Valet handlar om värdighet

Ett handslag för begränsad frihet

Socialdemokraterna bestämde tidigt för att valet skulle bli en omröstning om välfärden. Sedan dess har varje rödmärkt minister, oavsett fråga och sammanhang, avslutat sitt anförande med att välfärden går före stora skattesänkningar. Med detta sagt har partiet spottat ur sig det ena socialistiska förslaget efter det andra.

Gemensamt för dessa förslag är att de alla handlar om att begränsa människors frihet och handlingsutrymme. Äldres rätt att välja boende ska inskränkas, liksom föräldrars rätt att välja skola åt sina barn. Näst på tur står sjukvården där vinstförbud planeras och således färre vårdgivare att välja bland. Skattehöjningar på sparande, företagande, arbete och för utlandsboende ska nu på oklart sätt kompletteras med ytterligare kapitalbeskattning. Bankirerna ska givetvis inte heller komma undan, utan beläggas med en alldeles egen bankskatt. Socialdemokraterna har genom sin reformiver successivt och målmedvetet inskränkt vår frihet och vårt handlingsutrymme.

Löfven har fel när han framhärdar i att valet blir en omröstning om välfärden, den skulle snarare må bra av ökad konkurrens och lägre skattetryck. Valet handlar istället om värdighet, värdigheten i att själv bestämma över sitt liv och sin tillvaro.

Omyndig på äldre dar

Tyst, här bestämmer jag

I takt med ökat välstånd, sundare livsstil och bättre sjukvård blir vi allt äldre. 70 är det nya 50 osv. Och det är inte bara våra kroppar som håller längre utan även våra knoppar. Pensionären idag har därför helt andra krav och förväntningar än sitt dito för 30 år sedan. Detta blundar Socialdemokraterna för när de målmedvetet arbetar för att begränsa äldres valfrihet.

I Sverige lever vi våra liv fulla av valmöjligheter. Det börjar i förskolan och fortsätter sedan med skola, gymnasium, yrkes- eller högskola, pensionsförvaltare, vårdcentral, tandläkare osv. Valfrihet är något vi lärt oss ta för givet i vårt fria och öppna samhälle. Rätten att själv välja, välja bort eller avstå ett val, snarare än att en politiker eller tjänsteman gör det åt oss, är en fråga om värdighet. Socialdemokraternas senaste giv i välfärdsfrågan är att ge kommuner veto mot nyetableringar av äldreboenden. Innebörden är att partiet anser lokalpolitiker och kommunala tjänstemän bättre skickade att välja boendeplats åt den äldre än denne själv eller någon närstående. 

Detta är en verklighetsfrämmande idé återvunnen från socialismens rostiga skrothög. En idé som inte bara minskar mångfalden och tillgången till äldreomsorg utan också omyndigförklarar pigga och fullt kapabla människor. Till er pigga åldringar – förena eder mot detta förmyndande angrepp.

Värna dina friheter

Allt kommer bli,

förutsatt att ni röstar på mig

Staten har ett antal kärnuppgifter. Som att säkra landets gränser, upprätthålla lag och ordning, garantera infrastrukturen, skolan, vården och omsorgen. En ytterligare, outtalad, uppgift är att säkra var och ens rätt att vara sig själv, leva sitt liv och få uttrycka sig fritt.

Ibland upplevs striden mellan höger och vänster som hård och bitter. Den rör frågor om hur välfärden ska betalas, omfattningen av den och inkomstskillnader. Vi är priviligierade som inte har värre ting att bråka om och oroa oss för. I en auktoritär stat existerar ingen debatt alls eftersom dess ledare enväldigt avgjort vad som ska tyckas, tänkas och yppas. Alltfler länder har eller är på väg att slå in på denna bana och alltfler partier poppar upp som inte intresserar sig för några friheter. De utger sig för att vara ”folkets” röst och sitter på receptet för att ena sin söndrande befolkning. I Turkiet heter denna enande kraft Recep Erdogan, i Frankrike Marine Le Pen och i Sverige Jimmie Åkesson.

Dessa ”folkets” företrädare representerar dock bara dem som är som de själva och inte säger emot.  Och ”folket”, det definierar de själva. Med dessa vid makten förlorar vi alla snart vår röst, så länge den inte är på dem. Men än så länge är det vi själva som via röstsedeln bestämmer vilka friheter vi vill värna. En röst på dessa folkets företrädare, kan i en förlängning vara en röst för ingen röst alls.

