Välkommet hem Volvo

Ingen klämtande klocka

Trots kinesiskt ägande är det inget tu tal om att Volvo Cars är ett svenskt bolag. Det är ute i Torslanda som forskning och utveckling sker, de strategiska besluten fattas, den globala marknadsföringen utformas och i Torslandafabriken som hälften av koncernens anställda jobbar. Under ett sekel har här Volvo utvecklats till det globala premiummärke som det är idag. 

När kinesiska Geely kom in i bilden 2010 stod bolaget på ruinernas brant och slumpades ut av den dåvarande ägaren Ford. Profetiorna då var att Torslanda snart skulle vara tömt efter det att kineserna snott med sig rubbet hem till Kina. Facit nu 11 år senare blev dock precis tvärtom. Under Geelys och den mystiske Li Shufus ägo har Volvo dubblerat sina volymer och nått imponerande lönsamhetsnivåer. Krasst sett hade denna utveckling inte varit möjlig utan kinesisk långsiktighet och tålmodighet samt den direktaccess till Kinamarknaden som ägandet medförde. Det finns naturligtvis alla skäl att vara kluven till Kinas framfart och auktoritära utveckling, precis som det finns skäl att både oroas och protestera. Landets existens och globala närvaro går dock inte att förneka eller ignorera. Det handlar snarare om att hantera och förhålla sig till den, inte minst för ett handelsberoende litet land som Sverige. 

Med Volvo på Stockholmsbörsen återgår delar av ägande och kontroll till svenska institutioner och privatsparare, vilket inte bara Torslanda och Göteborg bör välkomna utan också resterande delar av landet samt Kina. För Volvos utveckling under kinesiskt ägande har varit en succé och ska ytterst ses som ett bevis för globaliseringens väl och att handel, även med Kina, trots allt kommer oss alla till gagn.

Upp med hakan

Upp med hakan, 

tomten kommer även i år

Det är mycket elände nu, det vet alla som följer nyhetsrapporteringen. Britterna lämnar oss, fransmännen besudlar sin triumfbåge, vi saknar regering, nationalisterna är på frammarsch, klimatkrisen gör sig allt mer påmind och amerikanarna har en president som är galen. Då är det lätt att bli lite deppig. Men samtidigt, riktigt så illa är det inte.

Idag lever exempelvis endast 11 procent av jordens befolkning i extrem fattigdom, för 50 år sedan var de 50 procent. Rekordfå av oss går utan jobb och den globala arbetslösheten är den lägsta på 40 år. Många kan dessutom räkna med ett ytterligare lyft framöver eftersom den globala tillväxten tros tuffa på med 4 procent nästa år. Globaliseringen kommer således fler till del trots president Trumps ivriga försök att motverka det. Och vi svenskar har verkligen inget att gnälla på. Trots, eller tack vare, att vi saknar regering är Sverige världens fjärde bästa land att leva i. Vi lever dessutom lyckliga allt längre och gör det med mer på fickan, och nästa år blir det ytterligare lite mer när pensionerna höjs och skatten sänks.

Så upp med hakan och ha en god jul och ett gott nytt år.

Om detta må vi prata

På frammarsch. Trots allt.

Liberalismen har onekligen en tuff tid bakom sig. I land efter land har nationalistiska vindar svept in nya politiska partier i församlingar och på ledande ämbeten. Partier som inte tror på samarbete och utbyten mellan länder. Partier med genomgående auktoritära drag och med begränsat intresse för politiska och demokratiska processer.

För dessa är liberalismen, alltså individens rättigheter snarare än statens, ett skällsord liksom liberalt färgade institutioner och samarbeten är oönskade. Mot denna bakgrund känns det därför särskilt hoppingivande att européernas stöd för EU ökat under det senaste året, från 53 procent i mars förra året till 57 procent idag. Detta har alltså skett samtidigt som britterna röstat sig ur EU, Erdogan- och Putinvännen Trump röstats fram som USA:s president och Marine Le Pen seglat fram som en av Frankrikes två obestridliga presidentkandidater.

En inte oäven tolkning av denna tilltagande EU-vurm är att folk i allmänhet trots allt föredrar en liberal och öppen världsordning, före den auktoritära och stängda. Och om denna lovande utveckling må vi prata mer.

Ärlighet varar längst

Tar en bärs och cigg,

och vips är problemen ur världen

Donald Trump hetsar i ivriga ordalag på sina anhängare i jakten efter de enkla rösterna. Rivalen Clinton spelar även hon till del på de populistiska strängarna, om än inte i samma höga tonskala. UKIPs Nigel Farage och Tories Boris Johnson såg i somras till att britterna lämnade EU, med liknande enkla lösningar och argument. Le Pen ser helst att hennes Frankrike klipper banden med EU och sin omvärld, likt hennes växande populistsyskonskara runt om i väst.

Varför inte vara ärlig, världen är komplex, livet kan vara svårt och ekonomin obarmhärtig. Detta faktum går vare sig att förhandla eller lagstifta bort. Ingen vinner långsiktigt på isolering, allra minst de isolerade. Konsekvenserna av att backa band och utveckling är förödande, vilket åtskilliga kommuniststater och länder i mellersta östern påvisat. Enda vägen fram är att ibland bita i det sura äpplet och streta på.

