Åkesson förnekar sig inte

Förnekar sig inte

En beprövad och bevisat framgångsrik strategi att ena ett folk är att identifiera en yttre fiende och måla upp denna som källa till det onda. I svåra tider brukar detta fungera särskilt bra.

Att Kina är en diktatur som tystar sin befolkning, ljuger och uppenbarligen tillåter en grym djurhållning som konsekvent sprider smittor har Jimmie Åkesson rätt i när han skriver på GP Debatt (5/4). Detta är omvärlden och expertis tämlig enig om. Åkesson slår ur detta perspektiv således in redan öppna dörrar. Timingen och artikelns utformning talar istället för att syftet med artikeln är ett annat än att primärt kritisera kinesernas bristfälliga djurhållning och grymma djurplågeri. Snarare syftar den till att misstänkliggöra och måla upp kineserna, hellre än coronaviruset självt, som den stora fienden. Som exempel på den ociviliserade kinesen lyfter Åkesson också fram att de bland annat har fladdermöss på menyn. Måhända förekommer sådant, men det är knappast klassisk kinesisk husman. Åkesson vill med sitt exempel nog snarare påvisa att kineserna och deras kultur är ganska underutvecklad.

Kina bär ett stort ansvar för coronasmittans uppkomst och spridning. Den uppkom där och tilläts spridas där när auktoritära politiker länge förnekade dess existens. Europa och övriga världen har dock sitt egna ansvar idag. Även vi i väst har begått och begår misstag, som bara vi själva ansvarar för. Saklig och välgrundad kritik är alltid befogad, däremot inte att i onödan polemisera och måla upp kineserna som fienden och det stora hotet.

Åkesson förnekar sig inte utan tar fortsatt varje chans att driva sin nationalistiska agenda.

https://www.gp.se/debatt/kina-måste-stänga-de-farliga-djurmarknaderna-omedelbart-1.26339409

Snart slutbökat på svenska gårdar

Alltmedan svenskens köttkonsumtion tilltar får svenska köttbönder det allt tuffare. En inte helt logisk ekvation kan tyckas, inte minst med tanke på den stolta svenska traditionen av sträng djurhållning som är betydligt hårdare än i konkurrentländerna.

Kanske kan man tycka att just denna extra omtanke om djuren kunde utgöra en konkurrensfördel för svenska uppfödare, den innebär ju trots allt en viss garanti för att djuren inte farit allt för illa under gången livstid. Tyvärr medför dock de hårdare reglerna också högre produktionskostnader vilka ger direkt genomslag på konsumtionspriset. Detta i sig har lett till mindre med svenskgris på tallriken men en ökad import av griskött från 120 000 ton till 125 000 ton sedan 2010. Samtidigt har antalet svenska grisbesättningar minskat från 1272 till 1055 under samma period.

De flesta av oss svenskar lever med ganska goda ekonomiska marginaler och vår konsumtion styrs snarare av prioriteringar än av nödg. Detta gäller även de regionala och kommunala uppköparna vilka idag ser till prislapp snarare än kvalitet eller djurens välmående. Med detta sagt känns det lite extra sorgligt att behöva konstatera att det snart troligen är slutbökat på svenska gårdar.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/hellre-billig-gris-an-glad-gris_7448608.svd

Låt det bli grisens år

Sannolikheten för att du haft en skinka på årets julbord är stor. På årsbasis sätter varje svensk i sig 36 kilo gris, härav kommer 77 procent från svenskfödda kultingar. En ganska hög andel i och för sig men samtidigt en andel som krymper i accelererande fart.

I köttdisken utsätts ditt samvete ständigt för tuffa kval, billigare utländskt kött eller den dyrare svenska varianten. Med handen på hjärtat faller säkert valet allt som oftast på det förra, billigare alternativet. Valet är givetvis ditt men för ett upplyst beslut krävs kunskap om den behandling som grisen fått under förgången livstid.

Reglerna för svensk grishållning är på alla punkter betydligt tuffare än de som gäller inom EU, dvs. i våra konkurrentländer. I våra grannländer tillåts exempelvis svans- och tandkapning, betydligt högre ljudnivåer i stiorna och fixering av suggor i upp till 360 dagar. I dessa länder finns näppeligen heller några krav på specifik utfordring eller ens tillgång till dagsljus.

Även om svenska grisar kan ha det tufft ibland så är det ingenting i jämförelse med deras europeiska vänner. Tänk därför på grisen i år, snarare än på plånboken.