Med ansvar för Sverige

Hur illa 80 procent än tycker om SD

måste landet styras

Halvvägs in i mandatperioden har det blivit mer än tydligt i vilket desperat behov vi är av en regering med mandat att driva igenom sin politik i parlamentet. Den nu ansvariga har svårt att ens enas inbördes, och det redan innan det stridslystna vänsterpartiet tillfrågats. Men inte ens när V fått sin vilja igenom är stödet garanterat i riksdagen.

Alliansen lär ställas inför liknande elände, om det blir största blocket . Hur man än vrider på saken lär regeringsunderlaget bli klent och inget att luta sig mot när det blåser. Givetvis är det Sveriges i särklass tredje största parti, SD, som spökar. Med kanske så många som en femtedel av väljarna bakom sig utgör partiet ett eget block, vid sidan av de övriga.

Om nu drygt 20 procent väljer att lägga sin röst på SD måste detta respekteras och hanteras. Och kommuniceras till oss väljare, långt före valet. För vi väljer våra företrädare för att styra landet, och med det följer ett ansvar att också bygga ett stabilt regeringsunderlag. Hur illa 80 procent av oss andra än må ogilla Sverigedemokraterna.

Ett högt spel för galleriorna

Blåser upp till kamp

Regeringen med stödparti fullständigt radar upp aggressiva utfall mot näringsliv och därtill associerade. Välfärdsbolag ska betala 100 procent i marginalskatt och höginkomsttagare dryga 60 procent. Kvinnor ska tvingas in i bolagens styrelser, med hot om dryga böter.

Tidigare har man sparkat på rut- och rotbranscherna, höjt arbetsgivaravgifter och velat sänka kärnkraften medelst nya skattepålagor. Linjen är tydlig och tråden är röd, regeringen blåser till kamp inför valet 2018. Oppositionen bör dock inte lockas av stridsropen. Att bräka socialism, även om det stämmer, gagnar inget syfte. Kloka borgerliga politiker bör istället ägna sin tid till att pedagogiskt förklara varför statliga ingrepp i äganderätten och höjda skatter på arbete, utbildning och företagande är skadligt för en ekonomi. För så är det, det visar både forskning och erfarenhet.

Valstrategiskt må regeringens linje vara klok, men det är ett spel för galleriorna. Och det är ett högt spel, eftersom det skadar Sverige.

Brytningstid för Löfven

Två herrar som måste repa mod

Utanförskapet tilltar snabbt i Sverige. Medan arbetslösheten bland svenskfödda krupit ned till rekordlåga nivåer har den i andra änden skjutit i höjden. Det är inte meningsfullt att diskutera arbetslösheten som ett generellt begrepp, utan att se de avgrundsdjupa skillnader som råder mellan olika grupper.

Stefan Löfven har uppmärksammat tudelningen och säkert också dragit sina slutsatser av det. Ett snabbt ökat utanförskap hotar hela samhällsbygget, genom ökad otrygghet, kriminalitet, minskad tilltro och social misär. Tyvärr har Löfven inte bundsförvanten LO med sig i den ofrånkomliga frågan om enkla jobb. En sådan reform skulle ju kunna hota LO och dess medlemmar. Att släppa fram enklare jobb, till lägre kostnader och lägre löner, är dock avgörande om utvecklingen ska kunna vändas.

Bättre matchning, specialiserade bemanningsföretag och yrkespraktik i all ära. Men när endast 12 procent av de syrier som nu kommer, 14 procent av afghanerna och fem procent av somalierna har mer än tre års eftergymnasiala studier räcker ingen matchning i världen för att få dem anställningsbara idag. Löfven måste repa mod och bryta med LO i denna fråga, annars går vi en hotfull framtid till möts.