torsdag 28 juni 2012

Bra siffror kan bli ännu bättre


SOM institutets senaste pejling av svenskars attityder gentemot flyktingmottagning visar på en klart positiv trend. T ex har andelen svenskar som tycker det vore en bra idé att ta emot färre flyktingar minskat från 65 procent 1992 till 41 procent. Enligt Marie Demker, professor i statsvetenskap, handlar det dessutom om en långsiktig trend där alltfler generellt blir allt positivare.

Resultatet går på tvärs med alla påståenden om tilltagande främlingsfientliga strömningar och överraskar, inte minst med tanke på det flyktingkritiska SD:s valframgångar senast. Resultatet är också glädjande, inte bara för de flyktingar som är på ingång eller redan är på plats, utan också för oss övriga. En positiv attityd, öppenhet och gästvänlighet innebär en god jordmån för en lyckad integration. En lyckad integration är i sin tur nödvändig för svensk ekonomis fortsatta välgång. Det står nämligen ganska klart att Sverige inte klarar upprätthålla sin välfärd utan import av utländsk mankraft varför invandring måste betraktas som något positivt. Dock, när det som idag i snitt tar drygt 7 år för en invandrad man och drygt 9 år för ett kvinnligt dito att etablera sig på arbetsmarknaden blir invandringen istället en belastning, vilket givetvis spär på främlingsfientligheten.

Gudskelov har regeringen insett sprängkraften i frågan och vikten av en framgångsrik integration vilket lett till en rad nyttiga reformer. Dock återstår ännu mycket arbete och många tuffa reformer. Med dessa reformer väl på plats skulle SOM:s siffror garanterat bli ännu bättre.


söndag 24 juni 2012

LO kokar soppa på spik


LO intensifierar sin jakt på nya mått att mäta samhällets ökande klyftor och ojämlikhet. Senast i raden av tappra försök är förbundets rapport om svenskars resvanor. Av rapporten framgår att 32 procent av de svenska arbetarna stannar hemma i sommar vilket är 6 procent fler än för fem år sedan och bland de högsta siffrorna sedan 1984.

LO, och Göteborgs Posten som citerar rapporten, slår på allra största trumman. ”En oroväckande trend” som enligt utredaren Mats Larsson visar att klasskillnaderna ökar och att all fler på grund av skral ekonomi tvingas stanna hemma. Lika alarmistisk är GP som på första sidan exklamerar att det för var tredje arbetare bara är en dröm att få tillbringa semestern i en hängmatta, solstolen eller i en bungalow.

För det första går det inte att dra några sådana slutsatser av rapporten, respondenterna fick nämligen inte uppge skälet till deras semesterbeslut. Med andra ord kan det mycket väl ha varit frivilligt att avstå chartern. För det andra kan det knappast vara en mänsklig rättighet att tillbringa semestern i en bungalow. Och slutligen för det tredje, det är högst osannolikt att svensken skulle ha mindre råd att resa i år än tidigare år.

All tillgänglig statistik visar att alla, inte minst den medelklass som arbetarna tillhör, fått mer att röra sig med under senare år. Samtidigt är kronan rekordstark mot de flesta resevalutor. I kombination med allt billigare flygresor och utlandsboende blir det nära nog billigare att semestra utomlands än att stanna hemma. LO:s rapport blir därför intet mer än en smaklös soppa, kokad på förvisso vass spik.

http://www.gp.se/resor/1.982788-var-tredje-arbetare-stannar-hemma-pa-semestern

tisdag 19 juni 2012

Alltfler snubblar redan på tröskeln


För en tid sedan lämnade Arbetsförmedlingen sin långtidsprognos över arbetslöshetens utveckling de kommande två åren. I prognosen förutspås sysselsättningen att öka vilket också arbetslösheten spås göra. Någon större turbulens förväntas dock inte i någon del, dramatiken ligger istället i arbetslöshetens sammansättning.

Andelen arbetslösa som enligt Arbetsförmedlingen tillhör någon av de så kallade utsatta grupperna förutspås vid utgången av 2013 utgöra 60 procent av den totala arbetslösheten. Till de utsattas grupp räknar Arbetsförmedlingen personer med kort utbildning, utlandsfödda, funktionshindrade och personer över 55 år. I tillhörande analys varnas för att jämviktsarbetslösheten komma att öka, framförallt beroende på att konkurrensen om jobben med lägre krav stadigt krymper.

