Årets Pisa-undersökning var ingen munter läsning och ger
heller inte fog för framtidsoptimism. En universallösning som föreslås från
vissa håll är att tillföra mer resurser, vilket låter bra och garanterat ger
politiska poäng.
Skolans problem är dock inte brist på resurser. Såväl
tilldelade medel som lärartäthet har ökat sedan 2000 varför än mer resurser
knappast skulle lösa någon gordisk knut. Lösningarna på problemen får sökas på
annat håll. Den lärarledda undervisningstiden måste öka, inte minst för att
även få de studieovana och mindre självdisciplinerade med på tåget. De redan
väl tilltagna resurserna måste fokuseras dit de gör mest nytta, dvs. till dem
med störst behov. För att fånga upp dessa elever krävs tidiga betyg och
utvärderingar. Läraren måste vara klassrummets auktoritet med den enda
uppgiften att undervisa, inte uppfostra. Eleverna ska sköta sitt jobb, inte
jävlas med varann, spela dator eller Allan. Föräldrarnas uppgift är att rusta
sina barn för att kunna sköta sitt jobb.
Det finns många förklaringar till 2013-års katastrofala
Pisa-resultat, vinstdrivande friskolor eller för snål resurstilldelning är
ingen av dem. Förklaringarna finns i skolans svarta låda medan lösningarna kräver
insatser från såväl politiker, skolledare som alla oss andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar