tisdag 26 december 2017

En knuff i rätt riktning


Smith, lika stilig och aktuell
då som nu.
Vad är egentligen politikens uppgift? De allra längst till höger hävdar att den är att hålla sig borta. Med den utgångspunkten behövs inga politiker. Längst vänsterut menar man istället att politiken är folkviljan. Med den tolkningen behövs inte människan.
Mellan extremerna är den politiska skalan full av nyanser. I svensk politik rör vi oss relativt långt ut till vänster samtidigt som vi är individualister och misstror kyrkan. Vi är därför tvehågsna till kollektivism och sekterism men tyr oss ändå till de kollektiva lösningarna. Antagligen för att socialdemokratin skolat oss in det. Detta är ett faktum som måste accepteras av pragmatiska ledare som söker legitimitet. Vi tycker det är jobbigt att välja, men ogillar förmynderi och klåfingriga politiker. En vettig politik är därför att fokusera på de övergripande målen och undvika att peta i detaljer och människors vardag. Med väl utformade incitament och lagom många piskor kan politiken sedan ge individen en vägledning utan att diktera dennes vardag.
Liberalismens anfader Adam Smith talade sig varm om marknadens fria hand, som skulle få oss att hamna rätt till slut. Den fria handen, enligt Smith, måste dock tyglas av vett och sans. Och här har politiken en uppgift, att ge folk en knuff i rätt riktning men i övrigt hålla sig borta.

söndag 17 december 2017

Ett EU-projekt med uppenbara gränser


Av en annan uppfattning
En uppgiven Donald Tusk, Europeiska Rådets ordförande, meddelade nyligen att EU inte kommer kunna införa tvingande regler kring omfördelning av mottagna flyktingar. Det fick vissa att gå i taket, och andra att jubla. Jublade gjorde man i öst, misströstades gjordes det i väst. Inte minst i Sverige.
Den europeiska gemenskapen har gått från att vara en samarbetsgemenskap mellan ett fåtal kulturellt och ekonomiskt likasinnade till en intim union med de flesta länderna på kontinenten. Expansionen har framförallt gått österut. Tanken med att ge sig österut var god. Genom ekonomisk konvergens, ökad handel och samverkan skulle det ekonomiskt tilltufsade öst lyftas för att på sikt konvergera med oss i väst. Tanken var dock godare än genomtänkt. Idag ser vi hur flera av dessa länder fjärmar sig från gemenskapen och dess allmängiltiga principer. För vår historia och bakgrund formar oss och EU:s vidgande sprickor är ett bevis på det. I Polen och Ungern vinner man framgång på att begränsa yttrandefrihet och montera ned rättssäkerheten. En ytterligare gemensam nämnare är att demokrati tycks vara mindre intressant. 
Det blir allt tydligare att EU-samarbetet har sina gränser. Vi är olika, och det måste accepteras och respekteras. Om så inte sker kommer garanterat fler medlemmar slå bakut, med en snabbt eroderande gemenskap som följd.

lördag 2 december 2017

För nit och redlighet


Nåt att sträva efter
I Sverige lönar det sig illa att utbilda och anstränga sig, betydligt sämre än i jämförbara och konkurrerande länder. Men det är inte främst lönenivån som är låg utan summan som slutligen landar på lönekontot.
Alkohol, tobak, gifter och utsläpp beskattas hårt, eftersom samhället vill begränsa dess omfattning. Det är legitimt enligt de flesta, och därför allmänt accepterat. Tyvärr verkar det ha blivit lika accepterat att straffbeskatta utbildning, arbete och flit. Det är olyckligt eftersom just dessa element utgör grundstenarna i samhällsbygget. Utan dessa byggstenar, ingen skattebas, välfärd eller pension. Skatter påverkar våra val och vårt beteende. Höga skatter minskar efterfrågan, om det så handlar om snus, sprit eller arbete.
Det är i ljuset av detta som regeringens välfärdssatsningar ska ses. Ett flertal steg har tagits i en omvänd skatteväxling. Jobbskattehöjningar följs av en strid ström bidragshöjningar, för att inte arbeta. Förfarandet fungerar så länge alla konjunkturstjärnor står rätt på himlen, men kommer straffa sig så snart stjärnorna börjar falla. Då är det bara nit och redlighet som kan rädda oss. Och en ny regering.

lördag 25 november 2017

Varning för bedrägeri


Sant eller falskt?
Åkesson har inte svaret.
Allt är relativt och det mesta ligger i betraktarens ögon. Därför pågår en ständig kamp om verklighetsbilden. Begreppet fake news har blivit allmängods, passar det inte in i agendan eller rimmar illa med befintlig uppfattning, då kan det avslås som fake news.
Jimmie Åkesson rattar i helgen Sverigedemokraternas landsdagar, där han inte sparar på krutet. Enligt Åkessons sverigedemokrater går Sverige mot undergången. Främmande och Sverigefientliga element infiltrerar, tar över, mördar, våldtar och bränner. Den bilden passar partiets agenda och präntas därför in i väljarnas medvetande. Tur då för oss optimister och verkliga Sverigevänner, att Åkessons bild stämmer dåligt. En rad internationellt vederhäftiga studier ger nämligen en betydligt ljusare bild. US News & World Reports årliga globala ranking kan statuera exempel. Enligt denna studie är trots allt Sverige världens bästa land att vara barn och kvinna i, erbjuder de näst bästa förutsättningarna att leva gott i, har det sjätte bästa näringslivsklimatet, det åttonde bästa utbildningssystemet och är tolfte bästa land att åldras i. Andra studier visar att vi är bland de mest jämställda, månande om mänskliga rättigheter och minst korrupta.
Faktaresistens är en epidemi som sprider sig och som framgångsrikt exploateras i politiska syften. Åkesson, liksom för övrigt vettiga politiker, har rätt i att Sverige brottas med problem. Historiskt vore det annars. Och det är givetvis fritt fram att rösta på Sverigedemokraterna, men att göra det med utgångspunkt i deras verklighetsbild är att bedra sig själv. Och Sverige.

söndag 19 november 2017

Paradiset öppet bara för ett få

Varmt och skönt, 
men bara för ett få
De många soltimmarna och det tillåtande klimatet förenar dem, skatteparadisen dit ofattbara belopp av obeskattade vinster och ersättningar allokeras. Den nyliga så kallade Paradisläckan satte luppen på omfattningen av den globala skatteplaneringen och fusket, och väckte debatt. Om skattemoral och vad vi egentligen får för våra pengar.

Först är det viktigt att fastslå, det finns legitim skatteplanering. Sådan ägnar sig de flesta åt som kan, för ingen är exempelvis tvingad att göra reseavdrag i deklarationen eller för lägenhetsstyling efter bostadsförsäljningen. Låter man bli betalar man mer i skatt och mer till välfärden. Skillnaden mellan legitim och otillåten skatteplanering är att den förra är sanktionerad, den senare är det inte. Det faktum att i Sverige obeskattade vinster och ersättningar hamnar i lågskatteländer som Malta och Cypern, måste inte innebära att de hamnat där obeskattade på olaglig väg. Även om det är sannolikt. Drivs verksamhet utomlands från Sverige ska också vinsten beskattas i Sverige, enligt svensk och internationell rätt. Den som inte följer reglerna får räkna med konsekvenser och kanske en svettig stund i rampljuset.

Aggressiv skatteplanering är en global farsot som drabbar de mindre bemedlade, som blir sittande med Svarte Petter. Dessutom, skulle rätt skatt betalas av fler skulle framsynta politiker kunna sänka skatterna, till gagn för alla och inte bara de rika som har råd att betala för att slippa.

lördag 18 november 2017

Pengar är inte problemet

Låt stå!
I Skolsverige råder just nu en dogm, att likvärdighet är skolans salighet. Vägen dit går genom ökade resurser och mindre klasser. Mindre talas däremot om vad skolan faktiskt behöver och dess egentliga syfte, kvalité i undervisningen.