För att denna dystopi inte ska bli verklighet krävs en rad reformer. Att andelen jobb med lägre krav krymper beror inte enbart på de billigare asiaterna utan till lika stor del på de trösklar som vi själva byggt upp. Höga ingångslöner med korresponderande och lika höga arbetsgivaravgifter kombinerat med en internationellt sett sträng arbetsrätt gör en anställning dyr och riskfylld. Följden blir att anställningar uteblir och att arbetslösheten ökar.

Reformeringen av skolan har påbörjats och nu måste också arbetsmarknaden tillåtas gå samma väg. Ansvaret för detta faller tungt, på regeringen men inte minst på arbetsmarknadens parter.

söndag 17 juni 2012

Viktigt att rösta men viktigare att rösta rätt


Det görs på många håll gällande, från greker själva och folk i deras omgivning, att de grekiska väljarna skulle ha blivit förda bakom ljuset. Ansvariga för detta tilltag skulle vara de politiker som styrt landet sedan militärdiktaturens fall för sisådär 40 år sedan.

I Grekland, där det demokratiska systemet en gång sägs ha fötts, har man haft drygt 2000 år på sig att öva demokrati. Med denna möjlighet har greker kunnat välja bort respektive rösta fram de politiker som man misstyckt alternativt uppskattat. Det är således ostridigt att de grekiska väljarna själva bär ansvar för den situation som de nu befinner sig i, inte primärt de politiker som de uppenbarligen själva röstat fram val efter annat. Grundbulten i det demokratiska systemet är att vardera röstberättigad tar sitt ansvar genom ett upplyst val som gagnar inte bara den egna plånboken utan framförallt nationen i stort. Med detta synes grekerna ha misslyckats kapitalt vilket dagens situation är ett resultat av.

I de svenska valdebatterna påtalas gärna vikten av att överhuvudtaget gå och rösta och att detta skulle vara något självändamål. Det är givetvis riktigt och viktigt att rösta, röstar ingen är demokratin snart död, men än riktigare och viktigare måste vara att rösta rätt. Vad som sen är rätt kan endast den upplyste och ansvarsfulle väljaren avgöra.

tisdag 12 juni 2012

Gemenskap skapas inte via skattesedeln


I Sverige betalar vi drygt hälften av våra inkomster till statskassan, direkt via löneskatt och indirekt via konsumtion, sparande och boende. Detta innebär att snittsvensken avstår motsvarande belopp till det gemensamma och allmänna. Förespråkarna av högskattesamhället argumenterar för att transfereringar finansierade via skattesedeln är vägen till gemenskap och omsorg av varandra.

2012 har Sverige flest singelhushåll i världen, svenskar är bland de sämre på att skänka och ge och antalet depressioner är oförklarligt många. Detta är knappast heller några nya fenomen som tillkommit under den borgerliga regeringstiden. Utvecklingen, mot ensamhet och oginitet, har snarare pågått under flertalet decennier trots alltså det enorma skattetrycket. Skillnaden är slående och anmärkningsvärd när jämförelse görs med många lågskatteländer. USA är världsledande på givmildhet, sydeuropéer och sydamerikaner värnar och vördar familj och äldre och få av dessa länder är så deppiga som vi svenskar.

Gemenskap skapas inte via tvångsmässiga överföringar utan av helt andra faktorer vilket Sverige är ett lysande exempel på. Världens högsta skatter har, snarare än till ökad gemenskap, lett till ett anonymiserat samhälle där givmildhet är ett okänt begrepp, där våra äldre blivit ett samhällets ansvar och där var mans solidaritet fastställs i samband med den årliga taxeringen.

onsdag 6 juni 2012

De nya betygen är både rättvisare och tydligare


Socialdemokraternas skolpolitiske talesman Ibrahim Baylan har blåst till skolpolitisk strid genom att KU anmäla utbildningsminister Björklund. Orsaken till Baylans upprördhet är det nya betygssystemet som sjösatts med sex betygssteg istället för tidigare fyra. De nya betygen ska enligt Baylan vara orättvisa mot de elever som nu får svårare att få högsta betyg och kommer också göra det svårare för lärarna att sätta korrekta betyg.

