Tid för eftertanke

På toppen av behovstrappan

Vi lever i en snurrig värld, som väl personifieras av den självcentrerade mannen i Vita huset. Alltmedan jordens befolkning aldrig haft det bättre ökar misstron och fientligheten, inom och mellan länder. De arga och missnöjda rösterna får allt större utrymme och makt. Påskhelgen ger tid för eftertanke.

Världens mäktigaste män i USA, Ryssland och Kina har åtminstone en sak gemensamt, de sätter jaget före gemenskapen. Högst upp på Maslows behovspyramid tuppfäktas de om vem som ska få placera sin egna flagga på toppen. Egocentrism är en dålig ledaregenskap som tyvärr fortplantar sig. Ledare är också förebilder som stakar ut vägen för oss andra dödliga. I Trumps, Putins och Jinpings värld vinner eller förlorar man. Vinner jag förlorar du och tvärtom. I en värld som präglas av den uppfattningen ökar spänningarna och misstron. Gudskelov tvingar ingen oss andra att bete oss som dessa figurer. För inte länge sen triumferade kosmopolitismen och den internationella tilliten tilltog. Muren föll, kalla kriget tog slut, eurosamarbetet inleddes och Kina blev medlem i WTO. De mellanmänskliga samarbetena sträckte sig längre än till den närmsta kretsen. Handelsutbytet och därmed välståndet tilltog samtidigt som jorden blev en fredligare plats.

Låt inte Trumps och Putins strävanden efter självförverkligande sätta agendan. Betydligt bättre då att låta Bibelns evangelium göra det, för det är fortfarande saligare att giva än att taga. Och på sikt är det också det som gör oss rikare.