Rösta och rösta rätt i EP-valet

Europaparlamentsvalet får sällan man att gå ur huse. I Sverige, som ändå har ett förhållandevis högt valdeltagande, valde drygt 45 procent att göra sin röst hörd. Det är beklagligt och bekymmersamt, givetvis ur ett demokratiperspektiv men kanske än mer av ett annat skäl.

I de allra flest av EU:s medlemsländer växer sig populistiska, globaliseringsfientliga och ofta rent främlingsfientliga krafter allt starkare. Hos vår nordiska granne ligger populist nationalistiska Sannfinländarna stabilt kring 18 procents väljarstöd, i Danmark tronar invandringsfientliga Danske Folkeparti på drygt 19 procent och i Storbritannien röner rasistiska UK Independence Party stora framgångar. Samma typer av partier, av mer eller mindre EU-fientligt snitt, växer sig allt starkare i länder som Österrike, Belgien, Frankrike, Holland, Italien, Ungern, Grekland och naturligtvis här hemma i Sverige. Det är dessa typer av partier som vinner på att folk stannar i sofforna. Det är säkert också med kunskap om detta som Sverigedemokraterna rekordsatsar inför valet nu i maj.

Tycka vad man tycka vill om unionens utveckling under senare år men ingen gagnas av ett EU-fientligt parlament vars ledamöter helst önskar stänga sina länders gränser och återgå till merkantilismens dogmer. En röst för Europa vinner alla på, rösta därför i EP-valet men se också till att rösta rätt.

Sverige är inte boven

Opinionssiffrorna talar för att Miljöpartiets klimatfokus uppskattas i stugorna. Partiet synes ha befäst ett väljarstöd kring närmare 10 procent vilket gör det till riksdagens idag tredje största parti. Många sympatier vinnes genom hårda angrepp på en enligt partiet alltför passiv och för miljöfrågor rent av ointresserad regering.

Miljöpartiet har utan tvekan slagläge, ingen tycker illa om miljö och natur och få önskar en ökning av koldixiodutsläppen. Miljöengagemang ligger dessutom väl i tiden samtidigt som många av partiets sympatisörer bor i större städer där baksidorna av partiets politik knappt märks av. Baksidor finns det dock. Den föreslagna skatteväxlingen är närmast radikal och skulle brutalt slå ut delar av industri, transport och jordbruk om den genomfördes i föreslagen takt. Detta knappast till gagn ens för miljön eftersom de minskade utsläppen på hemmaplan istället endast skulle släppas ut utomlands. Lika viktigt att påpeka i sammanhanget är att Sverige inte är boven i klimatdramat. I Sverige producerar varje person i snitt 6,5 ton koldioxid per år, en siffra som dessutom minskar konstant. I Kina däremot, med drygt 1,3 miljarder invånare, uppgår motsvarande siffra till 7,8 ton. Och den siffran bara ökar. Mot bakgrund av kinesernas tilltagande utsläppslusta skulle det inte ens räcka om hela EU och USA minskade sina utsläpp till noll så länge Kinas ökning fortsätter.

Det förefallet oklokt att äventyra tusentals svenska jobb bara för att se dem flytta utomlands, särskilt som insatsen inte ens värnar miljön. En betydligt bättre strategi är då istället att bidra där det gör skillnad. Svensk miljöteknik är välutvecklad och efterfrågad. Det är därför betydligt klimatsmartare att lägga resurserna på att ge miljötunga företag bästa förutsättningar att lyckas internationellt.

En vårdskandal i skymundan

Det kommunala demensboendet Fatburen i Västerås fick i dagarna ett kravbrev från Demensförbundet genom vilket vårdavgifterna återkrävs för den ickevård som en demenssjuk fått av kommunen. Demensförbundet menar att sådan vanvård och sådana missförhållanden förekommit att det finns skäl till återbetalning. Demensförbundets ordförande Stina-Clara Hjulström konstaterar syrligt att det tydligen bara är pengar som räknas varför förbundet därför väljer att svara med samma mynt, dvs. att inte betala.

På Fatburen vanvårdades under längre tid Behice Shamouns mamma vilket påpekades av dottern vid en rad tillfällen. Först efter att modern dokumenterats med mobilkamera i diverse olika förnedrande situationer och då modern tagits hem från boendet synes kommunen ha reagerat. Bilderna på modern synliggör grava missförhållanden som ingen borde tvingas utstå. Särskilt ömkligt blir fallet eftersom den drabbade varit fullständigt värnlös.

Den som intresserar sig för denna vårdskandal tvingas dock gräva djupt i google-arkiven. Ingen rikstidning, vare sig av kvälls- eller morgonupplaga, synes ha brytt sig. En kort notis i SVT:s arkiv är enda halmstrået att gripa efter. Men så är det ju å andra sidan en ganska ointressant skandal, vare sig riskkapital, vinster eller skatteplanering har ju varit för handen.

 

http://www.svt.se/nyheter/sverige/demensforbundet-pengar-tillbaka-vid-dalig-vard

Därför bör färre betala marginalskatt

Allianspartierna verkar inte få igenom sitt förslag om höjd brytpunkt för att betala statlig skatt. En samlad opposition synes på den punkten rörande enig om att en sådan höjning och skattelättnad skulle urholka välfärden. Istället för att sänka världens högsta marginalskatt vill de rödgröna ytterligare höja den.