Håll vänstern stången

Det mesta av eftervalsdebatten har handlat om Sverigedemokraternas framfart och tänkbara förklaringar till denna. Givetvis är detta en extremt viktig analys att göra, eftersom partiets framgångar uppenbarar brister i den politik som hitintills har förts. Men det finns ytterligare, kanske än mer påtagliga och lika väsentliga, frågor att dryfta med anledning av valutgången.

Stefan Löfven har fått talmannens uppdrag att bilda regering, dock med ett ytterst klent mandat. Socialdemokraternas svaga valresultat har gett partiet en dålig förhandlingsposition. Det öppnar för vänsterns och Jonas Sjöstedts rent radikala idéer, som i ett värsta scenario kan få faktiskt inflytande över den förda politiken. Det mest påtagliga hotet gäller vänsterns styvnackade motstånd mot alla former av vinster i välfärden. Här har man dessutom vunnit visst gehör från miljöparti och socialdemokrati.

Det är fullt legitimt att ha synpunkter på dåligt skötta verksamheter, inte minst om de samtidigt delar ut skattepengar till sina ägare. Resonemangen bakom vinstmotståndet är däremot ofta helt ogrundade. Från förbudsivrare framförs synpunkter som att verksamheter ska drivas utifrån passion och en vilja att erbjuda hög kvalité, och att jakten på vinster omöjliggör en sådan verksamhet. Strikt ekonomiskt är det precis tvärtom. Enligt ekonomisk teori och realitet ger dålig service missnöjda kunder, vilket ger dåliga resultat.

S och MP:s tidigare oreserverade omfamnande av friskolereformen visar att de ändå insett vikten av konkurrens, verklig valfrihet, nya idéer och innovationer inom välfärden. Värna denna insikt och håll vänstern stången. Vinstförbud skulle reversera alla de valfrihetsreformer som vi idag tar för givna och gagnas av.

http://rasmusliberal.com/2014/09/30/hur-mycket-av-valfriheten-ryker/

 

 

 

Därför behövs även det privata

Bemanningen inom äldreomsorgen lyfts gärna fram som det främsta kvalitetsmåttet. Ju fler kockar, desto bättre soppa. Som en konsekvens har därför Socialdemokraterna bland annat proklamerat att friskoleföretag måste ha exakt samma bemanning som de kommunala skolorna i kommunen, oaktat kvalitet och resultat.

Bemanning och lärartäthet säger ytterst lite om vad verksamheten faktiskt levererar. I ett pågående projekt i Östersunds kommun har man under ett års tid jämfört kvalitet och ekonomi mellan kommunens och privata Vardagas (fd. Carema, uhu!) äldreboenden i Torvalla. Vårdtyngden har varit exakt densamma, precis som antalet boende. Utvärderingen visar att Vardaga sköter sin uppgift bättre, både beträffande ekonomi och kvalitet. Trots 15 procents lägre bemanning och 15 – 20 procents lägre kostnader är nöjdheten bland boende och anställda lika hög på båda boendena. Projektledaren konstaterar att Vardaga ”definitivt har bättre lösningar på att planera, schemalägga och bemanna verksamheten”. Det privata boendet sparar således kommunen 15 – 20 procent samtidigt som en lika god omsorg erbjuds.

Östersundsprojektet sätter fingret på varför det privata behövs i välfärden. De vet helt enkelt hur en effektiv verksamhet bedrivs. Så låt dem få fortsätta med det, men ställ samtidigt höga och framförallt riktiga krav.

http://www.svd.se/nyheter/valet2014/vinsten-uteblev-men-privat-aldreboende-battre-i-unik-studie_3880342.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20140905

http://martinskjoldebrand.net/index.php/home/k2-categories/item/460-aldreomsorgen-inte-en-excersis-i-siffror

http://rasmusliberal.com/2014/09/07/kommunalt-eller-privat-inte-spelar-det-nagon-roll/

Den största vårdskandalen

Ingen lär ha missat att det drar ihop sig till val. Lika få lär ha missat att vinster och valfriheten inom välfärden blivit hett. Vänsterpartister är överhuvudtaget inte till salu, de gröna har dumpat sin liberala linje och socialdemokrater vill införa tillräckligt med restriktioner för att i praktiken stänga ute de privata alternativen. De tre partierna ägnar sig dock åt inget annat än ren smutskastning och sann populism.

