Fler företag med lägre skatt

Nyanställningar sker idag nästan uteslutande i unga tillväxtföretag. Detta samtidigt som storföretagen varslar för att istället hyra in tillfälligt. Så ser läget ut idag och inget tyder på att det att kommer förändras framöver. Sverige behöver därför stärka incitamenten att starta nytt men framförallt också möjliggöra det ekonomiskt.

Svenska kapital- och marginalskatter är fortfarande bland de högsta inom OECD vilket i princip omöjliggör privat kapitalackumulering. Mängder av idérika och begåvade entreprenörer får därför aldrig någon ärlig chans att ta det ytterligare steget. Eget riskvänligt kapital saknas och banklån är knappast att hoppas på grund av alltför höga risker. Den hårda beskattningen sänder därtill också de tråkiga signalerna att nit, flit och risktagande är något oönskat som ska bestraffas.

Anders Borgs sänkning av bolagsskatten är bra och kommer att göra de storföretag som ännu betalar skatt väl. Säkerligen kommer den också få ett och annat företag att stanna i landet och kanske till och med få hit ett par nya. Bolagsskatten spelar dock mindre roll för nyföretagandet, för fler företag krävs nämligen eget riskkapital och för att få ihop till det krävs lägre marginal- och kapitalskatter.

Snart slutbökat på svenska gårdar

Alltmedan svenskens köttkonsumtion tilltar får svenska köttbönder det allt tuffare. En inte helt logisk ekvation kan tyckas, inte minst med tanke på den stolta svenska traditionen av sträng djurhållning som är betydligt hårdare än i konkurrentländerna.

Kanske kan man tycka att just denna extra omtanke om djuren kunde utgöra en konkurrensfördel för svenska uppfödare, den innebär ju trots allt en viss garanti för att djuren inte farit allt för illa under gången livstid. Tyvärr medför dock de hårdare reglerna också högre produktionskostnader vilka ger direkt genomslag på konsumtionspriset. Detta i sig har lett till mindre med svenskgris på tallriken men en ökad import av griskött från 120 000 ton till 125 000 ton sedan 2010. Samtidigt har antalet svenska grisbesättningar minskat från 1272 till 1055 under samma period.

De flesta av oss svenskar lever med ganska goda ekonomiska marginaler och vår konsumtion styrs snarare av prioriteringar än av nödg. Detta gäller även de regionala och kommunala uppköparna vilka idag ser till prislapp snarare än kvalitet eller djurens välmående. Med detta sagt känns det lite extra sorgligt att behöva konstatera att det snart troligen är slutbökat på svenska gårdar.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/hellre-billig-gris-an-glad-gris_7448608.svd

Ett ryskt steg i rätt riktning

Onsdagen den 22 augusti 2012 kan vara ett datum värt att lägga på minnet. Denna dag rullade nämligen WTO ut mattan för den ryska federation som därmed blev fullvärdig medlem i frihandelsorganisationen. Med medlemskapet förbinder sig Ryssland att följa en rad internationella överenskommelser med syfte att riva tullmurar och sänka importtariffer, allt för att öppna landet för internationell handel.

Medlemskapet är goda nyheter, inte bara för svenska och andra länders exportföretag, utan kanske framförallt för landets demokratikämpar. Historien har flerfalt visat vad öppna gränser och ökad internationell handel kan göra för ett land. Med ökat internationellt utbyte och kontakter över gränserna sprids, utöver varor och tjänster, tankar och idéer utöver dem som annars finns inpyrda alternativt tvingats på av auktoritära regimer. Frihandel, med ökad konkurrens, större varu- och tjänsteutbud, fler företag och lägre priser utgör också en jordmån för ekonomisk tillväxt och ökad levnadsstandard. Ökad levnadsstandard innebär i sin tur ekonomisk frihet vilken utgör en solid grund för individens frihet och demokratiers framväxt.

