Opinionssiffror som inte ljuger

En av många kloka liberaler

SVT/Novus senaste siffror var ingen upplyftande läsning för någon liberal. Siffran, 2,7 procent, är också väljarnas betyg på partiets agerande efter valet. Novussiffrorna ger i övrigt också tydliga besked kring väljarnas preferenser där tydlighet och konsekvent handlande premieras.

Som väntat har ytterligheterna stärkts. V och SD har hållit en rak linje hela vägen, stått fast vid sina utfästelser och samtidigt inte kladdats ned i den smutsiga regeringsbildningsprocessen. De uppfattas nu säkert än mer som de enda verkliga oppositionspartierna. Ironiskt nog precis det som Januariöverenskommelsen syftade till att undvika, men som många kritiska liberaler fruktade. Definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat, menade Einstein. Januariöverenskommelsen är lika galen som Decemberöverenskommelsen var på sin tid och resultatet verkar bli detsamma, stärkta ytterkanter.

Liberalerna har mycket klokskap i sina led som vet att navigera i socialliberal terräng, där förnuft och vetenskap är ledstjärnor. Rätt liberal kan mycket väl lyfta både liberalismen och borgerligheten ur detta sorgliga förfall. Och jag är hoppfull.

Förtroende på upphällning

Förtroendefullt handslag?

En färsk SVT/Novus-mätning visar på ett illavarslande förtroenderas för de folkvalda. Så många som 70 procent av de svarande uppger att förtroendet minskat sedan valet i höstas. Det största förtroendetappet uppmättes bland de sverigedemokratiska väljarna, hela 93 procent. Mätningen gjordes dessutom innan Januariuppgörelsen blev till och mycket talar för att resultatet skulle blivit än mer nedslående om mätningen gjorts idag.

Siffrorna är oroväckande men överraskar inte. Alltfler därute känner sig fjärmade och förbigångna av tondöva politiker långt bort från deras egen verklighet. En tilltagande skara, i höstens val drygt 1,2 miljoner och idag säkert ännu fler, noterar att allt oheligare koalitioner kan skapas enbart för att deras röst ska ignoreras. Demokratihotet är uppenbart och legitimerar tyvärr de proteströster som allt fler är benägna att avge. Ytterligare ett antal anser sig säkert bedragna när det visade sig att deras röst tydligen gick till valrörelsens huvudmotståndare, Socialdemokraterna. Det är som bekant inte lätt att vara människa, och våra politiker gör det för tillfället knappast lättare.

Nu har Centern och Liberalerna gett Löfven fyra år till att komma tillrätta med allt det som folk oroar och förbannar sig över. Låt oss hoppas att han lyckas med det, om inte annat för demokratins skull.