Förevändningen för förbudsivrandet är att det privata mjölkar statskassan samtidigt som det hotar både kvalité och likvärdighet. Sanningen är dock en annan och det finns inga belägg för att privat skulle leverera sämre, tvärtom. Enligt en färsk rapport från Socialstyrelsen är privata äldreboenden bättre på 11 av 16 undersökta kvalitetsindikatorer. En mätning från Svenskt kvalitetsindex visar en större nöjdhet med privat sjukvård. Enligt en Demoskopmätning från i mars vill 65 procent av svenskarna själva kunna välja skola åt sina barn och enligt IFAU finns inget stöd för att elever från hem med låga inkomster eller med lågutbildade eller utlandsfödda föräldrar skulle ha förlorat på det fria skolvalet. De förhatliga vinsterna hos friskolorna torde egentligen uppröra få med en genomsnittlig vinstmarginal på blygsamma 3 procent, i nivå med ett hyfsat insättningskonto.

Verkligheten är således en annan än den bild som synes ha fått fäste. Den allra största vårdskandalen vore därför om denna bild fick avgöra valet och framtiden för Välfärdssverige.

http://www.vardforetagarna.se/fakta-och-debatt/fakta-statistik

http://ifau.se/sv/Press/Meddelanden/Skolvalsreform-paverkade-olika-elevgrupper-pa-ungefar-samma-satt/

Vilket monopol älskar konkurrens?

Det är inte alltid kul att bli utmanad. En eller flera utmanare tvingar en upp på tårna och till skärpning. Det är annars alltid bekvämare att låta vardagen rulla, helst utan överraskningar och andra obehagligheter.

Socialdemokraterna vill nu ge kommunerna vetorätt mot nya friskolor. Därtill ska ett samarbetsavtal krävas samtidigt som friskoleaktören måste kunna visa att den minskar den sociala snedrekryteringen. Hur nu det ska gå till. Med hänvisning till JB - konkursen vill man således kraftigt inskränka den valfrihet som gjort att hundratusentals elever inte behövt bli fast vid närhetsprincipens läst. Samtidigt vill man återförvisa tusentals lärare till kommunens inte alltid så varma famn. I regeringens nyss lagda proposition, som bygger på Friskolekommitténs betänkande, förenas val- och etableringsfriheten med hård kontroll och skärpta krav på kvalitet och finanser. Det var ett balanserat förslag värt att bygga vidare på.

Med vetorätt i verktygslådan lär få bekväma kommunala skolpolitiker släppa på jobbiga konkurrenter. För vilket monopol älskar konkurrens?

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/s-vill-ha-skarpta-krav-pa-friskolor_3485838.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20140423

http://martinskjoldebrand.net/index.php/home/k2-categories/item/387-om-friskolor

En blick in i spåkulan

Fram till 2050 kommer antalet personer i Sverige över 65 år att ha ökat med över en miljon, samtidigt som antalet i yrkesverksam ålder endast ökat med 600 000. Till detta kommer att vi lever allt längre och att våra krav på vården och omsorgen hårdnar. Ekvationen ser synnerligen tuff ut att knäcka.

En öppen marknad med konkurrerande aktörer och fria val för medborgarna hyser en enorm inneboende potential inom välfärdssektorn. Svensk välfärd kännetecknas av kompetens med högutbildad och hängiven personal, stort teknikinnehåll, forskningsanknuten verksamhet och stor efterfrågan. Sådana faktorer attraherar kapital och riskvilliga entreprenörer och häri ligger potentialen. Utan externt kapital och högre produktivitet, vilket följer av fri konkurrens, kommer vi så småningom att få vänja oss av med de förmåner och den standard som vi idag tar för givet.

Offentligt och solidariskt finansierad välfärd är och bör förbli det självklara, men det kommer inte att räcka. Därför måste ytterliga privat kapital till, och då måste valfrihetsreformen bestå liksom vinstmöjligheten och den fria konkurrensen.

Valfrihet och jämställdhet

64 procent av Sveriges lärare är kvinnor. Lärarkårens löneutveckling har varit mager och lönespridningen minimal. Centrala lönerörelser och avsaknad av alternativa arbetsgivare har effektivt förhindrat all form av karriär, löne- och karriärsmässig.