För ett Ryssland som annars är på helt fel väg med yttrandefrihetsbegränsningar, statlig repression, ökad korruption och en allt porösare rättssäkerhet kommer därför WTO medlemskapet som en skänk från ovan, äntligen ett ryskt steg i rätt riktning.

http://www.svd.se/naringsliv/historiskt-kliv-in-i-wto-palatset_7435580.svd

Murar och förbud med Sjöstedt i laget

Det var många av oss som trodde Vänsterpartiet skulle slå in på en mer sansad linje med sin nye ledare. I partiets vänsterled fruktades en högersväng och sett till motkandidaterna var fruktan kanske befogad. Under sina inledande månader i partitoppen har Sjöstedt dock stillat de flesta av dessa farhågor och hans sommartal häromdagen lär knappast ens gjort gamla Ohlyvänner besvikna.

Väl i talarstolen raljerade Sjöstedt friskt och lovade förbud på annat. Med Sjöstedts lag i regeringen blir det få eller helst inga bemanningsföretag, inget riskkapital inom välfärden, ett fjärmande från Europa och allt mindre av försvarssamarbeten. I tider då Ryssland och många tidigare satelliter slår in på allt auktoritärare spår, då den globala arbetsmarknaden kräver allt flexiblare företag och då fler, inte färre, idéer behövs inom välfärden vill Sjöstedt backa bandet och bygga murar längs landsgränserna.

Sjöstedts rivstart lär säkert ha inspirerat en och annan troende partiarbetare, betydligt värre lär den dock ha varit för tilltänka lagkamrater. Eller vad säger Stefan Löfvén?

Mindre fusk med lägre skatt

Skatteverket redovisade häromveckan resultaten av sin återkommande medborgarundersökning. Undersökning tjänar till att fånga upp trender i svenskars syn på skattesystemet, inställningen till eget och andras fusk mm. Undersökningen har nu genomförts i drygt 25 år och utfallen ger därför en god bild över korrelationen mellan förd skattepolitik och svenskens uppfattning om densamma.

Historiska resultat visar på intressanta fenomen. Bland annat framgår hur impopulärt systemet var under senare delen av 80 talet då det objektivt ansågs snårigt och då skattenivåerna var generellt höga. I och med skatteomläggning kring 1990 minskade antalet missnöjda drastiskt från 65 procent 1989 till 36 procent 1992. Nästan lika påtaglig har förändringen varit mellan 2006 och 2012 under vilken period andelen missnöjda minskat från 42 till 22 procent.

Synen på skatter och dess nivåer påverkar systemets legitimitet, hög legitimitet ökar viljan att göra rätt och minskar acceptansen gentemot fusk. Legitimt är ett system när det uppfattas som rättvist och då skattenivåerna uppfattas som rimliga. Detta konstaterande gör utfallet från årets undersökning extra intressant. Exempelvis har andelen som inte skulle undanhålla inkomster från beskattning ökat från 57 till 78 procent sedan 2006. Även i attityden gentemot svartarbete kan en tydlig förändring skönjas. Idag anser 74 procent att svartarbete inte är okej, 2006 var samma siffra 51 procent. Mest påtaglig är förskjutningen bland egna företagare. Skatteverket anger de sänkta skatterna i form av rot- och rutavdragen som troliga förklaringar.

Refererade undersökningar visar på ett klart samband mellan nivåerna på skatteuttaget och våra attityder gentemot skatter och viljan att göra rätt för sig. I ett välfärdssamhälle som det svenska är det av avgörande betydelse att åsatt skatt också betalas, annars rämnar det. I strävan efter ett legitimt skattesystem har ur denna aspekt Alliansens skattesänkningar uppenbarligen gjort väl.

http://www.skatteverket.se/omskatteverket/press/pressmeddelanden/riks/2012/2012/alltfarretyckersvartarbetearokej.5.71004e4c133e23bf6db8000101868.html

Då Luther lämnade landet

Många av oss svenskar slår oss gärna lite extra för bröstet och framhåller oss som punktliga, sparsamma och präglade av nit och redlighet. Dessa egenheter tillåts i vissa sammanhang också få förklara varför lättsinniga och mindre redliga sydeuropéer nu till skillnad från oss tvingas stå och huttra i de allt kyligare ekonomiska vindarna. Det är tvivelsutan så att de flesta av oss fortfarande håller tiden, utför vårt dagsverke och vidhåller att rätt ska vara rätt. Men hur nöjda och stolta kan vi egentligen vara över att våra skulder relaterade till enbart bostadslån nu uppgår till smått ofattbara 2 170 miljarder?

