Åter öst mot väst

Av andra åsikter

Bamse, världens påstått starkaste björn, förstod att den starke också måste vara snäll. Hade även världspolitikens ledare kommit till denna insikt hade onekligen mycket varit vunnet. Realiteten är som bekant dock en annan där det mesta, från geopolitik, nationalism och ekonomi till personlig prestige och personliga maktambitioner uppenbarligen trumfar.

Kina är en auktoritär enpartistat och samtidigt världens ekonomiska och politiska näste stormakt. Regimens driftkrafter rimmar illa med Bamses idealism och handlar snarare om dess raka motsats, imperialism och förtryck av de svagare. Globala överenskommelser, rättvisa och mänskliga rättigheter är i denna regimens ögon näppeligen vatten värda. Precis som under 50-, 60-, 70- och 80-talens kalla krig ställs därmed åter system mot system och öst mot väst, auktoritärt envälde mot demokratiskt frihetliga ideal. Demokratins och frihetens förkämpar har således åter att samlas. Senare års finans- och lånekriser, Trumpadministrationer, Brexit och Coronapandemier har samtidigt blottlagt den västliga demokratins brister och bräcklighet. EU har onekligen en läxa att göra i att läka Brexitsåren och återfå de östliga unionsändarnas förtroende. Samtidigt lär en förvisso grånande Joe Biden återknyta relationerna med västliga gelikar och förhoppningsvis fortsatt hålla tyglarna strama mot kinesiska övertramp.

Det vore lovligt naivt att påstå att USA eller ens EU i grunden vore särskilt snälla. Ställt mot kinesisk diktatur och kinesiskt förtryck så är de dock tvivelsutan att föredra. En stilla önskan inför 2021 är därför att dessa relativt förenta stater samlar sig och tar spjärn mot den snabbt framryckande kinesiska regimen. 

Låt oss hoppas på börsen

Glädjepiller

Börsen går alltid händelserna i förväg, drygt sex månader sägs det. I mars drog den ned rullgardinen och index rasade drygt 30 procent på knappt en månad. Då var osäkerheten monumental och en framtida undergång diskonterades in i börskurserna. Idag vet börsen bättre och räknar med en ljusnande framtid. 

När Pfizer presenterade sitt positiva vaccinresultatet den 9 november tog börsen ett glädjeskutt med närmare fyra procent. Hårt ansatta coronaaktier som SAS och Scandic fick rena spelet där den förra tokrusade med 23 procent och den senare med 25 procent. Reaktionen kan te sig överdriven men har sin bäring. Börsen handlas på framtida utveckling och vinster och ser då en återgång till vad som en gång var normalt, då vi reste, umgicks och faktiskt bodde på hotell. Efter Pfizer har de positiva vaccinresultaten avlöst varandra och såväl britter som amerikaner har redan fått sina första injektioner. Börsen har i konsekvensens namn sprintat på och räknar hem rejäla vinstökningar under 2021. 

Just nu är läget ärligt rätt dystert. Okontrollerad smittspridning och förskräckande dödstal muntrar inte upp i vintermörkret. Så låt oss istället hoppas på börsens spådom att 2021 blir mer normalt, att SAS återigen får sälja stolar och Scandic sina rum. Med börsen i ryggen önskar jag ett gott, normalt nytt år.

Liberalerna behövs

Har sin plats

Opinionssiffrorna visar med önskvärd tydlighet att Liberalerna hamnat snett. Steget från Alliansen in i ett S-styrt ingemansland har gjort liberala väljare perplexa och rådvilla. Vilka äro Liberalerna, vad vilja de och med vilka? 

Frågorna och villrådigheten är befogade, ty ett 73-punktsavtal med en ideologisk motpol är ingen bra jordmån för ett borgerligt liberalt parti. Det vore dock både sorgligt och onödigt om L åkte ur riksdagen om två år. Sorgligt eftersom ett förnuftsbaserad, pragmatiskt och progressivt Liberalerna behövs, onödigt eftersom det alls inte ska behöva ske. När världen polariseras alltmer och extremerna får större utrymme behövs balanspunkter och det är där som Liberalerna fyller sin roll. I Sverige är det borgerlighetens liberalkonservativa M och socialkonservativa KD som behöver balanseras med sansat progressiva liberaler för att utgöra en stark motpol till den brokiga vänster som Stefan Löfven nu presiderar över. Individens fria rättigheter och möjligheter, snarare än kollektiva och individuellt hämmande lösningar, utgör grunden i liberal lära. Och då är givetvis socialdemokrater och vänstern dåliga partners. 

Liberalerna behövs men för att överleva behöver de byta sällskap,  till ett som åtminstone inte utgör liberalismens raka motpol.