I sin iver att KU anmäla ännu en regeringsföreträdare blundar Baylan för ett antal centrala omständigheter, inte minst den att reformen var både oundviklig och helt nödvändig. Få av dem som fick eller delade ut betyg i det gamla systemet lär sörja att det nu gått i graven. Endast fyra betygssteg (varav det sämsta, IG, i princip endast tilldelades dem som inte närvarade alls) upplevdes av många elever som ytterst orättvist. Närvaro räckte i princip för att bli godkänd och således kvarstod i princip bara två betyg för dem med något högre ambitioner. MVG fick ytterst få och VG fick den stora massan. Konsekvensen av en så onyanserad skala blev att ambitiösa och duktiga elever inte sällan tilldelades samma betyg som den mindre ambitiöse. Detta i sin tur minskade incitamenten till ytterligare förkovran. Det kan heller inte ha känts särskilt tillfredsställande som lärare att, i brist på alternativ, inte kunna ge de betyg eleverna kanske egentligen förtjänade.

Om bara Baylan och dennes partikollegor kunde lämna Konstitutionsutskottet ifred ett tag och låta reformen sjunka in så har den svenska skolan numer ett både rättvisare och tydligare betygssystem.

söndag 3 juni 2012

Om det kommunala ansvaret


Ganska gemensamt för Sveriges 290 kommuner är att de alla brottas med en mer eller mindre betungande ungdomsarbetslöshet. Enligt SCB:s officiella statistik ligger ungdomsarbetslösheten på drygt 25 procent och i många kommuner än högre. Orsakerna är säkert flera men den omständighet att arbetslösheten varierar kraftigt kommuner emellan visar att den inte behöver vara någon självklarhet eller ohanterbar.

Tvivelsutan är den rikspolitiska arbetsmarknadspolitiken av stor vikt för att ge de rätta förutsättningarna, incitamenten och för att sänka trösklar men till syvende og sist är det ändå lokalpolitiken som spelar den avgörande rollen. Det är i samverkan mellan den lokala arbetsgivaren, arbetstagaren, utbildningsväsendet och arbetsförmedlingen som jobben skapas. Att skapa bästa miljö för god samverkan är ett ansvar som vi alla bär och kan påverka genom egna initiativ, kreativitet och lyhördhet. Goda exempel finns det gott om. I Kronobergs län har i dagarna ett femtiotal lokala företag och representanter för länets åtta kommuner samlats för att finna lösningar på den höga ungdomsarbetslösheten och företagens svårigheter att finna rätt kompetens. Under det första mötet, vilket kontinuerligt ska följas av ytterligare fler, överenskom deltagarna om ett antal åtgärder för att komma tillrätta med problemen. Det handlar bland annat om lärlingssystem och jobbsafarin där arbetsgivare presenterar sig för arbetslösa ungdomar.

Oavsett vem och vilka som för stunden befolkar Rosenbads korridorer så är det på lokal ort de avgörande initiativen tas. För detta faktum bör ingen blunda, allra minst kommunernas folkvalda.

lördag 2 juni 2012

Sverige behöver mer av fler


Det är på många sätt tragiskt att följa den svenska vård, skola, omsorgsdebatten. Skyttegravarna grävs allt djupare mellan vänster och högerlägret och sakargumenten lyser med sin frånvaro när kulorna viner som värst. Vänsterpartiet, LO och Socialdemokraternas vänsterfalang tar inte i privata aktörer med tång och nämns vinstintresse så svartnar det för ögonen.

Det blir mot denna bakgrund extra viktigt att se till objektivt verifierbara fakta för att utifrån denna kunna ta ställning. Sådana fakta har konsultfirman McKinsey tagit fram i sin rapport om tillväxt och förnyelse i den svenska ekonomin. Rapporten blandar och ger men konstaterar i korthet att Sverige haft en högre tillväxt än sin grannländer sedan 1993 och att produktiviteten utvecklats väl. Här finns dock ett undantag och det är inte så litet heller. Den offentliga sektorn, som utgör 25 procent av Sveriges förädlingsvärde (BNP) och står för 33 procent av alla arbetade timmar, har under samma period inte haft någon eller till och med en negativ produktivitetsutveckling. Den monopolistiska och skyddade sektorn har med andra ord inte lyckats leverera ett dyft fler eller bättre tjänster trots att skattepengar fullständigt strötts över den.

McKinseys rapport och dess upptäckter understryker vikten av konkurrens, fri etableringsrätt och fri företagsamhet. Med frånvaro av dessa inslag saknas anledning till förbättring och förändring och då får vi alla mindre och sämre service. Så kan vi inte ha det och därför behöver Sverige mer, inte mindre, av fler välfärdsutövare.