Socialdemokraterna föreslår i sitt budgetförslag en nedtrappning av jobbskatteavdraget vid högre inkomster vilket skulle höja marginalskatten till drygt 60 procent. Enligt Miljöpartiets förslag skulle skatten hamna på 59,2 procent medan Vänsterpartiet önskar höja den till hela 61 procent, och det redan vid en månadsinkomst från 40 000 kr. Oppositionspartiernas budgetinitiativ och egna förslag går stick i stäv med såväl etablerad forskning som deras egna uttalade mål om fler antal arbetade timmar. Det är bland ekonomer och andra bedömare otvistigt och okontroversiellt att höga marginalskatter dämpar arbetsviljan och gör utbildning mindre lönsamt. Socialdemokraternas vackra tal om att rika också ska betala mer är därför snarare ett uttryck för populism än en pragmatisk politik.

Om Sverige ska förmå att hävda sig internationellt krävs goda drivkrafter för utbildning, flit och förkovran. Höga marginalskatter ger direkt motsatta incitament. En tämligen modest sänkning av marginalskatten skulle inte urholka utan snarare stärka välfärden.

 

http://www.di.se/#!/artiklar/2013/10/15/debatt-lofvens-politik-ger-hogre-marginalskatt/

Röda Korset ordinerar fel medicin

Röda Korset kom alldeles nyligen med en för Europa närmast nattsvart rapport. Organisationen konstaterar att miljontals européer gått från välstånd till fattigdom sedan finanskrisens utbrott 2008. Allt färre kan enligt rapporten betala för sjukvård och medicin samtidigt som flertalet helt saknar buffert för oförutsedda utgifter.

Krisens härjningar väntas få långvariga humanitära följder med ökad främlingsfientlighet, extrema åsikter alltmedan den sociala utslagningen tilltar. Röda Korsets Sverigechef, Ingela Holmertz, menar att vi nu måste slå vakt om välfärden genom sociala skyddsåtgärder för att minska fattigdom och motverka utanförskap. I Sverige, som i övriga Europa, behövs starkare sociala skyddsnät i form av högre arbetslöshetsersättning och generösare sjukförsäkring.

Man får utan omsvep skriva under på Röda Korsets diagnos, den europeiska patienten är allvarligt sjuk. Men vägen till botning går inte genom expanderade och underfinansierade transfereringssystem utan via ekonomisk tillväxt och smärtsamma reformer. Röda Korset ställer rätt diagnos men ordinerar fel medicin.

 

 

Färre flyttlass med alltför hög skatt

Svenskar är hemkärast i Europa, åtminstone om man ser till antalet flyttar vi gör under ett år. I genomsnitt får drygt 1,3 miljoner ny hemadress varje år vilket är lägst i Europa och dessutom ett avtagande antal. Om flyttintensiteten varit densamma som 2007 hade drygt 180 000 fler bytt ut sina husnycklar i år.

Konsultföretaget WSP anger två särskilt påtagliga skäl till den avtagande trenden, finanskrisen samt förändringar i skattesystemet. För att finansiera avskaffandet av fastighetsskatten infördes 2008 uppskovsränta på uppskjuten reavinstskatt samt ett maxbelopp för hur stor vinst som får skjutas på framtiden. Samtidigt höjdes reavinstskatten med två procent. I andra länder, med lägre skattesatser och beskattning av reavinst, har i motsats till i Sverige flyttkarusellen snurrat allt fortare sedan finanskrisens värsta dagar. Enligt Villaägarnas och Swedbanks chefsekonomer blir en effekt av de höga flyttskatterna att många, särskilt äldre, drar sig för att lämna överdimensionerade hus och lägenheter. Detta till förfång för dem som kanske behöver ytan bättre.

Med tanke på tillväxtorternas allt akutare bostadsbrist där särskilt yngre drabbas hårt är det i längden ohållbart att dessutom straffa dem som faktiskt vill ge plats. Avskaffad fastighetsskatt var bra och riktigt, minst lika viktigt och bra vore en radikalsänkning av flyttskatterna.

Framtidspartiet som vill ta oss tillbaka

Nätt räknat skulle Socialdemokraterna höja världens redan näst högsta skatter med 30 miljarder om de fick bestämma. Pengarna skulle enligt lämnad skuggbudget skapa nya jobb, så många att vi snart skulle ha OECD:s lägsta arbetslöshet.

Partiets skolsatsningar är förvisso lovvärda även om de två satsade miljarderna på mindre klasser knappast lär bära frukt innan antalet lärare ökats, vilket inte kommer ske förrän det nya lärarprogrammet och lärarlyftet slagit rot. Riktigt illa är däremot budgetens återställande karaktär. En tung utgiftssida ska också finansieras. 30 miljarder ska plockas in via dubblerade arbetsgivaravgifter för unga, höjd bolagsskatt, dubblerad krogmoms, avskaffat jobbskatteavdrag för höginkomsttagare, halverat rut-avdrag och diverse andra skattehöjningar.