Sverige spenderar redan idag en ansenlig summa pengar på grundskolan. Nionde mest i OECD per elev i klasserna 1 - 6. Klart mer än snittet och mer än det skolhajpade Finland. Korrelationen mellan nedlagda resurser och resultat är svag, liksom den mellan storlek på klasser och resultat (såvida det inte handlar om de allra yngsta). Det finns istället otaliga belägg för att kvalité uppnås på andra sätt, sådana som systematiskt motarbetats under flera decennier. Även om alliansregeringen hann ge sig i kast med en del.

Och det är inga revolutionerande grepp som föreskrivs. Barn och unga behöver, precis som alla vi andra, lugn och ro för att lära. De behöver likaså mötas av förväntningar och inte bortförklarande skäl till varför de inte ska klara sig. Lärarna måste få vara just lärare och de didaktiska och ämnesmässiga experter som de är. Slutligen krävs kontinuitet och god organisation, vilket duktiga pedagogiskt skolade rektorer borgar för. Så pengar i all ära, men tro inte att det löser problemet.

fredag 27 oktober 2017

Reepalu näck är ingen vacker syn

Ingen vacker syn,
i vart fall inte utan kläder.
Med Illmar Reepalus utredning i ryggen och Vänsterpartiet flåsandes i nacken tänker regeringen lägga fram förslaget om vinstbegränsningar i välfärden i vår. Syftet sägs vara att stoppa vinstjakten, men är egentligen att skapa en vänster-/högerkonflikt att bråka om till höstens val.

Genom att beräkna den tillåtna vinsten som en avkastning på operativt kapital vill man få det tillåtna vinstpåslaget om 7 procent att framstå som generöst. Till saken hör dock att tjänsteföretag vanligtvis bedrivs närmast helt utan sådant kapital, varför förslaget i princip innebär vinstförbud för ett flertal verksamheter. Faktum är att 18 procent av företagen inom skola och vård inte skulle få göra någon vinst alls och ytterligare 29 procent skulle tvingas minska vinsten med 90 procent. Allt enligt en färsk studie från PwC. Den valda vinstindikatorn, vinst mot operativt kapital, är sällsynt olämplig men är säkert vald med omsorg. För de nya Socialdemokraterna menar ju att vinst är stöld, och då borde det rimligen också förbjudas.


PwC:s studie av Välfärdsutredningen visar på minst sagt genomgripande konsekvenser för sektorns privata aktörer. Den klär av Illmar Reepalu alldeles näck, och det är ingen vacker syn.

fredag 20 oktober 2017

I hope I have not

Ledaren för den fria världen.
En av många mansgrisar.
Hemskheterna fortsätter att strömma in under #metoo. Det som sägs och det som framkommer av de otaliga historierna är sorglig och beklämmande läsning, särskilt för oss som trodde vi kommit någon vart i jämställdhetsarbetet. Sorglig för att kvinnor dagligen tvingas utstå dessa trakasserier och övergrepp, beklämmande då de visar hur ociviliserade vi män trots allt tycks vara.

I Sverige, liksom i övriga västvärlden, när vi en uppfattning om oss själva som jämställda, civiliserade och överlag borstade. Samtidigt ser vi, med rätta, med oblida ögon på de kulturer där kvinnor påtvingas burka och slöja för att inte inleda männen i frestelse. Tyvärr synes det som att vi själva inte är ett dugg bättre på att hålla frestelserna i styr. Det verkar istället som att kvinnorna även i vår del av världen behöver något skyddande mot alla brunstiga karlar. Många var vi som förfasades över Trumps famösa ”ta henne mellan benen”-kommentar. Men mycket tyder på att väldigt många av oss faktiskt skulle ha gjort och sagt likadant, om vi haft Trumps plånbok och ställning.
Det finns för oss karlar anledning till självrannsakan. För egen del, hoppas jag innerligt, kan jag hävda min oskuld. I hope I have not således. Men en sådan självrannsakan bör breddas. Jag vet med säkerhet att jag aldrig antastat eller trakasserat någon av motsatt kön, och att jag aldrig skulle få för mig att göra det heller. Däremot är det säkert många situationer där jag vare sig agerat eller ens reagerat. Men från och med nu tänkte jag att det ska bli ändring på det. Hoppas fler tänker som jag.




lördag 7 oktober 2017

Kristersson är nåt på spåret


En vuxen man?
Så är han invigd och installerad, Moderaternas nya partiledare och Alliansens statsministerkandidat. Ulf Kristersson är en partiveteran med ett välfyllt CV, en sann politruk. Kristersson är dock vare sig mossig eller dammig utan framstår snarare som en frisk fläkt och visionär. Och förhoppningsvis kan vi ta hans installationstal på ordet.
När Kristersson efterlyser fler ”vuxna” i politiken och mindre gnällighet inger det hopp, för den sandlåda riksdagen förvandlats till de senaste åren måste både rensas och krattas. Alla inblandade bär ansvar för situationen som eskalerat med tveksamma misstroendeförklaringar, hetsretorik mot företag, sparare och höginkomsttagare. Väldigt lite skiljer situationen från sandlådekriget, förutom att de krigförande i sandlådan sällan är mer än fyra-fem år gamla. Om tramsandet fortsätter är risken överhängande att folk helt tröttnar och att föraktet breder ut sig, vilket i en förlängning utgör ett reellt hot mot demokratin. Vad man nu kan hoppas på av Kristersson är att han menar allvar och söker lösningar istället för att hitta på konflikter som egentligen inte finns.
Kan Kristersson göra verklighet av orden i installationstalet är han nåt på spåret, ett spår som också skulle leda Sverige i rätt riktning.

lördag 30 september 2017

Dålig ordning i leden

Ordning i leden, för en gångs skull
Nordiska Motståndsrörelsen skapade rejält med oreda i Göteborg när den skulle ut marschera under parollen ”Revoltera mot förbrytarna”. Förbrytarna, får man förmoda, är vi övriga som inte förstått att vi för fullt håller på att förråda vårt land och vår ras. De är nazister och har anammat det tankegods som de flesta trodde att Hitler tog med sig i graven.


Hitler vänder sig dock säkert i sin grav, för det är ett ganska ömkligt gäng som nu samlar sig bakom hans lära. Hitlers övermänniska var disciplinerad, frisk och en fysisk förebild. Och det var inte denna kategori som fastnade på Ica Focus bilparkering vid lördagens tilltänkta demonstration. I den ledande klicken av NMR:s nazister är drygt hälften dömda för brott, en av tio går på försörjningsstöd, åtskilliga är dömda för kvinnofridsbrott och ytterligare ett gäng för narkotikabrott. Det är inget vidare underlag att bygga nazisternas tusenåriga rike på. Det påminner snarare om huliganerna i SA som Hitler rensade ut sedan de visat sig odugliga. Dömt utifrån NMR-medlemmarnas CV:n verkar det snarare vara en paraplyorganisation för kriminella arga unga män än en kämpande organisation för nazismens lära. Och det är sorgligt att ett sådant gäng ska tillåtas ställa till med sådan oreda för vanligt civiliserat folk.
Med så synnerligen dålig ordning i leden hotar Nordiska Motståndsrörelsen knappast vår demokrati, men dess blotta existens är illa nog och säger tyvärr en del om samhällsklimatet just nu.




lördag 23 september 2017

Må bäste populist vinna

En populistisk budget i sin 
finaste form.
Populister är vi alla, i olika grad. Det behöver inte nödvändigtvis vara dåligt, avgörande är snarare vilken form av populism det handlar om.

