Mer än bara börsvärden på spel

Sätter mer än ett varumärke på spel

På några ynka bankdagar raderades drygt 70 miljarder ut i börsvärde för Swedbanks aktieägare. Faktum är att knappt någon kom undan eftersom även pensionsjättarna trillade dit. Från 19 februari till 29 mars förlorade Folksam, Alecta och AMF styvt 18 miljarder av spararnas pengar.

Det är naturligtvis sura pengar som Swedbanks ledning och styrelse slarvat bort, men frågan om Swedbanks och övriga bankers vandel och renommé handlar om så mycket mer än reda pengar. Sverige har ett högt förtroende hos internationella investerare, alldeles särskilt då vi anses tillförlitliga och oförvitliga. I Transparency Internationals senaste ranking delade Sverige tredje plats som världens minst korrupta land. En sådan fin placering inger förtroende hos investerare och drar kapital till landet. Våra storbanker utgör navet i ekonomin, då merparten av kapitalet slussas genom deras nät. Solkar de ned sig genom skumraskaffärer med rysk maffia, blodbesudlade emirer och skattefifflare så solkar de även ner varumärket Sverige.

Det är således långt fler än aktieägare, pensionssparare och kunder som har rätt att vara upprörda, utan likafullt även vi andra som bryr oss om Sveriges goda rykte.

På V-fronten intet nytt

Så har successionen skett i Vänsterpartiet. Gamle Kommunistohly har bytts mot den fräsche och förmodat pragmatiske Jonas Sjöstedt. Sjöstedt som av de trognaste partikamraterna betraktats med viss misstänksamhet på grund av sin påstådda högerprägel. I sin programförklaring på DN:s debattsida (4/1) skingras dock alla tvivel om att den nya ledaren inte skulle vara renlärig. Tillsammans med Ulla Andersson, en av motkandidaterna till partiledarposten, lägger Sjöstedt ut sina planer och visioner för partiet. Och dessa lämnar ingen oberörd.

Nordea, SEB, Handelsbanken och Swedbank, Sveriges fyra storbanker ska delas medelst lagstiftning och, får man förmoda, via förstatligande. Härigenom motverkas spekulation och risktagande samtidigt som en utveckling främjas där den ekonomiska politiken bestäms av demokratin och inte marknaden. Efter kommande mandatperiod ska ingen heller behöva jobba mer än 37 timmar per vecka. Målet är dock 35 timmar vilket ses som fullt rimligt inom överskådlig tid. Offentlig sektor ska återförstatligas, löner höjas och anställda ska ha laglig rätt till heltid. Privat företagande och, gudbevars, riskkapitalister må icke bemöda sig. EU samarbetet ska vi givetvis lämna och våra grannar får väl klara sig bäst de vill. I Sjöstedts Sverige ska ingen heller behöva lida ekonomisk nöd, socialbidraget kommer i princip att kunna avskaffas. Notan för de svulstiga planerna skickas till ”de med högre inkomster”.

Sjöstedt har, såvitt jag vet, inte kommit ut som kommunist men nog hissar han den röda fanan högt. Så till Ohlyvänner och kommunister, saknaden torde inte behöva bli alltför stor för på V-fronten intet nytt.