Därför behövs även det privata

Bemanningen inom äldreomsorgen lyfts gärna fram som det främsta kvalitetsmåttet. Ju fler kockar, desto bättre soppa. Som en konsekvens har därför Socialdemokraterna bland annat proklamerat att friskoleföretag måste ha exakt samma bemanning som de kommunala skolorna i kommunen, oaktat kvalitet och resultat.

Bemanning och lärartäthet säger ytterst lite om vad verksamheten faktiskt levererar. I ett pågående projekt i Östersunds kommun har man under ett års tid jämfört kvalitet och ekonomi mellan kommunens och privata Vardagas (fd. Carema, uhu!) äldreboenden i Torvalla. Vårdtyngden har varit exakt densamma, precis som antalet boende. Utvärderingen visar att Vardaga sköter sin uppgift bättre, både beträffande ekonomi och kvalitet. Trots 15 procents lägre bemanning och 15 – 20 procents lägre kostnader är nöjdheten bland boende och anställda lika hög på båda boendena. Projektledaren konstaterar att Vardaga ”definitivt har bättre lösningar på att planera, schemalägga och bemanna verksamheten”. Det privata boendet sparar således kommunen 15 – 20 procent samtidigt som en lika god omsorg erbjuds.

Östersundsprojektet sätter fingret på varför det privata behövs i välfärden. De vet helt enkelt hur en effektiv verksamhet bedrivs. Så låt dem få fortsätta med det, men ställ samtidigt höga och framförallt riktiga krav.

http://www.svd.se/nyheter/valet2014/vinsten-uteblev-men-privat-aldreboende-battre-i-unik-studie_3880342.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20140905

http://martinskjoldebrand.net/index.php/home/k2-categories/item/460-aldreomsorgen-inte-en-excersis-i-siffror

http://rasmusliberal.com/2014/09/07/kommunalt-eller-privat-inte-spelar-det-nagon-roll/

Mindre har gett mer

Skatteintäkterna har ökat med drygt 260 miljarder sedan sekelskiftet. Samtidigt har skattekvoten, skatternas andel av BNP, sjunkit med nästan 7 procent. De offentliga intäkterna har i allt större utsträckning gått till offentlig konsumtion, då särskilt till skola, vård och omsorg. Resurserna till vården har ökat per patient, precis som de gjort per skolelev räknat. Lärartätheten är idag högre än vid sekelskiftet och Sverige har enligt Eurostat en av de lärartätaste skolorna bland jämförbara länder. Satsade medel inom omsorgen har i reala termer ökat med närmare 13 procent sedan 2000 (SCB och KI, 2013).

Det skorrar därför falskt när ledande oppositionspolitiker söker måla upp en annan verklighetsbild, den där skattesänkningar urholkat vår välfärd. Att många av oss ändå är missnöjda med det vi får, skolresultaten, vården och de äldres omsorg, är dock faktum som inte går att bortse ifrån. Att ordinera mer pengar, medelst högre skatter, skulle dock inte hjälpa utan sannolikt snarare stjälpa. Visst är resursaspekten viktig men kvalitet är något helt annat än kostnad per enhet. Och ingen är bättre lämpad att avgöra kvalitetsnivån än vi välfärdskonsumenter, genom fria val bland konkurrerande aktörer.

Mindre skatt har således gett mer välfärd, låt oss nu fokusera allt på kvaliteten.

Svaren finns i skolans svarta låda

Årets Pisa-undersökning var ingen munter läsning och ger heller inte fog för framtidsoptimism. En universallösning som föreslås från vissa håll är att tillföra mer resurser, vilket låter bra och garanterat ger politiska poäng.

Skolans problem är dock inte brist på resurser. Såväl tilldelade medel som lärartäthet har ökat sedan 2000 varför än mer resurser knappast skulle lösa någon gordisk knut. Lösningarna på problemen får sökas på annat håll. Den lärarledda undervisningstiden måste öka, inte minst för att även få de studieovana och mindre självdisciplinerade med på tåget. De redan väl tilltagna resurserna måste fokuseras dit de gör mest nytta, dvs. till dem med störst behov. För att fånga upp dessa elever krävs tidiga betyg och utvärderingar. Läraren måste vara klassrummets auktoritet med den enda uppgiften att undervisa, inte uppfostra. Eleverna ska sköta sitt jobb, inte jävlas med varann, spela dator eller Allan. Föräldrarnas uppgift är att rusta sina barn för att kunna sköta sitt jobb. 

Det finns många förklaringar till 2013-års katastrofala Pisa-resultat, vinstdrivande friskolor eller för snål resurstilldelning är ingen av dem. Förklaringarna finns i skolans svarta låda medan lösningarna kräver insatser från såväl politiker, skolledare som alla oss andra.

 

http://www.di.se/#!/artiklar/2013/12/4/debatt-resurser-ar-inte-problemet/

http://hansaberg.wordpress.com/2013/12/04/nu-kommer-pisa-tornet-antligen-ratas-upp/