Alliansen vann löntagarnas hjärta genom de fem jobbskatteavdrag som genomfördes under dess regim. Mer pengar i plånboken för den som jobbar och står i, löd budskapet. Det gav alliansen två mandatperioder och Moderaterna historisk popularitet. Mer pengar till mig går hem hos de flesta och ger därför väljarstöd. Populistiskt utan tvekan men samtidigt en viktig reform som långsiktigt ökat arbetskraftsdeltagandet och uppmuntrar till nit och redlighet. Nuvarande regering levererar också mer till plånboken, men till dem som inte jobbar. Populism i sin finaste form, men med det tveksamma budskapet att man lika gärna kan hålla sig borta från arbetsmarknaden. Sverigedemokraterna följer nogsamt opinionen och kan, på tryggt avstånd från regeringsansvaret, alltid erbjuda just det som väljarna för tillfället efterfrågar.
Populism kan vara förödande om den är kortsiktig och enbart syftar till enkla vinster, men den kan också vara av godo om den samtidigt tjänar ett långsiktigt syfte. Eftersom vi alla är populister får vi bara hoppas att bäste populist må vinna.

lördag 16 september 2017

Om Sveriges enda oppositionsparti

Inga problem att opponera.
Räkna med att få höra det ett antal gånger till fram till valet. Som ett mantra kommer Sverigedemokraterna banka in sitt budskap, att de utgör landets enda oppositionsparti.

Och visst, de har ett tacksamt läge. Alliansens ovilja och oförmåga att utmana om makten är uppenbar och bevittnad. Senast manifesterad i samband med misstroende-omröstningen mot Löfven och tidigare i bland annat december-överenskommelsen. Det är mycket taktiserande i allianspartiernas agerande, men där bakom finns också fullt legitima skäl. Liberaler vägrar göra sig beroende av SD och ytterligare andra ser det olyckliga i regeringskriser. Följden är att alliansgruppen surar men samtidigt mest ser på när minoritetsregeringen för Sverige i en alltmer socialistisk riktning. Vid sidan plockar SD hem alla oppositionspoäng. 
SD:s situation är gynnsam. De behöver inte ta ansvar eller stå till svars och kanske allra viktigast, partiet har politiskt kaos som ett av sina huvudmål. ”Etablissemanget” ska ju bort, och nya sverigedemokratiska sanningar råda. Och då är det lätt att bedriva oppositionspolitik. Betydligt lättare än att faktiskt ta ansvar för landet.

tisdag 12 september 2017

Proteströsta i kyrkovalet

Inte vilket kyrkoval som helst
Inget att skämmas över, om du missat att det är val på söndag. Kyrkovalet är för de flesta en randföreteelse och många har säkert redan förpassat sitt röstkort till pappersinsamlingen. Senast det begav sig, 2013, var det inte fler än 11 procent av de röstberättigade som avlade sin röst.

I år finns dock verkligen skäl, även för dem utan religiös övertygelse, att ta sig till vallokalen. Svenska Kyrkan är nämligen den första institutionen som Sverigedemokraterna planerar att ta över. Kyrkovalet är även upptakten till nästa års politiska val. Därför satsar SD stort i både numerär och pengar. Partiets strävan är att ta initiativ och skaffa sig tolkningsföreträde i frågor om de svenska värderingarna, vårt kulturarv och vår historia. Det kan låta alarmistiskt men det är i denna ände som totalitära regimer ofta börjar. För när definitionerna väl är satta, och då de accepterats av ett flertal, blir det enkelt att stämpla dem som inte accepterar som landsförrädare. Och sådana tolereras inte i en totalitär stat.
En valframgång för SD i kyrkovalet vore därför ett steg i denna riktning. Eftersom jag inte tror att gemene svensk önskar sig en utveckling åt det totalitära hållet bör alla, om än inte av egen övertygelse, åtminstone proteströsta på söndag. Mot Sverigedemokraterna.

lördag 9 september 2017

Billiga Nordeapoäng

Vem älskar sin storbank?
De är många nu, de politiska och fackliga företrädarna som vill plocka enkla poäng på Nordeaflytten. Statsministern tycker banken är osolidarisk som sticker, eftersom den fått så mycket hjälp av skattebetalarna. Finansministern, liksom partnern Jonas Sjöstedt, tycker den är girig. Tidigare hackade dåvarande finansminister Anders Borg lika flitigt på de fyra storbankerna.

Det ska i sanningens namn sägas att Nordea inte kostat skattebetalarna en krona, utan tvärtom faktiskt gett en slant tillbaka. För det andra borde politikerna istället för att jaga opinionspoäng fundera över sin roll som lagstiftare och ytterst ansvariga för det företagsklimat som vi alla är beroende av. Storbankerna har under senare år varit ett lovligt byte för politiker, både som retoriska slagpåsar och som finansieringskälla. Medan Borg mest jagade opinionspoäng har nuvarande regering gjort slag i saken och infört en internationellt mycket tuff resolutionsavgift och jobbar vidare med en extra bankskatt. Bankerna är lågt hängande frukter för makthungriga politiker som behöver mera pengar och fler röster. För vem, utom möjligen aktieägaren, älskar en storbank?

Men politikers uppgift är inte att plocka billiga poänger hos opinionen utan snarare att säkra ett företagsklimat som gör oss konkurrenskraftiga på den internationella spelplanen. Misslyckas de med det har de ingenting för sina poäng på hemmaplan, eftersom vi kommer åka på stryk i den internationella matchen.

måndag 4 september 2017

På valfrihetens och den fria företagsamhetens altare

Ett handslag mot valfrihet och 
företagsamhet
Löfven och Andersson lyckades så rädda sin budget. Hade Vänsterpartiet hoppat av skulle budgeten ha fallit och regeringskrisen varit ett faktum. Det undvek man nu genom att charma sina partners åt vänster med förslag om kraftiga vinstbegränsningar inom skola och omsorg.

Det blev civilminister Shekarabi som, jämte vänsterns strålande glada Ulla Andersson, fick leverera budskapet. Sannolikt för att vare sig statsministern eller finansministern ville svärta ned sig. För förslaget i sig är lika dåligt som den utredning som föregick det. 7 procent plus en minimal statslåneränta på operativt kapital, som föreslås, innebär i princip vinstförbud för en stor del välfärdsbolag. Det är givetvis politikerna medvetna om, förutsatt att de läst de remissvar som nästan genomgående sågar förslaget. Regeringen tror sig ha snappat upp en opinion ”som inte vill ha en ohämmad vinstjakt i välfärden”, och lägger nu därför allt krut på att svärta ner privat verksamhet och locka väljare till nästa års val. Intet ord om att vinstförbud också omöjliggör valfrihet, kraftigt ingriper i den fria företagsamheten eller kommer tvinga bort åtskilliga populära, effektiva och välskötta utförare från sektorn.
Socialdemokraternas retorik och debatteknik är ohederlig och utgör en elakartad form av populism. Men budgeten räddas och kanske en och annan röst till nästa höst. Detta dock på valfrihetens och den fria företagsamhetens altare.

lördag 26 augusti 2017

Det börjar dra ihop sig

Öppnar för nystart?
Det politiska livet är hårt. Anna Kinberg Batra har vare sig charmat väljarna eller på ett begripligt sätt förmedlat sitt partis politik. Därför har hennes och Moderaternas förtroendesiffror rasat. Situationen blev ohållbar och Batra fick kliva av.

Lika bra det, för det kan knappast bli sämre. Det borgerliga samarbetet har lidit skada under Batras styre och givetvis faller mycket av ansvaret på det största partiets främsta företrädare, tillika statsministerkandidat. Batra har inte lyckats hålla ihop sitt eget parti samtidigt som alliansens tätor tillåtits springa läck. Kanske kan frånträdet bli en nystart där allianspartierna koncentrerar sig på konstruktiv politik för att föra Sverige framåt, istället för att bedriva pseudoopposition beståendes av menlösa tillkännagivanden och ett ljudligt trippandes kring Sverigedemokraterna.

