Övervaka mera

Fyller sin funktion, 

även i ett liberalt samhälle

Övervakning är inget att sträva efter och knappast något liberalt honnörsord. Verkligheten har dock sprungit ifrån idealismen och dessutom finns idag betydligt mer påträngande integritetshot än övervakningskameran.

I fjol betalade Göteborg 11,1 miljoner kronor för klottersanering. Göteborgs spårvagnar registrerade 2,6 klottertillfällen per dag och årsnotan bara för att hålla stadens vagnar klotterfria summerade till 1,4 miljoner kronor. Under året krossades också glas i stan för 9,3 miljoner kronor, varav stadsdelarna fick ta 3,5 miljoner ur sina redan anorektiska budgetar. Inbrott och stölder kostade därtill staden ytterligare 7 sura miljoner, exklusive självrisker. Utöver dessa kvantifierbara kostnader kryllar staden av otrygga och brottsbetalastade platser där polisen vittnar om att kameror skulle fyllt både förebyggande och bevissäkrande funktioner. Och ur integritetshänseende är övervakningskameror kanske det vi minst har att oroa oss över idag i tider när minsta lilla like, fika på stan och weekendresa registreras på nätet.

Vandalism och tilltagande otrygghet berättigar tyvärr övervakningskameran, den är vi till och med skyldiga den otrygge och skattebetalaren. Dessutom, en grundbult i liberalismen är friheten att leva och forma sitt eget liv liksom den privata äganderätten. I försvaret av dessa rättigheter krävs idag tyvärr mera övervakning.

Opinionssiffror som inte ljuger

En av många kloka liberaler

SVT/Novus senaste siffror var ingen upplyftande läsning för någon liberal. Siffran, 2,7 procent, är också väljarnas betyg på partiets agerande efter valet. Novussiffrorna ger i övrigt också tydliga besked kring väljarnas preferenser där tydlighet och konsekvent handlande premieras.

Som väntat har ytterligheterna stärkts. V och SD har hållit en rak linje hela vägen, stått fast vid sina utfästelser och samtidigt inte kladdats ned i den smutsiga regeringsbildningsprocessen. De uppfattas nu säkert än mer som de enda verkliga oppositionspartierna. Ironiskt nog precis det som Januariöverenskommelsen syftade till att undvika, men som många kritiska liberaler fruktade. Definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat, menade Einstein. Januariöverenskommelsen är lika galen som Decemberöverenskommelsen var på sin tid och resultatet verkar bli detsamma, stärkta ytterkanter.

Liberalerna har mycket klokskap i sina led som vet att navigera i socialliberal terräng, där förnuft och vetenskap är ledstjärnor. Rätt liberal kan mycket väl lyfta både liberalismen och borgerligheten ur detta sorgliga förfall. Och jag är hoppfull.