Sverige må en gång ha präglats av sparsamhet och måttfullhet men idag gäller devisen allt här och nu. Under det senaste decenniet har privatpersoners skulder ökat med mer än Sveriges BNP i i stort sett varje år. Denna utveckling har ivrigt påhejats av banksverige och, vad värre är, kraftigt subventionerats av statsmakten. Med ett av de allra förmånligaste ränteavdragen kan den konsumentglade skatteplanera genom kreditköp och minskat sparande, vilket ju straffbeskattas.

Nu är det heller inte bara gnidiga lutheraner likt undertecknad som uppmärksammat svenskarnas tilltagande lånelättja. EU kommission till exempel, pekade så sent som i våras ut de svenska hushållens höga skuldsättning som en riskfaktor och rekommenderade snålare ränteavdrag och amorteringskrav för att stänka vatten på det snustorra lånekrutet.

Om Luther nu har lämnat landet, vilket han till synes har gjort, så är det upp till beslutsfattarna att sätta stopp för denna allt explosivare låneexpansion.

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/krav-vacks-pa-slopat-ranteavdrag_7413724.svd

Heja Sverige

Det finns förvisso många svenska prestationer att yvas över i dessa OS tider. Dock är det kanske inte framförallt någon av våra olympier som förtjänar mest heder och beröm utan en förmodligen mindre atletiskt byggd ambassadör.

Relationen mellan Sverige och Vitryssland kan för tillfället betecknas som minst sagt frostig. Som svar på den vitryska utvisningen av Sveriges där stationerade ambassadör, Stefan Eriksson, har Sverige nekat vitryska diplomater inresevisum till Sverige samt beordrat två diplomater vid den vitryska ambassaden att lämna Sverige.

 

Ambassadör Eriksson har under sin tjänstgöring i landet gäckat den diktatoriske presidenten Alexander Lukasjenko genom sitt idoga arbete för mänskliga rättigheter och demokrati. Den vitryska regimen anser nu att Eriksson i sitt arbete ”gått utöver det vanliga uppträdandet för en utländsk diplomat”. Genom sitt engagemang för grundläggande rättigheter gjorde sig således Eriksson till bitter ovän med Europas sista diktator vilket den senare till sist inte kunde tåla.

Det är givetvis olyckligt att Sverige nu tappar sin plats på första parkett vilket kommer att försvåra demokratiarbetet i landet. Dock finns knappast något utrymme för förhandling och framsteg om vi nu inte voro beredda att kompromissa om de allra mest basala rättigheterna, de mänskliga. Och det är vi givetvis inte. Så heja Stefan Eriksson och heja Sverige.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/iskyla-sverige-vitryssland_7408264.svd

Varför nöja sig med rut och rot?

Den illa infekterade debatten kring det s.k. rutavdraget och i viss mån rotavdraget har börjat klinga av. Att så sker överraskar föga då svensken synes uppskatta avdragen alltmer. Den senaste Sifomätningen visar att drygt 70 procent tycker avdragen ska vara kvar. Populärast är de föga överraskande bland centerväljare, intressantare är dock att även socialdemokrater nu sällar sig till den positiva skaran där drygt 65 procent uppger sig positiva.

Göran Persson tyckte inför valet 2006 att folk gott kunde städa efter sig själva vilket motiverade dennes och dennes partis avog gentemot rut. Idag vore det politiskt självmord att inta en liknande position och av de etablerade partierna är det endast Vänsterpartiet som är berett att ta detta slutliga steg.

Samtidigt som svensken helt öppet och vitt köper mer tid åt sig själva, sin familj och jobbet visar siffror från Skatteverket att tusentals nya rut- och rotföretag bildas varje år. Förklaringen till avdragens framgång är inte långsökt. Att köpa tjänster i Sverige är extremt dyrt, inte primärt på grund av höga löner utan snarare på grund av den radda skatter som belöper på tjänsten. På lönekostnaden måste arbetsgivaren ta höjd för arbets- eller egenavgifter samt bolags- alternativt inkomstskatt. Bruttobeloppet beläggs sedan som löken på laxen med 25 procent moms.

