V vill både äta och ha EU-kakan kvar

Vill både äta kakan 

och ha den kvar

Vänsterpartiet har alltsedan Sveriges EU-inträde verkat motvalls. EU är inte skapat för människor, klimatet eller planeten har det hetat. Därför har man i alla valen hittills drivit på för att vi ska lämna unionen.

Inför vårens val är det däremot annat ljud i skällan. Malin Björk, partiets andranamn på EU-listan, låter nu deklarera att klimatomställningen måste drivas av tunga internationella aktörer och att EU då är mest lämpat för det. Björk var också en av de ansvariga politikerna bakom parlamentets arbete med att skapa en harmoniserad flyktingpolitik, som sedan i och för sig aldrig blev verklighet. Något sådant, tillstår nu Björk, hade inte varit möjligt utanför EU-samarbetets ramar. Således, vad Björk och hennes parti nu konstaterar är att vår tids stora frågor, såsom klimatet och migrationen, kräver ökat samarbete och att EU då är nödvändigt. Motsträvigt kommer V därför inte aktivt att driva på för en svexit, denna gång.

Det är naturligtvis glädjande att V nu fattat galoppen ifråga om EU-samarbetets nödvändighet. Samtidigt är det lika märkligt att partiet trots detta ändå vill att vi ska lämna unionen. Detta om något är att både vilja äta kakan men ändå ha den kvar.

Medborgare och skattebetalare förtjänar bättre

Ingen slöser

Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket, det konstaterade en gång den socialdemokratiske socialministern Gustav Möller. Det var framsynt då och blir alltmer relevant ju mer staten håvar in i skattepengar.

Många ekonomer och controllers i kommuner och landsting vänder idag på varje krona för att få sin budget att gå ihop. På sista raden kan det handla om ett par ynka miljoner som saknas men som i det lilla avgör om familjecentralen ska bli kvar eller om kulturskolan ska kunna hålla sina öppettider. Småpengar i det stora men som likväl kan drabba medborgaren lika hårt för det. En kartläggning av analys- och researchbolaget Dagens Samhälle Insikt visar samtidigt att fumlig offentlig upphandling kan innebära att så mycket som 135 miljarder förslösas, varje år. Lägg dessa miljarder till statsbudgeten och reformutrymmet hade kunnat expanderas med motsvarande belopp i jämförelse med dagens relativt futtiga 4,5 miljarder.

Gustav Möller var må hända ingen ekonom men hans uppfattning och inställning ifråga om hantering av offentliga pengar borde genomsyra hela den offentliga apparaten, som också måste präglas av ett strikt affärstänk. Medborgaren och skattebetalaren förtjänar nämligen bättre, för all den skatt den betalar.

Ödesvalet i maj

Ett av EU-valets många 

högerspöken

Kampanjandet inför maj månads EU-val har börjat varva upp. Precis som i höstens riksdagsval kommer flertalet partier måla även detta val i ödesmättade toner. Åter ställs vi inför ont mot gott, ett ultimativt val där väljarna antingen är med eller mot och där högerpopulisten är det gemensamma onda.

Det finns i och för sig många skäl att vara bekymrad idag, tilltagande nationalism och xenofobi är två. Men att möta en i mångt bekymrande situation med hot, svartmålningar och skambeläggande är fel väg. Det drar bara isär oss ännu mer. En färsk SOM-undersökning visar just på detta där allt färre betraktar sig som mittenorienterade, men alltfler endera höger eller vänster. Så istället för att måla fan på väggen, hotas och skrämmas med andra partier bör politiken söka svara på folks faktiska oro och framtidsfrågor. Novussiffror visar då att klimat och miljö är allra viktigast, följt av brottsbekämpning respektive invandring och migration. 

Ödesval må vara men för väljarna handlar det då om andra, för dem, viktigare frågor än hotande högerpopulism och nationalism. Fokusera på dem och ödesvalet lär bli mindre ödesmättat.

Mer än bara börsvärden på spel

Sätter mer än ett varumärke på spel

På några ynka bankdagar raderades drygt 70 miljarder ut i börsvärde för Swedbanks aktieägare. Faktum är att knappt någon kom undan eftersom även pensionsjättarna trillade dit. Från 19 februari till 29 mars förlorade Folksam, Alecta och AMF styvt 18 miljarder av spararnas pengar.

Det är naturligtvis sura pengar som Swedbanks ledning och styrelse slarvat bort, men frågan om Swedbanks och övriga bankers vandel och renommé handlar om så mycket mer än reda pengar. Sverige har ett högt förtroende hos internationella investerare, alldeles särskilt då vi anses tillförlitliga och oförvitliga. I Transparency Internationals senaste ranking delade Sverige tredje plats som världens minst korrupta land. En sådan fin placering inger förtroende hos investerare och drar kapital till landet. Våra storbanker utgör navet i ekonomin, då merparten av kapitalet slussas genom deras nät. Solkar de ned sig genom skumraskaffärer med rysk maffia, blodbesudlade emirer och skattefifflare så solkar de även ner varumärket Sverige.

Det är således långt fler än aktieägare, pensionssparare och kunder som har rätt att vara upprörda, utan likafullt även vi andra som bryr oss om Sveriges goda rykte.