Friskolereformen har öppnat marknaden för alternativ, inte bara för eleverna utan även för lärarna. 55 000 personer arbetar idag i friskolor, som till 69 procent drivs av vinstsyftande aktiebolag. Friskolemarknaden domineras av jättarna Kunskapsskolan, Engelska skolan och Academedia. Verksamheterna är uppbyggda som konventionella stora respektive medelstora företag med olika chefsnivåer, kvalitetsansvariga och verksamhetschefer. Karriärstrappan, med tydliga ansvarsnivåer, ger tusentals anställda, företrädesvis alltså kvinnor, fler möjligheter att ta ytterligare steg uppåt i trappan. Väl klättrandes behöver karriären sedan inte begränsas till skolans korridorer utan vidgas med enkelhet till hela näringslivet, i behov av duktiga chefer och styrelsefolk.

Den som önskar ett jämställdare arbetsliv med fler ledande kvinnor och styrelseledamöter, bör således omhulda valfrihets- och friskolereformen. Och då inte enbart en vingklippt pseudoversion utan den ocensurerade, med vinster och allt.

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/kvinnor-vinnare-pa-vinst-i-valfarden_3321112.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20140302

Valfrihet – inte bara en mänsklig rättighet

I en nyligen presenterad rapport från Expertgruppen i offentlig ekonomi (ESO) slås band annat fast att det tidigare offentliga monopolet inom äldreomsorgen ledde till ett likriktat utbud och en försvagad ställning för de äldre. Enligt rapporten är de äldre ungefär lika nöjd med de privata utförarna som de offentliga men däremot starkt positiva till möjligheten att välja utförare.

Brukarval har förutsättningar att ge en kvalitetsdriven marknad eftersom brukarna själva väljer respektive väljer bort dem som faller eller inte faller i smaken. För att systemet ska fungera understryker dock rapportförfattarna vikten av riktiga incitament, tillsyn och kontroll. Rätt incitament och tillsyn, som premierar god omsorg, hög kvalitet och långsiktighet avlägsnar de oseriösa och erbjuder vinstmöjligheter endast till dem som förtjänar det. I ett välutformat marknadssystem har vinsten en kvalitetssäkrande funktion samt skapar utrymme för investeringar. ESO slår slutligen fast att en valfrihetsmodell med såväl vinstsyftande, ideella som kommunala utförare ger bäst kvalitet för pengarna.

Utan att ens beröra det mest elementära, det vill säga att det är en mänsklig rättighet att själv få välja, konstaterar alltså ESO att vinster och valfrihet även gagnar kvalitet och ekonomi.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sa-kan-aldreomsorgen-utvecklas_3287366.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20140223
http://hansaberg.wordpress.com/category/aldreomsorg/

Omyndig på äldreboendet

Från 18 års ålder anses vi mogna nog att fatta våra egna beslut i livet, små som stora. Genom de tusentals beslut vi fattar under livets gång och genom de val vi gör, utformar vi själva våra liv helt efter eget huvud.

På ålderns höst avskaffas dock valfrihetens privilegium. Att välja mellan äldreboenden eller hemtjänst är gudskelov en realitet för de flesta men ungefär där är det stop. I rättvisans namn och under paroller som att ingen ska få köpa sig före, förbjudes den som voro beredd att själv betala för sig. Efter ett långt liv fyllt av egna val är det plötsligt inte längre möjligt att välja, ens mellan laxgryta och ärtsoppa. I mina ögon är detta högst kontroversiellt, och omänskligt. Det är dessutom samhällsekonomiskt förkastligt. En större grad av egenfinansiering från dem som önskar innebär mer resurser samtidigt som den offentliga omsorgen avlastas. Fler aktörer med nya idéer tillkommer och nya innovationer kan sprida sig inom hela sektorn.

Det är inte konstigt att folk oroar sig inför ålderdomen. Som omyndig är du utelämnad åt andras välvilja och andras beslut, som kanske inte alls korresponderar med din egen uppfattning. Hur rimligt är det?

 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/offentlig-finansiering-leder-till-ransonerad-valfard_8995242.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20140216

Långsiktigt ansvar viktigare än ägarform

Företag inom välfärdssektorn ska vara långsiktiga och uppfylla högt ställda kvalitetskrav, inte mycket att orda om och heller inte kontroversiellt. Hur vi ska nå dithän, med vilka medel och eventuella inskränkningar råder däremot högsta oenighet om.