Teknikutveckling, frihandel och allt öppnare gränser är av godo och måste försvaras. Och dess motsatser bekämpas. Ärlighet varar längst, och det finns inga genvägar. Just därför kommer vi som står upp för denna ärlighet slutligen att vinna kampen.  

Rösta och rösta rätt i EP-valet

Europaparlamentsvalet får sällan man att gå ur huse. I Sverige, som ändå har ett förhållandevis högt valdeltagande, valde drygt 45 procent att göra sin röst hörd. Det är beklagligt och bekymmersamt, givetvis ur ett demokratiperspektiv men kanske än mer av ett annat skäl.

I de allra flest av EU:s medlemsländer växer sig populistiska, globaliseringsfientliga och ofta rent främlingsfientliga krafter allt starkare. Hos vår nordiska granne ligger populist nationalistiska Sannfinländarna stabilt kring 18 procents väljarstöd, i Danmark tronar invandringsfientliga Danske Folkeparti på drygt 19 procent och i Storbritannien röner rasistiska UK Independence Party stora framgångar. Samma typer av partier, av mer eller mindre EU-fientligt snitt, växer sig allt starkare i länder som Österrike, Belgien, Frankrike, Holland, Italien, Ungern, Grekland och naturligtvis här hemma i Sverige. Det är dessa typer av partier som vinner på att folk stannar i sofforna. Det är säkert också med kunskap om detta som Sverigedemokraterna rekordsatsar inför valet nu i maj.

Tycka vad man tycka vill om unionens utveckling under senare år men ingen gagnas av ett EU-fientligt parlament vars ledamöter helst önskar stänga sina länders gränser och återgå till merkantilismens dogmer. En röst för Europa vinner alla på, rösta därför i EP-valet men se också till att rösta rätt.

Globalisering med oförtjänt dåligt rykte

I Sverige och i våra välutvecklade grannländer förfäras vi gärna över arbetsförhållanden och svältlöner i mindre bemedlade länder. Journalister och grävande reportrar älskar att förmedla bilder av hur vi i väst handlar billigt och lever gott på utsugna asiaters bekostnad. Marssiffror visar samtidigt att Kinas industriproduktion växte med 15 procent, lika mycket som månaden innan. BNP tillväxten uppgick under första kvartalet till 9,7 procent vilket innebär att kineserna blev 9,7 procent rikare i förhållande till motsvarande kvartal innan.

De bilder som oftast träffar oss från Kina och omnejd förmedlar misär och utslitna stackare utnyttjade av den utsugande råkapitalismen. För den som kritiskt önskar granska denna ensidiga bild står mycket intressant att läsa i svenska kinaetablerade bolags rapporter. Bland annat konstaterar plastföretaget Nolatos VD Hans Porat, vars bolag har över 6 000 kineser anställda, att lönerna bland de kollektivanställda ökat med närmare 40 procent under de senaste 18 månaderna. Det nya nu är att dessa smått fantastiska löneökningar även kommer andra till del än som tidigare endast de mer privilegierade tjänstemännen. Tidigare, berättar Porat, var personal så billigt att det bara var att ta in ytterligare en anställd när det behövdes. Nu måste man dock tänka till. Allt oftare väljer man istället att automatisera.

Inom klädbranschen, som länge lyckats pressa priserna genom billig asiatisk textilimport, har nu lönestegringarna börjat sätta avtryck. RNB:s VD, Mikael Solberg, talar i termer av verksamhetsflytt från Kina. Bland annat nämns Nordkorea, Vietnam och Pakistan som potentiella tillflyktsorter.

Globaliseringen sprider sig som en löpeld över världen, ohejdbar och i rasande fart. Ett faktum som redan lyft hundramiljontals människor ur direkt fattigdom. Just därför förtjänar den ett klart bättre rykte.

Om Sveriges förmenta idyll

Öppna gränser med fri rörlighet och fri nyhets- och informationsspridning kan göra alla samhällen sårbara. Det svenska är inget undantag, snarare tvärtom.

Istället för att inse och söka bemöta de nya risker globaliseringen för med sig föredrar flertalet medier och debattörer att dravla som om alla älskade Sverige bara vi är tillräckligt snälla. När Göteborgspolisen ingriper mot misstänka terrorister brister alla fördämningar. Aftonbladet reagerar med en klappjakt på ”rasistiska” och ”antidemokratiska” politiker, poliser och andra säkerhetsansvariga. Den senaste terrorincidenten i Stockholm visar med all obarmhärtighet att Sverige lever i en kontext där den naive straffas skoningslöst.

Den idyll som dessa ofta vänsteranknutna kritiker ännu lever i existerar inte mer än i deras drömska och nostalgiska tankar. Sverige utgör ingen frizon mer än möjligen för kriminella och terrorister om vi inte agerar. Låt därför våra poliser och underrättelseansvariga göra sitt jobb. Den förmenta idyllen får vi läsa om i Pippi Långstrump och Madicken.