Det börjar ju dra ihop sig, till val och för borgerligheten. Regeringen är historiskt svag och dessutom utlämnad till ett radikalt vänsterparti. Måtte Batras efterträdare bättre leverera borgerlig politik och täta alliansens läckor, för fyra år till med Löfvens hopkok svindlar.

onsdag 16 augusti 2017

Alliansalternativ är bättre än inget alternativ


Alliansalternativ,
bättre än inget alternativ
En av Sveriges just nu mest akuta frågor att lösa är hur alla de vuxna nyanlända ska få tillträde till arbetsmarknaden. Förslagen duggar och det färskaste kom från en samfälld allians. Förslaget går ut på att nyanlända och arbetslösa ungdomar utan avslutad gymnasieexamen ska kunna anställas till en lägre ingångslön än den kollektivavtalade. Samtidigt ska arbetsgivaren slippa arbetsgivaravgifter. Den speciella anställningsformen ska gälla under tre år. Om arbetsmarknadsparterna inte förmår att enas hotar lagstiftning, vilket går på tvärs med den svenska modellen.
Det senare är också den bärande invändningen från fack och vänsterhåll. Invektiven har varit hårda och det talas om Kinamodeller och ”hål i huvudet”. Problemet är då att kritikerna själva tycks stå handfallna inför problemet och verkar närmast lealösa, trots att de faktiskt sitter på taburetterna. Socialdemokraterna vågar och kan inte stöta sig med LO, och LO har sina medlemmar att försvara. Moment 22 således. En sådan situation kräver ett Alexanderhugg, troligen i form av lagstiftning och inbrytning i den svenska modellen. Detta kommer givetvis aldrig ske så länge S rattar skutan. Felet med Alliansens förslag är att det särbehandlar nyanlända, till förfång för övriga grupper utanför arbetsmarknaden. Det är olyckligt och riskerar fusk och snedvrider konkurrensen om jobben.
Problemet kvarstår dock och så länge Socialdemokraterna står svarslösa inför vår tids kanske största utmaning, förtjänar de inte förtroendet. Alternativet är som sagt inte klockrent, men bättre än inget alls.



lördag 12 augusti 2017

Trump är ett sänke på alla plan

Gör ingen glad
Han lovade att göra USA stort igen. Och på något mystiskt sätt lyckades Trump sedan vinna valet på detta löfte. Sannolikt lockades många väljare av alla de jobb som utlovades och den ekonomiska resa som de skulle få följa med på.

Och börsen jublade, redan dagen efter valnatten gjorde den ett glädjeskutt. Trumps alla investeringar och skattesänkningar skulle skicka upp tillväxten till fyra procent årligen och minska arbetslöshet till obefintlighet. Klart börshajarna fick blodvittring. Den tänkta politiken och beräkningarna bakom visade sig snart lika omöjliga och korkade som de först lät. Att återuppliva kolindustrin är idiotiskt och feltänkt. Lika dumt är att bygga murar mot omgivningen, om de så är fysiska eller ekonomiska. Mest idiotiskt på alla plan är dock att hetsa fram väpnade konflikter. Inte en människa, investerare eller företag är betjänt av det. Trump är vare sig finansens, företagens eller arbetstagarens vän. Den osäkerhet som hans oberäkneliga lynne och ogenomförbara idéer för med sig skickar både aktiekurser och investeringsvilja ner i källaren.

Trump hotar inte bara fred, klimat och mänskliga rättigheter utan likafullt den finansmarknad han påstod sig älska så djupt. Mannen är ett sänke på precis alla plan.

onsdag 2 augusti 2017

Pride i civilisationens namn


Väcker anstöt än idag, 2017!
På min tid, tidigt 90-tal, var ”bögjävel” en etablerad svordom. Det kanske den är än idag men du hör den sällan eller aldrig mer. Och visst har väldigt mycket hänt under dessa knappt 20 åren. Medvetenheten om, toleransen inför och acceptansen av andra läggningar än den heterosexuella har ökat och slått rot i breda delar av samhället.
Detta ska vi vara stolta över, tolerans inför olikheter är ett bra mått på hur långt en civilisation har kommit. Även om Sverige ses som ett av världens bästa länder för HBTQ-personer är det flagrant hur intoleranta vi ändå är. Inte öppet kanske men väl när det kommer till kritan. Än idag väcker Pridefestivalen anstöt alltmedan homosexuella trakasseras, misshandlas och hotas. Och otroligt nog vänder folk fortfarande på huvudet när samkönade håller hand offentligt.
Det är häpnadsväckande att folk, i 2010-talets Sverige, kan uppbåda inte bara misstänksamhet utan till och med avsky och hat mot människor endast på grund av deras sexuella läggning. Men eftersom detta trots allt är fallet måste alla vi andra aktivt slåss mot denna form av intolerans, i civilisationens namn.

måndag 31 juli 2017

Det räcker med en polsk riksdag

Stökigt i en polsk (ukrainsk) riksdag
Allianspartierna gick ut hårt med misstroendeförklaringar mot tre tunga Löfven-ministrar. Löfven själv lät KU-anmäla tidigare alliansregering, för dess sätt att outsourca Transportstyrelsens IT-drift. Han gick dessutom till moteld genom att i hårda ordalag kritisera nuvarande allians för att vara oseriös och ansvarslös och utgörandes ett hot mot stabilitet och säkerhet. I kulisserna hejar en skadeglad Jimmie Åkesson på, medveten om att kriser som dessa ökar hans eget stöd.

Alliansens misstroendeförklaringar mot åtminstone två ministrar må vara befogade, liksom Löfvens upprördhet över desamma. Om så är fallet verkar väldigt få av oss dock faktiskt kunna svara på. Istället talar en del för att båda parter främst agerar utifrån egen opinionsmässig logik. Från utsidan ter sig allting alltmer svårbegripligt, och enfaldigt. Istället för att lägga all energi på landets verkliga, och uppenbara, utmaningar plockar parterna fram hink och spade och börjar bråka om dem istället. Därigenom förlorar de både trovärdighet och anseende.
Polsk riksdag är ett uttryck för kaos och oreda och det räcker med en sådan, i Polen. Det krävs därför skärpning från den svenska motsvarigheten, för en polsk riksdag saknar all trovärdighet.

onsdag 26 juli 2017

Besinna er allians

Stefan Löfvens värsta sommarplåga
Mycket till sommarlov blev det inte i Rosenbad i år. Transportstyrelsens valhänta hantering av skyddsvärda personuppgifter har abrupt tvingat regeringen upp ur hängmattorna.

Det råder väl inga tvivel om att en rad grava fel begåtts, inte minst av Transportstyrelsens förra ledning men likaledes av Löfvens ministär. Uppgifter om att information lämnats över i strid med lag fanns bevisligen hos åtminstone Anders Ygeman redan tidigt 2016. Något senare kom den även Peter Hultqvist till del. Chefen, Stefan Löfven, fick dock inget veta vare sig av Ygeman, Hultqvist eller av någon annan. Haveriet visar framförallt vilken röra som tycks råda på regeringskansliet, men också att denna röra kan utgöra ett hot mot rikets säkerhet. Ygeman och Hultqvist ansvarar för dessa frågor men ytterst givetvis statsministern själv.

Att mot denna bakgrund väcka misstroendeförklaring mot tre av Löfvens ministrar, som i förlängningen sannolikt leder till regeringskris, är dock obetänksamt. Besinning, KU-förhör och eftertanke efterfrågas istället. För innan Löfven skickas ur Rosenbad måste alliansen först ha en plan för att kunna ta över. Har den det?

måndag 24 juli 2017

Ta ert ansvar politiker

Inget att skåla för
I demokratier väljer folket sina representanter till parlamentet. Sådana val sker med jämna mellanrum. Har de sedan inte skött sig åker de ut vid nästa val. Det är ett rimligt system eftersom politikerna då kontinuerligt får stå till svars och därför att makten de facto utgår ifrån folket.