Jan Björklund och Folkpartiets övriga styrelse föreslog till partiets landsmöte att vinstdrivande företag ska kunna verka inom välfärdssektorn så länge kvalitetskraven uppfylls och ägandet är långsiktigt. Detta, har Björklund tidigare fastställt, skulle utesluta alla former av riskkapitalbolag eftersom deras horisont sällan sträcker sig längre än sex - sju år. Att så krampaktigt hänga upp sig på en viss innehavstid eller ägarform är dumt. Självklart finns olämpliga och kortsiktiga riskkapitalister, vilket vi sett prov på, precis som det finns dåligt förvaltade kommuner och ytterst lämpade riskkapitalister. Mängder av riskkapitalägda skolor, sjukhus och äldreboenden är helt uppenbart både välbesökta och uppskattade, trots ägarens förmenta kortsiktighet.

Folkpartiet ändrade lyckligtvis styrelsens förslag till en mer nyanserad skrivning om att ägarna istället måste ”ta ett långsiktigt ansvar”. Skrivningen innebär, till skillnad från den först föreslagna, att kvalitet och långsiktigt ansvar ska vara vägledande, inte ägarform. Det är bra för välfärden.

http://jespersvensson.blogspot.se/2013/11/viktigt-med-seriosa-aktorer-i.html

http://annastarbrink.se/langsiktigt-agaransvar-krav-for-privat-vard/

Mångfald inom vården gör väl

Frågan om huruvida vård och omsorg ska bedrivas i offentlig eller privat regi har utvecklats till ett allt fulare och illa infekterat sår. Risk för ärrbildning föreligger och någon saliggörande kur synes inte stå till buds. Det verkar heller inte som att doktorn kan komma.

Allt osakligare argument tillåts slå rot i vårddebatten vilket knappast läker några sår. Privata alternativ svartmålas och hängs oblamerat ut som skattetrixande ebolavirus. Starka krafter arbetar för totalförbud medan andra nöjer sig med vinstförbud. Något allmängiltigt svar lär inte existera på frågan om offentligt eller privat levererar den bästa vården men allt talar för att mångfald och valfrihet är positivt. På en marknad med flera utförare och med en reell valfrihet skapas en situation där arbetsgivare får tävla i att skapa en attraktiv miljö i vilken arbetstagaren trivs. Nöjda arbetstagare borgar i sin tur för bättre vård till patienten. Härtill stimulerar konkurrens till innovation och råder bot på onödig byråkrati vilket innebär mer vård för pengarna.

Aggressiv skatteplanering gagnar aldrig ett samhälle, särskilt inte om den drabbar så samhällskritiska funktioner som vården och omsorgen. Men bortom Caremaskandalen skymtar en mångfald som gör oss alla, och framförallt våra sargade kroppar, väl.

Valfrihet följer i kapitalismens spår

Få begrepp har väl under de senaste åren blivit så dragna i smutsen som begreppet kapitalism. En skadeglad vänster har glatt deklarerat dess död och alltfler uppger sig vara skeptiska eller rent av negativa till detta ekonomiska system. Opinionsyttringarna kan åses med fasa eller, om man så önskar, som kapitalismens verkliga seger.

Anammandet av det kapitalistiska systemet har nämligen fört det goda med sig att vi idag faktiskt har möjlighet att ifrågasätta, välja eller välja bort. Det rådande systemet med arbetsdelning, frihandel, relativt fri konkurrens och fri prissättning har skänkt oss ekonomiska förutsättningar. Vad vi sedan väljer att göra av dessa förutsättningar är upp till var och en. Ekonomisk fri- och trygghet är grundförutsättningen för det goda samhället. Alternativet, socialismen, är förskräckande med alla dess otaliga misslyckanden genom historien. Ekonomiskt förtryck går hand i hand med politiskt förtryck och fattigdom vilken i sig är förtryckande.

Ytterligare kritik som riktats mot kapitalismen handlar om det alltmer materiella samhälle som vi påstås leva i. Vad dessa belackare förbiser i denna kritik är att vi, tack vare vårt ekonomiska välstånd, faktiskt kan välja själva hur våra liv ska levas, en möjlighet som den fattige och förtryckte saknar helt.