Att så pass ingripande skattehöjningar inte skulle påverka viljan att anställa, investera i och driva företag, utbilda och anstränga sig, äta ute eller köpa städtjänster vitt är svårt att se. Kompotten blir än oaptitligare beaktat utgiftssidan. Här handlar det mesta om en resa tillbaka till den tid då alla arbetsmarknadsproblem utbildades bort, då lönearbete lönade sig föga mer än bidragsförsörjning och generellt då staten ansågs bättre ämnad än du själv att ansvara för ditt liv.

Det är inte mycket av framtid i nya Socialdemokraterna, istället vill de ta oss åter till de dagar då staten ansvarade för varderas liv.

Visst gör politik skillnad

Dagens Industri uppmärksammar varje år de företag som vuxit allra snabbast de senaste tre åren. Snabbväxarna kallas gaseller och måste, förutom att fördubbla sin omsättning under mätperioden, också växa organiskt och samtidigt behålla sunda finanser för att kvala in. Tävlingen syftar till att lyfta fram goda exempel och förebilder.

Först ut av de nominerade var Borlängeföretaget Rustabo och Gävleborg läns segrare, Assistanspartner. Rustabo är det tidigare lokala takläggningsbolaget som med ett fast pris och punktlig leverans kommit att uppskattas så till den milda grad att det kunnat expandera och snart kan betecknas landsomfattande. Något det i sådana fall skulle vara först med inom branschen. Assistanspartner startades för endast fem år sedan av eldsjälarna Carina Kjällberg och Veronica Stjärnström i övertygelse om att den personliga assistansen till funktionshindrade kunde drivas så mycket bättre. Idag har företaget 100 anställda och finns på 8 orter runtom i landet.

Utan rot - avdrag hade Rustabo knappast kvalat in till årets tävling och med en stängd offentlig-monopolistisk vård- och omsorgsmarknad skulle Assistanspartner sannolikt inte ens existera. Så många som 48 gasellföretag i årets tävling finns inom vård- och omsorgsbranschen. Lindrigare skattekilar på arbetsintensiva tjänster och öppnandet av tidigare stängda marknader har gett tusentals nya jobb, ökade skatteintäkter och ökad valfrihet. Visst gör politik skillnad.

 http://www.dt.se/nyheter/dalarna/1.6312328-rustabo-arets-gasell-i-dalarna

 

http://arbetarbladet.se/nyheter/gavle/1.6311894-de-har-vuxit-mest-i-lanet

 

Välfärdsdebatten är full av fabler

Tonen blir allt aggressivare i välfärdsdebatten vilket tyvärr också innebär att argumenten blir allt osakligare. Ju längre vänsterut på politikerskalan som man hamnar desto vulgärare blir argumenten. Inte sällan tillåts rena lögner att sippra igenom och tillåtas bli sanningar.

Ett av de allra populäraste slagträna har Carema Care AB blivit efter DN:s granskning av äldreboendet Koppargården. Tidningen radade upp missförhållanden och hävdade med emfas att t.o.m. blöjor vägdes för att spara pengar. Det sista, förhoppningsvis, mot bättre vetande eftersom blöjvägning är en beprövad metod för att kontrollera eventuella läckage att åtgärda. I svallvågorna efter granskningen tilläts sedan inga nyanserande inlägg i debatten. Inte ens det faktum att de politiskt oberoende granskarna Dagens Samhälle (SKL:s egna tidning) såväl som Kommunals egen utredare, Hans Kilsved, sedan konstaterat att DN:s granskning var både onyanserad och rent utav felaktig togs notis till. Mediedrevet var då för starkt.

Hans Kilsved kommenterade själv sin granskning och den debatt som följde på DN:s reportage enligt följande. Mediernas sätt att hantera Koppargården hade allvarliga brister. Det är skandalöst att blöjvägningen fortfarande finns kvar som inslag i bilden av vanvård. Kilsved menar vidare att bilden av vanvård är felaktig då det i själva verket handlade om ett antal incidenter och risk för vanvård. Enligt Kilsved var det tydligt att någon ville trycka dit Carema. En senare granskning som Dagens Samhälle gjort av Koppargården visar dessutom att förhållandena snarare var sämre när kommunen drev hemmet och återigen försämrades när de åter tog över efter Carema.

Det måste också framhållas att några miljardvinster som påstås utgå till förnäma riskkapitalister i skatteparadis inte existerar. Bl. a. har Carema Care AB gjort svindlande rörelseförluster de senaste åren med dryga 74 mkr 2012, 20 mkr 2011 och 16 mkr för det brutna räkenskapsåret 2010/2011.

Det är sorgligt och ytterst olämpligt att rykten, osanningar och ibland rena fabler tillåts tjäna som utgångspunkter i en för framtidens Sverige så angelägen fråga. Vill vi verkligen ha en så låg nivå i svensk debatt? Och vill vi verkligen att viktiga politiska beslut fattas utifrån rykten och osanningar?

 http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/kommunals-egen-utredare-%E2%80%9Dcarema-oskyldigt-anklagat%E2%80%9D-4674