Det börjar dra ihop sig

Öppnar för nystart?

Det politiska livet är hårt. Anna Kinberg Batra har vare sig charmat väljarna eller på ett begripligt sätt förmedlat sitt partis politik. Därför har hennes och Moderaternas förtroendesiffror rasat. Situationen blev ohållbar och Batra fick kliva av.

Lika bra det, för det kan knappast bli sämre. Det borgerliga samarbetet har lidit skada under Batras styre och givetvis faller mycket av ansvaret på det största partiets främsta företrädare, tillika statsministerkandidat. Batra har inte lyckats hålla ihop sitt eget parti samtidigt som alliansens tätor tillåtits springa läck. Kanske kan frånträdet bli en nystart där allianspartierna koncentrerar sig på konstruktiv politik för att föra Sverige framåt, istället för att bedriva pseudoopposition beståendes av menlösa tillkännagivanden och ett ljudligt trippandes kring Sverigedemokraterna.

Det börjar ju dra ihop sig, till val och för borgerligheten. Regeringen är historiskt svag och dessutom utlämnad till ett radikalt vänsterparti. Måtte Batras efterträdare bättre leverera borgerlig politik och täta alliansens läckor, för fyra år till med Löfvens hopkok svindlar.

Alliansalternativ är bättre än inget alternativ

Alliansalternativ,

bättre än inget alternativ

En av Sveriges just nu mest akuta frågor att lösa är hur alla de vuxna nyanlända ska få tillträde till arbetsmarknaden. Förslagen duggar och det färskaste kom från en samfälld allians. Förslaget går ut på att nyanlända och arbetslösa ungdomar utan avslutad gymnasieexamen ska kunna anställas till en lägre ingångslön än den kollektivavtalade. Samtidigt ska arbetsgivaren slippa arbetsgivaravgifter. Den speciella anställningsformen ska gälla under tre år. Om arbetsmarknadsparterna inte förmår att enas hotar lagstiftning, vilket går på tvärs med den svenska modellen.

Det senare är också den bärande invändningen från fack och vänsterhåll. Invektiven har varit hårda och det talas om Kinamodeller och ”hål i huvudet”. Problemet är då att kritikerna själva tycks stå handfallna inför problemet och verkar närmast lealösa, trots att de faktiskt sitter på taburetterna. Socialdemokraterna vågar och kan inte stöta sig med LO, och LO har sina medlemmar att försvara. Moment 22 således. En sådan situation kräver ett Alexanderhugg, troligen i form av lagstiftning och inbrytning i den svenska modellen. Detta kommer givetvis aldrig ske så länge S rattar skutan. Felet med Alliansens förslag är att det särbehandlar nyanlända, till förfång för övriga grupper utanför arbetsmarknaden. Det är olyckligt och riskerar fusk och snedvrider konkurrensen om jobben.

Problemet kvarstår dock och så länge Socialdemokraterna står svarslösa inför vår tids kanske största utmaning, förtjänar de inte förtroendet. Alternativet är som sagt inte klockrent, men bättre än inget alls.

Trump är ett sänke på alla plan

Gör ingen glad

Han lovade att göra USA stort igen. Och på något mystiskt sätt lyckades Trump sedan vinna valet på detta löfte. Sannolikt lockades många väljare av alla de jobb som utlovades och den ekonomiska resa som de skulle få följa med på.

Och börsen jublade, redan dagen efter valnatten gjorde den ett glädjeskutt. Trumps alla investeringar och skattesänkningar skulle skicka upp tillväxten till fyra procent årligen och minska arbetslöshet till obefintlighet. Klart börshajarna fick blodvittring. Den tänkta politiken och beräkningarna bakom visade sig snart lika omöjliga och korkade som de först lät. Att återuppliva kolindustrin är idiotiskt och feltänkt. Lika dumt är att bygga murar mot omgivningen, om de så är fysiska eller ekonomiska. Mest idiotiskt på alla plan är dock att hetsa fram väpnade konflikter. Inte en människa, investerare eller företag är betjänt av det. Trump är vare sig finansens, företagens eller arbetstagarens vän. Den osäkerhet som hans oberäkneliga lynne och ogenomförbara idéer för med sig skickar både aktiekurser och investeringsvilja ner i källaren.

Trump hotar inte bara fred, klimat och mänskliga rättigheter utan likafullt den finansmarknad han påstod sig älska så djupt. Mannen är ett sänke på precis alla plan.

Pride i civilisationens namn

Väcker anstöt än idag, 2017!

På min tid, tidigt 90-tal, var ”bögjävel” en etablerad svordom. Det kanske den är än idag men du hör den sällan eller aldrig mer. Och visst har väldigt mycket hänt under dessa knappt 20 åren. Medvetenheten om, toleransen inför och acceptansen av andra läggningar än den heterosexuella har ökat och slått rot i breda delar av samhället.

Detta ska vi vara stolta över, tolerans inför olikheter är ett bra mått på hur långt en civilisation har kommit. Även om Sverige ses som ett av världens bästa länder för HBTQ-personer är det flagrant hur intoleranta vi ändå är. Inte öppet kanske men väl när det kommer till kritan. Än idag väcker Pridefestivalen anstöt alltmedan homosexuella trakasseras, misshandlas och hotas. Och otroligt nog vänder folk fortfarande på huvudet när samkönade håller hand offentligt.

Det är häpnadsväckande att folk, i 2010-talets Sverige, kan uppbåda inte bara misstänksamhet utan till och med avsky och hat mot människor endast på grund av deras sexuella läggning. Men eftersom detta trots allt är fallet måste alla vi andra aktivt slåss mot denna form av intolerans, i civilisationens namn.