En kraftig skattelindring visade snart att dessa tidigare svårsålda tjänster var mycket efterfrågade, dock inte till vilket pris som helst. Med detta sagt förefaller det närmast korkat att stanna vid rut och rot. Åtskilliga tjänstebranscher kvarstår som skulle må utmärkt av färre och lindrigare skattekilar, detta till gagn inte bara för dem utan för hela samhället.

Två sidor av myntet

I Södertälje dömdes häromveckan 16 yngre män till längre fängelsestraff. De 16 männen hade genom det s.k. Södertäljenätverket under ett antal år satt kommunen i skräck genom en räcka kriminella aktioner, den ena brutalare än den andra. Med domarna och de längre fängelsestraffen följer förhoppningar om en återgång till en fredlig vardag för Södertäljes laglydiga invånare.

Rätten till en fridsam vardag, fri från hot, våld och andra övergrepp torde vara en självklarhet i rättsstaten Sverige. När straffrätt och kriminalvårdspolitik diskuteras här i landet lyfts dock denna rätt sällan fram i första rum, ungefär lika sällan som brottsoffret sätts i fokus. Ur denna aspekt skiljer sig Sverige markant från de anglosaxiska länderna. Medan Sverige primärt söker vårda de kriminella anser man i anglosaxisk rättskultur att brott begås med berått mod och att de bör bestraffas i enlighet därmed. Viktigt anses det också att ge brottsoffret upprättelse och att förskona samhället från uppenbart farliga och kriminella individer.

Sverige bör inte slå in på den anglosaxiska vägen längs med vilken fängelserna bågnar av interner men vi bör heller inte, som nu är fallet, fnysa åt den. Att begå brott är ett personligt beslut som någon annan alltid får lida för. När vi hädanefter diskuterar dessa frågor bör därför myntets båda sidor beaktas, inte av hämndlystnad utan framförallt av moraliska skäl.

http://www.dn.se/Stories/stories-sthlm/dubbelmordet-i-ronna

Toppen på isberget

Dagens Nyheters granskning av myndigheterna Tillväxtverkets och Vinnovas interna representation visar på en skrämmande pengarullning. Sedan 2010 har Tillväxtverket bränt drygt 7,5 miljoner av allmänna medel på intern representation och interna seminarier. Inkluderat internutbildningar har myndighetens 300 anställda kostats på dryga 16,5 miljoner de senaste 2 åren. Interna rutiner har brustit och verkets generaldirektör Christina Lugnet uppger sig vara ”väldigt chockad”. Restaurangnotan från en kväll på Grand Hotel, vilken kostade verket 1 476 kr per person, uppger dock Lugnet vara fullt rimlig då detta var det billigaste alternativet. Chocktillståndet kan mot den bakgrunden inte ha varit helt uppriktigt.

DN:s avslöjanden visar ånyo på hur illa våra skattemedel ofta hanteras. Tyvärr lär dessa dessutom endast blotta topparna av isbergen. Svällande byråkratier och organisationer innebär närmast per definition även ökad ineffektivitet och bristande kostnadskoll. Särskilt stor är risken i offentliga organisationer där resurserna förvisso är begränsade men ändå alltid någon annans (den anonyme skattebetalarens). I sådana organisationer saknas incitament att hålla kostnaderna i schakt och uppenbarligen alltför ofta även fungerande kontrollsystem för att stävja missbruk.

Hade Tillväxtverket och Vinnova varit isolerade exempel hade kritiken kunnat stanna där men så är garanterat inte fallet. Sveriges enorma offentliga apparat innebär en ofrånkomlig ineffektivitet vilken kostar samhället både i form av sämre service och förslösade skattemedel. Det ligger därför i allas intresse att banta apparaten där bantas går.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/de-lagger-miljoner-pa-vin-och-middagar