Inget ont som inte för nåt gott med sig

Den frihandelsvänliga världens 

räddare?

Samtidigt som bärande delar av den fria världen sluter sig och viktiga handelsflöden stryps så sluter EU ett av sina största frihandelsavtal någonsin. Det alldeles färska avtalet med det sydamerikanska frihandelsområdet Mercosur omfattar nära 800 miljoner invånare och innebär sänkta tullar på en rad varor, tuffa miljökrav och balanserade regler för djurhållning.

Det är å andra sidan mot bakgrund av denna dystra handelspolitiska situation som EU nu bedriver en allt aggressivare frihandelslinje. På kort tid har ett antal stora handelsavtal slutits med bland andra Kanada, Japan och Mexiko. Ett av de främsta skälen till den ökade aktiviteten från EU är enligt handelskommissionär Cecilia Malmström den protektionistiska linje som handelsdrakarna USA och Kina slagit in på. Som en följd av att internationella organ som WTO och tidigare överenskommelser inte längre respekteras och hot snarare än samtal blivit norm, så vänder sig allt fler till Europa för att via ett gemensamt forum stå upp för ömsesidig hållbar handel, grundad på internationellt giltiga regler.

Inget ont som inte för nåt gott med sig brukar det heta. I takt med att Trump och Xi Jinping smäller igen dörrarna för forna och potentiellt nya vänner så bryter frihandelsvännerna ny mark. Detta till gagn för oss handelsvänner men till uppenbart förfång för amerikaner och kineser.

En liberal röst med integritet

En liberal röst med integritet

Profileringen tilltar inför Liberalernas kommande val av partiledare. Sedan givne favoriten och pretentenden Cecilia Malmström och den nyss avgångne ekonomipolitiske talespersonen Mats Persson avböjt kandidatur så står spelfältet öppet. Så istället för att jaga stjärnförvärven bör och måste partiet sätta söklampan på en partiledare med integritet och en liberalt borgerlig klangbotten.

Nyamko Sabuni var före sin tid. Hon såg, säkert till del på grund av sin egen bakgrund, tidigt problemen som hederskulturen för med sig och hon varnade för dem. Hon hade också, om än ibland väl drastiska, politiska förslag om hur man skulle komma åt problemen och det förtryck som kulturen innebär. Hon vidhöll och stod också emot det enorma politiska och mediala tryck som då riktades mot hennes vid tidpunkten relativt radikala uppfattningar. Denna övertygelse och integritet blev sedan också hennes politiska fall när statschef Reinfeldt tyckte hon blev väl kontroversiell, även om avhoppet formellt var frivilligt.

Med Sabuni skulle Liberalerna få en tydlig röst, för de förtryckta och mest utsatta men kanske också för många av dem som kände sig blåsta i och med Januariaffären. Nyamko Sabuni är en liberal röst med integritet, två superlativ som Liberalerna behöver lite extra allt av just nu.