De folkvalda kan också välja att delegera sitt ansvar tillbaka till folket genom att utlysa folkomröstningar. Folkomröstningar ger en ögonblicksbild över hur de röstande ställer sig i en fråga vid given tidpunkt. Resultaten är förgängliga eftersom de ger just en ögonblicksbild. Tyvärr är de sedan dock irreversibla. Brexitomröstningen, som David Cameron utlyste av partipolitiska skäl, är ett skräckexempel på hur snett det kan gå. Kampanjen kantades av allt annat än sakargument. Istället tilläts bluff, båg och grumliga nationalistiska argument vinna utrymme. Idag tycks britterna dessutom ångra sig, men det har de inget för. I höst ska Katalonien rösta om självständighet från det spanska förtrycket. Ingen kan förutse konsekvenserna, men var så säker på att sakargumenten kommer få begränsat med utrymme i debatten.

I Sverige har vi relativt nyligen röstat om EU-inträde och medlemskap i EMU. Jag vill minnas att debatterna främst kantades av bananers böjning och hur synd det vore att förlora kungen på våra mynt. Angelägna frågor för vissa kanske, men med begränsad relevans för själva frågan. Folkvalda bör ta sitt ansvar och göra sitt jobb, vilket vi valt dem för att göra. Och gör de det inte röstar vi bort dem vid första bästa tillfälle.

torsdag 6 juli 2017

Förakta politikerföraktet

Befogad kritik ja, förakt nej
Det finns en vag men ganska allmänt utbredd misstro mot politiken. I Sverige men kanske än mer utomlands. Symptomen är missnöjesröster på allehanda extremister, åt höger och vänster.

Inte sällan finns fog för misstro, liksom kritik. Som när politiken blir ett skrå, avskilt från det samhälle den är satt att hantera. Eller då egen sak blir viktigare än folkets, alternativt när korruption och nepotism förpestar de styrandes miljöer. Befogad kritik får dock inte övergå till ohämmad sådan, till förakt. Förakt innebär likgiltighet. Politikerförakt innebär i konsekvens likgiltighet inför samhällsutvecklingen och i slutändan det demokratiska systemet.

Eftersom det är vi, medborgarna, som utgör samhället är det också vi som ansvarar för dess funktion och välgång. Ansvar och eftertanke är då betydligt bättre om man vill få samhället att fungera, än rent förakt. Vill man det däremot inte finns extremister både höger- och vänsterut liksom på den religiösa planhalvan. Själv försöker jag i all enkelhet jobba varje dag för ett bättre samhälle, och känner då bara förakt för politikerföraktet.

fredag 30 juni 2017

Hedra Rut

Dumt, som vanligt av Andersson
Lagom till 10-årsdagen för Rut-avdragets införande presenterade Alliansen ett samfällt förslag om hur avdraget bör utvidgas. Förslaget handlar dels om att fler tjänster ska ingå men också om att mer ska få dras av mot skatten.

Både regeringen och allianspartierna vurmar i olika omfattning för avdraget. Regeringen sitter dock i knipa då den har att hantera ett ogästvänligt vänsterparti, som skyr allt i närhet av en skattesänkning. Tack vare Miljöpartiet har avdragets omfattning ändå utökats under mandatperioden, men på grund av vänstern har det skattemässiga avdragsutrymmet samtidigt halverats. Det råder de facto en bred samsyn om avdragets välgörande, det skapar jobb, minskar svartarbetet, höjer skattemoralen och avlastar tjänsteköparna i sin vardag. Magdalena Anderssons raljerande om Alliansens nya giv att ”…det inte kommer lösa integrationsproblematiken att få rutavdrag för flytt av en säng” är därför väldigt dumt.

Kunde Andersson och regeringen bara lämna surpupporna i Vänsterpartiet utanför det här, hade ett vidgat rut och andra rutliknande avdrag garanterat kunna göra väldigt mycket gott för att lösa integrationsproblematiken.

söndag 25 juni 2017

Ahmed har fel men Jomshof har ännu mera fel


Mest fel.
Moderatpolitikern Kahin Ahmed fördömde i en debattartikel nyligen i skarpa ordalag att Jimmie Åkesson tilläts tala under Järvaveckan. Enligt Ahmed har ett parti med nazistiska rötter och partiföreträdare med uttalat rasistiska uppfattningar inget i de segregerade förorterna att göra.
Artikeln fick SD:s partisekreterare Richard Jomshof att replikera att Ahmed inte är välkommen i Sverige överhuvudtaget, trots sina 26 år i landet. Båda har fel men Jomshof har mest fel. Ahmed tillvaratar å sin sida sin rätt att uttrycka sin åsikt, som i och för sig är mycket tveksam eftersom han vill portförbjuda och tysta ett parti som röstats fram på demokratisk väg. Jomshof, å sin sida, ger uttryck för precis den rasism som Ahmeds debattartikel trots allt handlar om.
Menar Jomshof att den som har sina rötter utanför Sverige har mindre rätt att uttrycka sig, än den som är född här? Då är det riktigt illa, allra helst som Jomshof är partisekreterare i Sveriges just nu näst största parti.

https://nyheter24.se/debatt/887698-du-ar-inte-valkommen-i-fororterna-jimmie-akesson

onsdag 21 juni 2017

Minskat behov av SD?

Irrelevant?
Enligt statsvetare och professor Peter Esaiasson har den generösa flyktingpolitiken varit ett elitdrivet projekt som aldrig haft majoritetsstöd i befolkningen. Det offentliga samtalet har varit ensidigt och förts utifrån diskutabla eller rent av felaktiga påståenden. Detta förklarar varför många känner sig vilseledda, enligt Esaiasson.

Det är säkert flera som skriver under på Esaiassons analys och säkert gärna lägger till att denna känsla också spätt på politikerföraktet och fått alltfler att vända det etablerade ryggen för att istället kasta sig i antietablissemangets famn. Det är sorgligt eftersom de flesta egentligen inte trivs i den. Den enda möjligheten då, att locka hem dessa flyktande själar, torde vara att skippa översitteriet och föra samtalet utifrån fakta och evidens. Då skulle vi slippa misstänksamheten, spekulationerna och fördomarna.

Sådan politik och ett sådant samtal är vi alla betjänta av och kan hantera. Och som lök på laxen skulle säkert behovet av de antietablerade Sverigedemokraterna minska drastiskt.

lördag 17 juni 2017

Nyckeltalen att hålla koll på

För tillfället ganska trevlig läsning,
men inte för alla
Sveriges folkmängd växer som aldrig förr, sen 2010 har vi blivit drygt 600 000 fler. Nästan hela ökningen förklaras av den stora invandringen, framförallt under åren 2013 - 2016.

Mot denna bakgrund är det inte konstigt att sysselsättningen ökar eller att åtta av tio nya jobb går till personer med utländsk härkomst, då dessa står för i princip hela ökningen av arbetskraften. 149 000 nya jobb väntas tillkomma under 2017 och 2018. Samtidigt spås arbetslösheten öka vilket enligt Arbetsförmedlingen förklaras av att arbetskraften fylls på med fler personer som står längre från arbetsmarknaden, till största del nyanlända. 2018 tros denna grupp med svagare ställning utgöra 78 procent av de arbetslösa. Och trots en historiskt stark BNP-tillväxt kommer BNP per capita utvecklas allt svagare.

