Full sysselsättning bland etniska svenskar

En alltför vanlig syn när första
svenska jobbet söks.

Fredrik Reinfeldt blev häcklad och kölhalad efter sitt famösa uttalande om etniska svenskar på arbetsmarknaden.  Reinfeldts poäng, nämligen att arbetslösheten bland inrikes födda som inte studerar och som är i arbetsför ålder är extremt låg, förfelades och tramsades därmed bort för att placeras på skräphögen bland andra uttalanden med rasistiska förtecken.

I Nordeas senaste marknadsrapport konstateras att det råder närmast full sysselsättning bland inrikes födda. Drygt 5,7 procent går arbetslösa varav endast 1,4 procent är det på lång sikt. Sysselsättningsgraden uppgår till 89,5 procent och kan enligt Nordea sannolikt inte öka mer. Banken menar därför att det enda sättet att få ned arbetslösheten är att få fler utrikes födda i arbete. Även om vi lyckats med det i väldigt hög grad sedan 2008 så är arbetslösheten ändå 16 procent i gruppen samtidigt som 5,9 procent betraktas som långtidsarbetslösa.

Reinfeldts poäng var knappast att förhäva den infödde svensken eller att underblåsa något vi och dom-tänk utan snarare att peka på en extremt segregerad arbetsmarknad och på de utmaningar som en sådan för med sig. Utmaningar som kräver nytänk och frimodiga reformer. Rut- och rotavdragen är två sådana reformer som förenklar arbetsmarknadsinträdet. Framöver behöver vi ytterligare insatser, såsom både lägre ingångslöner och en flexiblare arbetsrätt.

Finansministerns hemläxa

Nej, att höja trösklarna är en dålig idé.

I sin nyss avgivna Sverigerapport gav OECD återigen Sverige toppbetyg för sin hantering av finanskrisen. Organisationen konstaterar att vi är ett av få länder med högre BNP idag än 2008. Inte minst är det den starka inhemska efterfrågan som gjort detta möjligt.

En del mörka moln cirkulerar dock på den blågula himlen. Organisationen lyfter, förutom givetvis de dåliga skolresultaten, bl a fram vikten av ökade ekonomiska incitament och en liberalare arbetsmarknad som gör det lättare för unga och utrikes födda med svaga kvalifikationer att få jobb. Finansminister Andersson var på plats när rapporten presenterades och man får hoppas att hon spetsade öronen, för hon fick en viktig hemläxa. Regeringen snickrar ju som bäst på en ekonomisk politik som kommer minska de ekonomiska incitamenten och som höjer trösklarna till arbetsmarknaden. På tal lär någon liberalisering av arbetsmarknaden knappast heller komma. Med en aldrig tidigare skådad ström att nysvenskar och en ännu hög ungdomsarbetslöshet hotar regeringens politik att stänga ute alltfler, vilket kommer vidga klyftorna och slita på sammanhållningen.

Magdalena Andersson fick en tuff hemläxa att jobba med, hoppas nu att kollegorna i regeringen och vänstervännerna ger henne studiero att utföra den. 

Även låglönejobben behövs

Sverige är en kunskapsekonomi, vars konkurrensfördel till stor del ligger i en välutbildad befolkning. Kring detta råder bred samsyn. Sett till den stora andelen eftergymnasialt skolade så går vi entydigt också i den riktningen. Ett alltför ensidigt fokus på högre utbildning, i kombination med en rigid arbetsrätt och höga centralavtalade ingångslöner, hotar dock att leda helt fel.

Beaktat andelen jobbsökande studenter och ungdomar som varit arbetslösa en månad eller kortare kan den svenska ungdomsarbetslösheten knappt ens betraktas som ett större problem. 3,4 procent av de arbetslösa ungdomarna har varit arbetslösa längre tid än sex månader, internationellt en mycket låg siffra. Bland dessa däremot, utmärker sig de utrikes födda med över sju procents arbetslöshet. Denna, snabbväxande, grupp av ungdomar kommer dessutom i allt större utsträckning från länder med svaga skolsystem och anländer oftare i senare åldrar. Den nya situationen ställer stora krav på utbildningssystemet men lika stora på arbetsmarknaden i vilken de snarast bör och måste absorberas.

För ungdomar, utrikes som inrikes födda, med svag studiebakgrund och ibland med ett rent teoretiskt ointresse innebär höga ingångslöner och ett ensidigt teoretiskt fokus oöverstigliga trösklar. Dessa trösklar har i viss mån sänkts genom lägre arbetsgivaravgifter för unga, utbyggda lärlingsutbildningar och sänkt restaurangmoms. Ytterligare potential finns i att släppa fram fler enkla och billiga låglönejobb.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/3386034.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20140323

http://rasmusliberal.com/2014/03/22/svenskan-forst/

Uppförsbacken blir allt brantare

Den svenska arbetslösheten spås landa på dryga 8,3 procent nästa år. Ungdomsarbetslösheten ligger stabilt kring ca 25 procent och förväntas inte röra sig nämnvärt. Siffrorna är i nivå med finanskrisens arbetslöshetstal vilket givetvis inte är godkänt för någon regering.

Den dåliga statistiken kan härledas till ett antal faktorer. Exportberoende Sverige drabbas synnerligen hårt när våra exportmarknader kallnar. Det kan också konstateras att många tidigare långtidssjukskrivna nu åter anses arbetsförmögna vilket återspeglas i arbetslöshetsstatistiken. Vidare har under senare år dessutom tillkommit en stor mängd svenskar från krigshärjade och politiskt instabila länder, personer som naturligtvis har en extra brant uppförsbacke in på den svenska arbetsmarknaden.

