det?

Dra åt helvete är ett dåligt argument

Rösta på Grillo eller dra åt helvete

På söndag går italienarna till val. Om vårt val lär bli stökigt är det antagligen bara en västanfläkt i jämförelse med italienarnas.  Inget parti eller gruppering lär skrapa ihop egen majoritet och den enda riktigt lysande stjärnan är Femstjärnerörelse, som ser ut bli störst. Men rörelsen vill inte ha med andra att göra och kommer därför inte kunna förvalta väljarnas förtroende.

Femstjärnerörelsen är ett relativt färskt parti vars sammanhållande kitt är ilska och missnöje. Partiets grundare och frontfigur, Beppe Grillo, är en arg och högljudd komiker. Partiet är sprunget ur den alltjämt populära V-dagen som Grillo introducerade för drygt tio år sedan. V:et står för vaffanculo och betyder dra åt helvete. Det är landets politiker som åsyftas. Viss förståelse kan man ha för italienarnas missnöje med sitt politiska skrå, som ertappats mer än en gång med fingrarna i syltburken. Men dra åt helvete är aldrig ett bra argument eller en god grund för ett politiskt parti. Att be andra att fara och flyga är inte särskilt konstruktivt utan bidrar bara till förakt och polarisering. För att styra ett land är ganska svårt. Att be andra att dra åt helvete och sedan låta påskina att man själv har en universallösning är inte seriöst.

Dra åt helvete är alltid ett dåligt argument och ger endast uttryck för enfald. Bättre då att efter noggrann analys själv engagera sig och försöka sig på nåt vettigt och konstruktivt.