Förvalta ditt pund

Ett brandtal för egenansvar

Debatten kring den senaste tidens bilbränder blottar svagheter i den allmänna rättsuppfattningen. Att relativisera och trivialisera brott är vi bra på, bättre än att stävja dem. Och det finns ett samband.

När röster gör gällande att samhället, mer än bilbrännarna själva, bär ansvar för förstörelsen legitimerar de handlingarna och närmast uppmuntrar till fortsatt brottslighet. Ett tyst godkännande och en underförstådd förståelse ger givetvis inte färre utan fler kriminella, som ju enligt detta synsätt endast ger uttryck för en hopplöshet som samhället försatt dem i.

Säkert lever många av bilbrännarna under segregerade förhållanden, med lägre odds att lyckas. Sådant är dock livet, ingens förutsättningar är den andres lik. Men bara för att livet är orättvist ska ingen ge upp eller tas ifrån sitt ansvar. Samhället ska slå hårt mot kriminalitet, och uppmana var och en att förvalta sitt eget pund.

Kjell Olof Feldt och vinster i välfärden

Regeringsföreträdare måste kunna stå
över vulgärretorik

Inom kort ska riksdagen ta ställning i den för svensk välfärd kanske viktigaste frågan hittills, den om vinstbegränsningar. Regeringsföreträdare har höjt tonläget betydligt och inga retoriska grepp synes förbehållna.

Att vinstbegränsningsutredningen alls sjösattes berodde på Vänsterpartiets ultimatum för att stödja regeringens budgetförslag. Och det nu upptrissade tonläget beror på en allt desperatare socialdemokratisk jakt på väljare. En statsminister måste dock kunna stå över vulgärretorik om barn som riskeras på börsen, och finansministern vet mycket väl att få eller inga aktörer uppnår vinstmarginaler om 20-25 procent, som de sedan skickar skattefritt till någon paradisö.

Finansministern, liksom hennes chef, borde ta lärdom av Magdalena Anderssons föregångare på posten. Kjell Olof Feldt sammanfattade en gång kärnfullt begreppet vinst och behovet därav. ”Vinstens uppgift är inte bara att vara en mätare på graden av effektivitet i olika sätt att använda resurser. Vinstintresset är dessutom den enda renodlade bevakaren av att resurser används effektivt. Och för att  denna bevakning ska fungera måste det finnas en grupp aktörer i samhället, vars mål och mening är att maximera vinsten i det näringsliv man äger.”.

Dags för regeringen att gå till jobbet

Fina tider för insiders

Som bostads- och aktieägare mår man riktigt bra nu. Har man dessutom ett jobb mår man rent av fantastiskt. Rekordlåga räntor har i flera år eldat på bostadsbrasan och lågorna står idag höga. Likafullt har börsen tuffat på bra, trots en ganska medioker vinstutveckling, eftersom alternativa ränte- och obligationsplaceringar varit ännu sämre. Utan inflation har därutöver reallöneutvecklingen varit finfin.

Ovanpå detta går Sverige som en Tesla och växer så det knakar. Merparten, dvs. de som har bostad, aktier och jobb, kan således fira. Värre är det för dem som saknar tillgångar och som inte lyckats få in foten på arbetsmarknaden. Och för denna grupp snarare stjälper än hjälper riksbankens extrema räntepolitik, då bostadsprisutvecklingen gör drömmen om nåt eget avlägsen.

Riksbanken kan vare sig trolla fram jobb eller bostäder. För den utsatta grupp som står utanför krävs istället dels en flexiblare arbetsmarknad med låga trösklar och dels att bostadsmarknadens regeldjungel kalhuggs. Riksbanken har nått vägs ände, dags för regeringen att gå till jobbet.