Dessa båda nyckeltal, arbetslösheten och BNP per capita, förtjänar extra uppmärksamhet. De visar nämligen båda på hur väl Sverige lyckas hålla samman. Misslyckas integrationen av alla nytillkomna kommer både arbetslöshet och inkomstnivåer spreta allt mer mellan nyanlända och infödda. Och en sådan tudelning är mycket olycklig för samhället, ja rent av katastrofal.

söndag 11 juni 2017

Snarare naivt

Lika självklart som sill och potatis.
Det har tagit sin tid men nu tänker regeringen sätta stopp för rektorers möjlighet att könssegregera undervisning. Skolverket ska ändra läroplanen medan regeringen justerar skollagen. Rektorer och lärare ska på ett tydligare sätt göras ansvariga för att barn inte skiljs åt i undervisningen på grund av kön.

Snällism och evigt kompromissande är en svensk paradgren, som i grunden är något positivt. Problematiskt blir det när det slår över i princip- och aningslöshet. Svensk politiks och medias konsensustänk har mynnat ut i en beröringsskräck för svåra integrationspolitiska frågor vilket i många fall fått smått sanslösa konsekvenser. En sådan är möjligheten till att separera pojkar och flickor i undervisningen, en annan den åter aktuella frågan om skolavslutningar i kyrkan. En tredje är socialförsäkringssystemets enfald som vare sig kräver kvalifikation eller faktisk motprestation. 

Denna förmenta snällhet är snarare naiv än något annat, eftersom den samtidigt eroderar samhällets grundläggande principer och värderingar. Och det inte till någons nytta alls.

söndag 4 juni 2017

Må bäste liberal vinna

En stridbar liberal
En organisation och dess ledarskap mår bra av att tid efter annan utmanas och utvärderas. Birgitta Ohlsson är en liberal profil som aldrig förnekat sig, och som heller inte haft anledning till det. Ohlsson har integritet, energi och mod. Således precis en sådan karaktär som ett ledarskap i ett tufft politiskt landskap kräver.

Ohlsson har redan tidigare utmanat och satt sig på tvären mot partiledningen, och har nu slutligen bestämt sig för att på allvar utmana Björklund om den liberala tronen. I det fall hon inte får medlemmarna med sig kommer hon sluta, både i partiet och med politiken. Tajmingen kunde varit bättre. Birgitta Ohlssons pondus och integritet är efterfrågad, inte minst i det allmänt bistra töväder liberalismen nu kämpar i. Hon skulle därför göra sig utmärkt som partiledare. Att nu så ultimativt ställa till med en partiledarfejd, bara drygt 15 månader innan valet, är dock olyckligt. Lika olyckligt som att hon alltså tänker lämna politiken om hon inte vinner stöd.

Nu är det dock som det är och landsmötet lär få avgöra Ohlssons, Björklunds och Liberalernas öde i november. Må bäste liberal vinna, genom en ren, ärlig och uppriktig process.

fredag 2 juni 2017

Trump är inte vilket barn som helst

Trump är arg, på mamma, pappa
och sin orättvisa omvärld
Inte oväntat men likafullt korkat lät Donald Trump meddela att han nu ämnar lämna det så mödosamt framförhandlade Parisavtalet. Avtalet hade framförhandlats av presidentens förhatlige föregångare på posten tillsammans med företrädare för världens största utsläppare av växthusgaser. Avtalet var historiskt då det var första gången Kina, USA, Indien och EU förmådde enas kring ett bindande åtagande om att minska utsläppen.

Avtalet var inte bara positivt för miljön utan också för att det visade att världens ledare faktiskt kunde sitta ned, diskutera och enas i svåra frågor. Miljöfrågan är känslig eftersom eftergifter kortsiktigt kan innebära nackdelar för den ekonomiska utvecklingen. Xi Jinping, Barack Obama, Narendra Modi och EU:s ledare lyckades i vart fall med bedriften och avtalet skrevs i april 2016 under av sammantaget 195 länder. Donald Trump gillar dock inte Obama, eller någon annan som säger emot honom. Stursk och kavat som han är tänker han nu minsann lämna avtalet, enligt egen utsago för att göra sitt land ”great” igen. 
Det är svårt att se att han på allvar kan tro att kolbrytning och mer utsläpp skulle göra hans land stort igen. Istället handlar det nog om att han inte tål att bli emotsagd eller kan ge Obama ett erkännande. Som ett barn i trotsåldern lägger han därför armarna i kors, och gör tvärtemot vad mamma säger. Trump är dock tyvärr inte vilket barn som helst utan världens mäktigaste man.

onsdag 31 maj 2017

SD är inget alternativ

Omaka par
Jan Björklund är ärlig i sina resonemang. Det kommer bli svårt att bilda regering nästa år, nästan oavsett valutfall. Både höger- och vänsterblock är historiskt svaga och orsaken är ett visst parti utan någon tillhörighet alls. De nuvarande blocken måste därför finna nya vägar, resonerar Björklund.

Många och starka röster höjs nu för att det är det där hemlösa partiet som ska bjudas in i alliansens varma korridorer och lösa den hopplösa regeringsfrågan. Lika ärlig som Björklund är i regeringsfrågan är han tydlig i förhållningssättet till SD. Det är nämligen så, att SD är emot allt det som liberaler och Liberalerna kämpat och kämpar för. Öppenhet mot omvärlden, tolerans, samarbete istället för slutenhet, allas lika värde och framtidstro. Värden och uppfattningar som i korthet utgör grunden i den liberala ideologin. 

De som nu argumenterar för en SD-/alliansregering måste samtidigt ge svar på hur en ideologisk härdsmälta ska kunna undvikas när så uppenbart olika värden ska förenas. För en liberal kan SD aldrig vara ett alternativ. Istället får vi finna nya vägar, precis som Björklund säger.

lördag 20 maj 2017

Adjö skattebas


Det var en gång en svensk
skattebetalare
Allt tyder på att Sveriges största bank snart inte längre är svensk. Innan maj månads slut kommer Nordea att fatta det ödesmättade beslutet om att lämna landet, eller stanna kvar. Väljer de det första alternativet kan det inte förvåna någon.
Regeringen väntas föreslå en kraftig höjning av de så kallade resolutionsavgifterna som bankerna ska betala in, för att skydda skattebetalarna vid en finanskris. Idén presenterades efter att den tidigare föreslagna bankskatten fick dras tillbaka, då den inte höll måttet. Resolutionsavgifterna innebär extra kostnader för bankerna med drygt 3 miljarder 2018 och 6 miljarder per år därefter. Avgifterna ska betalas i evig tid vilket innebär att den påstått eftersökta bufferten bara kommer att växa. Mest uppseendeväckande med förslaget är kanske ändå att avgifterna inte är destinerade till någon krisbuffert, utan kommer kunna användas till det regeringen för tillfället känner för. En ren extraskatt alltså. Bankernas kostnader kommer härigenom att öka kraftigt, inte minst i förhållande till om de istället verkat från Finland eller Danmark.
Magdalena Anderssons skattepolitik leder i längden inte till mer skatteintäkter utan mindre, eftersom skattebasen i tilltagande takt kommer lämna landet.

tisdag 16 maj 2017

Integritet och mod efterlyses


Harry Flam klipper till,
finansministern duckar.
Det var en mindre käftsmäll som Finanspolitiska rådet delade ut till finansministern häromdagen. Dels fick hon smisk för sina alltför optimistiska prognoser och sitt lättsinniga spenderande, och dels fick hon del goda råd.
Expertrådet pekar ut de största utmaningarna som svensk ekonomi står inför, och som regeringen måste anta för att fortsatt kunna lova välfärd åt oss alla. En av dessa utmaningar är den obalanserade bostadsmarknaden. Hyresmarknaden är satt ur spel, bolåneskulderna skenar och rörligheten är för låg. Expertrådet ordinerar marknadshyror, någon form av återinförd fastighetsskatt och avtrappade ränteavdrag. Reformer som förmodas få fart på såväl rörlighet som byggande och därför öka tillgängligheten. Magdalena Andersson duckar dock för rådets alla tips och går istället till motangrepp, mot oppositionen. Det går nämligen inte att göra något åt ränteavdragen eller fastighetsskatten, ”…eftersom det skulle påverka människor som redan köpt sina hus och gjort den största investeringen i sitt liv”. Och det var minsann alliansen som avskaffade fastighetsskatten, utan att röra ränteavdragen. Så det så.
Anderssons argumentation är jättedum. Människor investerar varje dag i nya hus och lär så fortsätta. Och nu är det hon som bestämmer och då kan hon inte skylla ifrån sig. Det är tuffa beslut att ta, och för det krävs integritet och mod snarare än tramsig ”det var dom som började”-argumentation.

lördag 13 maj 2017

Har vi råd med Andersson?


