Det går bra nu, för somliga

Har ett tufft uppdrag

Svenskens standard har nästan fördubblats sedan 1995. Utvecklingen har dock inte kommit alla till del. 2019 var inkomsten hos den rikaste tiondelen drygt tre gånger högre än den hos medianinkomsttagaren, att jämföra med 1995 då den förra gruppen tjänade dubbelt så mycket. Allra mest har dock den rikaste procenten dragit ifrån som 2019 tjänade tio gånger mer än medianen, jämfört med 1995 då motsvarande grupp tjänade dubbelt upp. Pikant nog har utvecklingen accelererat under Socialdemokraternas senaste två presidier. 

Den ekonomiska tudelningen återspeglas även i arbetslöshetsstatistiken, där Sveriges siffror ser riktigt risiga ut. Löfvens mål från 2014 om Europas lägsta arbetslöshet 2020 bommade rejält, och nu ett år senare ser det än dystrare ut. Med en arbetslöshetsnivå om 8,9 procent placerer sig Sverige på 23e plats av Europas 27 länder i arbetslöshetsligan. Även arbetslösheten är ojämnt fördelad. I slutet av januari uppgick arbetslösheten bland utrikes födda till 20,2 procent medan endast 5,3 procent inrikes födda återfanns i Arbetsförmedlingens rullar. Det finns givetvis ett samband mellan arbetslöshet och ökade ekonomiska klyftor. De som har ett jobb har alla fått det bättre med mer pengar i plånboken, pengar som kunnat investeras i bostad och på börsen. De medellösa har dock vare sig fått del i inkomstökningen, de rusande bostadspriserna eller i börsrallyt. Och uppenbarligen utgörs den senare delen främst av utrikes födda. 

Det går således ganska bra nu, i vart fall för dem med jobb och tillgångar. Övriga halkar efter allt mer. Usel arbetslöshetsstatistik och ökande ekonomiska klyftor torde inte vara nåt för Löfvens socialdemokrater att yvas över inför valåret 2022.

Valfrossa och coronapopulism

Klarar hon sig från valfrossa?

Hälften av dem som avlidit med Covid-19 i Sverige har bott på äldreboende, en fjärdedel hade hemtjänst. Medianåldern bland de döda är 85 år och överdödligheten totalt förra året stannade vid drygt 2 procent. Bland personer yngre än 65 år hade Sverige en underdödlighet med minus 6,4 procent.

Covid-19 är en otäck farsot som drabbat individer och samhällen svårt. Infektionen är smittsam, dödlig och ger i vissa fall allvarliga och bestående men. Det finns således inget skäl att förklena eller trivialisera smittan. Men att därifrån gå till att isolera människor, släcka ner deras tillvaro och ekonomi samt inskränka många grundlagsfästa rättigheter är inte försvarbart. En penetrering av statistik ger, som framgår ovan, vid handen att det globala svaret på pandemin snarare utgör demokratiska övergrepp än välavvägd smittskyddsbekämpning. Dessa övergrepp kommer ge långsiktigt bestående men hos stora grupper samt rendera en fet coronastödsnota för framtida generationer att betala. Statistik och siffror visar vidare att det är äldre och riskgrupper som avlider, fokuseras insatserna främst på dem så borde samhällen kunna fungera tämligen normalt.

Ur perspektivet proportionalitet så får trots allt både Folkhälsomyndighet och regering godkänt. Faran lurar dock runt hörnet att även våra politiker kommer hemfalla till den typ av populistisk lock-down-politik som präglar vår omvärld. En risk som tyvärr också ökar ju närmare val vi kommer och ju mer trängd regeringen känner sig.