Skoldebatt på lösa grunder

Med jokrar i leken
och kort i rockärmen

I skymundan av krig och den allt överskuggande försvarsdebatten, fortgår övrigt partipolitiskt positionerande. En övertydlig position har S intagit i friskolefrågan, där skolminister Lina Axelsson Kihlbom och parti vill förbjuda friskolor drivna i aktiebolagsform.

Kosta vad det kosta vill tycks S resonera, för Axelsson Kihlbom är så övertygad om friskolornas olycksalighet att hon rent av är redo att betala skadestånd för att bli av med dem. Enligt skolministern är skadestånd bättre än att skrupellösa friskoleägare gör vinst. Socialdemokraternas uppfattning är således att miljarder, enligt uppskattningar upp till 20 stycken, av skattemedel ska användas för att expropriera de privata verksamheterna. Skolministern grundar sin kalkyl på att aktiebolagsägda friskolor ”ska ha 5 - 6 miljarder i avkastning som bara försvinner bort”. Mer specifik är dock inte kalkylen och vilka siffror hon de facto refererar till förblir oklart. Vinstutdelningar är det i vart fall inte då dessa årligen uppgår till dryga 200 - 300 miljoner bland de noterade bolagen, övrig vinst återinvesteras.

När S positionerar sig mot vinster i skolvälfärden gör man det med åtskilliga jokrar i leken, samt ett och annat kort gömt i rockärmen. Privata aktörers vara eller inte vara i välfärden är en legitim fråga inför valet, likaså den om valfrihet och vinster inom densamma. Ordet är fritt men måste vara sanningsenligt, allra särskilt från en skolminister. Socialdemokraterna för en skoldebatt på lösa grunder. Det är ohederligt och en otjänst i en annars relevant debatt.

Ett krig med betydande insatser

 

Satt allt på spel

"Inget land, ingen kontinent kan klara det här på egen hand. Men president Putin har misslyckats med att splittra oss. Nato står mer enat, mer beslutsamt och starkare än någonsin”. Natochefen Jens Stoltenbergs sammanfattade ord vid Natoländernas senaste möte i Bryssel uttrycker väl hur den västliga civilisationen samlats i kampen mot den världsordning som president Putin står för. Är det något som Putins krig tydliggjort, så är det att större värden plötsligt står på spel. Uppenbart värda att försvara.

Det finns likheter mellan utvecklingen vi ser nu och vardagligt relations- och kärleksgnabb, det må krusa på ytan men därunder finns en grundläggande solid botten som håller tätt när det skakar. Så är fallet nu, inom EU, mellan Europa och USA, Nato och övriga demokratiskt funtade västländer. Dagliga tvister ter sig ganska småttiga när så mycket större värden står på spel. EU sinsemellan, Natofrågan eller relationerna till USA är områden som alla tvistats om på sistone. Gott så, eftersom fria och öppna samhällen tillåter sådant gnabb. Men när rätten att faktiskt få smågnabba öppet och fritt sätts på spel, då samlar man sig mot den som söker begränsa den rättigheten. Det visade sig omgående att Putin missbedömt den kraft som denna frihetstörst har, när ett samlat väst åter ställts mot auktoritärt förtryck av grundläggande fri- och rättigheter. Är det något som Putins invasion bidragit till, så är det att manifestera just detta.

Med invasionen av Ukraina har Putin spelat ut sina kort, och insatserna är betydande. Det är inte bara Ukrainarnas rätt till sitt eget land som står på spel, utan försvaret av de grundläggande fri- och rättigheterna. Och här är det inte bara Nato som står enat mot Putin, utan hela det västliga samfundet.