Både stolt och nöjd.
Och luntan bara sväller.
Visst går det bra nu. Skattebasen sväller och Magdalena Andersson kan lagom girigt håva in skattemiljarderna till sitt bågnande skafferi. Det är givetvis glädjande att pengarna rullar in, och absolut nödvändigt eftersom det rullar ut alltmer på utgiftssidan.
Bekymrad finns anledning att bli när man tittar närmre på Anderssons agenda, för de reformer som ska betala kalaset i framtiden. Det råder just nu en febril näringsfientlig aktivitet på finansdepartementet och retoriken får säkert många att minnas tillbaka till 70- och 80-talen. En extra bankskatt är föreslagen, och Magdalena Andersson ser inga problem i att Nordens största bank i så fall troligen lämnar landet. Entreprenörerna bakom de små och medelstora företagen ska tvingas betala mer i skatt, vilket är rimligt enligt finansministern eftersom den höjda skatten drabbar dem som hänger på Stureplan. Då ”vinstjakten” ska upphöra i välfärden vill man mer eller mindre förbjuda vinster, och därmed portförbjuda privata aktörer. För Anderssons gäng vill inte att barn och gamla ska handlas på börsen.
När Magdalena Andersson reformerat klart kommer vi ha färre kvar att finansiera och hantera välfärden. Då kommer hon och hennes parti ansvara för en svällande och underfinansierad välfärd. Frågan är, har vi råd med Andersson?

tisdag 9 maj 2017

Öppna bidragskranar hotar skattemoralen


Ett vakande öga från storebror
efterfrågas
Lars-Erik Lövdén har på regeringens uppdrag utrett omfattningen av den avancerade bidragsbrottsligheten i Sverige. Uppskattningsvis 10 - 20 miljarder, årligen, räknar Lödvén felaktigt forsar ut ur de öppna bidragskranarna.
Siffrorna avser avancerade bedrägerier och inte det vardagliga VAB- och sjukfrånvarofusket, som i och för sig inte ska förringas på något sätt. Att skruva åt kranarna och få stopp på bidragsläckaget är av största vikt för att upprätthålla skattesystemets legitimitet. För vem vill stoppa in pengar i ett system som sedan betalar ut dem till bedragare och kriminella? Utredaren föreslår system- och regelförändringar, av saker som man utgick ifrån redan var reglerade. Samtidigt föreslår han hårdare tag, som att felfolkbokföring ska kriminaliseras och att Skatteverket ska få göra hembesök vid misstanke om brott. Straff nog kan tyckas, men rätt och rimligt. Att Sverige tappat kontrollen både över hanteringen av ID-handlingar och folkbokföring har möjliggjort för yrkeskriminella ligor att tillskansa sig väldiga förmåner, ämnade för verkligt behövande.
Regeringen måste nu skyndsamt plocka fram rörtången och vrida åt de läckande kranarna. För tillåts läckaget fortsätta blir det inte bara ruskigt dyrt, utan kommer också äventyra skattemoralen.

söndag 30 april 2017

Om detta må vi prata


På frammarsch. Trots allt.
Liberalismen har onekligen en tuff tid bakom sig. I land efter land har nationalistiska vindar svept in nya politiska partier i församlingar och på ledande ämbeten. Partier som inte tror på samarbete och utbyten mellan länder. Partier med genomgående auktoritära drag och med begränsat intresse för politiska och demokratiska processer.
För dessa är liberalismen, alltså individens rättigheter snarare än statens, ett skällsord liksom liberalt färgade institutioner och samarbeten är oönskade. Mot denna bakgrund känns det därför särskilt hoppingivande att européernas stöd för EU ökat under det senaste året, från 53 procent i mars förra året till 57 procent idag. Detta har alltså skett samtidigt som britterna röstat sig ur EU, Erdogan- och Putinvännen Trump röstats fram som USA:s president och Marine Le Pen seglat fram som en av Frankrikes två obestridliga presidentkandidater.
En inte oäven tolkning av denna tilltagande EU-vurm är att folk i allmänhet trots allt föredrar en liberal och öppen världsordning, före den auktoritära och stängda. Och om denna lovande utveckling må vi prata mer.

lördag 15 april 2017

Värna dina friheter


Allt kommer bli,
förutsatt att ni röstar på mig
Staten har ett antal kärnuppgifter. Som att säkra landets gränser, upprätthålla lag och ordning, garantera infrastrukturen, skolan, vården och omsorgen. En ytterligare, outtalad, uppgift är att säkra var och ens rätt att vara sig själv, leva sitt liv och få uttrycka sig fritt.
Ibland upplevs striden mellan höger och vänster som hård och bitter. Den rör frågor om hur välfärden ska betalas, omfattningen av den och inkomstskillnader. Vi är priviligierade som inte har värre ting att bråka om och oroa oss för. I en auktoritär stat existerar ingen debatt alls eftersom dess ledare enväldigt avgjort vad som ska tyckas, tänkas och yppas. Alltfler länder har eller är på väg att slå in på denna bana och alltfler partier poppar upp som inte intresserar sig för några friheter. De utger sig för att vara ”folkets” röst och sitter på receptet för att ena sin söndrande befolkning. I Turkiet heter denna enande kraft Recep Erdogan, i Frankrike Marine Le Pen och i Sverige Jimmie Åkesson.
Dessa ”folkets” företrädare representerar dock bara dem som är som de själva och inte säger emot.  Och ”folket”, det definierar de själva. Med dessa vid makten förlorar vi alla snart vår röst, så länge den inte är på dem. Men än så länge är det vi själva som via röstsedeln bestämmer vilka friheter vi vill värna. En röst på dessa folkets företrädare, kan i en förlängning vara en röst för ingen röst alls.

tisdag 11 april 2017

Pengarna eller barnen?

Sluta larva dig
Pengarna eller livet brukade det heta när man som liten sprang runt med knallpulverpistolen. Idag heter det istället pengarna eller barnen när Magdalena Andersson argumenterar mot vinster i välfärden. Andersson menar att ”de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna tycker att det är viktigt att riskkapitalister ska kunna tjäna pengar på att ibland ge dålig undervisning till våra barn”. Frågan vi kommer att få ställa oss inför nästa års val är alltså om det är riskkapitalisterna eller barnen vi vill värna.

