I en tid av prövning

Med syfte att rasera, destabilisera

och så split

Nu när terrorn krupit sig in på husknuten prövas vårt fria och öppna samhälle. Ett sådant samhälle är sårbart eftersom det är en komplex skapelse som bygger på allas medverkan och välvilja. Det kan därför lätt raseras genom att samhällsdeltagarna vänder sig inåt, i misströstan och misstänksamhet mot andra och annorlunda.

Vem eller eventuellt vilken organisation som ligger bakom attentatet vet jag ännu inte men en kvalificerad gissning är att terrororganisationen IS har någon anknytning. IS är en av flera extrema organisationer vars syfte är att så split och destabilisera, för att skapa utrymme för sitt eget tyranni. Liknande organisationer med liknande agenda finns både till vänster och höger med den gemensamma nämnaren att de alla tjänar på ökad misstro och otrygghet hos folk. Det är därför viktigare än någonsin att de moderata krafterna nu samlar sig, mot dem som vill rasera det åtråvärda vi kämpat så för.

Vägen framåt är inte ökad slutenhet utan mer samarbete med våra demokratiska gelikar, som delar våra värderingar kring frihet, öppenhet och allas lika värde. I en tid av prövning får vi inte ge efter för ryggradsreflexer och stänga in oss, då har de vunnit. Vi ska istället stå raka i rygg och, tillsammans med andra demokratiska krafter, kämpa för det vi så mödosamt byggt upp tillsammans.

Inget varar för evigt

Mer än bara namnbyte på gång

Det är hela havet stormar inom politiken nu. Förra höstens valresultat gav en svårnavigerad parlamentarisk terräng medan nuvarande flyktingsituation och det förhöjda terrorhotet lagt ytterligare sten på börda. I turbulenta tider krävs lättfotade politiker utan skygglappar men utrustade med stora mått av pragmatism.

Folkpartiet, dvs. Liberalerna, håller landsmöte i helgen och där har företrädare redan flaggat för omdaning och storstäd. Ordföranden själv, Jan Björklund, har öppnat stora porten och öppnar för ökat samarbete, över blockgränsen. Det vore ett stort steg, alliansen har mått väl och frodats i över tio år och blivit en politisk institution. Under de senaste tio åren, och då inte minst de senaste fem åren, har spelplanen dock drastiskt förändrats. Med SD:s intåg och snabba framryckning har ett omöjligt parlamentariskt läge uppkommit, där inget av blocken kan drömma om egen majoritet utan att involvera SD. Situationen gör Sverige ostyrbart och förhindrar all form av utveckling. Sett ur det perspektivet kanske dagens turbulens till och med kan föra något gott med sig, ökat samförstånd och ökad samarbetsförmåga. 

Visst smärtar detta att medge för en alliansvän med borgerligt hjärta, men nuvarande parlamentariska låsning måste få ett slut. Björklund gör då rätt i att, åtminstone tillfälligt, söka lösningar även över gränserna. Men givetvis under förutsättning att de blir rejält borgerliga.

Bättre än det låter

Kosta på dig ett leende, läget är bättre än det låter

Tillståndet för Moder Svea är inget vidare. Något, oklart vad, håller på att gå sönder, välfärden förfaller, ungdomarna går syssloslösa, rasismen frodas och ladorna är tomma. Medias och politikens verklighetsbilder målas i mörka toner.

Denna dystra bild har dessvärre slagit rot bland stora grupper. Därför presenteras också allt extremare lösningar på de beskrivna problemen. Extrema problem kräver extrema lösningar. Idag bedrivs flertalet krig, mot rasism, patriarkatet, terrorism, miljöförstöring, bolånebubblan, jihadism, ryssen med mera. Denna radikalisering polariserar och försämrar förutsättningarna för sunda kompromisser och pragmatisk politik. En konkret följd av det oresonliga klimatet är den nu uppkomna situationen i parlamentet, en annan är en ökad misstro i allmänhet och mot politiker i synnerhet. Trots att stora delar av omvärlden sneglar ganska avundsjukt åt svenskt håll och på det som erbjuds så uppfattar vi alltså själva, oftast utan att själva uppleva det, att Sverige är i upplösning.

Den dystopiska verklighet som till synes råder rimmar illa med den verklighet som det absoluta flertalet lever i. Nu, efter uppslitande valtider, skulle en mer sansad samhällsdebatt göra väl, Och det kan vi bjuda på, för det är betydligt bättre än det låter.

Om Sveriges förmenta idyll

Öppna gränser med fri rörlighet och fri nyhets- och informationsspridning kan göra alla samhällen sårbara. Det svenska är inget undantag, snarare tvärtom.

Istället för att inse och söka bemöta de nya risker globaliseringen för med sig föredrar flertalet medier och debattörer att dravla som om alla älskade Sverige bara vi är tillräckligt snälla. När Göteborgspolisen ingriper mot misstänka terrorister brister alla fördämningar. Aftonbladet reagerar med en klappjakt på ”rasistiska” och ”antidemokratiska” politiker, poliser och andra säkerhetsansvariga. Den senaste terrorincidenten i Stockholm visar med all obarmhärtighet att Sverige lever i en kontext där den naive straffas skoningslöst.

Den idyll som dessa ofta vänsteranknutna kritiker ännu lever i existerar inte mer än i deras drömska och nostalgiska tankar. Sverige utgör ingen frizon mer än möjligen för kriminella och terrorister om vi inte agerar. Låt därför våra poliser och underrättelseansvariga göra sitt jobb. Den förmenta idyllen får vi läsa om i Pippi Långstrump och Madicken.