Spanjorer ger sig åter ut i strid med sina väderkvarnar

Likt antihjälten Don Quijote en gång gav sig ut i strid med sin inbillade fiende och stångade sig blodig mot ont anande väderkvarnar ger sig nu tiotusentals spanjorer ut i våldsamma demonstrationer. Uppviglare är landets två största fackförbund CCOO och UGT och anledningen är regeringens föreslagna reformer av arbetsrätten. Tvistefrågan gäller framförallt arbetsgivarens skyldighet att ersätta anställda efter avsked. Enligt gällande rätt har arbetsgivaren att ersätta en avskedad i 45 dagar för vardera år som den anställde arbetat i företaget. Enligt det nya förslaget skulle denna skyldighet revideras ned till 33 dagar.

I ett krisande Spanien med över 20 procent i arbetslöshet och med drygt 40 procents sysslolöshet bland landet unga krävs genomgripande reformer. Landets arbetsrätt, vilket ovanstående är exempel på, är bland de allra mest rigida och allt färre företag har i krisens spår haft råd eller vågat anställa. Visstidsanställningar hopar sig och en fast anställning har närmast blivit en utopi. Hårdast drabbade är givetvis de yngsta som ännu inte tagit plats på arbetsmarknaden.

De spanska demonstranterna tar nu strid för det som är och har varit. Med perspektiv på det hela lär dock striden te sig lika hopplös som Don Quijotes strider gör för en annan idag.

Naiva studentprotester

Arga spanska studenter fyller för tillfället spanska gator och torg i vredgade protester. Ungdomarna själva drar paralleller till den arabiska våren i vilken ”den vanliga människan” revolterade mot den förtryckande överheten. De spanska ungdomarna anser sig på liknande sätt också kuvade, men istället för av despoter förtrycks de av kapitalismen och dess lakejer, politikerna. Slagorden ljuder ökad solidaritet, slopade vinstkrav och mindre fokus på tillväxt.

Det är inte svårt att sympatisera med demonstranterna. Den spanska ungdomsarbetslösheten är högst i Europa där över 40 % går sysslolösa. Knappast någon ljusnande framtid som går den nybakta studenten tillmötes. Problemet är bara det att demonstrationerna är fullständigt felriktade. Socialistiska floskler hjälper knappast någon in på arbetsmarknaden. Vad de spanska ungdomarna rätteligen borde rikta sin ilska mot är politikernas oförmåga att se sanningen i vitögat och ta itu med landets verkliga problem.

Spanien, i likhet med de flesta europeiska Medelhavsländer, har en fullständigt förstelnad arbetsrätt med nära nog ogenomträngliga barriärer för den som önskar ta sig in på arbetsmarknaden. I Spanien är exempelvis en arbetsgivare skyldig att betala arbetslöshetsersättning för en avskedad under lika lång tid som denna tidigare varit anställd. Vilken arbetsgivare vågar anställa under sådana förhållanden?

Arga och upprörda har de helt klart rätt att vara ungdomarna, men att rikta ilskan mot kapitalismen, vinster och tillväxtsträvan är en rallarsving i luften. Spanien och övriga Medelhavsländer har en lång väg att vandra. Ett legitimt krav från dess ungdomar är att dess regeringar åtminstone ska beträda den, dock inte via populistisk socialism utan genom verkliga strukturella reformer.