Det är vulgärargumentation från finansministern, som enbart tjänar till att skapa en vänster-högerkonflikt. Argumentationen som Socialdemokraterna anammat i välfärdsfrågorna är infantil och osaklig och vilar på högst ovetenskaplig grund. Illmar Reepalus utredning om vinstbegränsningar bygger på en rad felaktigheter som fått de flesta med viss kunskap i redovisning och företagsekonomi att ta sig för pannan. S har egentligen inget annat än skrönor att stödja sig mot när man vill begränsa eller de facto förbjuda vinster inom välfärdssektorn. Samtidigt som man höjer tonläget i debatten duckar man för de verkligt svåra frågorna, dvs. hur vi ska finansiera den allt större efterfrågan på välfärd, hur vi ska få bästa kvalité och hur vi ska säkra den valfrihet som en absolut majoritet svenskar vill ha.
På S-kongressen bestämde man sig för att blåsa upp till kamp mot högern, som alltså värnar mer om riskkapitalisters plånbok än om barnen och de äldre. Om det vore så enkelt kanske jag också skulle rösta rött. Men det tänker jag uppenbarligen inte göra.

lördag 8 april 2017

I en tid av prövning


Med syfte att rasera, destabilisera
och så split
Nu när terrorn krupit sig in på husknuten prövas vårt fria och öppna samhälle. Ett sådant samhälle är sårbart eftersom det är en komplex skapelse som bygger på allas medverkan och välvilja. Det kan därför lätt raseras genom att samhällsdeltagarna vänder sig inåt, i misströstan och misstänksamhet mot andra och annorlunda.
Vem eller eventuellt vilken organisation som ligger bakom attentatet vet jag ännu inte men en kvalificerad gissning är att terrororganisationen IS har någon anknytning. IS är en av flera extrema organisationer vars syfte är att så split och destabilisera, för att skapa utrymme för sitt eget tyranni. Liknande organisationer med liknande agenda finns både till vänster och höger med den gemensamma nämnaren att de alla tjänar på ökad misstro och otrygghet hos folk. Det är därför viktigare än någonsin att de moderata krafterna nu samlar sig, mot dem som vill rasera det åtråvärda vi kämpat så för.
Vägen framåt är inte ökad slutenhet utan mer samarbete med våra demokratiska gelikar, som delar våra värderingar kring frihet, öppenhet och allas lika värde. I en tid av prövning får vi inte ge efter för ryggradsreflexer och stänga in oss, då har de vunnit. Vi ska istället stå raka i rygg och, tillsammans med andra demokratiska krafter, kämpa för det vi så mödosamt byggt upp tillsammans.

torsdag 6 april 2017

Alliansen viktigare än på länge


Solen skiner på finansministern
Det lär vara en strålande glad finansminister som dyker upp till Socialdemokraternas kongress i Göteborg. Solen spås skina men framförallt trillar skattekronorna in. Företagen exporterar för glatta livet, svenskarna konsumerar och arbetar för fullt. Sverige växer så det knakar, både ekonomiskt och befolkningsmässigt. Magdalena Andersson har därför historiskt goda förutsättningar att bjuda på socialdemokratisk utgiftsfest.
För tillfället står alla stjärnor står rätt på den ekonomiska himlen. Högkonjunktur råder, befolkningen växer, riksbanken pressar räntan vilket eldar på bostads- och aktiepriser samtidigt som våra exportmarknader börjar hitta formen igen. De flesta omvärldsfaktorerna spelar således Andersson i händerna, som har ett gyllene tillfälle att genomföra de tuffa men nödvändiga strukturreformer som ändå måste till förr eller senare. Andersson väljer istället motsatt riktning genom att höja skatterna för dem som arbetar och anställer och gör det samtidigt förmånligare att inte arbeta. En omvänd arbetslinje som straffar just de ting vi behöver mer av för att klara välfärdsåtagandena i framtiden. Den kommande utgiftsfesten är dessutom illa tajmad eftersom vi befinner oss mitt i högkonjunkturen.
Regeringens politik är både skadlig och feltajmad. En samlad borgerlig opposition är det enda vettiga alternativet och alliansen är därför viktigare än på länge.

fredag 31 mars 2017

God morgon alliansen


Men gomorron!
Nu är det bra rörigt i alliansgrytan. Budgetbuden haglar, det ena mer avancerat än det andra. Det handlar om att i minsta möjliga mån stötta sig på sverigedemokrater, markera ovilja mot regeringen och samtidigt helst slippa regeringskris. Minst sagt svårförenade ambitioner.
Kristdemokraterna är det enda av de fyra allianspartierna som rakryggat framhärdat i att föra verklig opposition, medelst gemensam alliansbudget. KD tog tidigt kål på den fördärvliga Decemberöverenskommelsen och har sedan hållit sin linje. I det har man samtidigt varit ärliga i relationen till Sverigedemokraterna, stöttar de en alliansbudget innebär det majoritet i riksdagen vilket då skulle återspegla folkets vilja. Övriga partier har sussat gott och fört en sorts pseudoopposition bestående av tillkännagivanden och KU-förhör. Så, i januari 2017 vaknade Moderaterna och ville plötsligt sparka Löfven från regeringstronen. Några månader senare följde Centern och dagarna efter vi liberaler. De två senare vrider sig dock i svåra ångestkrämpor, eftersom SD skulle behövas för att göra skillnad.
Rullgardinen upp och god morgon alliansen. Nu är det snart val och det finns ingen anledning att ställa till med regeringskris. Det skulle i sådant fall skett redan hösten 2014. Men nu när de äntligen vaknat bör all vaken tid ägnas åt att bygga alliansen stark till valdagen, som ju faktiskt ändå är här snart.

söndag 26 mars 2017

Alliansen måste ta sig samman


Tog sig samman, till sist.
Alliansens förgrundsfigur Anna Kinberg Batra höll ett uppskattat tal till sina partikamrater vid Moderaternas Sverigemöte häromdagen. Det var i elfte timmen, då partiet befinner sig i fritt fall utan vare sig hängslen eller livrem. Ett starkt Moderaterna är en förutsättning för regeringsskifte och en trovärdig statsministerkandidat en förutsättning för ett starkt Moderaterna.
Alliansen av de fyra borgerliga partierna är den enda trovärdiga regeringskoalitionen inför nästa års val, så länge man utesluter Sverigedemokrater och ”stora” koalitioner. Inget annat alternativ kan de facto erbjuda regeringsduglighet. Nuvarande hopkok till rödgrön soppa får i bästa fall lite gjort och i sämsta fall tyvärr en hel del. Spännvidden mellan pragmatiska högersossar och revolutionära kommunister är enorm, varför regeringspolitiken kränger och guppar både upp och ned. Och då Sverigedemokraterna inte bara hyser tveksamma åsikter om grundläggande mänskliga värden utan inte heller går att lita på, är inte heller de något att luta sig mot.
De fyra allianspartierna är egentligen överens om det mesta, åsiktsskillnaderna är lättöverbryggliga och går att kompromissa kring. Det är med drygt 17 månader till val hög tid för allianspartiernas ledningar att ta sig samman för att åter skapa ett gemensamt projekt. För regeringsdugligheten kommer avgöra 2018 års riksdagsval.

söndag 19 mars 2017

Hårdnande konkurrens kräver liberal politik


Svenskar på offensiv i ett kärvt klimat
Sverige är ingen öde ö i det världsekonomiska havet. Tvärtom är det få länder vars ekonomier är så beroende av sin omvärld som vår. Den allt ogästvänligare företagspolitiken som förs från regeringshåll bortser från detta då befintliga skatter höjs och nya tillkommer.
Liberalerna trär på sig ledartröjan när man nu går fram med offensiva skattesänkningar, helt nödvändiga för att hålla Sverige på kurs på ett stormigt hav. Kompetens lockas till exempel inte av världens högsta marginalskatter eller av rigida regler för expertbeskattning. Samlad statistik visar att svenska företag lägger allt mindre resurser på forskning och utveckling, vilket mycket väl kan bero på relativt oförmånliga avdragsregler. Med radarn påslagen är det idag lättare än någonsin förr att flytta företagets hemvist över landsgränser. I det klimatet spelar givetvis bolagsskatten in vid en samlad bedömning.
Liberalerna ser dessa utmaningar och föreslår därför sänkta skatter inom samtliga nämnda områden, förmånligare avdragsmöjligheter för forskning och utveckling samt fortsatta lindringar av skattebördan för låg- och medelinkomsttagare. Och detta handlar inte om sänkta välfärdsambitioner, utan tvärtom om nödvändiga satsningar i ett allt kärvare konkurrensklimat.