tisdag 30 juli 2019

Vi gillar olika



Gilla olika, men lev med
konsekvenserna
På valdagen den 19 september 2010 lanserade Aftonbladet kampanjen ”Vi gillar olika”. Den värjde sig mot främlingsfientlighet och riktade udden mot Sverigedemokraterna som då var på väg in i riksdagen. Nu är de inne med råge men det finns andra goda skäl att återanvända Aftonbladets gamla slogan.
När SVT nyss rapporterade om att gapet mellan fattiga och rika ökat i 275 av Sveriges 290 kommuner blev det liv i den politiska luckan. Utvecklingen beklagades och fördömdes från vänster till höger och utvecklingen tarvade enligt de tilltalade omedelbara åtgärder. Innan vi går till handling måste vi dock gå till botten med frågan om ojämlikhet. Många ställde sig bakom Aftonbladets kampanj då, att olika faktiskt är bra. Olika, alltså mänsklig mångfald, innebär dock också olika utfall. För vi är olika, exempelvis ifråga om ambition, riskvilja och arbetsbenägenhet. Accepterar, ja till och med gillar vi det, måste vi också acceptera olika utfall. Och ekonomiska gap. Ekonomiska gap är inte i sig problemet utan snarare när inte alla erbjuds samma möjligheter att få full utväxling för sina ambitioner, sin risk- och arbetsvilja.
De som verkligen gillar olika bör därför inte främst förbanna sig över ekonomiska gap utan över de orättvisor som innebär att inte var en får möjlighet att utveckla sin full potential.

fredag 12 juli 2019

Inget ont som inte för nåt gott med sig


Den frihandelsvänliga världens 
räddare?
Samtidigt som bärande delar av den fria världen sluter sig och viktiga handelsflöden stryps så sluter EU ett av sina största frihandelsavtal någonsin. Det alldeles färska avtalet med det sydamerikanska frihandelsområdet Mercosur omfattar nära 800 miljoner invånare och innebär sänkta tullar på en rad varor, tuffa miljökrav och balanserade regler för djurhållning.
Det är å andra sidan mot bakgrund av denna dystra handelspolitiska situation som EU nu bedriver en allt aggressivare frihandelslinje. På kort tid har ett antal stora handelsavtal slutits med bland andra Kanada, Japan och Mexiko. Ett av de främsta skälen till den ökade aktiviteten från EU är enligt handelskommissionär Cecilia Malmström den protektionistiska linje som handelsdrakarna USA och Kina slagit in på. Som en följd av att internationella organ som WTO och tidigare överenskommelser inte längre respekteras och hot snarare än samtal blivit norm, så vänder sig allt fler till Europa för att via ett gemensamt forum stå upp för ömsesidig hållbar handel, grundad på internationellt giltiga regler.
Inget ont som inte för nåt gott med sig brukar det heta. I takt med att Trump och Xi Jinping smäller igen dörrarna för forna och potentiellt nya vänner så bryter frihandelsvännerna ny mark. Detta till gagn för oss handelsvänner men till uppenbart förfång för amerikaner och kineser.

söndag 7 juli 2019

Ärligt talat Magdalena Andersson


Magdalena - i ärlighetens namn?
Socialdemokraterna har stålsatt sig att i varje givet tillfälle kontrastera sänkt skatt mot kvalitén i välfärden. Partiets företrädare griper därför varje tillfälle att ställa sina skattehöjarambitioner mot borgerliga skattesänkningar.
Under Almedalsveckan kungjorde Magdalena Andersson att hon aldrig mött en undersköterska som efterfrågat sänkt skatt utan snarare högre lön och bättre arbetsvillkor. Det hela ter sig underligt. Även om finansministern faktiskt aldrig träffat en undersköterska som önskat lägre skatt så är trots allt just lägre skatt den bästa garantin för mer pengar kvar i plånboken när skatten är dragen. Och detta torde vara det intressanta, även för undersköterskan. Alliansens jobbskatteavdrag gav mer kvar i plånboken än några fackliga löneförhandlingar någonsin lyckats uppbåda. I genomsnitt gav de olika avdragen drygt 26 000 kr mer i plånboken för undersköterskan på ett år. Sorgligt nog verkar inte detta gått fram men är likväl en realitet som åtminstone en finansminister borde vara ärlig med.
Politiker ansvarar inte för lönesättningen men det gör de däremot för skattetrycket. Så smit inte från det ansvaret Magdalena Andersson.

tisdag 2 juli 2019

Språkkrav nu som då


Lika bra idag som för 17 år sedan
I valet 2002 rusade väljarstödet för Folkpartiet och partiledare Lars Leijonborg dubbades till lejonkung. Det var då det och Folkpartiet hade just lanserat sitt förslag om språkkrav för medborgarskap. I årets almedalstal föreslog Ulf Kristersson att språkkunskaper ska vara ett krav för permanent uppehållstillstånd och medborgarskap.
Att ställa krav är att bry sig lyder ett gammalt liberalt ordspråk. På samma sätt är det en samhällelig plikt att tydligt tala om vad som krävs för att lyckas i det svenska samhället, samt att sedan också ge förutsättningar för att uppnå kraven. Utan grundläggande, helst goda, kunskaper i det svenska språket saknas i princip all möjlighet att integrera sig. Att överbrygga språkbarriären är därför kritiskt både för den nyanlände själv men också för samhället i stort som annars dras isär när språkokunniga öar isoleras från övriga samhället.
Kristerssons förslag om språkkrav är lika bra och nödvändigt idag som på Leijonborgs tid för 17 år sedan. Skillnaden är att det idag är betydligt mer bråttom och än mer kritiskt än då.