Åter öst mot väst

Av andra åsikter

Bamse, världens påstått starkaste björn, förstod att den starke också måste vara snäll. Hade även världspolitikens ledare kommit till denna insikt hade onekligen mycket varit vunnet. Realiteten är som bekant dock en annan där det mesta, från geopolitik, nationalism och ekonomi till personlig prestige och personliga maktambitioner uppenbarligen trumfar.

Kina är en auktoritär enpartistat och samtidigt världens ekonomiska och politiska näste stormakt. Regimens driftkrafter rimmar illa med Bamses idealism och handlar snarare om dess raka motsats, imperialism och förtryck av de svagare. Globala överenskommelser, rättvisa och mänskliga rättigheter är i denna regimens ögon näppeligen vatten värda. Precis som under 50-, 60-, 70- och 80-talens kalla krig ställs därmed åter system mot system och öst mot väst, auktoritärt envälde mot demokratiskt frihetliga ideal. Demokratins och frihetens förkämpar har således åter att samlas. Senare års finans- och lånekriser, Trumpadministrationer, Brexit och Coronapandemier har samtidigt blottlagt den västliga demokratins brister och bräcklighet. EU har onekligen en läxa att göra i att läka Brexitsåren och återfå de östliga unionsändarnas förtroende. Samtidigt lär en förvisso grånande Joe Biden återknyta relationerna med västliga gelikar och förhoppningsvis fortsatt hålla tyglarna strama mot kinesiska övertramp.

Det vore lovligt naivt att påstå att USA eller ens EU i grunden vore särskilt snälla. Ställt mot kinesisk diktatur och kinesiskt förtryck så är de dock tvivelsutan att föredra. En stilla önskan inför 2021 är därför att dessa relativt förenta stater samlar sig och tar spjärn mot den snabbt framryckande kinesiska regimen.