Samtidigt som Sverige klättrar uppåt i den s.k. förädlingskedjan, med följden att jobben blir allt mer avancerade, får vi allt större grupper som inte hänger med i utvecklingen. Invandrare, tidigare långtidssjukskrivna och lågutbildade ungdomar är särskilt utsatta grupper. En utopisk tanke är att utbilda alla dessa till högproduktiv arbetskraft. En klart effektivare åtgärd vore att sänka arbetsgivaravgifter och att luckra upp den stela svenska arbetsrätten. Detta för att plana ut den allt brantare uppförsbacke som stora grupper står inför.

 

Alltfler snubblar redan på tröskeln

För en tid sedan lämnade Arbetsförmedlingen sin långtidsprognos över arbetslöshetens utveckling de kommande två åren. I prognosen förutspås sysselsättningen att öka vilket också arbetslösheten spås göra. Någon större turbulens förväntas dock inte i någon del, dramatiken ligger istället i arbetslöshetens sammansättning.

Andelen arbetslösa som enligt Arbetsförmedlingen tillhör någon av de så kallade utsatta grupperna förutspås vid utgången av 2013 utgöra 60 procent av den totala arbetslösheten. Till de utsattas grupp räknar Arbetsförmedlingen personer med kort utbildning, utlandsfödda, funktionshindrade och personer över 55 år. I tillhörande analys varnas för att jämviktsarbetslösheten komma att öka, framförallt beroende på att konkurrensen om jobben med lägre krav stadigt krymper.

För att denna dystopi inte ska bli verklighet krävs en rad reformer. Att andelen jobb med lägre krav krymper beror inte enbart på de billigare asiaterna utan till lika stor del på de trösklar som vi själva byggt upp. Höga ingångslöner med korresponderande och lika höga arbetsgivaravgifter kombinerat med en internationellt sett sträng arbetsrätt gör en anställning dyr och riskfylld. Följden blir att anställningar uteblir och att arbetslösheten ökar.

Reformeringen av skolan har påbörjats och nu måste också arbetsmarknaden tillåtas gå samma väg. Ansvaret för detta faller tungt, på regeringen men inte minst på arbetsmarknadens parter.

Var fjärde ungdom är inte arbetslös

Braskande rubriker och brösttoner präglar debatten om Sveriges höga ungdomsarbetslöshet. 25,2 procent uppgavs enligt SCB som arbetslösa i februari 2012. Var fjärde svensk mellan 15 – 25 år skulle således ha varit arbetslös enligt SBC:s officiella statistik. Statistik är dock inget annat än en sammansättning siffror och dessa måste tolkas innan några slutsatser kan dras, så också detta fall.

Av totalt 1,2 miljoner personer i gruppen 15-25 år tillhörde 585 000 arbetskraften, resterande 655 000 räknades således inte dit. Antalet arbetslösa i gruppen uppgick till 147 400 vilket alltså motsvarar 25,2 procent av arbetskraften. I denna grupp ingår dock också heltidsstuderande som söker någon form av extraknäck vid sidan av studierna. Borträknat dessa återstår 70 300 personer vilka klassas som helt arbetslösa. Med denna beräkningsmodell är endast 5,8 procent eller var sjuttonde ungdom arbetslös, en betydligt mer hanterlig siffra.

Sifferexercis i all ära, 70 300 arbetslösa ungdomar är fortfarande för många. Att råda bot på denna åkomma är en av Sveriges stora framtidsutmaningar som kräver både mod och tålamod. Mod att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden och att sänka kostnaderna för att anställa yngre. Tålamod med de reformer som nu genomförs i utbildningsväsendet för att stärka lärarrollen och för att motverka den utslagning vi länge sett av teoretiskt mindre intresserade men praktiskt kompetenta elever.

Mycket jobb kvarstår på området men utgångsläget är inte så illa som många debattörer gör gällande.

Spanjorer ger sig åter ut i strid med sina väderkvarnar

Likt antihjälten Don Quijote en gång gav sig ut i strid med sin inbillade fiende och stångade sig blodig mot ont anande väderkvarnar ger sig nu tiotusentals spanjorer ut i våldsamma demonstrationer. Uppviglare är landets två största fackförbund CCOO och UGT och anledningen är regeringens föreslagna reformer av arbetsrätten. Tvistefrågan gäller framförallt arbetsgivarens skyldighet att ersätta anställda efter avsked. Enligt gällande rätt har arbetsgivaren att ersätta en avskedad i 45 dagar för vardera år som den anställde arbetat i företaget. Enligt det nya förslaget skulle denna skyldighet revideras ned till 33 dagar.

I ett krisande Spanien med över 20 procent i arbetslöshet och med drygt 40 procents sysslolöshet bland landet unga krävs genomgripande reformer. Landets arbetsrätt, vilket ovanstående är exempel på, är bland de allra mest rigida och allt färre företag har i krisens spår haft råd eller vågat anställa. Visstidsanställningar hopar sig och en fast anställning har närmast blivit en utopi. Hårdast drabbade är givetvis de yngsta som ännu inte tagit plats på arbetsmarknaden.

De spanska demonstranterna tar nu strid för det som är och har varit. Med perspektiv på det hela lär dock striden te sig lika hopplös som Don Quijotes strider gör för en annan idag.